En dag inser alla att kriget är dött. Bara kadavret ligger kvar och måste forslas bort.

This is the way the world ends

Not with a bang but a whimper.

Det var TS Eliots mest berömda rad i dikten The Hollow Men. Det tar slut, inte med en knall utan med ett utdraget kvidande.

Och kanske är det vad som håller på att ske nu när det andra Afghanska kriget står inför sin nedläggning. Det är en sista resten av det stora ”kriget mot terrorn” som sakta men säkert marinerats och långkokat i tankesmedjor och militärstaber under hela 1990-talet för att med buller och bång presenteras för världen efter 11 september attentaten. Det har resulterat i en intervention i Afghanistan, en invasion av Irak och ett myller av stora och små militära ingripanden i Somalia, Yemen och litet varsomhelst.

Och kanske håller vi på att nå den punkt när diskussionen börjar handla om hur hela det storslagna företaget skall börja avvecklas. USA håller på att dra sig ur Irak. Nu står Afghanistan på tur.

●●●
Afghanistan var fälttåget som blev över. Det är vad som finns kvar av alla de storslagna planerna från 2002.

Barack Obama kom till makten på ett löfte att trappa ner i Irak. Däremot skulle USA under hans ledning satsa i Afghanistan. Det var också ett löfte. Det skulle kunna sammanfattas med att ”nu avbryter vi i Irak och drämmer till i Afghanistan istället.”

Kanske var det tänkt att utgöra ett litet köttben till hökarna. Ett sätt att säga att Obama var minsann ingen vekling. Titta på vad som görs i Afghanistan.

Uppbyggnaden skulle kulminera i en offensiv mot den växande talibanrörelsen.

Marja offensiven i Helmand. Sedan skulle en ny rensningsoperation komma vid Kandahar.

Nu kommer beskedet att offensiven Marja har kört fast. Det är samma svårutrotliga dilemma ofta presenterar sig under gerillakrig. Ja den reguljära armén kan visserligen erövra vilka punkter på kartan som befälhavarna behagar peka på. Problemen börjar när den skall hålla sig kvar på dessa. Runtomkring i Helmand ligger de amerikanska trupperna nu fastkörda i dammiga posteringar. Runtomkring dem håller talibanerna på att återta kontrollen. Hundratals människor uppges fly från talibaner, amerikaner eller från striderna i största allmänhet. Ingendera parterna kan få övertaget. En bonde som blev intervjuad berättade att han flytt från sina marker efter att skörden var bärgad.

Striderna och bombardemangen blev allt värre.[i]

Vad alltsammans resulterade i var några smärre framgångar i de centrala delarna av Helmand provinsen. Vad amerikanerna och koalitionen hade behövt var en förkrossande seger. Den segern fortsätter att glida dem ur händerna. Den amerikanska armén uppges förlora manskap i allt snabbare takt.

Det blir inte bättre, bara värre.

General Stanley McChrystal fick sparken från sin post som befälhavare för de amerikanska och allierade trupperna i Afghanistan. Den utlösande orsaken var en intervju i Rolling Stone där han gjorde sig lustig över sina politiska överordnade. Bakom kulisserna kan det handla om större saker än att hans överordnade kände sig snubbade. McChrystal hade krävt stora resurser till sin front och omfattande befogenheter för sig själv men utan att kunna leverera resultat.

På hemmafronten börjar Obamas svårigheter växa. Tecknen blir allt fler på den amerikanska opinionen håller på att tappa sugen för fälttåget i Afghanistan också. I juli uppgavs bara 29 procent av alla amerikaner gilla hur presidenten skötte kriget enligt Harris Interactive, det kan jämföras med 38 procent i januari.[ii]

Ett hejdundrande ras.

President Obama uppgavs ha problem att få kongressen bevilja medel för att finansiera fälttåget.[iii] USA:s ekonomi krånglar och det blir bara värre. Ett amerikanskt fälttåg i Centralasien under flera decennier är helt enkelt inte genomförbart.

80 procent av styrkan försvinner

Kanske var det Holland som fick stenen i rullning.

Redan 2007 tillkännagav regeringen att de tänkte börja dra tillbaka sin kontingent 2010.[iv] Det var en kännbar avbräck. Den holländska kontingenten var visserligen inte stor –cirka 1 900 man- men var känd för sin effektivitet och för att använda en mix av militära insatser, hearts and mind operationer och diplomati som andra koalitionstrupper försökte efterlikna. [v] En begäran från NATO om att kontingentens mandat skulle förlängas resulterade i att den holländska koalitionsregeringen kollapsade.[vi]

Därnäst meddelade Kanada de tänkte dra tillbaka sin kontingent från Kandahar någon gång 2011.[vii] Som många andra deltagande länder hade Kanada, både allmänna opionen och regeringen varit emot invasionen av Irak.

Att istället delta i fälttåget i Afghanistan var tänkt som en slags försoningsgest mot grannen i syd.

Tiden gick, förlusterna växte. Med talibanernas återkomst från och med 2006 kom insikten krypande att försoningsgesten började bli i dyraste laget. Som övriga kontingenter hade kanadensarna haft kännbara förluster och tji vinster att visa upp.

Polen meddelar att deras soldater kommer avtåga 2012.

Först under Marjaoffensiven verkar man från den amerikanska ledningens sida ha börjat reflektera över vad det kommer att innebära. De kanadensiska trupperna var stationerade i den oroliga Kandahar provinsen. Om den kontingenten försvann skulle det lämna en farlig lucka i bältet av koalitions trupper som försökte täcka Afghanistans södra delar.

Från amerikansk sida kom förslaget att den brittiska kontingenten i Helmand helt sonika skulle ta sitt pick och pack och flytta över till Kandahar.

Från brittisk sida vållade tanken inga jubelskrik. Britterna hade lagt ner tid och dyra pengar på att bygga fältbefästningar runtomkring i Helmand. Där kunde de terrängen och hade inarbetade kontakter ute i byarna. Nu föreslog amerikanerna helt glatt att de skulle lämna alltsammans och börja om från början, troligen med kännbara förluster och dryga kostnader som följd.[viii] Lägg därtill att den brittiska armén knäade under bördan av att bedriva ett fälttåg på en fredstida budget. Den lilla brittiska yrkesarmén behövde förstärkas. Ledningen gissade att det skulle krävas ytterligare 10 000 soldater (från 102 000 till 112 000) för att kunna fylla upp för alla sjuka och sårade.[ix] I video reportage kan man notera att de brittiska soldaterna verkar påfallande avmagrade och härjade.

Under ett besök till Afghanistan i maj 2010 av en delegation brittiska ministrar tillkännagavs att (utrikeminister William Hague, försvarsminister Liam Fox och biståndsminister Andrew Mitchell) att de brittiska trupperna skulle böja hämtas hem.[x] Under ett brittiskt statsbesök i USA kom beskedet att uttåget skulle inledas i juli 2011 och vara fullbordat 2014.

Med 10 000 man på plats är den brittiska kontingenten den näst största.

Och samtidigt kom det vattendelande beskedet att den amerikanska regeringen nu tänkte göra samma sak. Den amerikanska armén i skall inleda sitt återtåg i juli 2011 och avsluta det 2014.[xi]

De länderna, USA, Storbritannien, Kanada, Nederländerna och Polen står tillsammans för över 80 procent av koalitionens truppstyrka. General Petreus har protesterat och försökt få beslutet ändrat.[xii]

Hur fånigt det än kan verka så skulle man kunna jämföra koaltionens öde med en misslyckad fest som hållit på för länge. Någon av gästerna börjar humma om att han borde gå hem, innan man vet ordet av flockas alla vid garderoben och utgången.

Det är inte slutet på striderna eller på själva kriget men kanske är detta den punkt när kriget börjar dö, inte med en knall utan med ett kvidande.

[ii] “Poll: Outlook on Afghanistan war darkens” av Zeeshan Aleem, Politico, 15 juli 2010.

[iii] ”Obama faces messy war-funds fight” av David Rogers, Politico, 13 maj 2010.

[iv] “Netherlands confirms 2010 Afghanistan pullout” AFP, 19 december 2007.

[v] “Dutch Pullout From Afghanistan Leaves Some Nervous” av Terence Neilan, AOL News, 1 augusti 2010.

[vi] “Dutch government collapses after Labour withdrawal from coalition” David Batty, Guardian, 20 februari 2010.

[vii] ”PM underlines 2011 pledge” av Bruce Campion-Smith, The Star, 11 september 2008.

[viii] ”Afghanistan surge planned as shift to Kandahar proposed for UK soldiers” Richard Norton-Taylor, Guardian, 21 april 2010.

[ix] ”UK military creaking under strain of Iraq and Afghanistan, report says” av Tom Coghlan, The Times, 20 februari 2010

[x] “British ministers on Afghan visit want troops out” AFP, 22 maj 2010.

[xi] ”UK troops may start leaving Afghanistan in 2011-PM” Reuters, 21 juli 2010.

[xii] ”Petraeus Opposes a Rapid Pullout in Afghanistan” av Dexter Filkins, The New York Times, 15 augusti 2010.

Under hans förra sejour som premiärminister under 1990-talet klagade både araber och amerikaner över att mannen var komplett opålitlig. Vita Husets hårt prövade talesman Joe Lockhart kallade honom ”den mest avskyvärde figur man kan råka på. En lögnare och en bluff helt enkelt”.[i]

Kanske rusar denna bloggare iväg nu. Kanske är vi helt enkelt grymt orättvisa och citerar en massa illvilligheter.

Nåja döm själva.

Direkt efter kapningen av den internationella konvojen till Gaza meddelades blockaden skulle lättas.

Bland annat skulle sådana livets nödtorft som potatis chips, läsk, juice, konserverad frukt, sallad, kakor tillåtas in.[ii]

I Gaza uppges entusiasmen vara mycket behärskad. En företagare sa i en intervju för BBC: ”Jag behöver varken ketchup eller majonnäs från Israel. Jag behöver få min verksamhet tillbaka.”[iii]

Det finns av allt att döma goda skäl att vara misstrogen. Elaka och språkkunniga personer som tittat på vad premiärminister Netanyahu lovat i sina pressmeddelanden noterar att den engelska och hebreiska versionen av löftet ser olika ut.

I den engelska versionen, den som gick ut till de utländska ambassaderna, lovades lättnader i blockaden. I den hebreiska versionen nämndes inget om några lättnader.[iv]

Säg efter Vindskupan nu: ”kryphål”.

För att göra förvirringen ännu större framträder Benjamin Netanyahu ytterligare en gång och förkunnar nu att den ”civila avspärrningen” visserligen skall lättas men att ”säkerhetsavspärrningen” skall göra ännu tätare.

Frågan är var skiljelinjen är tänkt att gå. Man skulle tillåta viss typ av byggmaterial livsmedel. Det sades uttryckligen att målet var att desarmera det växande internationella trycket mot Israel. Att ha något att generöst hänvisa till.

Från Hamas sida förklarades att det troligen handlade om en charad. Att Israel hade all avsikt att fortsätta sitta tungt på Gazas försörjningslinjer.[v]

●●●
I Gaza mal belägringen vidare. I en juridisk brevväxling hävdade den israeliska regeringen att det i själva verket handlade om ekonomisk krigföring mot Gaza, inte om säkerhet.[vi] På det kan man tillfoga att den ekonomiska krigföringen i själva verket startade långt före 2007 när Hamas kom in i bilden.

Som tidigare nämnts på denna blogg så har man från Israelisk sida utropat över en fjärdedel av kustenklavens mark, 27 000 dunum, till buffertzon. Den kan sträcka sig mellan 300 meter, upp till två kilometer in på Gazas mark.

Enligt Osloavtalet skulle säkerhetszonen inte sträcka sig mer än 50 meter.

Det betyder att lantbrukarna i princip är förbjudna att arbeta på sina åkrar. För många finns inget annat val än att försöka i alla fall. Det betyder att en eller ett par ilskna patrull jeepar kommer rusande på den israeliska sidan av stängslet. I värsta fall börjar soldaterna skjuta prick på gestalterna ute på fälten.

En kanadensisk ISM aktivist Eva Bartlett var med om att agera mänsklig sköld för lantbrukarna i maj.

Bönderna hade tvingats ge upp försöken att odla grödor i buffertzonen som krävde större omvårdnad och skötsel. Ingen potatis, ingen persilja. De kräver mycket vatten (en bristvara det med) och för mycket skötsel. Det får räcka med linser, vete och råg.

Hon skulle egentligen börja på en åker på cirka 5 dunum med linser öster om Khan Younis men när de kom dit fick de veta att allt var borta. Armén hade gjort en av sina återkommande bulldozer räder och rakat fälten rena.

Hon fortsatte till Abu Tabbash marker. När Eva Bartlett kom dit vid sjutiden på morgonen pågick arbetet för fullt sedan klockan fem. Bonden och hans familj skördade för hand. Allt lastades på kärror, dragna av små åsnor.

Scenen kunde vara hämtad ur Emil i Lönneberga.

På andra sidan gränsen hade jeeparna kört fram. Den här gången gjorde soldaterna inget. Eva Bartlett noterade att arbetet pågick koncentrerat, om, och när humöret på andra sidan stängslet skulle skifta.[vii] Trupperna uppges ha genomfört 220 angrepp i buffertzonen, både stora och små under de senaste tolv månaderna.[viii]

Kort innan Eva Bartlett lämnar Gaza blir en ung bonde dödad av ett skott genom låret som klipper av lårbensartären.

Mannen dör i sviterna efter den massiva blodförlusten.

Gazas avlopp har sedan länge gått ut i havet orenat. Reningsverk, pumpstationer är antingen bombade eller kan inte få reservdelar. Den tyska biståndsorganisationen uppges försöka bygga ett nytt reningsverk i Gaza, som ersättning för alla de som förstörts. Arbetet hade pågått i veckor. Israelerna krånglade oavbrutet och vill varken släppa in byggnadsmaterial eller maskindelar.

Den tyske biståndsministern, Dirk Niebel hade varit kibbutzvolontär som ung och var dessutom medlem samfundet Tyskland-Israel. Nu uppgavs minister Niebels protester hos israelerna bli att vassare och hans sympatier allt svalare.[ix]

●●●
Den amerikanska regeringen meddelar i dagarna att den vill förbättra relationerna med Israel igen. I synnerhet lovprisas premiärminister Netanyahus insatser för att förbättra den humanitära situationen i Gaza. [x]

[ii] ”Soft drinks and potato chips may enter Gaza next week” osignerad, Ma’an News Agency, 8 juni 2010.

[iii] ”No Gaza optimism over easing blockade” av Jon Donnison, BBC, 20 juni 2010.

[iv] ”Israel announces let-up to Gaza siege – but only in English” Barak Ravid, Haaretz, 17 juni 2010.

[v] ”Netanyahu: Security blockade on Gaza will only get stronger” Barak Ravid, Haaretz, 20 juni 2010.

[vi] ”Israeli document: Gaza blockade isn’t about security” av Sheea Frenkel, McClatchy, 9 juni 2010.

[vii] ”remarkable urgency” av Eva Bartlett., bloggen In Gaza, 17 maj 2010.

[viii] ”The Buffer Zone in the Gaza Strip” PCHR Fact Sheet. Maj 2010.

[ix] ”Israel’s Voyage into Isolation” av John Goetz, Juliane von Mittelstaedt, Ralf Neukirch, Gregor Peter Schmitz, Christoph Schult, Daniel Steinvorth, Volkhard Windfuhr och Bernard Zand, Der Spiegel, 7 juni 2010.

[x] ”US signals better relations with Israel” av Andrew Gully, AFP,20 juni 2010.

Dragkampen om USA:s Iran politik

Ingen är nöjd.

En av parterna har nått sitt mål men båda är missnöjda.

Vilken politik skall USA ha mot Iran. Dragkampen fortsätter. Å ena sidan: regeringen Obama som valdes på ett mandat att förbättra Amerikas relationer med länder som Iran och Syrien. Det skulle behövas för att de inte skulle försvåra den hett efterlängtade återtåget från Irak och Afghanistan.

Å andra sidan av dragkampen står USA:s neokonservativa, AIPAC, den kristna högern, förstärkta med en den såkallade liberala hökar

Och vågskålen håller på att tippa ner åt de senares håll.

