Anfall eller förhandlingar det är valet för den amerikanska utrikespolitiken mot Iran.

Just nu pågår en dragkamp. Å ena sidan finns Israel, AIPAC, den amerikanska kongressen, nästan hela det republikanska partiet och alla hökarna i det demokratiska.

På den andra finns president Obama, den amerikanska försvarsledningen och en förvirrande blandning av fredsaktivister, iransk amerikanska påtryckargrupper, pensionerade militärer och underrättelsetjänstemän som frenetiskt försöker avstyra ett angrepp.

För man skall inte göra sig några illusioner om saken, amerikansk militär är till sist den grupp som förväntas  sköta de tunga lyften när det kommer till själva angreppet.

Visserligen förklarar man från israeliskt håll att de inte kommer att vänta på omvärlden. Vill inte världssamfundet göra jobbet kommer de att göra alltsammans själva (jojjomän). Kanske tror många, både i Israel och omvärlden på det, men i praktiken har staten Israel inte resurser för att göra mer än störa de iranska atomprogrammet litet grann. I praktiken försöker premiärminister Netanyahu och de proisraeliska stödgrupperna manövrera situationen till dess ett amerikanskt angrepp skall bli oundvikligt.

Såväl den amerikanska kongressen som AIPAC har agerat beslutsamt, dels för att hälla mer och mer bränsle på den pyrande krisbrasan, dels för att stänga igen de viktigaste kompromissvägarna. Bland annat har senatorerna Joe Lieberman, Bob Casey och Linsey Graham lagt fram en resolution som på förhand utesluter en politik av avskräckning (ordagrant containment eller tillbakahållning) mot Iran om landet skulle skaffa kärnvapen. Lite i förbigående, i marginalerna, flyttar senatorerna dessutom fram målstolparna. Resolutionen: ”Uppmanar presidenten att inskärpa hur oacceptabelt ett Iran med kärnvapenförmåga är ”.

Notera gärna: nu talas inte längre om att Iran inte får äga kärnvapen. Landet får inte ha den tekniska förmågan att tillverka kärnvapen. Det får därmed inte förekomma civil kärnkraft, anrikning av material för medicinskt bruk, utanbrytning eller nukleär forskning. Allt ska bort.ⁱ

Hur sannolikt är det att man skall kunna komma överens som en diplomatisk lösning på de premisserna?

Irans andlige ledare Ali Khaminei har förklarat att hans land inte planerar att skaffa kärnvapen. Den biten är med andra ord förhandlingsbar.ⁱⁱ Däremot inte själva programmet. Det iranska atomprogrammet har rullat på ända sedan shahens sista tid. Miljarder har investerats i det. Spinn off effekterna från programmet har hjälpt till att få fart på den tekniska utvecklingen inom en rad sektorer. En hel del iransk nationalstolthet är inflätad i projektet. Summan av alltsammans gör det extremt osannolikt den iranska statsledningen bara skulle rycka på axlarna och helt sonika gå med på att skrota alltsammans. Det kravet är ett säkert recept för att skapa permanenta och olösbara motsättningar.

För att göra läget ännu mer komplicerat har kongressen passat på att stoppa in tillägg i en annan resolution som säger att det inte får förekomma kontakter mellan amerikanska statstjänstemän och deras iranska motsvarigheter. Presidenten är tvungen att snällt begära dispens, ansökan måste lämnas in 15 dagar i förväg i varje enskilt fall.ⁱⁱⁱ Därmed är det omöjligt för amerikanska diplomater eller regeringstjänstemän att utnyttja tillfällen som skulle kunna uppstå, exempelvis under internationella konferenser och annat, för att tala informellt med sina iranska kollegor, något som diplomater annars brukar betrakta som en förutsättning för lyckade förhandlingar. Båda tvingas treva sig fram i blindo utan kunna känna varandra på pulsen eller pejla in varandra i förväg.^iv

Med några pennstreck har kongressen skärpt villkoren, uteslutit kompromisser och nära nog förbjudit diplomati mellan Iran och Amerika.^v

”Under de senaste två åren har USA:s kongress antagit resolution efter resolution som fördömer Iran, uppmanar presidenten att göra något fientligt och varnar för förhandlingar. EU:s huvudstäder, hungriga på olja och regionalt inflytande tjatar på Förenta Staterna att agera beslutsamt, vad de nu än tänker göra. Ett komplicerat nät har skapats. Bara stor uppfinningsrikedom och politisk talang skulle kunna krångla loss en amerikansk president idag.”

En annan oroande sak gick att notera: President Obama har hela tiden varit passiv, mest suttit vid sidan om och tittat på medan situationen bit för bit gjorts alltmer svårlöst.^vi

Mycket av det här gick igen under förspelet till invasionen av Irak . Många av metoderna är desamma. Talet om hotande massförstörelsevapen är också detsamma som för tio år sedan.

Men det finns också skillnader. Viktiga och grundläggande skillnader. Den gången var det de neokonservativa som drev på utvecklingen enligt den neocon bevakande veteranreportern Jim Lobe. De övriga: AIPAC, de amerikanska ultranationalisterna och den kristna högern var med på noterna och hjälpte till men det var inte dom som drev.

Den här gången kommer de avgörande impulserna från Israel.

Den israeliska regeringen trycker på AIPAC. AIPAC manar på sina underorganisationer, tankesmedjor, sina utrikespolitiska kommentatorer och sina vänner i kongressen. Det är Lobes bestämda åsikt.^vii Kongressen har gått i förväg, nu har premiärminister Netanyahu dels upprepat vad kongressen bestämt och dessutom skärpt ståndpunkterna ytterligare. Netanyahus krav går ut på att…

● All iransk anrikning av uran måste upphöra innan förhandlingarna överhuvudtaget återupptas. Förhandlingarna måste utmynna i att…

● Irans anrikningsanläggningar monteras ner. I synnerhet den i Qom.

● Iran måste överlämna allt sitt anrikade uran. ”Och då menar jag allt”

● Det får inte förekomma några diplomatiska förhandlingar mellan Iran och ”värdsamfundet”(läs USA). Det riskerar att få sagda världssamfund att fastna i vad Netanyahu kallade ”förhandlingsfällan”. I Netanyahus idealvärld verkar Iran bara tilldelas hårda, praktiskt taget oantagbara, krav. Krav vars avslag kommer att utlösa militära angrepp mot den islamiska republiken.^viii

”USA har under många år till priset av mycket möda och diplomatiskt kapital upprättat internationella sanktioner mot Iran. Och ärligt talat, det har i stort sett gjorde det å Israels vägnar. Nu börjar vi äntligen få resultat: Iran säger att de vill återuppta förhandlingar […]

Israels tack -till Amerika och det internationella samfundet är säga ‘Tyvärr, vi har bestämt att vi inte vill ha några återupptagna förhandlingar.”^ix

Kriget

Om spioneri och terrordåd räknas som krigshandlingar, ja då har kriget redan startat.