Två delsegrar har kommit. USA:s kongress har antagit motion HR 2 194 om eknomiska sanktioner mot Iran. Efter ett halvårs påtryckningar från USA och Israel har FN i nyligen antagit resolution 1 929 med samma innehåll.[i]

Men ingen är riktigt nöjd som sagt. Efter att FN:s resolution om sanktioner mot Iran så rasade flera neokonservativa. Regeringen försökte slingra sig ifrån att låta allt utmynna i en örlog. Sanktionerna saknade bett.[ii]

Allt det här är naturligtvis inget gemene man sitter och diskuterar med kompisarna under lunchrasten. Det som sker utspelar sig i skymundan. Byråkratiska beslut som vandrar med den övriga strömmen av motioner och antas med en gäspning.

Ända fram dess samme gemene man nås av beskedet att ett nytt krig står för dörren.

Tar inte Vindskupan i nu? Är det inte lika bra att drämma till det iranska prästväldet med ett knippe sanktioner?

Beror på vad det hela är tänkt att utmynna i.  Som tidigare nämnts så finns mycket starka misstankar om att det här är tänkt att bli början på en process med allt hårdare sanktioner och fördömanden till dess någonslags amerikanskt angrepp mot Iran inte bara blir logiskt utan nästintill ounvikligt.

Många sneglar oroligt på hur det gick till när invasionen av Irak drevs fram (och i mindre skala det israeliska angreppet på Gaza 2008-2009). En serie gradvis allt hårdare fördömanden och sanktioner. Det ena steget kommer att ge det andra. Kompromissvägar blockeras målmedvetet. Sen: öppet krig.

”Medvetet eller omedvetet håller president Obama på att följa en neocon-utstakad väg parallell med den George W Bush följde till kriget mot Irak – skruva upp sanktionerna mot ”fienden”, vägran att tolerera fredliga lösningar, vräk på med skrävel  tillsammans med propagandistisk tuffhet i större amerikanska nyhetsmedia.”[iii]

Och man kan vara tämligen viss om att det är vad USA:s neokonservativa nätverk gärna vill se. Under de glada dagarna när Irak invaderades gjordes mer eller mindre klart att Iran var nästa land på listan. Än i dag gör den neonkonservative gruppens inofficielle kronprins Bill Kristol tämligen klart att det är hans eget favoritalternativ.[iv] Den ständigt lika aggressive Daniel Pipes försöker rentav locka med att Obama skulle kunna rädda sin karriär som president. Siffrorna håller på att sjunka. Här finns chansen. Allt han behöver göra är att låta bomba Iran så kommer amerikanerna att börja älska honom igen.[v]

Ja, kära läsare det här verkar galet. Det ÄR galet men man bör nog befara att de menar exakt vad de säger.

Det har läckt uppgifter om att försvarsminister Robert Gates är allvarligt oroad. Obama håller på att låta sig manövreras in i ett tvångsläge där han till sist blir tvingad att presidera över ett angrepp mot Iran. Det talades om ”the slippery slope”. Att Obama knuffats fram mot den där hala, slippriga sluttningen som kommer att sluta i ett nytt krig, ja där ett krig till sist skulle vara hans enda återstående alternativ.

Försvarsminister Gates uppges ha fullt stöd från militärt håll för sitt motstånd. De högre befälhavarna kan enligt uppgift behärska sin iver efter att få ytterligare ett fälttåg på halsen.[vi]

Många försöker varna. Inte av omtanke av det iranska prästväldet eller det iranska folket utan av omtanke om USA:s ställning.

Stora delar USA:s försvar är illa nerslitet efter åratal av tröslöst harvande i Irak och Afghanistan. Lägg därtill att den amerikanska ekonomin är i allt värre olag. För första gången hörs nu ångestkvidanden över att krigsfinansieringen börjar bli ett verkligt problem.[vii]

Och Iran är mer än tre gånger så stort som Sverige och har en befolkning på 67 miljoner människor. Ett fälttåg skulle bli vanvettigt svårt och dyrt. Ja i praktiken är det näst intill ogenomförbart. Lägg därtill att det iranska kärnvapenhotet med all sannolikhet är hopfantiserat. Och just där ligger det märkliga, ja närmast bisarra i hela situationen. En rörelse, en glidning om man så vill har inletts.

Förespråkarna verkar trosvisst övertygade om att när det gäller militär förmåga visar almanackan fortfarande september 2001. Att Amerika fortfarande har en oförbrukad krigsmakt, en ekonomi i balans och att iranierna prompt kommer att börja vifta med stjärnbaneret och sjunga God Bless America så snart bomberna börjar falla.

●●●
Stephen Walt suckade i maj över att det inte gick att se vem som ledde Amerikas Iran policy längre. Allt driver, och det driver i en riktning som inte känns bra. Den knuffades som ett stycke drivved som flyter på vattenytan i en dogmatisk och fantasilös riktning.

En riktning som saknade realistiska mål.[viii] Kanske bekräftar han bara vad en journalist noterade i januari. Obama verkar ha tappat greppet om Amerikas utrikespolitik gentemot Iran.

Intiativet ligger mer och mer i händerna på en skara av demokratiska hökar, högerkristna och neokonservativa, understödda av israeler och AIPAC.

Kanske började det i slutet av 2009. Alltmer ilska över Obamas ointresse för det påstådda iranska hotet började man istället kringgå presidenten genom att bearbeta kongressen och byråkratin. ”Om inte Obama regeringen vill ta itu med den här regimen så får kongressen göra det,” förklarade ledamot Mitch McConnel.[ix]

Titt som tätt dök det upp larmrapporter om Irans kärnvapenprogram i massmedia.

Något som det inte talades lika högt om var att de ideligen visade sig vara nyhetsankor.

Det upptäcktes exempelvis att iranierna i hemlighet byggt ut en anrikningsanläggning i Qom.

Vid en närmare kontroll visades att iranierna i själva verket hade anmält den ”hemliga” utbyggnaden till och tillåtit inspektion av IAEA, laglydigt och punktligt. Kanske hade de dröjt en aning, men påståenden om brott mot Icke Spridingsavtalet var av allt att döma överdrivet.[x]

En rapport om att Iran utvecklade kärnstridsspetsar dök upp i senatens kommitté för utrikesrelationer i maj 2009. Källan var med all sannolikhet den israeliska underrättelsetjänsten som matat dem till den iranska oppositionsgruppen Mujaheddin E Khalq, för vidarebefordran till USA.[xi]

I början av 2010 gick larmet i massmedia än en gång. Ett brev från IAEA nämnde att Iran begått en “technical violation”. Det gick inte in på några specifika anklagelser. Misstanken finns att det mest handlade om en mindre smäll på fingrarna.

I massmedia blev det till en kris.

AP och CNN hoppade på. Från AP meddelades att ”FN:s atomenergi organ är oroligt för att Iran arbetar med vapen”.[xii]

Faktum är att IAEA:s nye chef kort dessförinnan sagt raka motsatsen. Det fanns inga konkreta bevis för att Iran utvecklade kärnvapen. Anrikning av uran för att använda kärnbränsle ja men inget av så hög halt att det gick att använda som kärnvapen.[xiii]

Ryktet återgavs på Sveriges Radio den 19 februari 2010. Det kom ingen dementi efter att AP erkände att det handlade om en anka.

Dragandet i tåtar, undertecknandet av petitioner tilltog i styrka. I december 2009 antog kongressen en lag med den behändiga beteckningen ”Iran Refined Petroleum Sanctions Act” och den nästan lika behändiga förkortningen IRPSA, serienummer HR 2 194. Den gick igenom med 412 röster, 12 mot och 4 nerlagda.

Både AIPAC och J Street uppgavs stå bakom resolutionen.[xiv]

En uppenbarligen rosenrasande Stephen Walt citerade Mark Twain om hur USA:s kongress hyste ”de trångaste sinnen, de mest själviska själar och de fegaste hjärtan som gud skapar”. Enligt hans åsikt kunde det bara vålla lidande för vanliga iranier och dessutom göra Amerikas egen ställning i regionen svårare. Allt för att kongressen skulle demonstrera trohet mot AIPAC.[xv]

En kongressledamot protesterade.

Republikanen Ron Paul klagade över att det hela kändes en dålig repris på upptakten till invasionen av Irak under år 2002. Han tyckte sig höra samma lögner och vinklingar nu som då.

Och samma överdrifter.

Han upprepade vad många försökt säga tidigare: Iran hade inte kapacitet att anrika uran i de mängder och av den grad som hade behövts för kärnvapen. Inte heller verkade iranierna sträva efter den.

Så varför hetsa upp sig? Varför kläcka ur sig något som närmast liknade en ekonomisk krigsförklaring?[xvi]

Mannen som kläckte idén till motionen, den demokratiske representanthus ledamoten Howard Berman, förklarade det hela med att det i själva verket var en slags hjälp åt Obama. Regeringen hade varken sagt bu eller bä medan han samlade stöd för motionen. Obama verkar mest av all ha låtit händelserna ha sin gång.[xvii]

Man kan notera hur nästan ingen av kritikerna – varav en alltså är republikansk politiker – verkar tvivla en sekund på att lobbyverksamheten har krig som sitt slutliga mål.

Glidningen på den slippriga sluttningen hade börjat. De första stegen mot en eventuell konfrontation som Amerika egentligen inte har kraft eller resurser kvar att utkämpa. Så till den milda grad planlöst har utrikespolitiken blivit.

Och ganska omgående börjar amerikaner och israeler bearbeta FN för att pilla fram en resolution om internationella sanktioner. Ganska omgående har dessutom EU förklarat sitt stöd för sanktionstanken. Som motiv anförs den där hopfantiserade uppgiften om en hemlig kärnanläggning i Qom.[xviii]

Med andra ord avger politiker, som borde ha allt de kan önska i form av diplomat rapporter, vetenskapliga underlag och information från underrättelsetjänsterna, nu en deklaration som binder Europa till att stödja USA i en konfrontation med Iran. Alltsammans byggt på en tidningsanka.

Ett rätt oroande mönster börjar framträda. Ett där USA:s neokonservativa drar i en riktning, där AIPAC, demokratiska hökar, amerikanska ultranationalister och den kristna högern ansluter. Regeringen börjar traska efter som varefter Europa sluter upp som en slö kossa utan att fråga sig vad det handlar om. Steg efter steg tas i form av rutinbeslut som glider igenom under gäspningar… till dess det är för sent att backa.

Försök att ladda ur krisen hälsas som något som katten släpat in.

I februari 2010 meddelar Irans president Ahmadinjad att han tyckte att ett kompromissförslag från IAEA om anrikning av en tredje part var helt acceptabelt.[xix]

Amerikaner och européer erbjuds i ett slag vad de tjatat om i månader.

Från västs sida var reaktionen närmast sur. Den franske utrikesministern förklarade att iranierna bara försökte ”köpa tid”.

Det amerikanska svaret var kryptiskt men negativt.[xx]

Det påstås vara en stor förolämpning när Iran meddelar att de tänker inleda anrikning av uran för medicinska isotoper. De skulle anrikas till 20 procent, visserligen mer än de 3-5 procent som iranierna normalt anrikade men fortfarande låååångt ifrån de 80-90 procent som skulle behövas för kärnvapen.

FN sanktioner sägs nu vara enda lösningen.[xxi]

I juni 2010 kommer ytterligare ett förargligt medlingsförslag från Turkiet och Brasilien. Återigen förslås att Irans uran skall anrikas av en tredje part.

Den amerikanska regeringen avvisar förslaget. Det sägs vara ”för sent”.

Turkiet angrips hårt för ofoget att ha framställt det, liksom det ännu större ofoget att ha lagt ner sin röst i FN när sanktioner skulle röstas igenom. Det sägs att det utgör ”ett slag i ansiktet” på USA.

I den amerikanska rikspressen förlöjligas initiativet.[xxii]

När FN till sist antog resolution 1 929 låg ett halvårs förhandlande bakom, i synnerhet från USA och Frankrike (president Sarkozy är mycket angelägen att ligga bra till i Washington). Utan Kina och Rysslands medverkan hade sanktioner mot Iran varit meningslösa. Ja de skulle inte åstadkomma mycket mer än att beröva europeiska företag affärstillfällen i Iran och överlämna dem till kinesiska. Alltså krävdes en hel del manglanden, viskande i öron, dragande tåtar innan FN:s säkerhets råd antog resolution 1 929.

Detta förkunnades vara en stor triumf för president Obama.[xxiii]

En bloggare som granskat resolutionen anser att det handlar om en Pyrrhusseger. Turkiet, Brasilien och Libanon vägrar stödja den. I resolutionens bilagor, där sanktionernas mål definieras är ser det magert ut.

Det finns fyra bilagor. En handlar om personer som skall svartlistas. Den listan upptar i realiteten bara en enda individ. På listan över iranska banker är det samma historia. Den tar bara upp en enda bank som inte redan är svartlistad. Listan på företag som kontrolleras av det iranska revolutionsgardet verkar lång men det är i själva verket samma sak där. Det enda listade företaget är egentligen byggfirman Khatam al Anbiya. De övriga 14 företagsnamnen på listan är antingen dotterföretag till Khatam al Anbiya eller dotterföretag till dotterföretagen[xxiv]

Inte mycket med andra ord.

Den som vill kan införa symboliska sanktioner. Den som föredrar drakoniska sanktioner skulle kunna införa sådana det men kommer troligen bara att få se affärstillfällen i Iran gå upp i gå till rivaler.

Från israelisk sida konstateras som en ren självklarhet att sanktionerna kommer att skärpas. Det skall göra genom att bearbeta Amerikaner och européer.[xxv]

I EU är den franske presidenten Nicolas Sarkozy eld och lågor för förslaget att gå bröstgängse till väga mot Iran. Ja han försöker rentav överträffa Obama i hökaktighet och genomdriver hårda sanktioner inom EU.[xxvi]

Obama själv verkar märkligt apatisk. Han försöker varken driva på eller hindra utvecklingen.

Processen upprepar sig, än en gång. Neokonservativa drar med sig liberala hökar, den kristna högern och AIPAC. Den amerikanska regeringen ger efter utan att fundera på saken. Européerna hakar på. Ingen verkar ha någon klar idé om hur färden på den där slippriga, hala sluttningen började eller hur den skall kunna stoppas.

[ii] ”The myth of Iran’s ‘isolation’” av Charles Krauthammer, i The Washington Post, 11 juni 2010.

[iii] “Obama Goes with Neocon Flow on Iran” av Robert Parry, Consortiumnews.com, 10 juni 2010.

[iv] ”To only say Iranian nukes are unacceptable is to accept them” av William Kristol, The Washington Post.

[v] ”How to Save the Obama Presidency: Bomb Iran” av Daniel Pipes, 2 februari 2010.

[vi] ”The slippery slope to strikes on Iran” av Flynt Leverett och Hillary Mann Leverett, Politico, 26 april 2010. “Petraeus says strike on Iran could spark nationalism” Reuters, 1 april 2010.

[vii] Så uppges försvarsminister Gates börja få svårigheter att pressa fram extra anslag till försvarets verksamhet. ”Pentagon Needs War Funding By July 4, Says Gates” av Robert Hune-Kalter, Talk Radio News Service, 16 juni 2010.

[viii] ”Sleepwalking with Iran” av Stephen Walt, blogg på tidsskriften Foreign Policy:s sajt, 26 maj 2010.

[ix] “Obama Losing Control of Iran Policy” av Ali Gharib, Inter Press Service, 29 januari 2010.

[x] ”Moving Again Toward Confrontation” av Jim Lobe, Inter Press Service, 30 november 2009. “UN nuclear watchdog inspects Iranian facility” osignerad, CBS, oktober 2009.

[xi] “Report Ties Dubious Iran Nuclear Docs to Israel” av Gareth Porter, Inter Press Service, 3 juni 2009.

[xii] “IAEA Letter Fuels CNN Alarmism Over Iran” av Rick Sanchez, Antiwar.com, 18 februari 2010.

[xiii] “Incoming IAEA chief: No evidence Iran seeking nuclear weapons” osignerad, Haaretz, 3 augusti 2009.

[xiv] ”One Step Closer to Unilateral Sanctions Against Iran” av Eli Clifton, Inter Press Service, 9 december 2009.

[xv] “The smallest minds … selfishest souls … and cowardliest hearts that God makes” av Stephen Walt, blogg på tidsskriften Foreign Policy:s sajt, 26 maj 2010.

[xvi] ”Statement on Motion to Instruct Conferees on HR 2194, Comprehensive Iran Sanctions, Accountability and Divestment Act” uttalande av Ron Paul, kongressens webbsajt, 22 april 2010.

[xvii] ”Berman: Iran sanctions bill empowers Obama” av Laura Rozen, blogg på Politico:s sajt 15 2009.

[xviii] “European Council 10/11 december 2009, Conclusions”, 11 december 2009.

[xix] ”Iran says ready to send uranium abroad as UN wants” av Nasser Karimi, AP, 2 februari 2010.

[xx] ”West offers skeptical reaction to Iran nuke plan” av George Jahn, Guardian, 3 februari 2010.

[xxi] ”US, EU united on Iran nuclear issue” osignerad, Jerusalem Post, 9 februari 2010.

[xxii] ”US: Iran Nuclear Deal Will Not Slow UN Sanctions Drive” osignerad, Voice of America, 17 maj 2010. “Obama Goes with Neocon Flow on Iran” av Robert Parry, Consortiumnews.com, 10 juni 2010. “U.S. sources: Turkey vote against Iran sanctions – a slap in the face” av Natasha Mozvovaya, Haaretz, 10 juni 2010.

[xxiii] ”Clinton: Iran sanctions a victory for Obama” av Matthew Lee, AP, 9 juni 2010.

[xxiv] ”Obama’s charade on Iran Sanctions” av Flynt Leverett och Hillary Mann Leverett, Bloggen The Race for Iran, 9 juni 2010.

[xxv] ”MESS Report / It will be the next round of U.S. sanctions that really hurts Iran” av Amos Harel och Avi Issacharoff, Haaretz, 10 juni 2010.

[xxvi] “European Union approves the toughest Iran sanctions ever” av Warren Strobel, McClatchy Newspapers, 17 juni 2010.

Det kom under en intervju med Amerikas FN ambassadör Madeleine Albright om USA:s pågående sanktioner mot Irak i programmet 60 minutes. Året var 1996.

Lesley Stahl: ”Vi har hört att en halv miljon barn har dött. Jag menar, det är ju fler än i Hiroshima. Är priset värt det?”

Madeleine Albright: ”Jag tycker att det är ett svårt val men vi anser att priset är värt att betala.”

Priset var värt att betala.

Madeleine Albright klagade i sin självbiografi över att hon skulle ha velat backa tiden och ta tillbaka det där yttrandet direkt efter att det slunkit ur henne.

Det hade bidragit till den amerikanska regeringens växande PR problem klagade hon.[i]

Frågan är om det inte snarare handlade om ett anfall av otaktiskt ärlighet från en uppåtstigande diplomat och politisk tjänsteman, en som snart skulle bli USA:s utrikesminister. För ett kort ögonblick hade en av människorna bakom politiken släppt masken och sagt som det var. Sanktionerna rullade på. Madeleine Albright och kollegorna i den amerikanska utrikesförvaltningen var beredda ”betala priset”.

Notera gärna: Albright hade inga invändningar mot antalet offer. Eller tanken att den amerikanska politiken var orsaken. Det enda som förargade henne var att hon inte tänkte på att vinkla om intervjufrågan som en god politiker bör göra.

●●●
Under nästan 13 år bedrev USA ett veritabelt kallt krig mot Irak. Under den perioden blockerades och bombades Irak, grunden las för invasionen och för det kommande inbördeskriget och kaoset i Irak.

En karriär inleds

Alltsammans startade med Irak för Kenneth Pollacks del.

En stor del av hans karriär som analytiker vid CIA högkvarteret hade kommit att kretsa kring det landet. Det blev också den frågan som gav hans yrkesbana en avgörande knuff in i Maktens Inre.

Det hade kommit under 1990 när Kenneth Pollack och några kollegor hade börjat ställa samman alltmer gravallvarliga promemorier om att truppförflyttningarna på Irakisk sida tydde på ett nära förestående angrepp.

Kanske mot Saudiarabien, kanske mot Kuwait.[ii]

Knappt någon vettig människa tog honom på allvar. Visst hade USA:s relationer med Irak varit aningen knackiga på sista tiden men de båda länderna hade samarbetat diskret under Iran-Irakiska kriget. Saddam Hussein betraktades som en förträfflig prisse som hjälpt till att hålla det fundamentalistiskt revolutionära Iran på mattan.

Allt skulle ändras i ett slag när irakiska trupper gick in i Kuwait. Pollack skulle få rätt.

Historiens förlopp skulle böja in i en ny bana.

●●●
Tiden var årsskiftet mellan 1990 och 1991. Irak hade ockuperat Kuwait i augusti 1990. Bara några dagar efter ockupationen hade FN proklamerat embargo mot Irak.

För USA var det här ett guldbeslaget tillfälle. Steg efter steg hade tagits sedan 1970-talet. Efter att Vietnamkriget hade avslutats hade mer och mer av uppmärksamheten flyttats till Mellanöstern. Ett militärområde för Mellanöstern hade inrättats, det såkallade Centralkommandot eller CENTCOM. Den amerikanska armén hade för första gången försetts med kamouflage uniformer för ökenbruk.

Under Ronald Reagans båda mandatperioder hade försvarets upprustats till kostnader som varit nära att knäcka de amerikanska statsfinanserna men som i alla fall lämnade arsenalerna fyllda med splitt nya, vapensystem. Nu hade tillfället kommit att använda alltsammans och dessutom få äreräddning för debaclet i Vietnam.

Sist men viktigast: det skulle skaffa Amerika ett prima fotfäste vid Persiska viken.  Fram till dess hade USA inte haft några baser i regionen annat än den lilla Diego Garcia ön långt ute i den Indiska oceanen som amerikanerna tagit över från britterna. Militärerna hade under stor tandagnissel varit tvungna att begära tillstånd långt i förväg varje gång fartyg och flygplan skulle anlöpa eller landa i Gulfen.

Kriget rev ner alla hinder. Det enda som återstod var relativt enkel konfrontation med – som general Zinni noterade – den ende statschef som i början av 1990-talet var korkad nog att utmana Amerika på ett konventionellt markkrig.

I myllret av planer som staberna 1991 malde fram inför gulfkriget för att kasta ut den irakiska armén från Kuwait kom en rapport från försvarets underrättelsetjänst DIA.

Den anonyme upphovsmannen till den här rapporten hade en enkel idé. Slå sönder Iraks vattenreningssystem.

Där fanns en stor svaghet hävdades det.

Iraks vatten i floderna och i Shatt al Arab var bräckt, salthaltigt och tjockt av bakterier och mineraler.  Det krävde omfattande rening för att bli drickbart. Allt som behövdes var att amerikanerna bombade dammar och vattenverk samt ströp importen av de nödvändiga kemikalierna, bland annat klor, och maskindelarna för att den vanvettigt viktiga sektorn skulle bryta samman. FN:s embargo, skapat av Säkerhetsrådets resolution 661, gjorde det enkelt.

Detta, fortsatte rapporten förhoppningsfullt, borde släppa loss ett helt koppel vattenburna sjukdomar i den irakiska befolkningen.

Det var inte allt.

Stora delar av Iraks ekonomi, industri och näringsliv var också beroende av en stadig tillgång till mängder av renat vatten för att fungera.

Livsmedels- och läkemedelstillverkningen krävde också de ett pålitligt flöde av väl renat vatten. Till det kom den irakiska oljeindustrins, värmeverkens och elproduktionens behov. Kunde inte de använda rent vatten så skulle irakierna troligen vara piskade att köra orenat flodvatten (salt- och mineralhaltigt) genom systemen istället. Det skulle i sin tur betyda att fabrikernas, värmeverkens och oljeanläggningarnas långa och komplicerade rörsystem sakta men säkert skulle börja korrodera och vittra sönder. Membran och filter skulle förstöras. Inte direkt kanske men gradvis medan månader och år gick.

Det noterades att Iraks förråd av precisions tillverkade rör och filter var begränsat. Detsamma gällde kemikalierna. Och att landet troligen inte i all hast kunde börja framställa dem på egen hand. De kvantiteter som kunde komma in i landet genom smuggling skulle troligen inte förslå.

Summa summarum så behövde USA bara blockera införseln av ingredienserna till vattenreningen. Irak kunde med all sannolikhet inte ersätta vare sig maskindelarna eller kemikalierna på egen hand.

Kanske var det där kärnan i Iraks sårbarhet låg. Landet hade blivit beroende av modern teknologi som elektricitet och rinnande vatten för att hålla igång samhället men var samtidigt inte tillräckligt utvecklat för att i nödfall kunna göra sig självförsörjande av modernitetens bultar och skruvar.

Vattenrening och vattenförsörjning var det som höll stora delar av samhällsmaskineriet igång. Slå sönder den så skulle de obönhörligen börja gnissla och sedan sakta men säkert börja sjunka samman av sin egen tyngd.

Givetvis, givetvis så skulle all denna härlighet inte komma direkt. Rapporten förutsåg att Irakierna skulle kunna hålla igång vattenreningen i ytterligare sex månader genom att utnyttja lager av kemikalier och reservdelar och genom att plundra stillastående anläggningar på maskiner och delar för att hålla andra gående.

Efter sex månader utan kemikalier och reservdelar borde rötan sätta in. Hela systemet borde oåterkalleligen börja kärva och hacka.

Det skulle ha blivit ”degraded” som termen löd.

Man gissade att mer förmögna irakier borde kunna skaffa färskvatten från bergen. För de fattiga återstod däremot bara att efter förmåga koka det vatten som fanns. En annan rapport listade de många sjukdomar som man hoppades snart borde bryta ut. Främst akut diarré, tyfus, och parasitinfektioner som Giardia lamblia och Entamoebia histolytica.

Rapportens författare gissade att Giaridia lamblia framför allt skulle drabba barnen.[iii]

Inte för att detta verkade bekymra någon av de inblandade tjänstemännen eller stabsofficerarna det ringaste. Det handlade av allt att döma om ett knippe tämligen rutinmässiga, byråkratiska alster om hur man bedrev ett stycke ekonomisk krigföring utan några sidblickar åt ovidkommande frågor om moral.

Kort sagt: slå sönder vattenförsörjningen för ett helt land. Släpp loss livsfarliga sjukdomar bland befolkningen. Rasera ekonomin. Allt avhandlat på amerikansk militärbyråkratisk prosa ungefär som om det handlade om uppförandet av manskapslatriner för trupperna ute i fält och nedpräntat av tjänstemän som utan tvivel åkte hem till lilla frugan i ett radhus, gissningsvis inom bekvämt pendlingsavstånd från DIA högkvarteret i Pentagon eller CENTCOM högkvarteret i Florida efter en dags träget arbete på kontoret.

Kanske ytterligare ett prov på ondskans banalitet.

Rapporterna skrevs i januari 1991. De räknade med andra ord inte med att se någon effekt förrän i juni det året. Vid det laget borde Kuwait kriget redan vara avklarat. [iv]

Det tyder på att amerikanerna redan då tänkte på större saker än att återta Kuwait.

Här finns konturerna till ett projekt som verkade vara tänkt att fortsätta att rulla på under flera år.

Ett krig slutar, ett annat börjar

Gulfkriget kom och gick. För en gångs skull fick man se ett krig där allt gick efter planerna, ja det hade till och med klarats av ännu snabbare. Den nya arsenal som Ronald Reagan beställt på 1980 talet hade blivit klar, lagom i tid för att släppas loss över de irakiska trupperna i Kuwait. Världspressen flämtade av hänförelse över de styrda robotarna och de nya stridsfordonens bländande uppvisning.

Och i skymundan, utan att någon orkade notera, hade amerikanerna passat på att bomba sönder Iraks vattenreningsverk och dammar.

Planen hade satts i verket.

Omedelbart efter kriget lyckades den amerikanska regeringen pilla fram ytterligare en FN resolution (Resolution 687) som gav rätt att fortsätta sanktionerna, även efter att irakierna kastats ut ur Kuwait.

●●●
Han hade haft rätt.

För Kenneth Pollack innebar Iraks invasion av Kuwait full upprättelse efter alla överordnades skeptiska miner och mer än så. Efter den karriärmässiga sinkadusen var Kenneth Pollack ”in the loop” på högsta nivå, en av de som hade händerna i utformningen av Amerikas Mellanösternpolitik.

Efter att Bill Clinton blivit president landade Pollack i USA:s nationella säkerhetsråd, med specialansvar för persiska-viken-frågor.

Amerika hade vid laget placerat sig med tunga ökenkängor tvärs över Persiska viken. Efter att under många år bara ha varit hänvisade till den lilla trista Diego Garcia ön ute i Indiska oceanen hade USA nu skaffat sig en kedja av militärbaser, både i nordöstra Saudiarabien och i de små gulfstaterna. Allt för att kunna fortsätta att vaka över Irak.

Hela Kenneth Pollacks, tänkande, pratande och skrivande kretsar nu kring hur det greppet skulle kunna hållas kvar. Det framgår klar och tydligt att han anser att Amerikas utsikter att förbli en supermakt beroende av att man blev den dominerande militärmakten vid oljefälten. Skulle det greppet lossna ja då fanns enligt hans åsikt risken att maktsfären skulle falla samman som en sufflé.[v]

Vändpunkten

Kanske var tiden mellan krigsslutet 1991 fram till 1995 den amerikanska maktens verkliga guldålder. Då stod man fortfarande i spetsen för en koalition och domderade från en höööög kulle. Efter 1995 var sanktionerna alltmer ifrågasatta av både araber och fransmän.

Omvärlden ville återuppta diplomatiska och kommersiella relationer med Irak. Amerika, med stöd av Storbritannien, vägrade. Istället insisterade amerikanerna på att sanktionerna mot Irak skulle fortsätta.

Och fortsätta.

Och fortsätta.

Svaret från USA:s sida blev hårda påtryckningar på Gulfstaterna att återvända till fållan. Både 1994 och 1995 skickade amerikanerna tvärt stora truppstyrkor till Gulfen som svar på påstådda irakiska trupprörelser.[vi]

Under slutet av 1990-talet duggade rapporterna allt tätare om de allt värre resultaten av sanktionerna. Barnadödligheten hade fördubblats till över 100 per 1 000 födslar.[vii] En FN rapport noterade att medelinkomsten sjunkit från 3 510 dollar år 1989 till 450 dollar år 1996. En genomsnittlig irakisk familj tvingades spendera 70 procent av sina inkomster på att skaffa mat.[viii]

Barnadödligheten hade ökat (precis som det amerikanska försvarets underrättelsetjänst förutspått). År 1996 uppgav en UNICEF rapport att 4 500 barn dog varje månad i Irak av undernäring och sjukdomar.[ix] Lägg därtill att ekonomin redan var försvagad efter det åttaåriga kriget mot Iran.[x] Efter invasionen 2003 konstaterades att hälften av Iraks 1 410 vattenreningsverk inte längre fungerade. Av kloakreningen i Bagdad återstod inte mycket mer än ett minne.[xi]

Greppet börjar lossna

År 1996 fick amerikanerna inte utnyttja sina baser i Saudiarabien för att flyga bombräder mot Irak.

En tillfällig kris men efter den krävdes varje gång allt hårdare påtryckningar från amerikansk sida.[xii]

Vapen inspektionerna fortsatte under större delen av perioden men de började få allt svårare att hitta något. Till det kom återkommande flygräder från amerikanska och brittiska sida, som operation Desert Fox, en fyra dagar lång bombkampanj i december 1998. (Elaka personer undrade om det inte hade en hel del att göra med att president Clinton satt upp över öronen i skandalskriverier efter att ha haft  sex med praktikanten i Monica Lewinsky och behövde framstå som tuff och handlingskraftig.)

I den vevan drogs FN:s vapeninspektörer bort.

Det gamla påståendet att ”Saddam kastade ut inspektörerna” är missvisande. I själva verket hade en amerikansk diplomat helt sonika uppmanat den australiensiske UNSCOM chefen Richard Butler att plocka hem sin personal.

Något som australiensaren prompt effektuerat.