Kanske var ett av dem det hittills mest avancerade cyberangreppet som någonsin ägt rum. Ett virus – Stuxnet – släpptes lös mot Irans atomprogram under 2009. Den spred sig från dator till dator tills den nådde den känsligaste anläggningen i Natanz, där fick den centrifugerna för gasseparation att gå med för hög hastighet tills dess de skar ihop medan kontrollrummet hela tiden fick falska, lugnande signaler. Enligt IAEA:s uppskattning tvingades iranierna byta ut så många som en tiondel av alla centrifuger. Experter gjorde stora ögon över hur avancerat Stuxnet var. Absolut inget som någon liten hacker tottat ihop. Bara en stat kan ha skapat något sånt.

Det hela var påhittigt, lyckat och förmodligen komplett bortkastat.

IAEA kunde följa stora delar av förloppet genom övervakningskameror och annat. De skadade maskinerna byttes snabbt. Produktionstakten förblev oförändrad. Säkerhetsluckan som gjort angreppet möjligt täpptes igen.^x

●●●
På morgonen den 11 januari sågs en motorcykel med två män köra genom rusningstrafiken på Teherans gator. De kör ikapp en grå Peugot, sätter fast en magnetisk bomb på dess sida och försvinner. Bomben exploderar. Bilen blåses ur. Föraren dödas. Hans namn var Mostafa Ahmadi Rochan, han var kemist och en av cheferna vid Natanzanläggningen. Han blev det senaste offret i kampanj för att mörda forskare i Irans atomenergiprogram. Under två år har fem forskare angripits och fyra mördats.^xi Som resultat kan det knappast kallas för överväldigande lägg därtill att det skapade nya fnurror i förbindelserna mellan israelisk och amerikanskt underrättelseväsende. För själva genomförandet hade israelerna värvat medlemmar av Jundallah, en sunnimuslimsk extremistgrupp från Pakistan med aptit på terrordåd i Iran, inklusive attentat där kvinnor och barn dödats. En amerikansk underrättelseman berättade:

”Det är helt svindlande vad israelerna trodde de kunde komma undan med. Deras rekryteringsverksamhet var nästan helt öppen. De brydde sig tydligen inte ett skvatt om vad vi tyckte.”

De israeliska agenterna hade varit försedda med amerikanska pass och strött dollarsedlar och antydningar om att de var amerikanska agenter omkring sig. En någotsånär energisk utredare av attentaten i Iran kunde lätt landa i uppfattningen att dåden var anstiftade av CIA. Något som inte uppskattades av det riktiga CIA.

”Oavsett vad folk tror sysslar vi inte med att mörda iranska tjänstemän eller döda iranska civilpersoner.”^xii

Irans reaktioner på allt detta har i många avseenden varit relativt milda, det låter snudd på perverst men läsaren kan kan gärna försöka föreställa sig vilken retorik som skulle genljuda om exempelvis Israel eller USA utsatts för en liknande våg av cyberangrepp, sabotage och mord på öppen gata. Långt om länge har iranierna svarat med att genomföra några rätt klumpiga kontraattentat mot israeliska mål i Georgien och Indien.

Därmed håller ytterligare ett angrepp mot det iranska atomprogrammet på att förklinga utan verkan. Sabotage fungerar inte. Mord fungerar inte.

Återstår bara ett öppet, militärt angrepp för att rasera anläggningarna, som så många gånger förr.

Det är helt klart favorit alternativet för både Benjamin Netanyahu och Ehud Barak. Problemet är bara att det är så vanvettigt svårt att genomföra. Det har gjorts grundliga studier och utsikterna är inte lovande. De iranska anläggningarna ligger till stor del under jord och är dessutom utspridda över nästan hela landet. Avstånden från Israel är långt. En angripare måste antingen koncentrera sig på några få mål och låta de andra vara eller så måste han rikta flera svaga angrepp på många mål samtidigt vilket på sin höjd kommer att kunna skada dem.

För att kunna nå hela vägen till Iran krävs en stor armada på nästan ett hundratal av Israels modernaste attack- och jaktflygplan. För att nå hela vägen fram skulle de tungt lastade planen behöva mellanlanda eller lufttanka. Israelerna äger på sin höjd ett halvdussin lufttankningsplan och samtliga skulle behöva sättas in för att hålla hela armadan i luften. Det kan bara bli frågan om en engångsräd. Ut. Slå till, sedan hem igen. Mot de iranska anläggningarna hade det förmodligen snarare krävts ett långvarigt hamrande från luften under dagar, kanske veckor eller månader.

Det har Israel inte kapacitet till.^xiii

Ett långvarigt flygkrig över de avstånden skulle kräva en veritabel flotta av flygtankningsplan, bombplan med lång räckvidd, hangarfartyg och baser i området… kort sagt, det kräver amerikansk medverkan. Och man kan vara tämligen viss om att trots en hel del morsk retorik försöker Benjamin Netanyahu knuffa fram USA till att genomföra de tunga lyften.

Oppositionen

Det finns åtskilliga amerikaner som hört maningarna till ny örlog med föga entusiasm.

En stor del av dessa bär militär uniform.

För en grupp pensionerade officerare och underrättelsemän (av vilka en var var överste Lawrence Wilkerson, Colin Powells förre stabschef) gick tillsammans med Iransk Amerikanska rådet ut i en helsidesannons i Washington Post där de bönade om att president Obama INTE skulle starta ett nytt krig, i alla fall inte med mindre än att Iran gick till angrepp, antingen mot amerikanska styrkor eller mot någon bundsförvant.

”Militärinsats i det här skedet är inte bara onödigt, det är farligt.”^xiv

En blick på världskartan kan ge en och annan vink varför en och annan amerikan i uniform kan behärska sin iver över att få en ny örlog i den islamiska världen på sitt bord, och den här gången mot ett land med yta på 1 648 195 kvadratkilometer och en befolkning på nästan 80 miljoner. En stor munsbit, även för USA. Lägg därtill att även om det amerikanska flygvapnet kan slå sönder de iranska anläggningarna finns helt enkelt inget sätt att garantera att hela programmet inte återuppstår några år. Kunskaperna är betydligt svårare att rasera.

För amerikanskt vidkommande finns mer överhängande bekymmer än ett hypotetiskt iranskt kärnvapen. De havererade fälttågen i Irak och Afghanistan håller på att avvecklas. Stora delar av det amerikanska försvaret är nerslitet, både personal och materiel.  Omgruppering till Stilla Havet står på dagordningen.

Alltsammans har fått till följd att medan hökarna i den amerikanska politiken formligen överbjuder varandra med löften om olika sorters hårdare tag så har försvarsminister Leon Panetta, USA:s överbefälhavare Martin Dempsey^xv och ett helt koppel stabsofficerare tvärtom strött idel lugnande uttalanden omkring sig.

Det fanns också en kyla i tonen mot de israeliska vännerna som är aningen ny. Under ett möte i januari varnade general Dempsey: tänkte israelerna angripa utan amerikanskt godkännande ja då fick de klara sig på egen hand.