Läsaren kan gärna hejda sig och begrunda situationen. Butler, som skulle föreställa chef för ett FN organ fattar ett helt avgörande beslut, inte efter att ha konfererat med sina chefer i FN organisationen utan efter ett litet privatsamtal med en amerikansk diplomat. Det, om något demonstrerar hur mycket FN systemet kommit att bli den amerikanska utrikespolitikens trogna lilla hjälpgumma för bedriva sanktioner mot Irak.

I själva verket förklarade utrikesminister Madelaine Albright helt öppet att Clinton-regering inte tänkte häva sanktionerna även om Irak uppfyllde alla villkoren i FN resolutionen.[xiii]

Det måste först ”bevisa sina fredliga avsikter”, vad det nu skulle betyda.

Allt oftare ifrågasattes om det verkligen fanns några massförstörelsevapen kvar. Amerikaner och britter insisterade, med allt ihåligare argument, att så var fallet.

Mot år 1999 var Kenneth Pollack rejält bekymrad. Det fanns tydliga tecken på att blockaden kring Irak började läcka allt värre. Små tankfartyg smugglade irakisk olja på persiska viken och amerikanerna kunde inte stoppa trafiken. Stora mängder varor strömmade över den turkiska gränsen.[xiv] Snart kanske sanktionerna skulle kollapsa och med dem skulle skälen för USA:s militära närvaro vid Persiska viken. I Saudiarabien ökade hela tiden det inrikespolitiska trycket för att avsluta militärsamarbetet med amerikanerna. Baserna belades med fler och fler restriktioner. År 2002 gissade Kenneth Pollack att Amerika skulle vara bortmanövrerat från Persiska viken om fem år.

●●●
En ny tanke började smyga sig in. Om USA istället skulle invadera Irak? I så fall kunde man släppa sanktionerna och baserna i Saudiarabien. De skulle kunna ersättas av baser i Irak istället. Det var vad Kenneth Pollack började hävda efter sekelskiftet.

I en intervju 1999 förklarade Hans von Sponeck, UNHCR:s koordinator, att nu var undernäring inte bara växande utan ett närmast endemiskt problem i Irak. Det skolsystem som en gång varit ett av de bästa i Mellanöstern började också halta. Sådana grundläggande saker som papper och pennor var också belagda med embargo. Någon hade tydligen bestämt att de kunde användas i massförstörelsevapen.

Den växande nöden gjorde att föräldrar tog sina barn ur skolan för att hjälpa till med försörjningen.

Analfabetismen började öka igen.

Allt finns prydligt dokumenterat i rapporter från FN, Lancet och välrenomerade hjälporganisationer. FN tjänstemännen Denis Halliday från Irland och Hans von Sponeck från Tyskland avgår i tur och ordning i protest mot de ändlösa sanktionerna. Hallday talar om kollektiv bestraffning. von Sponeck anklagar sanktionssystemet för att ha orsakat tusentals irakiers död.

En reporter som besökte Bagdads universitet 1999 noterade att den en gång hade haft rykte för att bedriva den bästa läkarutbildningen i hela Mellanöstern.

Ryktet var borta. Nu trälade de med tio år gammal utrustning.[xv]

En journalist som besökte Basra 2001 såg hur barnen brukade leka i det stillastående vattnet i stadens kanaler. Under sommarhettan förvandlades det en veritabel bakteriesoppa.

I staden barnsjukhus fanns sju kroppar i bårhuset. Han fick veta att det var lågsäsong. Hade han kommit vid midsommartid brukade det vara så mycket som ett dussin.

Sommarhettan var liemannens stora skördetid. Bakteriehalten i stadens dricksvatten sköt i höjden.[xvi]

Peter Kadhammar möter en viss Haifa Hasan på ett sjukhus i Bagdad. Han är där med sin tremånaders dotter Mariam. Hon har gått ner i vikt på grund av diarré och väger bara 3 100 gram.

Haifa bedyrar att de visst kokar allt vatten hon får.

Det hjälper inte. Mariam blir sjuk i alla fall. En av läkarna säger att vattnet måste kokas i mer än fem minuter.

I salen bredvid möter Peter Kadhammar Samira Jasem som är där med sin tvåmånaders son Hussein. Samira är sjuksköterska och vet allt om att man skall koka i mer än fem minuter. Hon säger också att inte ens det hjälper. Vattnet är för hårt nedsmutsat. Själv hade hon fått besöka sjukhuset fyra gånger med Hussein.[xvii]

Ständigt, ständigt får Peter Kadhammar höra samma sak. Det är vattnet som är problemet. Det är dricksvattnet som gör människorna sjuka.

En forskare gissade att halv miljon människor dött på grund av undernäring eller sjukdomar som normalt borde vara lätt avklarade men blir fatala på grund av infektioner och undernäring.[xviii] Andra taxerade antalet till närmare en miljon.

Dödligheten för barn under fem hade sjunkit stadigt sedan 1970-talet till 63 per 1 000 födslar. Efter år 1991 ökade den tvärt. Enligt en studie från UNICEF visade Irak en ”överskottsdöd” på mellan 400 000 till 500 000 för perioden 1991-1998.[xix]

Barn och äldre tillhörde, i gammal ond ordning, de som dog först.

Iraks medelklass började smälta bort. Många sjönk ner i fattigdom, tvingades sälja sina böcker och börja dra sig fram med enklare jobb.

Kadhammar noterade att i de flesta samhällen utgör just de den grupp som brukar pressa på för lag och ordning och kanske demokrati.[xx]

Redan under 1990-talet försöker de som kunde att lämna landet. “Brain drain” hade börjat sätta in. De första som försvinner är de ambitiösa och välutbildade.

Det irakiska samhället började spricka upp i fogarna.

I all tysthet uppstår det under 1990-talet en rad alternativa maktcentra, som exempelvis Sadr rörelsen bland landets fattiga shia muslimer. I det tidigare höggradigt sekulariserade landet börjar man vända sig till sin respektive stam, klan eller etniska och religiösa grupp.

Svenska reportrar som besöker landet noterar också att under trycket från en allt värre fattigdom börjar de fundamentalistiska stämningarna växa.

I brist på annat vänder sig människorna till religionen.

Tills vidare lever alla dessa alternativa maktcentra fortfarande i Saddam regimens skugga, samexisterar med den men bidar sin tid.

Att Saddam Hussein-regimen försvagades borde i teorin vara en god sak. Istället bäddade det för en gigantisk huggsexa mellan alla dessa maktcentra, om, och när regimen till sist föll. Till det kom en gigantisk  pool av arbetslösa unga män som snart skulle beredas sysselsättning i gerillagrupper, miliser och privatarméer efter den amerikanska invasionen 2003.

●●●
Efter maj 2003 skulle den bomb som USA försökt rigga för Saddamregimen krevera i ansiktet på dem själva. Efter erövringen föll Irak samman i kaos och blev en strategisk kvarnsten kring Amerikas hals snarare än den underbara tillgång man i Washington hade drömt om.

Beklagade någon av de som satt med fingrarna i den amerikanska Mellanösternpolitiken följderna?

Inget tyder på det.

De verkar knappt ens reflektera över saken.

En och annan antydde att följderna kanske var aningen beklagliga men att allt var Saddam Hussiens fel.

Efter erövringen av Irak skulle amerikanerna göra stora ögon över hur körda i botten alla landets anläggningar var för oljeproduktion, industri, elproduktion och mycket, mycket mera. De verkar aldrig sätta det i samband med den blockad de själva upprätthållit under tretton år dessförinnan.

Förklaringen blev istället att det berodde på befolkningens efterblivenhet.

Frågan är rimligt det är att de amerikanska beslutsfattarna ideligen försöker ta skydd bakom Saddam regimens grymhet.

Rimligare är snarare att de amerikanska beslutsfattarna har eget ansvar för vad de ställt till med – oavsett hur brutalt Baath styret var. I teorin skulle man snarare behöva hålla två rättegångar, en mot Saddam Hussein regimen och en mot USA.

För Kenneth Pollack var kontrollen över Persiska viken världspolitikens heliga Graal. Den bägaren ville han se tillfalla Amerika. Belöningen för segern i det kalla kriget. Medlen var likgiltiga.

”Om Förenta Staterna nekades tillgång till Persiska viken skulle dess förmåga att påverka utvecklingen i många andra av världens nyckelregioner kraftigt minskas.”[xxi]

När det i slutet av 1990-talet dök upp reportage om sjukhussalar i Irak bräddfulla av sjuka och döende barn klagade han mest över bilderna var ”sentimentala” och trasslade till den politik han satt i nationella säkerhetsrådet och försökte driva.

Man kan för övrigt notera att hela politiken drevs av en kategori politiker som vi i Sverige är benägna att betrakta som ”de goda amerikanerna”, ofta utan några riktigt vettiga skäl.

Den inleddes under George Bush den äldre, den drevs av president Bill Clinton under hans båda mandatperioder, tvärs igenom hela 1990-talet.

Det handlade inte ompolitiska neanterthalarna från den neokonservativa kamarillan, sydstaterna eller den kristna högern utan om sofistikerade beslutsfattare, huvudsakligen demokrater och liberaler med prydliga kostymer, doktorsgrader i meritförteckningarna och stolar på  tankesmedjor med pampiga titlar som svenska beslutsfattare är närmast desperat angelägna om att få frottera sig med.

Det finns få tecken på att vare sig Kenneth Pollack, Madelaine Albright eller Bill Clinton låg sömnlösa av grubbel över konsekvenserna av sin politik.

Militärbaser och strategiska positioner var viktigt.

Döda barn var det inte.

Ett ”pris värt att betala”.

[ii] ”The Threatning Storm; The Case for Invading Iraq” av Kenneth Pollack, Random House, 2002, sid 37.

[iii] ”Disease information” januari 1991.

[iv] ”Iraqi Water Treatment Vulnerabilities” rapport från DIA, januari 1991. Den här affären grävdes fram av Thomas Nagy efter att dokumentens hemligstämpling hävts, ”The Secret Behind the Sanctions: How the U.S. Intentionally Destroyed Iraq’s Water Supply” The Progressive, september 2001.

[v] Se bland annat “Securing the Gulf” av Kennet Pollack, i Foreign Affairs, juli / augusti 2003.

[vi] ”The Threatning Storm; The Case for Invading Iraq” av Kenneth Pollack, Random House, 2002, sid 187.

[vii] ”Child death rate doubles in Iraq” BBC, 25 maj 2000.

[viii] ”2003 IRQ: Iraq Watching Briefs — Overview Report, July 2003” Rapport från UNICEF, juli 2003.

[ix] ”Morbidity and Mortality among Iraqi Children from 1990 to 1998: Assessing the Impact of Economic Sanctions” av Richard Garfield, Fourth Freedom Forum, mars 1999.

[x] “A nation sagging under the weight of sanctions; Thousands of infants are dying” av Larry Johnson, Seattle Post-Intelligencer, 11 maj 1999.

[xi] ”2003 IRQ: Iraq Watching Briefs — Overview Report, July 2003” Rapport från UNICEF, juli 2003.

[xii] ”The Threatning Storm; The Case for Invading Iraq” av Kenneth Pollack, Random House, 2002, sid 168.

[xiii] “We do not agree with the nations who argue that if Iraq complies with its obligations concerning weapons of mass destruction, sanctions should be lifted. Our view, which is unshakable, is that Iraq must prove its peaceful intentions.” Tal av Madeleine Albright vid Georgetown universitetet, 26 mars 1997. Återgivet i Le Monde Diplomatique.

[xiv] The Threatning Storm; The Case for Invading Iraq” av Kenneth Pollack, Random House, 2002, sid 213-214.

[xv] “A nation sagging under the weight of sanctions; Thousands of infants are dying” av Larry Johnson, Seattle Post-Intelligencer, 11 maj 1999.

[xvi] “The Betrayal of Basra” av Chuck Sudetic, Mother Jones, november / december 2001.

[xvii] “Vägen till Bagdad” av Peter Kadhammar, Bokförlaget Fisher & Co, Rimbo 2003, sid 38.

[xviii] “The Betrayal of Basra” av Chuck Sudetic, Mother Jones, november / december 2001.

[xix] ”Annual mortality rates and excess deaths of children under five in Iraq, 1991-98” Studie av UNICEF och London School of Hygiene and Tropical Medicine, av Mohamed Ali, John Blacker och Gareth Jones, 2003.

[xx] “Vägen till Bagdad” av Peter Kadhammar, Bokförlaget Fisher & Co, Rimbo 2003, sid 20.

[xxi] “Securing the Gulf” av Kennet Pollack, i Foreign Affairs, juli / augusti 2003.

Förhållandet mellan Israel och USA kallnar igen, del III

Benjamin Netanyahu tillbringade det sista dygnet av sitt besök till USA med att ringa sina sju viktigaste ministrar hemma i Israel.

Stämningen uppgavs närmast vara präglad av panik.[i]

Många gissar Netanyahu – som i Israel betraktats som expert på ”att hantera USA” – räknat fel å det gruvligaste om hur han skulle sköta den pågående fnurran.

Det enklaste hade förmodligen varit att säga att alltsammans var ett missförstånd och att det inte blir något av med utbyggnaden av de 1 600 nya bostäderna i bosättningen Ramat Shlomo som startade hela grälet.

Men så enkelt går det inte.

Ett första bud från Jerusalem gick ut på att president Obama skulle tillämpa en Don’t Ask, Don’t Tell-politik. Israelerna skulle inte berätta något om utbyggnaden av sina bosättningar och den amerikanske presidenten skulle inte vara ofin nog att fråga.[ii]

Från Vita Huset såg man föga entusiastisk ut. En källa svarade att Don’t Ask, Don’t Tell bara skulle fungera som president Obama inte brydde sig det minsta om sin globala Street Cred längre.[iii]

Och så kom mötet i slutet av mars.

Frågan är varför det gick galet.

Hur det kom sig att Netanyahu, ”Amerika experten” som delvis vuxit upp i USA kunde räkna så till den milda grad fel på hur landet låg?

Första delen gick som smort. Benjamin Netanyahu framträdde vid AIPAC:s årliga policykonferens den 22 mars.

Han var självsäker och trotsig.

Inför en jublande publik tillkännagavs att:

”Det judiska folket byggde Jerusalem för 3 000 år sedan och det judiska folket bygger Jerusalem idag. Jerusalem är ingen bosättning. Det är vår huvudstad.”[iv]

Där fick Obama.

I samma veva tillkännagavs ytterligare en utvidgning av bosättningarna i östra Jerusalem.[v] Mitt i denna ljuva musik fanns vissa dissonans toner, om bara Netanyahu orkat lyssna.

När utrikesminister Hillary Clinton framträdde vid samma AIPAC-konferens strök hon INTE delegaterna medhårs i sitt tal. Visserligen tänkte Obama regeringen förbli Israels vän men man tänkte i framtiden också säga ifrån.[vi]

Samtidigt kom nyheten att Barack Obama mot alla odds fått igenom sin sjukförsäkringsreform.

Hur tråkigt och vardagligt det än kan verka så var det en monumentalt viktig sak i den amerikanska inrikespolitiken. Det var Obamas viktigaste vallöfte. I ett slag förvandlades president Obama från en politisk slagpåse till att framstå som en handlingskraftig och effektiv ledare.

Där satt Netanyahu inför sitt möte med presidenten.

Obama skall ganska omgående ha viftat bort det flödeschema som Netanyahu skrämt halade fram ur portföljen för att försöka bevisa att han inte kunde ha känt till tillkännagivandet av nya bosättningar. Presidenten proberade sin israeliske gäst om hur långt han var beredd att gå. Vilka var ”Bibbis” långsiktiga mål? Hur långt var han beredd att gå i en slutförhandling?

Det kom inget svar.

Istället upplystes Netanyahu om att Obama skulle dra sig tillbaka för middag med sin familj och för att natta döttrarna.

”Låt mig veta om det blir några förändringar,” fick Netanyahu höra innan Obama försvann.

Netanyahu fick ytterligare en halvtimme efter att döttrarna nattats.

Obama frågade vad Netanyahu och hans rådgivare kommit fram till.

Inte mycket.

Sen skiljdes de båda. Det gjordes inget gemensamt uttalande och Netanyahu bjöds inte på något gemensamt foto med en leende president.