Som att säga: ”Börja slåss om ni så gärna vill men räkna inte med att vi kommer rusande efter och ansluter.”^xvi

Den förre presidentenrådgivaren Zbigniew Brzezinski var så till den milda grad emot tanken att han föreslog att det amerikanska flygvapnet borde skjuta ner israeliska flygplan som försökte angripa Iran utan amerikanskt tillstånd.^xvii

General Dempsey förklarade i en intervju att den iranska regimen enligt hans åsikt kunde betraktas som en ”rationell aktör”. Under den långa tid han själv arbetat med Persiska viken hade han aldrig märk något annat än att den drev sina intressen på ett rationellt och övervägt sätt.^xviii (En tydlig släng åt en lång radda kommentatorer, från Bernard Lewis till Jackie Jakubowski och Ulf Nilson som uttalat sig på temat iranier-är-shiamuslimer-och-därför-binnegalna.^xix)

En annan ny faktor är att AIPAC visserligen är enormt mäktig, med ett gigantiskt inflytande på amerikansk politik men också, för första gången ifrågasatt på allvar. Det hade börjat under protesterna mot invasionen av Irak år 2002 – 2003 inom grupper av specialintresserade. Det hade spritt sig till alternativrörelsen. För en svensk kan kombinationen av stjärnögda fredsaktivister sida vid sida med hårdföra, avdankade yrkesmilitärer och underrättelseofficerare te sig absurd. I protesterna mot AIPAC har kombinationen blivit förvånansvärt vanlig.

Frågan som låg på bordet var om Israels och Amerikas intressen verkligen var gemensamma. Fortsatt israelisk ockupation av Västbanken och Gaza var kanske i den israeliska likud regeringens och de nationalreligiösa bosättarnas intresse. Att Iran sablades ner låg dem också varmt om hjärtat.

Men var det verkligen i Amerikas intresse?

●●●
Vänner, motståndare, mäktiga och obetydliga, alla brukar de komma samman under AIPAC:s årligen återkommande policykongress. En av höjdpunkterna i Washington då både Israels premiärminister, president, den amerikanske presidenten, då republikanska presidentkandidater mitt uppe i sina primärval släpper allt och alla sammanstrålar och ömsesidigt bedyrar att vänskapen mellan evig och orubblig, eller protesterar.

Utåt var allt sig likt den här gången.

Men inte riktigt. Premiärminister Benjamin Netanyahu hade anlänt till AIPAC:s policykongress som en veritabel kejsare för att inkassera sitt krig. Kongressen hade vidtagit alla preliminära steg som skulle göra det oundvikligt.

Efter flera dagar av tal inför AIPAC, möten med president Obama tvingas den israeliske premiärministern åka hem tomhänt, närmast avspisad.

En första varning hade kommit under en intervju med president Obama av den AIPAC närstående journalisten Jeffrey Goldberg. Ja Obama talade tufft om att alla handlingsalternativ låg öppna, att iranska kärnvapen var oacceptabla, men han sa inte ett ljud om Netanyahus kravlista på att alla anläggningar i det iranska atomprogrammet skulle skrotas och hänvisade till general Dempsey om att Irans statsledning troligen var rationell. För att fatta statsmannamässiga beslut – som att sabla ner Iran- krävdes statsmannamässiga skäl. Det räckte inte med att hänvisa till det judiska folkets tragiska historia.^xx

Samma besked fick Netanyahu i Obamas tal inför AIPAC och under deras möte den 5 mars. President Obama lovade att Amerika stod som garant för Israels säkerhet men nej, det kunde inte bli tal om att USA skulle gå i krig mot Iran bara för att Netanyahu krävde det. Barack Obama markerade att frågan om fredsöverenskommelse med palestinierna låg kvar på dagordningen, och man kan vara tämligen säker på att Netanyahu helst såg att frågan försvann.^xxi

●●●
Han skrev efteråt att någonting var nytt i luften den här gången. Hans namn var Scott McConnell och han tillhörde en av de som brukade stå med plakat utanför kongresshallen där AIPAC:s årliga kongress gick av stapeln.

En av med demonstranterna som han kände litet och tyckte var trevlig var Liza Behrendt, från Jewish Voice for Peace . Liza Behrendt hade lyckats smita in på ett av evenemangen där hon prompt rullade upp sin banderoll med texten ”Bosättningar sviker judiska värden” innan hon raskt kastades ut igen.

Den typen av protester hade blivit rätt vanliga under AIPAC:s konferenser de senaste åren.

De många tusen AIPAC delegaterna brukade tidigare passerat, på väg in eller ut,  förbi demonstranterna med sina skyltar. En och annan brukade le litet nedlåtande åt demonstranterna. Somliga tittade och skakade på huvudet.

Någon hade en kommentar om McConnells mössa. Allt sånt som man kan kosta på sig när man vet sig tillhöra en stor och ointagligt mäktig lobbyorganisation och motståndaren är en samling obetydligheter.

Den här gången, på våren 2012 var stämningen annorlunda. AIPAC delegaterna passerade förbi demonstranterna, tysta, sammanbitna. En och annan gjorde långfingret-upp gesten eller svor hatiskt.

Vinden höll på att vända sig emot dem, och de visste om det.^xxii

”Allt oftare hörs röster av israeliska politiker, militärer och opinionsbildare som ger uttryck för en hittills sällan skådad pessimism och oro. De talar om det existensiella hot Israel står inför och de drar paralleller till 1930-talets Europa.”ⁱ

För Jackie Jakubowskis del kommer den stora inspirationen till hans oro från Israel. Han tar emot den och slussar den vidare efter förmåga till sina läsare i Sverige.

Man kan lätt få intrycket att den israeliska oron är något helt nytt, en följd av det växande hotet från det iranska kärnvapenprogrammet. Frågan är om krisen verkligen är så ny. Redan år 2007 hördes en journalist från Financial Times efter att ha varit på Herzliya konferensen (en uppförstorad israelisk motsvarighet till Folk och Försvars Sälenkonferens) berätta att han tappat räkning på hur många gånger frasen ”existentiellt hot” genljöd i konferenshallen. Newt Gingrich från USA var där och öste på med ved och bensin på den flammande förföljelsemanin:

”Våra fiender är lika beslutsamma som Nazityskland och mer beslutsamma än Sovjetunionen. Våra fiender kommer att döda oss så fort de får en chans. Det finns inget sätt att förneka det. Det är klart att problemen är större än de politiska systemen i Israel och USA kan hantera.”ⁱⁱ

Till de svindlande höjderna nådde man redan 2007.

Denne bloggare kan inte undgå intrycket att bland annat Hertzliya konferensen är sammankomster av israeliska och amerikanska hökar som alla tänker lika, pratar om samma saker som ständigt bekräftar och förstärker varandras värsta farhågor.

Det fanns andra israeler som Jackie Jakubowski och Ulf Nilson inte verkar lika intresserade av. Den pensionerade brigadgeneralen Uzi Eilam har exempelvis förklarat att Iran troligen var ”mycket, mycket långt ifrån att få kärnvapenkapacitet.” Enligt Eilams åsikt handlade det snarare om att folk ur det israeliska försvaret och underrättelsetjänsterna spred larmrykten för att kapa åt sig större andelar av budgeten. Han ansåg också att många politiker gjorde detsamma föra att slippa diskutera inrikespolitiska problem.ⁱⁱⁱ

En annan grupp som gärna viftade med det iranska hotet var israeliska diplomater som ville slippa ifrån förargliga frågor om ockupation, utbyggnad av bosättningar och mänskliga rättigheter under sagda ockupation. Wolfgang Hansson från Aftonbladet berättade exempelvis om ett möte med israeliska diplomater 2009.

”Vi sitter runt ett frukostbord på Östermalm. Sex företrädare från Sveriges största medier och två höga israeliska regeringstjänstemän på propagandaturné.

[…]

Stockholm är bara en av många huvudstäder de besöker. Uppdraget är entydigt. Förklara för länder som inte vill ta i med hårdhandskarna mot Iran att om världen inte gör något snart så tänker Israel bomba Irans kärnprogram sönder och samman.

Våra frågor om fredsförhandlingar med palestinierna och om israeliska bosättningar viftas snabbt bort av toppdiplomaterna. Iran är akut. Palestinierna kan vänta.”^iv

Man kan notera två saker: Först och främst hur snabbt och smärtfritt de besvärade frågorna om ockupation gick att vifta bort med hjälp av det ”iranska hotet”. Notera också, hotet var tydligen lika akut, lika överväldigande och lika nära att förverkligas åren, 2007, 2009, 2010 som 2012. (År 2010 hade en viss general Amos Yadin förklarat att Iran troligen skulle ha sin första bomb vid årets slut. Jackie Jakubowski för sin del förklarade ”de flesta bedömare är överens om att Iran inom ett år skulle kunna producera sin första atombomb”. Detta kom år 2012.^v)

Israels före detta underrättelsechef Meir Dagan förklarade för sin del att HANS stora bekymmer snarare var att männen som ledde hans land ”saknade omdöme” och att ett angrepp på Iran var en ”korkad idé”.^vi

Om det nu verkligen är sant att israeliska politiker och militärer använder sitt kära iranska hot för att slippa diskutera inhemska problem så har de behoven ökat. Under 2011 noterades med viss fasa att det israeliska försvaret drabbats av ett budgetunderskott på nästan nio miljarder shekel. En stor del av den summan hade försvarsledningen till råga på eländet slarvat bort.^vii Samma år skakades Israel av stora sociala protester, framför allt i Tel Aviv. Från den politiska ledningen började man för första gången humma om att landets gigantiska försvarsbudget nog måste bantas.

Ganska omgående började varningarna för det iranska atomprogrammet komma allt tätare och bli mer och mer nattsvarta.

Betyder det att alla larmen i själva verket är kalkylerade falsklarm då? Är faran över?

Ack frestas man utbrista, om det vore så enkelt. Ett starkt intryck är snarare att männen i den israeliska statsledning ganska snart börjat tro på sina egna påståenden. Farhågorna och paranoian har börjat leva sitt eget liv utan att någon riktigt kan kontrollera dem längre.^viii

Rädslan är också immun mot alla invändningar. Att USA:s förenade underrättelsetjänster upprepade gånger förklarat att det inte finns något iranskt kärnvapenprogram borstas bort som irriterande damm. När USA:s ÖB general Dempsey litet försynt anmärkte att ett Israeliskt angrepp på Iran kanske inte skulle vara en speciellt klok idé blev han prompt attackerad av premiärminister Netanyahu.

”Vi har gjort klart för Donilon [amerikanskt sändebud] att alla de där uttalandena och föredragningarna bara tjänar iranierna. Iranierna ser att det finns meningsskiljaktigheter mellan Förenta Staterna och Israel och att amerikanerna invänder mot handling.”^ix

Situationen är egentligen smått svindlande. Företrädare för ett litet land med en befolkning på cirka sju miljoner innevånare, som mottar mängder med ekonomiskt, diplomatiskt och militärt bistånd från världens starkaste militärmakt domderar för sagda militärmakts företrädare vad de får och inte får säga. Regeringen Netanyahu vill inte höra något lugnande tal och därmed basta.

Enligt den förre underrättelsechefen Meir Dagan har en annan viktig spärr försvunnit. Tre av topparna i det israeliska försvarsetablissemanget som motsatte sig ett angrepp på Iran har numera lämnat scenen. De var Meir Dagan själv, överbefälhavaren Gabi Ashkenazi och chefen för säkerhetstjänsten Yuval Diskin. Den trion hade tillsammans tillräcklig tyngd för att hålla tillbaka de anfallsglada i regeringen. Nu har den spärren upplösts. Under 2011 och 2012 har deras tjänsteförordnanden gått ut och de har lämnat sina poster. Därmed lämnas fältet fritt låt-oss-angripa-Iran falangen, framför allt premiärminister Netanyahu och försvarsminister Barak.^x Ingen, med undantag för den avgångne underrättelsechefen Meir Dagan vågar längre opponera sig, i alla fall öppet.

En del uppgifter talar om att den israeliska försvarsledningen visserligen sitter och skruvar rätt oroligt inför vad deras politiska chefer håller på att koka ihop. Ett israeliskt angrepp mot Irans atomprogram skulle tvinga dem att försöka rasera en stor mängd underjordiska anläggningar, utspridda över ett land vars yta är åtta åttio gånger större än det egna landets, vars befolkning är tio gånger större och som dessutom ligger tusen kilometer bort. Generallöjtnant Amnon Lipkin-Shahak klagade i en intervju litet lågmält över att nästan ingen i regeringen verkade ägna någon större tanke åt svårigheterna eller den digra listan av dagen-efter-angreppet problem.^xi

Premiärminister Netanyahu har å sin sida försökt få en ny flygvapenchef tillsatt. En som inte reser en massa trista, tekniska invändningar mot premiärministerns planer.^xii

Det är här rätt frestande att kasta en blick bakåt mot den aktuella, svenska debatten. Medan skribenter som Ulf Nilson kan kalla den iranske presidenten för ”binnegalen”, medan Jackie Jakubowski fyller på med att Iran leds av messianska ideologer som sätter sin lit till den dolde imamen så kan en man som den förre mossad chefen Meir Dagan klaga över att det varken är palestinier eller iranier han oroar sig över utan de äventyr den egna statsledningen kan tänkas ställa till med.

Uppdatering: Christian Science Monitor har gjort en rätt maliciös sammanställning av alla larm om att Iran står i begrepp att snart skaffa kärnvapen. De har kommit då och då ända sedan 1970-talet.

Staden är belägen i Australiens Nord Territorier. Den har en befolkning ungefär av Uppsalas storlek och hette ursprungligen Palmerston.

I nådens år 1911 erindrar sig någon att fartyget HMS Beagle passerade och dess kapten kallat platsen ”Port Darwin” för att hedra sin gamle skeppskamrat och passagerare Charles Darwin. Ett halvt sekel senare har den då rätt obskyre forskningsresanden blivit ett världsnamn. Palmerston blir Darwin.