Besöket beskrev som kvalificerad skolgårdsmobbning på högsta nivå och att Netanyahu bestods ett bemötande ”reserverat för presidenten för Ekvatorial Guinea”.[vii]

Netanyahu hade gjort sitt val. Han hade valt att slå vakt om sin koalition och räknat med att Israels amerikanska lobby skulle kunna hålla president Obama i schack. Den israeliske fredsaktivist-nestorn gissade att Netanyahu tillbringat för mycket tid med sina amerikanska vänner som de neokonservativa och den kristna högern. Gissningsvis hade de bedyrat för honom att Barack Obama var svag och predestinerad för nederlag i nästa president val.[viii] Det kan ha varit sant i mitten av månaden. Två veckor senare var det en farlig felsatsning.

Och det var därför som Benjamin Netanyahu tillbringade den sista tiden av sitt statsbesök i den israeliska ambassadens avlyssningssäkra rum, frenetiskt ringande sina ministrar i en stämning som beskrivits som panikartad för att försöka komma på vad man skall göra nu.

Från hans utrikesminister Avigdor Lieberman kom uppmaningar att inte ge vika och inte skriva under något.[ix]

Och sedan var det över för den gången. De båda parterna drev isär mot sina hemmahamnar för att försöka komma underfund med vad som hänt och vad som skulle ske härnäst. Motsättningarna som skulle slätas över hade istället blivit ännu värre.

Från Amerikas sionistiska organisation (Zionist Organisation of America eller ZOA) kom ett uttalande om att Obamas politik var en ”förolämpning mot alla världens judar”.

Världens judar ser till stor del anmärkningsvärt litet förorättade ut. Av de amerikanska judarna röstade över 80 procent på Obama. De progressiva unnade gärna Netanyahu hans malörer. I kommentarsektionen undrade flera vem som skänkt Amerikas Sionistiska Organisation rätten att tala å hela judendomens vägnar.

Någon kallade dem för en samling gamla reptiler.

Från Israel meddelas att premiärminister Benjamin Netanyahu bett nobelpristagaren Eile Wiesel att försöka släta över med president Obama.[x]

Plötsligt meddelades att Israeliska myndigheter skulle tillåta skor och kläder att importeras in i Gazaremsan.[xi]

Inom regeringen Obama uppges det ha utbrutit en het debatt om den fortsatta Mellanösternpolitiken. Dennis Ross uppges yrka på större lyhördhet för israeliska synpunkter. Andra däremot ifrågasatte om någon som är så nära knuten till AIPAC som Ross verkligen är den lämpligaste att sitta med handen på rodret när USA skulle välja kursriktning i Mellanöstern.[xii]

I kongressen vandrar en resolution som AIPAC skrivit runt bland ledamöterna. Brevet manar till ett slut på all offentlig kritik mot Israel och att istället bygga en ”starkare relation”.

Tre fjärdedelar av ledamöterna uppges vara beredda att skriva på men samtidigt uppges ingen ha lust att gå längre än till rätt allmänna uttalanden.[xiii]

[ii] ”Obama-Israel negotiating agreement: don’t ask, don’t tell on settlements” kolumn av Jackson Diehl, The Washington Post, 18 mars 2010.

[iii] ”Netanyahu calls Clinton” av Laura Rozen, Politico, 16 mars 2010.

[iv] Video och utskrift av Netanyahus tal.

[v] ”Israel to U.S.: Latest East Jerusalem building okayed last year” av Nir Hasson, Barak Ravid och Natasha Mozogovaya, Haaretz, 25 mars 2010.

[vi] “Vågar president Obama trotsa Netanyahu och stoppa alla nya israeliska bosättningar” av Lennart Franzell, bloggen Det Progressiva USA, 22 mars 2010.

[vii] ”Binyamin Netanyahu humiliated after Barack Obama ‘dumped him for dinner’” av Giles Whittell och James Hider, The Times, 26 mars 2010.

[viii] ”On The Road To Canossa” av Uri Avneri, Gush Shaloms webbsajt, 27 mars 2010.

[ix] ”Lieberman to PM: Don’t sign anything” av Attila Somfalvi, Yedioth Ahronoth, 25 mars 2010.

[x] ”Say something to Obama” av Nahum Barnea i Yedioth Ahronoth 4 april 2010.

[xi] ”Israel lifts ban on shoes, clothes for Gaza, official” från Xinhua, 29 mars 2010.

[xii] ”Fierce debate on Israel underway inside Obama administration” av Laura Rozen, Politico, 28 mars 2010 och “On ’dual loyalty’” av Stephen Walt, blogg på tidskriften Foreign Policy, 2 april 2010.

[xiii] ”Israel lobby presses Congress to soften Obama’s tough stance on Netanyahu” av Chris McGreal, i Guaridan, 30 mars 2010.

Det gräl mellan Israel och USA som brakade loss när Israel mitt under vicepresident Joe Bidens statsbesök tillkännagav att 1 600 nya bostäder skall anläggas i östra Jerusalem vill inte dö ut. Det börjar nu krypa fram att grälet i själva verket är mycket mer komplicerat än vad som först framgick.

I den israeliska pressen talas om att vicepresident Joe Biden praktiskt taget skällde ut Netanyahu i enrum.

”Det här börjar bli farligt för oss,” hade Biden rutit. ”Vad ni gör underminerar säkerheten för våra trupper som slåss i Irak, Afghanistan och Pakistan.”[i]

Bakom det låg en varning från den amerikanska arméns mellanöstern kommando om att det helt enkelt inte gick att fortsätta som tidigare.

Krisen har rullat vidare och verkar närmast växa. Arabförbundet och den palestinska myndigheten uppges överväga att dra sig ur förhandlingarna.[ii] Israels Washington ambassadör ansåg att de amerikansk-israeliska relationerna hade hamnat i sin värsta kris på 35 år.[iii]

Det skall rentav cirkulera ett skämt på palestinsk sida om att man borde erbjuda sig att skicka extra poliser och soldater för att skydda premiärminister Netanyahu och utrikesminister Avigdor Lieberman. Detta av tacksamhet ”för det goda arbete de utför åt oss”.♠

Den blev en av det årets mest omtalade amerikanska debattböcker om USA:s mellanösternpolitik. Den började sitt liv år 2002 som en lång artikel av de båda professorerna John J Mearsheimer och Stephen M Walt.

Artikel hade beställts av tidskriften The Atlantic.

The Atlantics tog en titt på  manuset och satte redaktionskaffet i halsen. Artikeln refuserades omgående utan någon ytterligare förklaring.

Den texten var för het för Amerika… då.

Istället blev den London Review of Books i England som förbarmade över artikeln och publicerade den.

Den blev en hejdundrande framgång. London Review of Books webbsajt formligen bågnade av alla träffar.

Då började man repa mod i Amerika också. Artikeln med titeln The Israel Lobby byggdes ut, förvandlades till en bok som gavs ut 2007.

Den boken klättrade upp till toppen på New York Times bestseller lista.

Den blev utskälld och lovprisad som nästan ingen annan. Diskussionerna rasade intensivt på både ledarsidor, i hem och arbetsplatser.

Så vad handlade allt bråk om?

Tja det handlade inte om någon adrenalindrypande stridsskrift. Boken är resonerande, välförsedd med fotnoter och källhänvisningar, som sig bör när ett par professorer ligger bakom.

Den beskrev israellobbyns uppkomst och verksamhet i USA. Vad den hävdade – och som var så vanvettigt omstörtande – var att Israels och Amerikas grundläggande intressen i själva verket inte sammanfaller. Att den israeliska ockupationen dessutom i många avseenden är brutal och destruktiv. Trots det hade stora delar av den amerikanska mellanösternpolitiken reducerats till att rätt mekaniskt traska i de färdriktningar som Israel önskade. Att alltsammand till sist bara kunde fortsätta för att den proisraeliska lobbyn var så formidabelt stark i USA (plus det faktum att det inte egentligen finns någon riktig motlobby).

För en svensk opinion är detta gammalt och välbekant sedan decennier tillbaka. För en amerikansk publik var det närmast omstörtande. Man skulle lugnt kunna säga att synen på Mellanösternkonflikten i USA var ungefär vad den varit i Sverige för 40 år sedan.

Fanns det en uppfattning har den i de flesta fall förblivit fotad på Leon Uris bok (och film) Exodus (av den amerikansk israeliske fredsaktivistens Jeff Halper kallad för historiens mest framgångsrika propagandakupp). John Mearsheimer bekände själv att han varit mer än en aning färgad av Leon Uris bok och hade förblivit så till dess han började gräva bakom alla granna pionjär historier om hur Israels grundande egentligen hade gått till.[iv]

Den lösning som de båda professorerna föreslog var också enkel och ganska rimlig. Amerika skulle inte vända sig emot Israel. Om landet hotades på riktigt skulle USA fortfarande komma till undsättning men man skulle inte heller okritiskt eka alla israeliska önskemål. Ville israelerna fortsätta med sina framstötar på Västbanken borde USA ryta till.

År 2002 gick det inte att publicera det i en ledande amerikansk tidskrift.

År 2007 gick det ge ut en bok men det vållade rasande motstånd.

I början av år 2010 sitter USA:s vicepresident och den befälhavande generalen för Amerikas viktigaste militärområde och säger i stort sett samma sak.

Israels och USA:s intressen glider obönhörligen isär. Det är slutsatsen. Det nuvarande grälet utlöstes kanske av tillkännagivandet av att 1 600 nya bostäder skall byggas i Ramat Shlomo i östra Jerusalem. Bakom det ligger ett berg av olösta frågor.

Först och främst vill man från Netanyahu regeringens sida visserligen gärna förhandla men däremot inte komma fram till en lösning. I alla fall inte någon lösning som betydde att tentaklerna om Västbanken skulle dras in igen. Från israelisk sida vill man helt enkelt kunna fortsätta bygga ut sin närvaro på Västbanken och behålla järngreppen om Gaza.

Det bidrar å andra sidan till att utlösas vågor av ökande spänning i Mellanöstern på ett sätt som riskerar att slå tillbaka mot USA som sitter mitt uppe i ett känsligt återtåg från Irak och en offensiv i Afghanistan och Pakistan.

Därtill kommer att USA skulle behöva normalisera sina relationer med Syrien och Iran medan Israel och dess lobby ilsket kräver att de skall förbli spända.

Om Netanyahu regeringen skulle få som den ville ha det riskerar det med andra ord att bli rejält farligt för Amerika som sitter fast i två fälttåg i regionen.

Och därför har nu den amerikanska armén blandat sig i debatten.♠

I januari 2010, medan hela världens intresse fokuserades på jordbävningskatastrofen på Haiti anlände en grupp officerare till Pentagon. De var utsända från general David Petraeus, befälhavaren för CENTCOM, Centralkommandot, eller USA:s militärområde för Mellanöstern och skulle möta USA:s ÖB amiral Michael Mullen.[v]

Det officerarna hade att berätta lämnade många gapande munnar både i Pentagon och i Vita Huset.

Det fanns en växande åsikt i Mellanöstern att det helt enkelt inte går att lita på Amerikas löften längre berättade de.

Amerika, rapporterade officerarna, betraktades inte bara som svagt: dess militära ställning i Mellanöstern höll på att undergrävas och ytterst handlade det om Israels evinnerliga obstruerande i fredsprocessen och att Amerika slappt lät det rulla på.

De kritiserade också den amerikanske chefsmedlaren George J Mitchell. En officer kallade honom ”för gammal, för långsam och för sent ute”.

Kort sagt: Krigarna ville se framsteg i fredsprocessen Israel / Palestina. Annars riskerade de själva att fastna i ett allt värre skruvstäd.

För att vara på den säkra sidan upprepade general Petraeus samma sak i ett vittnesmål inför senatens försvarskommitté i mitten av mars. Det kan med andra ord INTE handla om något missförstånd. De återkommande utbrotten av våld i Palestina brukade titt som tätt slå tillbaka mot hans egna amerikanska trupper. Motviljan mot Israel för dess behandling av palestinierna drabbat också Amerika eftersom Israel, på goda grunder, betraktades som USA:s gullegris.

Israel hade under alla år haft fritt fram att bedriva en evighetsockupation, att anlägga och utvidga bosättningar på ockuperat territorium och att attackera sina grannländer. Det har fått rulla på utan att Amerika gjort några ansatser att rycka i kopplet eller på något annat sätt ta kontroll över situationen. Det hade börjat fräta sönder USA:s förtroendekapital.[vi]

Och nu börjar tjugofemöringen att klirra för denna bloggare.

Det var troligen DEN orienteringen som Joe Biden hade i bakhuvudet när han sa åt Netanyahu att läget började ohållbart för USA.

Det handlade om mycket, mycket mer än förolämpningen och det handlade om mer de där 1 600 bostäderna och till och med mer än att Netanyahu i en handvändning torpederat nio månaders amerikanska ansträngningar att få igång förhandlingarna med palestinierna.

Beskedet från CENTCOM går dels ut på att det helt enkelt inte längre går att låta alltsammans rulla på som vanligt, dels att det i själva verket inte finns några riktiga gemensamma intressen mellan Israel och USA.

Tvärtom. Israels verksamhet bidrar starkt till att amerikanska soldater dödas.

Petraeus begärde också att Palestina skulle överföras från att tillhöra det amerikanska Europa kommandot till hans eget CENTCOM.[vii] Det som skedde i Palestina hade återverkan på hans egna trupper i Irak och Afghanistan. Då ville Petraeus också ha det direkta överinseendet.[viii]

Det är inget mindre än en sensation. David Petraeus är den neokonservativa kamarillans favoritgeneral, mannen som lovprisats för Tillströmningen, ”The Surge”, i Irak.

Nu säger han att man måste tänka om när det gäller den Israelisk Palestinska konflikten.♠

●●●
Nästa steg är lätt att förutse. Premiärminister Netanyahu försöker måla över motsättningarna och trycker på larmknappen till den proisraeliska lobbyn i USA.

Netanyahu passade redan före Bidens ankomst på att göra ett stort, offentligt framträdande tillsammans med pastor John Hagee, som en påminnelse om vem som hade speciell förbindelse med Amerikas kristna höger.[ix]

Från Obama kom nya bedyranden om att förbindelserna mellan USA och Israel var orubbliga och eviga, etc. etc.

General Petraeus förklarade att det egentligen inte var frågan om att han ville se all amerikansk verksamhet i Israel överföras till sitt eget Centralkommando, bara Gaza och Västbanken. Israels Washington ambassadör förklarade att han blivit felciterad om det där med den värsta krisen på 35 år. AIPAC avfyrade ett uttalande där Obama regeringen uppmanades att lugna ner sig och göra allt för att desarmera spänningarna.[x] Ordföranden för Anti-Defamation Leage, Abraham Foxman, förklarade att beskedet från Centralkommandot var ett uttryck för antisemitism och kallade också general Petraeus för ”farlig”.[xi]

Befälhavaren för CENTCOM skulle med andra ord drivas av gammaldags judehat.

Samtidigt betyder general Petraeus inlägg att ett nytt problem seglat upp på Israellobbyns hittills så problemfria himmel. Tanken att Israel och USA:s intressen glidit isär hotar att släppa loss elden i delar av bygget. Hela verksamheten bygger på antagandet att de båda ländernas intressen är identiska, och närmast utbytbara. Att jobba för Israels intressen är detsamma som att främja USA:s och viceversa.

Om det inte är fallet så skulle de som medverkar tvingas välja mellan Israel och Amerika. Och de flesta bedömare är eniga om att om amerikanska judar – av tradition är mycket patriotiska – i det läget inte skulle stödja en utländsk regering framför sin egen.

Och många av de amerikanska kommentatorer som tidigare trott på Israel i vått och torrt har varit påfallande dämpade den här gången. En av dem, Thomas Friedman, ansåg till och med att den amerikanska regeringen borde ha gått ännu hårdare fram mot Netanyahu regeringen.

”Israel needs a wake-up call.”[xii]

Den nya judiska lobby organisationen J-Street har angripit Netanyahu regeringen och förklarat att de stödjer den amerikanska ledningen i den här konflikten.[xiii]♠

●●●
Försvarsminister Ehud Barak lovade i slutet av 2009 att han skulle slå ner upproret med ”en järnnäve”.