Under andra världskriget hamnar Darwin i frontlinjen efter att japanerna avancerat genom den indonesiska övärlden. Det är fara för att de skall fortsätta sin framrycking mot Australiens hjärtland på östkusten.Darwin bombas så till den grad att staden måste återuppbyggas. Japanerna hejdas och pressas tillbaka i sjöslag och förbittrade djungelstrider på Nya Guinea och Guadalcanal. Stridsdammet lägger sig. Livet i Darwin återgår till det normala. Australien har bytt skyddsmakt, från det alltmer maktlösa England till USA.

År 2011 meddelas att Darwin håller på att hamna i frontlinjen igen.

●●●
Redan på 1990 talet hördes amerikanska stratgifilosofer förklara att deras land hade en begränsad tidsfrist på sig att försöka etablera en ointaglig ställning i världspolitiken. Det gällde att försöka hugga för sig bland många av de forna sovjetiska satellitstaterna som möjligt. Sen skulle nya maktcentra etablera sig och de världspolitiska frontlinjerna stelna igen.

Om det fanns en sådan tidsfrist så har den runnit ut nu. Förhoppningen att kunna upprätta en amerikansk maktsfär kring persiska viken var död som ett marmormonument.

Redan under George Bushs tid började det talas om en alternativ strategi. Att Amerika borde börja skifta män, maskiner och uppmärksamhet till Stilla Havet och Kina. Sjunde flottan börjar omorganiseras för att kunna hålla högre beredskap. En sinolog vid namn Michael Pillsbury har hörts berömma sig själv för att ha larmat om att de lömska kineserna hade en ”dold anti-amerikansk strategi”.

”Deras historia och kultur gör det omöjligt för Kina att acceptera amerikanskt ledarskap”.

Därmed är saken tydligen klar vad Pillsbury anbelangar. Varför ett så stort och historiskt djupt rotat land enligt hans uppfattning rätterligen borde “acceptera amerikanskt ledarskap” sägs inte. Kina är den nya, tänkta fienden. Redan då uppgavs amerikansk militär hålla det ena hemliga krigsspelet efter det andra med udden riktad mot Kina.ⁱ

Det som håller på att ske nu är att president Obama har lagt in en högre växel. Fälttågen mot Irak och Afghanistan håller på att avvecklas. Både Obama och försvarsminister Leon Panetta gör dessutom helt klart att omfokuseringen mot Stilla Havet inte, säger i-n-t-e är något hugskott. Detta kommer att bli av.ⁱⁱ Man har dessutom skäl att tro att planerna är partiöverskridande. De kommer att rulla på, oavsett vilket parti som har makten.

Dessutom kommer rapporter om att den amerikanska truppnärvaron i Europa håller på att skäras ner. Det finns fyra amerikanska brigader kvar. Tre i Tyskland. En i Italien. Under år 2012 skall en av dessa hämtas hem, fler nedskärningar väntar runt hörnet.ⁱⁱⁱ

Det är logiskt. Strängt taget tjänar de amerikanska militärbaserna i Europa inget syfte längre. Deras enda riktiga funktion är att stötta fälttågen mot Irak och Afghanistan.

Dock, de militära nedskärningarna gäller INTE Stilla Havet. En bas för marinkåren skall, som sagt anläggas i Darwin. Dessutom duggar rapporterna tätt om olika diplomatiska framstötar från USA:s sida mot en rad länder för att få stationera trupper där, bland annat Australien, Filippinerna, Singapore. Filippinerna har en liten gränsdispyt med Kina. USA har tagit Filippinernas sida. Amerikanska diplomater slår också sina lovar kring Indonesien och Burma.^iv

En annan viktig faktor: stora delar den amerikanska försvarsledningen är med på noterna. Flotta, marinkår och flygvapen kan rentav kallas entusiastiska. Konfliktområde i västra Stilla Havet innebär att DE hamnar i förgrunden, istället för att, som idag, mest agera hjälpgummor till armén.

I synnerhet den amerikanska marinkåren har periodvis lidit av en hel del existentiell ångest. Man har skaffat sig status som ett eget vapenslag, tillsammans med armén, flottan och flygvapnet, utan att det egentligen finns något riktigt bra skäl för det. Marinkåren utgör ett veritabelt, eget imperium i försvaret, ett imperium som driver allt från flygflottiljer till egna militärakademier. Den ordningen kostar skattebetalarna en hel del, och kåren uppges vakna kallsvettig om nätterna vid tanken på att behöva förklara varför man inte helt sonika skall slå samman kåren med flottan eller armén. Undra på att marinkåren hälsar utsikten till spänningar i västra Stilla Havet med något som farligt mycket liknar entusiasm. Det handlar närmast om organisatorisk självbevarelsedrift. Man har redan börjat avhålla landstigningsmanövrar i Virginia och North Carolina, en färdighet som inte kommit till någon användning under tio års inlandskrig. Scenariot uppgavs vara en konflikt i ”Amberland”, illa maskerat Korea.^v

Rockaderna har vållat en hel del rynkade pannor i Bejing. Kineserna har protesterat, rätt milt mot planerna på att upprätta en bas i Darwin och anklagat USA för ”kalla krigs tänkande.”^vi De är fullt medvetna om att udden är riktad mot dem och att målet verkar vara att åstadkomma någon form av strategisk inringning. Tillsammans med ryssarna har kineserna lyckats stänga den ena efter den andra av de amerikanska baserna i Centralasien. Kineserna har också arbetat (framgångsrikt) på att värma upp sina förbindelser med de oljerika gulfstaterna som Iran, Saudiarabien och Kuwait.^vii Kineserna har en stor fördel framför USA. De kan locka med ett överflöd av attraktiva varor och tjänster. Bland annat har kineserna börjat bygga ett nytt, stort oljeraffinaderi för Saudiarabiens räkning. I en historisk omkastning av rollerna kan man nu tala om kinesisk ”mjuk makt” mot ett Amerika som mest av allt har sin vapenarsenal att förlita sig på. En annan faktor var, enligt Trita Parsi, vara att många av Gulfstaterna sakta men säkert har börjat bli tämligen utleda på sin amerikanske beskyddare och dennes ryckiga utrikespolitik.^viii

Till råga på eländet: omgrupperingen till västra Stilla Havet går trögt. Det en gång så väloljade amerikanska basbyggarmaskineriet har numera börjat stånka, gnissla och hacka. USA lider kronisk brist på pengar. Underskottet för den här budetårets federala budget uppgår till en biljon dollar, och det skall ändå vara på väg ner.^ix Alla de planerade omgrupperingarna ger upphov till veritabla svallvågor av nya utgifter. Bara på Guam ön skulle man behöva bygga nya baser till kostnad av 23 miljarder dollar.^x Planerna har fått trimmas ner. Därmed blir omgrupperingen tillräckligt stor för att reta Kina men för liten för att göra någon riktig verkan.

Många människor har förundrat sig över att de amerikanska trupperna i stort sett blivit liggande i de baser i Japan och Tyskland där de landade vid krigsslutet 1945. Ett viktigt, bidragande skäl är att USA:s militärer har det rätt bra som de har det i sina inbodda baser. Med soldaterna kommer en veritabel svans av anhöriga och civilanställda som anses behöva det mesta, från dagis, swimming pooler, klubbhus -ett skidcenter i Garmish- golfbanor, till amerikanska snabbköp.^xi Allt detta finns i Tyskland och Japan. Systemet är så ingrott att många amerikanska soldater kan ridas av molande ångest för att stationeras till hemlandet. I Tyskland och Japan är det mesta subventionerat. Där hemma vankas dåliga bostäder och tvånget att försörja en familj på en soldats eller underofficers lön. På sina hålla kan soldaters fruar som ren rutin informeras om hur de skall söka ”food stamps” och socialbidrag för att få ekonomin att gå ihop.

●●●
USA:s strategiska intresse håller på att riktas om igen. Sista gången det skedde var i början av 1970-talet när Vietnamkriget avvecklades medan Mellanöstern hamnade i kikarsiktet. Det intresset skulle växa och kulminera i Gulfkriget 1991 och det tioåriga fälttågen mot Irak och Afghanistan.

Nu håller alltså fokus på att flyttas än en gång. Västra Stilla Havet har varit ett strategiskt bakvatten ända sedan regionen blev amerikansk maktsfär under andra världskriget. Nu har strategerna än en gång plockat fram kartorna över Darwin igen.

Kanske ett tecken på att vinden nu blåser i en ny riktning.

Mulla Omar tillhörde kategorin ”världens mest efterspanade” ända sedan fälttåget inleddes. Det hade varit han och Al Qaidahövdingarna Osama bin Laden och Ayman al-Zawahiri.

Och nu, som sagt, räknas inte längre mulla Omar till den kategorin.

Förklaringen är tämligen given: Det pågår hemliga underhandlingar mellan amerikaner och talibanrörelsen. Förhoppningarna om en militär seger har under stilla visslingar skickats till papperskorgen. Att stryka talibanrörelsens andlige ledare från listan över hatobjekt är ett enkelt sätt att få förhandlingarna att löpa smidigare.ⁱ

Talibanerna har sedan ett år tillbaka å sin sida slopat sitt -i stort sett verbala- motstånd mot låta flickor gå i skolan.ⁱⁱ

Ett par bökiga stötestenar har kunnat plockas bort. Förhandlandet uppges vara i full gång, faktum är att amerikanerna var så till den milda grad heta på gröten att generalerna McChristal och Petraeus 2010 inledde underhandlingar med en talibanföreträdare som dessvärre visade sig vara en bedragare och hann inkassera tusentals dollar i ”goodwill utbetalningar”.ⁱⁱⁱ

En fråga som osökt infinner sig är varför amerikanerna skulle vilja förhandla. Går inte fälttåget som smort?

Jo det går bra, på lägeskartorna och i de officiella kommunikéerna.

Det hade börjat i stor stil efter Obamas tillträde. Trupper och utrustning hade överförts till Afghanistan. Alltsammans kulminerar med en offensiv i Helmand provinsen där marinkåren under dånande fanfarer intar en rad strategiska punkter i provinsens centrala delar, framför allt Maja.

Därefter har det mesta gått i stå och gerillakrigets deprimerande vardagslunk har återkommit. Talibanerna har sakta men säkert åter installerat sig runtomkring marinkårens posteringar. De pacificerings program som skulle fullfölja offensiven håller på att dö. Många av de som till en början tog emot pengar från amerikanerna har hotats och vill inte vara med längre. ^iv

Det var tänkt att bli dramats vändpunkt. Istället håller det på att utvecklas till koalitionens sista hurra.

Officiellt går visserligen allt som smort men mellan skål och vägg klagar många ur koalitionen över att alltsammans i själva verket är utsiktslöst. Den australiensiske brigadgeneralen Mark Smethurst förklarade redan 2010 att koalitionstrupperna var ”överväldigade och oförmögna att besegra talibanerna”.^v Den amerikanske överstelöjtnanten Daniel Davis publicerade nyligen en fascinerande artikel med samma budskap, kanske ännu mer skeptiskt. Överstelöjtnant Davis hade tillbringat ett år med att resa kors och tvärs genom Afghanistan. Han hade besökt otaliga posteringar. Det som hade mött i dalgångar och utposter var INTE ett projekt som höll på att lyckas. Tvärtom höll talibanerna på att gripa initiativet nästan överallt.

Den afghanska regeringsarmén och polis som koalitionen med så mycket möda hade skruvat samman var antingen passiv eller hade rentav ingått lokala stilleståndsöverenskommelser med motsidan.

Allt enligt den enkla tanken att om dom inte gör något mot oss så behöver vi inte göra något mot dem och båda lever lyckliga.

Lägg därtill: Davis anklagade USA:s egen politiska och militära ledning för att skönmåla läget.^vi Med andra ord: oavsett vad Vita Huset, Pentagon eller Centralkommandot meddelar utåt så går kriget illa.

Och att fortsätta i decennier med ett misslyckat militärt projekt var exakt vad president Obama lovat sig själv att INTE göra.

Redan på hösten 2009 hade han förklarat: ”Jag tänker inte hålla på i tio år. […] Jag kommer inte att ägna mig åt nationsbyggande. Jag tänker inte spendera en biljon dollar.”^vii

Och det avgörande ögonblicket håller på att krypa allt närmare. Försvarsminister Leon Panetta har förklarat att USA hoppas kunna avsluta sina stridsinsatser redan nästa år och övergå till rådgivarens mer komfortabla roll.^viii

Den militära satsningen har kommit och gått utan nämnvärt resultat. Mot slutet av 2012 kommer 33 000 man att börja tas hem. En tredjedel av den amerikanska styrkan.^ix Tecknen blir i stället alltfler på att både Obama och Karzai regeringen är i full färd att treva sig fram längs förhandlingsvägen.

Efter Richard Holbrookes död är Marc Grossman USA:s nye, specielle sändebud för Afghanistan och Pakistan. Förhandlingar uppges ha segat sig fram mellan amerikaner och talibaner sedan en tid tillbaka, framför allt i Qatar. Amerikanerna erbjuder sig att släppa en del fångar de håller i Guantanamo. De kan rentav tänka sig att godta att talibanerna öppnar ett ambassadliknande kontor Qatar, allt för att förhandlingarna skall löpa smidigare. Det talas också om ett kompromisserbjudande: talibanerna får ta över de sydliga provinser där de är starkast. I de norra skall en paroamerikansk regim få sitta kvar.

Talibanerna uppges ha avböjt det erbjudandet.^x

Marc Grossman uppges också kräva att talibanerna måste ”ta avstånd från terrorism”.^xi

Gissningsvis betyder det att talibanerna måste lova att inte återuppta sitt stöd till Al Quida om och när de tar kontroll över landet.

De skäl, eller förklaringar, eller vad man nu skall kalla det som flödat över allmänheten har hela tiden varierat. Det har hetat att man måste hålla militär närvaro på plats för att biståndet skall nå fram, för att afghanska flickor skall kunna gå i skola, för att förhindra att talibanerna tar världsherraväldet eller för att kvinnorna skall kunna yrkesarbeta.

Ur denna soppa av olika, understundom motstridiga förklaringar finns en som går igen. Ett som har viss biton av trovärdighet: Sverige måste hålla sig väl med USA. Det gäller att kunna kräva in gentjänster om vårt land skulle råka i knipa.