Den här gången handlade det inte om att palestinier skulle lära sig mores. Det handlade om en revolt i den israeliska armén. En brigad hade delvis lamslagits av myteri efter att ha beordrats att utrymma en bosättnings utpost.[xiv] Detaljerna är suddiga men det fortsatte att komma rapporter om oroligheter ett bra tag. Militärområdesbefälhavaren, en viss general Gadi Shamni, hade fått ta emot dödshot och upplysts om att han var ”färgad av antisemitism och hat mot riktiga judar” (bosättare).[xv] Bland annat hade en ortodox bataljon blivit kroppsvisiterad inför en parad i pur ängslan för att soldaterna skulle ställa till med något.[xvi]

Benjamin Netanyahu själv varnade för att den typen av händelser skulle kunna bidra till att hela staten Israel till sist sprack i fogarna.[xvii]

Kort sagt: det är enkelt för en israelisk premiärminister att beordra utbyggnad av bosättningar. Det är mordiskt svårt att stoppa eller vända på hela processen.

Inte för att Netanyahu har något intresse av det heller. Kort efter regeringsskiftet förklarade en av rådgivarna som flockades runt den nygamle premiärministern att visst skulle man dra in litet vägspärrar här och där och kanske slopa en och annan bosättar utpost men till sist, tänkte sig rådgivaren, man bara dribbla runt med amerikanerna.[xviii]

Kort sagt: gärna pratfyllda förhandlingar med palestinierna om dittan och dattan men däremot är det inte tänkt att de skall utmynna i något avtal, i alla fall inget avtal som betyder att erövringarna från 1967 skall utrymmas.

I princip är det samma spel som bedrivits av nästan alla israeliska premiärministrar sedan 1967. Att i det läget leverera ett beslut om en laddning nya hus i en bosättning blir rätt logiskt.

Lägg därtill att delar av samhällsmaskineriet kretsar kring ockupationen, hur den skall upprätthållas och rulla på.

Bosättningarnas innevånare själva har allt intresse av att få sitta kvar i sina subventionerade bostäder. Flera bygg- och anläggningsföretag lever på att bygga ut bosättningarna. Därtill berättar Amira Hass att ockupationen bidragit att föda en riktigt lönsam säkerhetsindustri som sysselsätter så många som 70 000 människor.[xix]

Färdigheterna i att bevaka som förvärvats på Västbanken har exporterats på världsmarknaden. Fjärrstyrda plan, larm teknik, dataprogram och kameror för övervakning. Under tiden efter elfte september attentaten blomstrade säkerhetsindustrin.[xx]

Bevakningen och dompterandet av den palestinska befolkningen var för den närmast ett reklamargument.

Allt detta skapar en sektor av människor för vilka ett fredsavtal snarast framstår som ett dovt hot som skulle kunna rycka undan mattan under tillvaron. Inte nödvändigtvis för att de är onda eller höga på nationalreligiösa griller utan för att den bidrar till att sätta bröd och smör på bordet därhemma.

Kort sagt: det är enkelt att beordra nya bosättningar. Det är vanvettigt svårt för en israelisk regering (i synnerhet en fulladdad med frustande nationalreligiösa entusiaster) att låta backa processen.

Lik förbaskat är det exakt vad som måste ske. Det var nu också den amerikanska arméns besked.♠

[ii] ”Arab League puts peace talks on the brink” av Sheera Frenkel, The Times, 11 mars 2010.

[iii] ”Israel envoy: U.S. ties at their lowest ebb in 35 years” av Barak Ravid, Haaretz, 15 mars 2010.

[iv] ”Ferment Over ‘The Israel Lobby’” av Philip Weiss, i The Nation, 27 april 2006.

[v] Vän av ordning känner sig säkert manad att upplysa denna bloggare om att i USA  det presidenten som överbefälhavare för landets krigsmakt. Amiral Mullens titel är Ordförande för de förenade försvarsgrenscheferna. Han är nog det närmaste man kan komma en ÖB i ordets svenska bemärkelse.

[vi] “Statement of general David H Petraeus, U.S. Army Commander U.S. Central Command before the Senate Armed Services Committee on the posture of U.S. Central Command” 16 mars sid 12.

[vii] ”The Petraeus briefing: Biden’s embarrassment is not the whole story” av Mark Perry, i Foreign Policy, 13 mars 2010.

[viii] ”Report: Petraeus wants West Bank, Gaza responsibility” av John Vandiver, Stars and Stripes, 16 mars 2010.

[ix] ”Netanyahu and Pastor Hagee’s Lovefest on Eve of Biden’s Arrival in Israel”av Max Blumenthal, 9 mars 2010.

[x] ”AIPAC urges Obama admin. to quiet criticism” av Laura Rozen, Politico, 14 mars 2010.

[xi] ”Foxman: Don’t blame the Jews” av Herb Keinon, i The Jerusalem Post, 16 mars 2010 och “Gen. Petraeus Wrong To Blame ‘Insufficient Progress’ On Arab-Israeli Peace For Hindering U.S. Goals” pressmeddelande från Anti-Defamation League, 18 mars 2010.

[xii] ”Driving Drunk in Jerusalem” av Thomas Friedman, i The New York Times, 13 mars 2010.

[xiii] ”ADL: US Criticism of Israel troubling” av Yitzhak Benhorin, Yedioth Ahronoth, 10 mars 2010.

[xiv] ”Barak: We must crush IDF refusal with an iron fist” osignerat, Haaretz, 21 nov 2009.

[xv] “Report: Far-rightists threaten top IDF genera” av Nadav Shargai och Anchel Pfeffer, Haaretz, 8 juni 2009.

[xvi] ”Wary of pro-settler protest, IDF strip-searches troops at ceremony” av Chaim Levinson, Haaretz, 24 november 2009.

[xvii] ”Barak: We must crush IDF refusal with an iron fist” osignerat, Haaretz, 21 nov 2009.

[xviii] Intervju av professor Efraim Inbar av Helena Cobban “Reconstruct Gaza? A Likud adviser says ‘No’” publicerat på Helena Cobbans blogg Just World News, 2 mars 2009.

[xix] ”Israel knows that peace just doesn’t pay” av Amira Hass, Haaretz, 22 juli 2009.

[xx] ”Laboratory for a Fortressed World” av Naomi Klein, i The Nation, 14 juni 2007.

På språket diplomatiska betraktas det som en mycket stark markering av ogillande.

Förhållandet mellan Israel och USA började dåligt efter att Obama tillträdde i januari 2009. Det värmdes upp igen på under hösten 2009 efter att AIPAC hade ryckt i tåtarna i kongressen.

Obamaregeringen gjorde och gör sitt yttersta för att inte förarga de stingsliga israelerna.

Nu i början av 2010 håller det vingliga och ryckiga mellan förhållandet återigen på att kallna. Denna bloggare får intrycket av att det växlar mellan högbröstade deklarationer om ömsesidig kärlek, för att allt som oftast ramla samman av allt bittrare gräl.

Först och främst uppgavs man på israelisk sida tjurat över att man ”bara” fick besök av vicepresident Joe Biden istället för president Obama. Biträdande Knesset talesmannen Danny Danon förklarade utan att darra på manschetten ”…vi betraktar det som inget mindre än en förolämpning att president Obama själv inte kommer.”[i]

(Det har noterats att sinne för proportioner inte är ett framträdande drag för den israeliska högern. Den biträdande utrikesministern Danny Ayalon verkade under somliga amerikanska – israeliska förhandlingar ha klara svårigheter att inse att bara ett av de båda nationerna är en supermakt.[ii])

Joe Biden hade inlett sitt besök med att bedyra sin tillgivenhet för staten Israel och att försäkrat att USA förstod de återkommande ångestanfallen över ”det iranska hotet” som förmodades hänga över landet etc. etc.[iii] Regeringen Netanyahu hade därefter drämt till med att tillkännage byggandet av 1 600 nya bostäder för judar i bosättningen Ramat Shlomo i östra Jerusalem.

Det var en redig örfil åt den amerikanske gästen. Vicepresident Biden uppfattade också så.[iv]

USA hade sedan en tid tillbaka varit i färd med att försöka få igång förhandlingarna mellan israeler och palestinier igen. Den palestinska regeringen i Ramallah var måttligt intresserad. Den misstänkte (på gediget goda grunder) att israelerna gärna betade av några förhandlingsrundor med palestinierna för skenets skull men egentligen inte tänkte komma fram till något resultat.

Status Quo och fortsatt ockupation var trevligast enligt regeringen Netanyahus uppfattning.

I det läget kunde parterna lika gärna sitta runt förhandlingsbordet och sjunga hymner för varandra.

Resultatet skulle bli detsamma.

Lägg därtill att östra Jerusalem hade blivit mer infekterat än vanligt (vilket inte säger litet). I stadsdelen Sheik Jarra hade det förekommit vräkningar av palestinier från deras hem som hade överlämnats åt israeliska bosättare, protester mot sagda vräkningar och i början av mars hade en demonstration samlat 5 000 deltagare, palestinier, internationella och israeliska vänsteraktivister.

Att i det läget drämma till med ytterligare utbyggnad av bosättningarna var, som frasen brukar lyda, inte hjälpsamt.

Israelerna noterad med viss fasa den ström av vredgade ord som strömmade från pressekreterare vid vicepresidentens kansli.

Joe Biden hade tillfogat att en palestinsk stat måste kunna utgöra ett sammanhängande området.[v]

Och man kan lugnt anta att det INTE är regeringen Netanyahus stora intresse i livet.

Rättegång

Sju år efter Rachel Corries död i Gaza skulle det komma en rättegång om saken i Haifa.

Familjen hade lämnat in en stämning till en israelisk domstol 2005. Sen hade det följt fem års del juridisk gyttjebrottning innan rättegångsdatum till sist spikades.

När Rachel Corrie begav sig till Gaza i januari 2003 och till Rafah var det få av hennes anhöriga som förstod vad det hela handlade om egentligen. Hade föräldrar och syskon några åsikter om Mellanösternkrisen så förmodade de litet slentrianmässigt att Israel var ett förträffligt land och att palestinierna var ena underliga kroppar. Det var i stort sett vad som gäller för majoriteten av alla amerikaner som är grundligt informerade om palestinsk extremism och terrorism men däremot inte om ockupationen.

De hade tvingats lära om. Först genom Rachel Corries brev från Gaza. Efter Rachels krossats under en bepansrad bulldozer under ett försök att förhindra rivningen av Samir och Khaled Nasrallahs hus den 16 mars 2003  blev större delen av hennes familj och släktingar Palestina aktivister, under bifall och medverkan från släktens judiska gren.

Rachels kusin Emily Robbins hade rentav kämpat sig till att bli flytande arabiska språkkunskaper genom flitiga studier och resor i Syrien, Libanon och Palestina.

”Det som brukade vara normalt finns inte för oss längre” berättade Rachels storasyster Sarah Corrie Simpson.[vi]

Det kanske bidrog det faktum att pappan Craig Corrie var Vietnamveteran till att öppna en del dörrar. Under ett möte på Utrikesdepartementet i juni 2003 hade en av utrikesminister Colin Powells medarbetare Larry Wilkerson sagt att om Rachel Corries öde hade drabbat hans dotter hade han stämt staten Israel utan att bry sig om pengarna eller utsikterna till framgång.[vii]

Åtal hade praktiserats med viss framgång av anhöriga till brittiska offer i Gaza som Tom Hurndall och James Miller, det är sant men de hade å andra sidan haft uppbackning av den brittiska pressen och regeringen.

Familjen Corrie var i stort sett ensamma. Jovisst, en hel del medlemmar av förvaltningen gjorde sympatiska läten. Regeringen Bush i sin helhet var INTE intresserad av att störa det goda förhållandet med Israel och Israel var inte intresserat av att utreda.

Så hela saken gick i stå.

Kanske började ett nytt gryningsljus skimra vid horisonten under valrörelsen 2008. Craig Corrie lyckades få växla några ord med en förhoppningsfull kandidat vid namn Barack Obama under ett valmöte i Iowa..

Det hade omgående blivit tydligt att Obama kände till Rachel Corries fall.

Lägg därtill att vid det laget hade pjäsen om Rachel Corrie vid det laget hunnit uppföras runtom i USA, Kanada, Australien och Nya Zeeland.

Skulle det vara en faktor? Totalt otänkbart är det inte. Det innebar faktiskt att fallet Rachel Corrie var känt, i alla fall i den läsande, bildade, diskuterande och teatergående medelklassen i USA, Storbrittanien, Kanada, Australien och Nya Zeeland.

Faktiskt så verkar USA:s utrikesdepartement vara berett att lägga viss tyngd bakom familjen Corries krav den här gången. Fyra ISM aktivister, tre britter och en amerikan, som var med Rachel Corrie när hon dödades hade efter påtryckningar från State Department till sist fått inresetillstånd till Israel trots att någon (gissningsvis Alice Coy) hade drabbats av utvisningsbeslut år 2003.[viii]

Däremot motsatte sig israelerna envetet att doktor Ahmed Abu Nakira från Rafah skulle vittna om vilka skador Rachel Corrie hade av när hon kom till honom på Al-Najar klinikens akutmottagning sent på eftermiddagen den 16 mars 2003.

Ett förslag om att han skulle vittna genom video konferens avvisades också.[ix]

Rättegången började med vittnesmål från britterna Richard Purssell och Tom Dale om vad som hände den dagen. Det hade varit krångel på grund av dåliga översättningar. Domaren Oded Gershon begärde en ny tolk till för kommande förhör.[x]

Det noterade att familjen Corrie efter ankomsten till Haifa hade konfererat med medlemmar av vicepresident Joe Bidens stab, framför allt med Antony Blinken, vicepresidentens utrikespolitiska rådgivare. Tre representanter för den amerikanska ambassaden, däribland generalkonsul Andrew Parker, satt som åskådare när rättegången inleddes.

En stum påminnelse om att den här gången höll USA:s regering ett halvt öga på fallet.[xi]

●●●
Det ostadiga förhållandet mellan Israel och USA vacklar vidare.

Inte heller är detta de enda fnurrorna på tråden.

Från israelisk sida klagas bakom kulisserna över att den nära samordning och intima samarbete som förekom under Bush epoken avtar i alarmerande snabb takt. De återkommande mötena om kommande utspel och planer som tidigare var naturliga har förvandlats till en rökslinga.[xii]

Under våren 2010 har det istället börjat komma rätt irriterande tecken på att Obama regeringens intresse är rätt förstrött när det gäller att göra Israels hatobjekt till sina egna. Obama regeringen har så sakteliga börjat normalisera relationerna mellan USA och Syrien allt utifrån den enkla lilla tanken att Amerika rimligen inte har något speciellt otalt med Syrierna. Från Israelisk sida grimaserar man illa och försöker få Amerikanerna att låta bli.[xiii]

Obama regeringen försöker visserligen kamma israelerna medhårs när det kommer till ”hotet från Iran”. Men till och med där försöker man hålla igen så gott det nu går mot trycket från både den israeliska regeringen och AIPAC.

Både från Israelisk sida och från AIPAC verkar man gärna vilja se alltsammans utmynna i en trevlig liten örlog mellan Amerika och Iran. Kruxet är bara att ytterligare ett krig är ungefär det sista USA behöver just nu och de flesta i Washington vet dessutom om det.

●●●
Samma vecka som rättegången i Haifa inleddes gick två nya större produktioner av pjäsen ”My Name is Rachel Corrie” ute i världen. Den ena på Nya Zeelands Allen Hall Theatre med Nadya Shaw Bennet i den enda rollen. Den andra i Glasgow i Scottland med Mairi Philips i titelrollen.

Båda produktionerna fick goda recensioner.

[ii] ”Obama and Netanyahu – Storm Clouds Ahead?” av Helena Cobban, IPS, 24 april 2009.

[iii] ”Coming to Israel, Biden flags U.S. support vs Iran” av Dan Williams och Jon Hemming, Reuters, 8 mars 2010.

[iv] ”U.S. condemns Israel’s plans to build housing in east Jerusalem” av Janine Zacharia, Washington Post, 10 mars 2010.

[v] “Biden calls for ‘viable’ Palestinian state” av Rory McCarthy, Guardian 10 mars 2010.