Det finns en tanke bland de som sitter med händerna i Sveriges säkerhetspolitiska strategi. Såvitt denna bloggare kunnat pussla samman den så går den tanken ut på att vårt land inte har resurser att försvara sig självt om det skulle utsättas för angrepp utifrån. För det behövs hjälp utifrån. Stora, alltför stora delar av försvaret har lagts ner. Anläggningar för armé, flotta och flygvapen är skrotade. Det skulle kosta miljarder och ta dussintals år att sätta dem i stånd igen.

Det kommer knappast att ske.

Inget etablerat politiskt parti gör någon som helst min av skjuta till de erforderliga många miljarderna under ett dussintal år. Alltså börjar man snegla utanför landets gränser efter lämpliga, säkerhetspolitiska kombinationer.

Fram till 1990-talet bestod Sveriges utrikespolitik, i alla fall utåt, i att vara alliansfritt i fred. Sverige skulle själv stå för sitt försvar, man skulle också stödja FN och hålla på folkrätten. (För NATO:s vidkommande passade den ordningen utmärkt. Sverige skyddade deras norra flank utan att det kostade Atlantpakten något.)

Kanske kom vändpunkten i Bosnien.

Sverige gick med i FN:s fredsbevarande styrkor UNPROFOR år 1993 men efter Dayton avtalet 1995 landade den svenska kontingenten som en del av en NATO styrka, utan några större protester.

Det började då.

Och på den vägen har det fortsatt. Många tyckte sig ha funnit ett fin fint handlingsmönster. Ett som man borde hålla fast vid hädanefter. Ett beslutsamt amerikanskt ingripande, utan att nämnvärt bekymra sig över folkrätten, uppföljd av en USA-ledd NATO styrka med svensk medverkan, symboliskt godkänd av FN. Hela modellen repeterades därefter i Kosovo.

Allt verkade fungera som smort.

Hos många svenskar som sysslade med säkerhetspolitiska frågor slog en enkel tanke rot. Det var SÅ HÄR det kunde, och borde, gå till i framtiden.

Så olika personer som överste Ulf Henricsson och journalisterna Johanne Hildbrandt och Staffan Heimerson har hörs prata glatt om att de hade sett en underbar modell  födas i Bosnien på nittiotalet, en modell som Sverige som ren självklarhet borde haka på. Det gick att både lösa den ena utrikespolitiska krisen efter den andra på det sättet och Sverige kunde dessutom få sin egen säkerhet ordnad på köpet.

Allt för många tittar än idag  ut över 2000 talets Irak och Afghanistan men kan bara se Bosniens berg.

Är Amerika verkligen en rationell aktör i världspolitiken?

Om Sverige tänker sig en framtid som bihang till USA och leende skicka truppkontingenter litet härs och tvärs finns en vanvettigt viktig förutsättning som inte får klicka: Den amerikanska regeringen måste vara en rationell aktör och den behöver också förbli det i all framtid. Är den inte det blir rentut farligt att hänga upp Sveriges säkerhetspolitik på den kroken.

Agerar Amerika inte rationellt riskerar både Sverige och övriga Europa istället dras in i det ena militära och diplomatiska stolleprovet efter det andra.

Så hur förståndig är den amerikanska utrikespolitiken egentligen? Hur klokt är det anförtro de säkerhetspolitiska familjejuvelerna åt männen i Washington?

Frågan om Amerika är en pålitligt rationell aktör i världspolitiken brukar utlösa anklagelser om antiamerikanism.

Kanske. Men det kan också vara värt att hålla i minnet att de som sitter med händerna i USA:s utrikespolitiska strategi inte med naturnödvändighet är speciellt mycket mer ädla än stormaktspolitiker brukar vara. Tankesmedjor i Washington spelar  en allt viktigare roll när utrikespolitikens huvuddrag skall läggas fast. I synnerhet under de senaste åren är det därifrån som de utrikespolitiska rådgivarna hämtas. Den lobbyorganisation vars tankesmedja ligger bra till hos den vinnande kandidaten blir den som får bemanna posterna som rådgivare och politiska tjänstemän.

AIPAC och den kristna högern är mycket flitiga när det gäller att försöka knuffa den amerikanska utrikespolitiken åt sitt håll. Många av dem rider diverse käpphästar i form av ”civilisationernas krig”.

Under det senaste decenniet har de fått rätt mycket av vad de begärt: Irak invaderades. Sydsudans självständighet stöddes. Georgien uppmuntrades att gå bröstgängse tillväga mot Moskva. Israel får stöd i både vått och torrt. Det pågår ett intensivt lobbyarbete för att få igång någon form av örlog mot Iran. Försök att hitta en förhandlingslösning mellan USA och Iran har omsorgsfullt kortslutits.

Ytterligare ett problem är att folkrätten har underminerats. Under det allt som ofta har det under det gångna tio åren gjorts klart att man i Washington mest av allt betraktar statuter om angreppskrig, om tortyr och annat som rundningsmärken. Något som snabbt manövrera sig förbi.

På lång sikt är det mycket farligt, också för Sverige. Ett regelverk som ingen bryr sig om (president Bush var på sin tid öppet raljant), det regelverket blir till sist en död bokstav.

Och vad händer när nya, framväxande maktcentra i Kina, Indien, Ryssland och Brasilien börjar kräva samma rätt att bomba och bränna av anfallskrig som USA har reserverat åt sig självt? Det kan exempelvis visa sig aningen knepigt att klaga över Rysslands politik mot Georgien för amerikanskt vidkommande med en hel radda överfall i bagaget, från Grenada till Irak.

Inget av det här ligger i Sveriges eller Europas intresse. Tvärtom. Vi i vår del av världen har ingen nytta av det ”civilisationskrig” som neokonservativa, amerikanska ultranationalister och kristen höger försöker sälja. VI behöver normala, fungerande relationer med länderna söder och öster om Medelhavet. USA kan alltid återvända till sin egen kontinent men Mellanöstern och Nordafrika kommer alltid att ligga direkt söder och sydöst om Europa. Det som händer där riskerar ideligen att spilla över till vår kontinent.

Nej, denna bloggare försöker inte hävda att hela USA:s utrikespolitik styrs av idel dreglande monster eller rasande dårfinkar. Det finns många diplomater och rådgivare som är både förståndiga, ansvarskännande och tänker långsiktigt. Men det är viktigt att hålla i minnet att det också finns fraktioner, stora och mäktiga fraktioner,  som ligger MYCKET långt oss (och kontakt med verkligheten).

De har upprepade gånger lyckats styra utrikespolitiken åt sitt håll. Och de har ingen tanke på att sluta. Det krävs bara ett val, eller en omgång tjänstetillsättningar så är de tillbaka i kontrollrummet igen.

För alla extrema de extrema fraktionerna finns kvar. De hade sina hängivna beundrare här i Sverige också. När ”kriget mot terrorismen” seglade upp 2001-2003 kunde fortfarande en spydig kommentar om George Bush i ett kommentarsfält resultera i en störtskur av ilskna protester från arga folkpartistiska och moderata bloggare.