[vi] ”She was a girl from small-town America with dreams of being a poet or a dancer. So how, at just 23, did Rachel Corrie become a Palestinian martyr?” av Louise France, Guardian, 2 mars 2008.

[vii] ”7 Years After Killing, Family of Slain US Peace Activist Rachel Corrie Heads to Israel for Wrongful Death Suit Against Israeli Gov’t” ur Democracy Now, 10 mars 2010.

[viii] ”Seven Years Later, Rachel Corrie’s Parents Are Putting the Israeli Military on Trial” av Nina Shapiro, Seattle Weekly, 24 februari 2010.

[ix] ”Israel grants visas to witnesses in suit over Rachel Corrie death” av Akiva Eldar, Haaretz, 23 februari 2010.

[x] ”Israeli Court Begins Hearing Testimonies in the Unlawful Killing of 23 year old American Activist Rachel Corrie” pressmeddelande från Rachel Corrie stiftelsen 10 mars 2010.

[xi] ”Israeli Court Begins Hearing Testimonies in the Unlawful Killing of 23 year old American Activist Rachel Corrie” pressmeddelande från Rachel Corrie stiftelsen 10 mars 2010.

[xii] “Jerusalem worried over breakdown of U.S.-Israel cooperation under Obama” av Aluf Benn och Barak Ravid, Haaretz, 4 oktober 2009.

[xiii] “Israel pressing U.S. not to send new envoy to Syria” av Jack Khoury, Haaretz, 27 februari 2010.

Föreställ dig att  du är utrikesminister eller i alla fall en person med händerna i närheten av utrikespolitiken. En dag kontaktas du av herr B, en hygglig kille som du arbetat med i samma styrelse.

Du kommer ihåg att du och herr B kom bra överens. Du tror dig också minnas att han Känner Folk. Någonstans i reptilhjärnan poppar en liten tanke upp om att han kanske skulle kunna ordna in dig på ett eller ett par nya styrelseuppdrag när din politiska karriär är över om några år.

B frågar om inte du skulle vilja skriva under ett öppet brev till förmån för mänskliga rättigheter och kvinnors rättigheter någonstans i världen, vi kan kalla det för X-land.

Visst, inga problem. Det gör du snabbt och villigt. Du vet, eller tror dig veta, att regimen där är tämligen obehaglig och B är som sagt en hygglig kille.

Tiden går. En dag ringer herr B upp igen. Du är litet stressad med många olika frågor runtom i hela världen som kommer och går och du får frågan om du inte skulle vilja skriva på ytterligare ett upprop om kvinnors och barns rättigheter i X-land och dessutom en offentlig deklaration som tar avstånd från regimen. Du skriver på som du gjorde förra gången. Regimen där är obehaglig, inte tu tal om saken. Inga problem.

Efter ytterligare en tid kommer ett förslag till proposition från herr B och några andra personer om att man skall införa vissa ekonomiska sanktioner mot X-land. Inget allvarligt. Frysande av export av viss högteknologi och så. Flera av dina kollegor runtom i Europa har redan skrivit under liknande förslag och du vill inte sticka ut flocken.

Du tänker än en gång på att herr B kanske kan hjälpa dig till ett fett pastorat på en tankesmedja i USA när din politiska karriär är över. Du skriver under igen och propositionen glider vidare. Det är en period då en stadig bunt trista rutinfrågor behandlas och ingen orkar bekymra sig. Varken massmedia, oppositionen eller allmänna opinionen.

Tiden går. Du tragglar vidare med en rad olika diplomatiska frågor runtom världen. Då och då, mitt i allt detta brus dyker herr B upp och ber om din underskrift på öppna brev om  X-land.

Det börjar bli rutin. Kanske noterar du att avståndstaganden och sanktioner gradvis blir allt hårdare.

En dag kommer beskedet att USA tänker att gå till angrepp mot X-land.

Det är naturligtvis inte frågan om att du egentligen har något att säga till om i den frågan. Det är ett beslutat faktum. Det kommer att hända. Punkt slut. Men du skulle kanske vilja deklarera att du stödjer det å Sveriges vägnar?

Självklart kommer du inte protestera eller resa invändningar om vad folkrätten säger.

Först nu inser du att du sitter fast i klistret. I själva verket fastnade redan när du skrev under de där första, skenbart harmlösa uppropen. För varje nytt steg har det bara blivit värre. En konflikt har avsiktligt skapats, kompromissvägar har målmedvetet stängts. Gradvis har den gjorts alltmer oförsonlig och infekterad. Till sist förkunnas allt oftare att krig är o-und-vik-lig och att du är insyltad. Ger du ditt stöd kanske den där lilla förhoppningen om en reträtt stol på en tankesmedja eller sinnekur på en sponsrad universitetsinstitution kan växa ytterligare.

Kanske skriver du under ytterligare en gång, slött och mekaniskt helt enkelt för det är vad du nu blivit van vid. Kanske börjar du skruva på dig när angreppet är ett faktum, när blod, eld och söndertrasade människokroppar kreverar på tidningarnas löpsedlar, på TV skärmarna och det demonstreras på Stockholms gator.

Men det var väl ändå inte det här som allt skulle sluta i?

Kanske råkar du låta känslor av obehag slippa ur dig. Man kommer ganska omgående att påminna dig om alla öppna brev, deklarationer och annat som du skrivit under fram till nu. Kanske kommer herr B att ringa upp och vänligt be dig att sluta upp att tramsa dig, ”vi var ju överens, inte sant?” Kanske påminner han om hur flera av dina kollegor redan anslutit sig och lovat att ordna truppkontingenter. Tänker du börja sticka ut från flocken nu? Han kan förebrående fråga om du glömt det där med kvinnor och barnens rättigheter. Har du blivit motståndare till det helt plötslig? Det kommande kriget kommer ju att göra verklighet av alltsammans, inte sant?

Sluta tjafsa nu.

Ni var ju överens?

●●●
Vän av ordning undrar kanske vad detta är för fria fantasier. Kanske inte så fria, och inte så mycket fantasi trots allt. Frågan dök upp under en diskussion om hur det kom sig att de neokonservativa lyckades samla så många framstående namn till sina öppna brev och upprop inför invasionen av Irak. (Bland dem Carl Bildt och Urban Ahlin.) Det var så som marken bereddes för Amerikas invasion av Irak och Israels angrepp på Gaza.

Först några harmlösa upprop. Sen gradvis allt hårdare resolutioner och drakoniska krav.

Kanske håller det på att hända igen. Den här gången med Iran som måltavla. Och det har sagts öppet att det är så man kommer att gå tillväga.[i]

Det finns och har länge funnits glada funderingar på att få igång en ny amerikansk örlog i Mellanöstern. Redan medan man höll på att prata fram invasionen av Irak talades om att egentligen, ja EGENTLIGEN borde man drämma till Iran. Ett uttryck som cirkulerade i Washington löd ”alla vill till Bagdad. Riktiga män vill till Teheran.”

Man kan gissa att till avdelningen ”riktiga män” räknade de neokonservativa framför allt sig själva.

Och det finns nu en ny tillförsikt hos dem. President Barack Obamas presidentperiod var tydligen inte så illa som befarat trots allt. Kommentatorer som högljutt beskärmat sig övergick i en mening till att spinna som katter. Bill Kristol, den neokonservativa rörelsens kronprins, klagade över att Barack Obama höll på att förskingra Amerikas Unika Öde. Nu kallar han förtjust Obama ”En krigspresident”.[ii] Nu hade Obama beslutat att satsa för fullt på ett nytt fälttåg i Afghanistan. Och hoppet om en konflikt med Iran brinner med allt klarare låga. Robert Kagan  sekunderar. Nu när man beslutat att satsa på kriget i Afghanistan är det lika bra att börja tänka på vad man skall göra med Iran också.

Journalisten Jim Lobe, en man som bevakat den neokonservativa kamarillan i 30 år, är klart oroad. Han tycker sig notera hur de neokonservativa börjar försöka återknyta sina gamla allianser med republikanerna och med demokraternas högerflygel. De antyder att de kan vara nyttiga för president Obama genom att se till att den republikanska oppositionen kommer att hålla sig i styr i utrikespolitiska frågor.[iii]

Med andra ord: en politisk fraktion som borde vara grundligt bortgjord efter invasionen av Irak håller i all tysthet på att göra comeback.

Vad ett angrepp på Iran skulle utmynna i sägs inte. Det räknas tydligen glatt med att ett angrepp skulle leda till att Iran sjunker ner i kaos. Andra förmodar att Irans olika etniska grupper (azerbajdzjaner, kurder etc) tillhandahåller en ”bördig mark” för att skapa inbördeskrig såsom skett i Irak.[iv]

●●●
Från den stora allmänhetens sida hälsades beslutet med en gäspning. Bland de som granskade den eviga dragkampen om policyn med rynkade pannor var reaktionen bitter. Stephen Walt citerade Mark Twains yttrande om hur kongressen bestod av ”de trångaste sinnena… mest själviska själarna… och fegaste hjärtan som gud skapar.”

Representanthuset hade just antagit den resolution som förbjöd export av raffinerade petroleum produkter till Iran.[v] Stephen Walt misstänkte att det skulle visa sig vara en korkad utrikespolitik. Det folkliga missnöjet i Iran riskerade att riktas bort från regimen och mot USA.[vi]. Utan stöd från Ryssland och Kina kommer sanktionerna under alla förhållanden att bli föga mer än pappersdeklarationer.

Men det är mer än så. Många befarar mer eller mindre öppet att det här är det första stegen mot ett angrepp. Den före detta underrättelsemannen Philip Giraldi, en ofta välunderrättad källa för denna blogg, var grundligt desillusionerad. Han ansåg att det hela troligen skulle utmynna i krig till sist.[vii]

Och EU har slappt och litet rutinmässigt förklarat sitt stöd för alltsammans.[viii] Det sker i skymundan och under gäspningar från allmänhet och massmedia.

Radioprataren Rush Limbaugh manade till ”massiva bombräder” och till att störta regimen.[ix]

En fråga som kommer smygande är om neokonservativa och deras följeslagare borde vara bekymrade över att den amerikanska armén redan sitter i klistret i två krig? Att det vore livsfarligt att råka in i en tredje konflikt också?

Konstigt nog: Nej. Inställningen verkar mest av allt vara ett sorglöst ”det fixar sig nog”. Denna bloggare har intrycket att många av dem framför allt betraktar det hela som en fråga om vilja. Om man bara demonstrerar en kompromisslös vilja så kommer den andra sidan att ge vika. David Frum förklarade exempelvis att visserligen är den amerikanska armén utslagen men att USA fortfarande har sin flotta och sitt flygvapen kvar.

Det framgick inte om det var för att använda eller att rasera.

[ii] ”A war president” av Bill Kristol, Washington Post, 1 december 2009. Via “What a Difference a Week Makes for Bill Kristol” Eli Clifton, 2 december 2009.

[iii] ”Now (Robert) Kagan Pivots, Too” av Jim Lobe, på bloggen LobelLog.com på Inter Press Service sajt, 13 december 2009.

[iv] Se exempelvis den pensionerade flygvapengeneralen Thomas McInerneys artikel ”Target: Iran” i det neokonservativa husorganet Weekly Standard, 24 april 2006. Han gissade att några amerikanska angrepp skulle leda till att hela Iran sjönk ner i kaos. Nyligen var representanthusledarmoten Jane Harman ute pladdrade om samma sak. Den iransk-amerikanska lobbyn protesterade. Jane Harman tog tillbaka. Trots det kan man nog vara tämligen säker på att det är ungefär i de banorna man tänker inför ett angrepp mot Iran.

[v] “The smallest minds … selfishest souls … and cowardliest hearts that God makes” av Stephen M. Walt, blogg på hos tidsskriften Foreign Policy, 16 december 2009.

[vi] “Looking for one good man (or woman)” av Stephen M. Walt, blogg på hos tidsskriften Foreign Policy, 16 december 2009.

[vii] “Five Good Reasons to Avoid a War with Iran” av Philip Giraldi, på Campaign for Liberty, 7 december 2009.

[viii] “EU supports UNSC Iran action” Laura Rozen, Politico, 11 december 2009.

[ix] ” Limbaugh Calls For “Massive Bombing Raids,” War With Iran (AUDIO)” The Huffington Post, 18 december 2009.

I Afghanistan mal kriget på.

Talibanerna brer sakta men säkert ut sig över landet. I de övriga delarna av landet råder laglöshet. Brittiska officerare i Helmandprovinsen fick höra att vägarna var säkrare under talibanernas tid vid makten. I brittisk press citerades en busschaufför som bara kallades Karim. Han berättade att det fanns landvägsrövare ”överallt”. ”En gång stoppade de min buss i Nimroz provinsen och rånade oss allihop. De gick igenom våra fickor och tog allt.”[i]

Också i huvudstaden Kabul hade talibanerna infiltrerat. De lämnade hotelsebrev hos poliser och regeringstjänstemän. De fick chansen att säga upp sig, annars…

I de fattiga stadsdelarna hälsades de kanske inte med entusiasm men i alla fall en stilla lättnad. Talibanernas ordning var drakonisk men innebar att den veritabla gräshoppssvärm av kidnappare och tungt beväpnade tjuvar som plågade befolkningen började skingras.[ii]

Planen

Mitt upp i den allt värre krisen har den amerikanska armén bestämt sig för att försöka sig på en motoffensiv.

Den kommer att försöka upprepa samma koncept som man tillämpade i Irak – ”The Surge” – Tillströmningen. Den går ut på skicka in stora förstärkningar och att rekrytera milisstyrkor lokalt, beredda att slåss på amerikansk sida, i stil med Uppvaknade Rörelsen i Irak. Amerikanska specialstyrkor uppges färdas land och rike runt i Afghanistan. Kontaktar och försöker värva stamledare och deras följen. De villiga får vapen, pengar och militär träning av tillmötesgående amerikansk militär.[iii]

Det verkar finnas två tankar med det. I områden som kontrolleras av regeringen skall de nya miliserna bli stoppblock för talibanrörelsens utbredning. I de delar av landet som talibanerna har tagit skall de däremot starta gerillakrig och hota lede fi i ryggen.

Det hade gjorts i Irak och hade resulterat i…

ja vadå?

Kanske inte någon riktig seger egentligen men i alla fall en halvhygglig kopia därav. Det borde väl kunna få samma effekt i Afghanistan också. Det var förhoppningen.

Förståndiga människor har skakat på huvudet. De tenderar att invända att Afghanistans stora problem i dagsläget inte är brist på vare sig vapen eller vitt spritt kunnande i hur de skall hanteras.

●●●
För det går inte ihop.

Hela planen går inte ihop sig och den kommer troligen aldrig att göra det.

Redan när Barak Obama tillkännagav sin plan noterade den oroade före detta Colin Powell-medarbetaren Lawrence Wilkerson att den planerade förstärkningen på 30 000 man visserligen är förmodligen är det mesta som Amerika kan prestera i dagsläget men för att lyckas med ett uppdrag av den storleken hade det snarare krävts en kvarts miljon man.[iv]

Det är det mesta som Amerika kan avvara men förstärkningsstyrkan är i grund och botten fortfarande för liten för att för uppgiften enligt Wilkerson. Han tittar dyster på vad man vet om hur stora styrkor som krävs för att kontrollera ett land av den storleken på riktigt. Jo, det kommer säkert att bjudas en del framgångar här och där men den kommer inte att kunna vinna kriget.

Lägg därtill att det är en alltmer utsliten styrka som drar i strid. Självmordfrekvensen i den amerikanska armén uppges nu vara rekordhög.[v]

Alltfler soldater är mentalt slutkörda efter att ha legat i fält sedan 2001. Ganska omgående infördes den såkallades stop-loss bestämmelsen att soldaterna kunde hållas kvar obegränsad tid. Problemet med det är samtidigt att det finns en gräns för hur lång fronttjänst en vanlig människa orkar med, det gäller även yrkesmilitärer. För mer än en soldat blev till sist en automatkarbins mynning mot huvudet den enda återstående vägen bort från ständigt nya stridskommenderingar.

Allt beror ytterst på att USA försöker bedriva flera långvariga krig med en yrkesarmé. Den duger bäst för korta och relativt små insatser. I motsats till andra världskriget finns inget jämt, pålitligt flöde av fräscha, oförbrukade rekryter. För patriotiska amerikaner – och en hel del USA beundrande svenskar – är det en totalt given sak att det finns en bottenlös brunn av resurser att ösa ur. Det är en illusion. Wilkerson har tagit en titt i den brunnen och funnit att den har sinat. USA har lassat på sig för stora åtaganden i såväl Mellanöstern, Asien och Europa. Det finns mycket litet över för att sätta in i Afghanistan.[vi]

Därtill: det är inte bara armén som är i dåligt skick. Detsamma gäller för hela Amerika. Ekonomin är i kris. Statsskulden uppgår till 12 triljoner dollar och växer.

Där står man. Kriget kommer att startas om. Resurserna förslår av allt att döma inte och troligen vet de flesta ansvariga om saken.

Det spelar ingen roll. Politiken är spikad.

Frågan är varför?

Många menar att Barak Obama manövrerats in i ett tvångsläge av militärer och neokonservativa i skön förening där han till sist inte hade något annat val än att trycka godkännandestämpel på planen den plan de ville ha.

Vägen till den Afghanska offensiven är berättelsen om hur generaler intrigerade och hur den neokonservativa kamarillan – som mänskligt att döma borde vara grundlig misskrediterad efter sina insatser att driva fram invasionen av Irak – nu på hösten 2009 lyckades slingra sig tillbaka till maktens centrum efter att Barak Obama tillträtt som president.

●●●
Inget var bestämt från början. Under sin valrörelse hade Barak Obama förvisso strött uttalanden om att man borde släppa kriget mot Irak och koncentrera sig på Afghanistan och al Qaida men hur skulle det gå till mer exakt? Det var den stora frågan som den nytillträdde presidenten och hans stab satt och grunnade över.

Skulle man sträva efter att vinna hela kriget, pacificera Afghanistan och hoppas på att det där med al Qaida skulle lösa sig av sig själv eller skulle man satsa på ett mer begränsat men uppnåeligt mål?

Vicepresident Joe Biden försökte driva den senare linjen. Han föreslog att USA i all tysthet skulle släppa vittomfattande och luddiga mål om att krossa talibanrörelsen och säkra Karszai regeringen i Kabul för all framtid för att istället koncentrera sig på att hitta och krossa de sista resterna av al Qaida.

Där fanns – möjligtvis – konturerna av en hållbar strategi.

Den skulle ta sikte mot männen som planerat elfte september attentaten mot New York. Internationellt fanns, och finns, förståelse för att Amerika ville jaga männen bakom det monumentala attentatet, till och med bland USA:s motståndare.

Från Barak Obama själv kom en del hummanden om att ytterligare förstärkningar inte var något givet för hans vidkommande.[vii]

●●●
Amerikanska journalister brukade hänförda rapportera om general Stanley McChrystals asketiska vanor, om hur han bara sover tre eller fyra timmar varje natt, hur han brukade jogga till sin arbetsplats varje dag och bara åt ett mål mat om dagen.

Att döma av hans benrangelsliknande utseende kan det nog stämma.

Han har gjort karriär i special- och jägarstyrkorna. I Irak ledde han en stridsgrupp som var omsusades av rykten om flitigt bruk av tortyr och mord.

Kort och gott var general Stanley McChrystal ansvarig för vad som förskönande kallades för ”våta jobb”.

I mitten av juni 2009 blir McChrystal befälhavare för de amerikanska styrkorna i Afghanistan. Det är på den posten har han utvecklats till en av de mest politiserade generalerna sedan Douglas McArthur och dessutom hjälpt de neokonservativa att komma tillbaka till maktens centrum igen.

Under sommaren kom rapporter om att general McChrystal samlat en grupp civila konsulter som skulle sufflera honom med råd. Bland de främsta i den gruppen var Frederick Kagan och hans fru Kimberly.[viii] Båda tillhörde den neokonservativa kamarillan.

Frederick Kagan var mannen som hade lanserat tillströmningen – The Surge – i Irak.

Under slutet av George Bushs presidentperiod hotades tillvaron en utredning, The Iraq Study Group, som föreslog att USA skulle söka en diplomatisk lösning och börja trappa ner kriget. Utredningen leddes av flera ansedda tjänstemän från båda partier. Den gick inte att avfärda så lätt. I det läget kom Frederick Kagan med en egen, i all hast hoptotad utredning om att man tvärtom skulle starta om kriget genom att skicka stora förstärkningar till Irak.

Det blev den plan som Bush antog.

Nu ombads Frederick Kagan att göra samma sak för den Afghanska fronten. Somliga bedömare misstänker att det fanns ytterligare två motiv för general McChrystal att anlita makarna Kagan och knyta an till det neokonservativa nätverket.

Först och främst bidrog de med en stor fingerfärdighet när det gällde politiska intriger. Den neokonsevativa kamarillan har suttit i maktens centrum i nästan trettio år och kan regeringsmaskineriet utan och innan. För det andra sitter både de själva och deras vänner som politiska kommentatorer runtomkring i amerikanska massmedia. Fredericks Kagans bror Robert Kagan är kolumnist i Washington post. Under Tillströmningen i Irak hade Robert Kagan varit så pissnödig att han börjat förkunna att alltsammans varit en seger innan offensiven ens hunnit börja. När den Afghanska motsvarigheten började surra i luften framträdde Frederick Kagan som expertkommentator i USA Today, han skriver i Weekly Standard, gästbloggar i tidskriften National Review medan Kimberly la ut texten i ABC News.[ix]

Det började med att delar av en utvärdering från general McChrystals stab läckte ut i massmedia. Den gick ut på att hela fälttåget skulle misslyckas om man inte fick förstärkningar. Vita Huset försökte hålla emot. En anonym tjänsteman anklagade militärerna för att försöka placera president Obama i ett tvångsläge där han måste fatta de beslut de ville ha. General McChrystal ökade insatsen under en presskonferens i London då han fick en fråga om en strategi som koncentrerades på al Qaida skulle kunna fungera? General Stanley McChrystal svarade ”The short answer is: No.”[x]

Där fick vicepresident Joe Biden.

Vid det laget hade general McChrystal förenat sig med försvarsminister Gates, utrikesminister Hillary Clinton och överbefälhavaren amiral Mullen om en gemensam plan som skulle läggas fram för Obama.[xi] Den republikanska oppositionen hade piggnat till vid tecknen på att president Obama funderade på att inte ”stödja våra pojkar och flickor i uniform”.

De hade begärt 40 000 man i förstärkningar. Som en kompromiss föreslogs att Obama skulle nöja sig med bevilja 30 000.

Så fick det bli.

Ungefär så gick det till. Ett par policydrejare, ett par byråkrater, en amiral och en general hade förenat sig, nätverkat, manövrerat och till sist hade de drivit in president Obama i ett tvångsläge där han bara kunde falla till föga och ge dem det beslut de ville ha.

Kort sagt: kriget kunde starta om.

●●●
I mitten av december 2009 kom president Obama till Oslo för att ta emot sitt fredspris. En reporter noterade att han såg trött och slagen ut.

[ii] “Taliban bring order, say Afghans” av Miles Amoore,  The Australian, 14 december, 2009.

[iii] ”US pours millions into anti-Taliban militias in Afghanistan” av Jon Boone, i Guardian 22 nov 2009.

[iv] ”Guest Note by Lawrence Wilkerson: Damned if You Do and Damned If You Don’t” inlägg av Lawrence Wilkersson på bloggen The Washington Note, 1 december 2009.

[v] ”Officials: Army Suicides at 3-Decade High” av Pauline Jelinek, AP, 29 januari 2009.

[vi] ”Guest Note by Lawrence Wilkerson: Damned if You Do and Damned If You Don’t” inlägg av Lawrence Wilkersson på bloggen The Washington Note, 1 december 2009.

[vii] “Obama Had Rejected His Own Speech’s Surge Rationale” av Gareth Porter, Inter Press Service, 1 december 2009.

[viii] ”Winning hearts and minds: all of McChrystal’s advisors” av Laura Rozen, Foreign Policy, 31 juli 2009.

[ix] ”How the Afghan Surge Was Sold” av Nathan Hodge, Wired.com, 3 december 2009.

[x] ”Insubordination?” av Fred Kaplan, Slate, 6 oktober 2009.

[xi] “Obama Had Rejected His Own Speech’s Surge Rationale” av Gareth Porter, Inter Press Service, 1 december 2009.

Stämningen sköt upp bland bosättare och i den politiska ledningen. I samma mån sjönk den som en sten bland palestinier och fredssinnade israeler. Den israeliske journalisten Gideon Levy förklarade att så länge regeringen Netanyahu inte kände någon press på sig skulle den helt enkelt anse att allt var bra som det var.[i]

Hillary Clinton förklarade rent ut när det gäller frysning av bosättningarna har den amerikanska politiken ändrats och att palestinierna helt sonika borde le vackert och godta det hela.[ii] Nej, amerikanerna tänker inte backa helt och hållet från kravet på att utbyggnaden i alla fall borde dämpas litet grann. Däremot har det som började som ett myndigt krav i Obamas Kairo tal nu bantats ner till en försynt uppmaning om att Netanyahu-regeringen kanske vänligast borde tänka sig att visa ”återhållsamhet”.[iii]

Kanske kunde regeringen Netanyahu gå med på att byggstopp på ungefär ett år eller så? Det resulterar fortfarande i stora anti-amerikanska demonstrationer i Israel.[iv] I oktober rapporterades det att utbyggnadstakten i bosättningarna hade stegrasts.[v] Israelerna har lyckats förhandla fram stora kryphål i löftet. Östra Jerusalem är undantaget, påbörjade projekt får rulla på, byggstoppet kommer bara att bli tillfälligt, etc. etc.

Det hade inte handlat om att Obama regeringen hade spelat ur Amerikas makt och överlägsenhet gentemot sin israeliska motsvarighet. Det kom inga myndiga krav som måste åtlydas. Från amerikansk sida har det aldrig ens antytts att USA:s ekonomiska, diplomatiska eller militära bistånd skulle kunna tänkas sitta hårdare inne i händelse av att Netanyahu regeringen inte samarbetar. Istället lovprisade utrikesminister Hillary Clinton Netanyahus ”enastående eftergifter” när det gällde bosättningarna.[vi] En cynisk bloggare jämförde regeringen Netanyahus ”eftergifter” med en inbrottstjuv som visserligen tänker fortsätta att plundra huset han brutit sig in i men lovar att slå av på takten ett tag.

På den palestinska sidan var besvikelsen stor. ”Förhandlingarna är lamslagna. Resultatet av Israels manövrerande och Amerikas flathet är att det inte finns något hopp om förhandlingar vid horisonten.” President Mahmoud Abbas kallade den amerikanska inställningen för ”ologisk”.[vii]

För att komma från honom måste det betraktas en allvarsam kritik.

Å andra sidan drabbades Hillary Clinton av en redig skopa vrede från arabvärldens utrikesministrar efter sin omsvängning vilket resulterat i ytterligare några förvirrade diplomatiska piruetter från amerikansk sida för att lugna de upprörda.[viii]

Efter att ha kritiserat vräkningar av palestinier och rivandet av deras hem i östra Jerusalem i mars så har utrikesminister Hillary Clinton nu i slutet av 2009 inga invändningar längre.

Man kan lätt göra sig lustig över president Obamas kursomläggningar och utrikesminister Hillary Clintons virriga manövrerande men frågan är om de egentligen har något val. Ja de markerade visserligen mot Netanyahu regeringen i våras men under hösten har Israels amerikanska lobbyorganisation AIPAC spänt musklerna. En rad amerikanska kongressledamöter hämtades över till Israel för att deklarera sitt stöd. I en enda resa följde 56 av representanthusledamöterna med för att visa demonstrera sitt stöd.

Det var 13 procent av representanthuset.

Ledaren för den demokratiska gruppen i representanthuset – en viss Steny Hoyer – och hans republikanska motsvarighet – Eric Cantor – slöt båda upp bakom Israel. Steny Hoyer strödde uttalanden omkring sig under sin resa till området om att den fastkörda fredsprocessen var palestiniernas fel under möten med Shimon Peres och premiärminister Netanyahu och att de stödde principen om Israel som ”en judisk stat” och att det där med bosättningar inte var något att haka upp sig på.[ix]

Kanske kom den verkliga tablån i maj 2009 när Eric Cantor och Steny Hoyer skickade ut ett upprop via e-post där de bad sina kollegor skriva under ett öppet brev till president Obama. Det bifogade dokumentet hade titeln “AIPAC Letter Hoyer Cantor May 2009.pdf“. [x]

Ett kontorsslarv i grund och botten men ett avslöjande sådant.

Kort sagt: AIPAC hade skrivit uppropet och vidarebefordrat det till representanthusets båda gruppledare som helt sonika skickat lobbyorganisationens dokument vidare för underskrift av ledamöterna utan att ens bry sig om att ändra titeln.

Summan av allt detta är att Barak Obama och Hillary Clinton fick en tydlig signal under sensommaren: det går helt enkelt inte att sätta press på Israel. Lobbyn är för stark. Obama har helt enkelt inte kongressen med sig, inte ens sitt egets partis majoritetsgrupp.

Och utan kongressens stöd kan en amerikansk president inte uträtta mycket.

Det var DET som stödbesöken i augusti signalerade och Barak Obama har signalerat tillbaka att han begripit meddelandet. USA får inte, kan inte pressa regeringen Netanyahu och regeringen Netanyahu å sin sida anser sig i grund och botten ha bra som den har det med kontroll över Västbanken, östra Jerusalem och de facto kontroll över Gaza.[xi]

Frågan är om regeringen Obama någonsin var speciellt nödbedd. Hans vicepresident Joe Biden är djupt proisraelisk. Utrikesminister Hillary Clinton likaså och har dessutom politiska framtidsplaner som inte inkluderar att råka i krakel med AIPAC.[xii]

AIPAC:s ställning har försvagats. Lobbyorganisationen har fått nya motståndare i den amerikanska politiken men den är fortfarande en formidabelt stark kraft. Det innebär också att man inte kan hoppas på att Amerika skall kunna spela någon roll för lösa konflikten inom överskådlig tid. USA är och förblir lamslaget av sin starka Israel-lobby.

ERGO: Barak Obama och Hillary Clinton sluter fred med premiärminister Netanyahu och vänder istället uppmärksamheten mot Iran.

En motion om nya drakoniska sanktioner mot Iran uppges vara på väg i kongressen.

[ii] ”Bill Clinton: US settlements policy has changed” av Tovah Lazaroff, Jerusalem Post, 15 november 2009.

[iii] ”Clinton backtracks on Israeli settlements after Arab anger” av David Usborne, i The Independent, 3 november 2009.

[iv] ” More than 10,000 demonstrators rally against settlement freeze” av Liel Kyzer, i Haaretz, 10 december 2009.

[v] ”Israel confirms settlers ramping up West Bank construction” av Amos Harel,  Haaretz, 23 oktober 2009.

[vi] “In Jerusalem, Clinton hails ‘unprecedented’ Israeli settlement concessions” av Barak Ravid och Avi Issacharoff, i Haaretz, 1 november 2009.

[vii] ”Palestinians criticise US U-turn on settlements” av Michael Jansen, i The Irish Times, 2 november 2009.

[viii] ”Clinton backtracks on Israeli settlements after Arab anger” av David Usborne, i The Independent, 3 november 2009.

[ix] ”US delegates blame Palestinians for no peace talks” AFP, 13 augusti 2009. “Top US Democrat breaks with Obama on settlements” Ma’an News Agency, 13 augusti 2009.

[x] ”The Other Side Was in the Last Throes, if You Will” kolumn av Al Kamen, Washington Post, 15 maj 2009.

[xi] Se även tidigare inlägg på denna blogg där bland annat Benjamin Netanyahus far Ben-Zion Netanyahu uttryckligen förklarat att hans son aldrig kommer att sluta fred annat än på så drakoniska villkor att palstinierna aldrig kommer att kunna godta dem.

[xii] Ett rätt intressant resonomang på det temat kommer från Jerome Slater. ”Mideast peace prospects dim; Obama is embracing failed policies of past, making two-state solution unlikely” The Buffalo News, 22 november 2009.