Det har i stort sett upphört. Man försöker inte längre hävda att George Bush är ett missförstått geni. Idag brukar samma insändarskribenter hävda att okej, det kanske var aningen snett på Bushs tid, men det var då. Allt det där obehagliga, storhetsvansinnet, brutaliteten, det usla omdömet är FULLSTÄNDIGT borta efter regeringsskiftet.

Ack om det vore sant.

Jo, det stämmer att såväl neokonservativa, kristen höger och ultranationalister inte längre bemannar ett myller av politiska tjänstemanna poster i försvarsdepartement och utrikesdepartement som de gjorde under Busheran. Däremot sitter de kvar i sina tankesmedjor, sina tidskrifter och som kolumnister i de fina morgontidningarna. De kan påverka, de påverkar och när somhelst kan de vara tillbaka i centrum igen. Bland de republikanska presidentkandidaterna finns män som, om de hamnade i det ovala rummet, skulle kunna få världen att längta tillbaka till Bush som en epok då det rådde sans och måttfullhet.

●●●
Inför allt detta har Sverige och andra likasinnade länder valt att titta åt andra hållet. Vi låtsades som om det regnar tvärs igenom George Bushs ryckiga och brutala utrikespolitik. En del av de som som ansvarar för vår säkerhetspolitik har kanske bett en och annan stilla bön för att allt kanske skulle återgå till det normala. I stort sett fanns inget val. Skall vi hänga upp vår säkerhet på USA är vi också tvingade att le och samtycka, oavsett vad männen i Washington hittar på.

Det kan i sin tur mycket väl bidra till att snedvrida den amerikanska utrikespolitiken ytterligare ett par snäpp.

En sak är solklar när man försöker förstå hur tankegångarna gick i Washington under upptakten till invasionen av Irak: de allierade skulle följa efter automatiskt. Det var knappt något man behövde tänka på. Policyforskaren Kenneth Pollack skrev som en ren självklarhet om att ”skicka in europeiska, asiatiska och regionala” truppkontingenter i Irak efter invasionen.ⁱ Den neokonservative åldermannen Irving Kristol förklarade att Amerika bara behövde tuta och köra, de europeiska staterna måste betraktas som gravt osjälvständiga. Européerna verkade enligt Kristol helt nöjda med att låta USA ta hand om deras utrikespolitik medan de själva reducerades till en större upplaga av något så föraktligt som Sverige.

”Och vem går till Sverige för att finna nycklarna till framtiden?”ⁱⁱ

Hur länge kommer Amerika förbli supermakt?

I religiösa kretsar finns ett uttryck som ofta återkommer. Den kyrka som ingår äktenskap med tidsandan riskerar att bli en änka i nästa generation.

Riskerar Sverige på samma sätt att bli en säkerhetspolitisk änka i nästa generation?

Ett av de ganska slentrianmässiga antagandena bakom den nuvarande politiken är att USA kommer att förbli en supermakt i evigheters evighet, amen.

För bara tio år sedan verkade det vara ett ganska rimligt antagande.

Nu på nyåret 2012 håller fälttågen i både Irak och Afghanistan på att trappas ner. Amerika är hårt skuldsatt och har lidit strategiska nederlag på båda fronterna. Det kommer inte att bli någon ny maktsfär i Mellanöstern. I många avseenden visar dagens Amerika alla de klassiska tecknen på en stormakt som passerat kulmen. Nya erövringar ger inga krafttillskott utan blir bara kvarnstenar kring halsen. Alternativa maktcentra håller på att uppstå runtom i världen och växa sig starkare. USA:s enda riktigt pålitliga triumfkort är försvaret. I mångt och mycket är det snart det enda som gör landet till en märkvärdighet och till och med det triumfkortet har visat sig överraskande svagt. Amerika kan visserligen angripa allt som president och kongress behagar peka på men det kan helt enkelt inte sätta sig i varaktig besittning av något. För vart år blir det amerikanska försvaret bara dyrare, medan antalet soldater, örlogsfartyg och flygmaskiner krymper.

I den svenska debatten har mycket litet av det lyst igenom. En del konservativa skribenter har noterat saken.

Noterat och reaktionen har varit att mana till strid. Sverige och övriga Europa måste öka insatserna på Amerikas sida. Allt för att rädda USA:s vacklande ställning, helst kapsla in den i bärnsten.

Frågan är hur realistiskt det är.

Den amerikanska regeringen stod inför ett liknande dilemma under 1940-talet. Man var allierat med Storbritannien i andra världskriget. Det brittiska imperiet började försvagas. Redan då började många bedömare gissa att det inte skulle gå att hålla samman i det långa loppet. Amerikanerna var osentimentala. Reinhold Neibuhr noterade att det brittiska imperiet troligen var dödsdömt under alla förhållanden och att det inte var någon idé att ge konstgjord andning åt det liket.

Fransmannen Emmanuel Todd föreslog en liknande linje när det gällde USA. Det viktigaste var inte att bevara Amerikas maktställning som den såg ut 2001. Det var av allt att döma omöjligt. Istället gällde att försöka få avvecklingen att gå så smidigt som möjligt.

Är de över huvud taget intresserade? Egentligen?

Om man nu struntar i de problem som denna bloggare räknat upp, hur mycket amerikanskt bistånd kan Sverige verkligen räkna med som belöning för att ha följt med till Afghanistan?

Det är en mycket, mycket bra fråga.

Flera rapporter talar snarare om att de som sitter med Amerikas riktigt långsiktiga, strategiska planering snarare ser Stilla Havet som sin beramade ”nästa front”. (Svenskar och övriga Européer tenderar ofta att glömma bort att USA lika mycket är en Stilla Havsmakt som en Atlantmakt.)

I praktiken kan det bara handla om Kina som udden är riktad mot.

Förhoppningarna om att upprätta en intressesfär i Mellanöstern är i praktiken avskriven. Gerillabekämpning likaså enligt en viss amiral Winnefeld. Framtidens krig skulle bli mycket mer ”tekniskt krävande”. ⁱⁱⁱ(Det får väl tolkas som att motståndaren kan förväntas äga modernt luftförsvar.)

Redan nu, medan uttåget ur Irak fortfarande pågår och nerdragningen i Afghanistan nyligen inletts, har Obamaadministrationen i all stillhet börjat föra över resurser till Stilla Havsområdet. En marinkårsstyrka skall förläggas till Darwin i norra Australien.

Kina protesterar. Omgrupperingen, tillsammans med en rad diplomatisk framstötar i Australien, Filipinerna och Burma upplevs som riktad mot Kina.^iv

Därmed håller Amerika på att krypa samman i försvarsställning i Stilla Havet. Nästan tillbaka där man började 1942. Detta handlar inte om några lösa spekulationer. Detta är en långsiktig plan som kommer att bli av, den har i själva verket redan satts i verket. Både den amerikanska flottan och marinkåren uppges vara stormförtjusta. I Stilla Havet räknar de glatt med att få spela huvudrollerna, istället för att bara agera hjälpgummor åt armén i de nuvarande inlandskrigen.^v Det växande intresset för Stilla Havet och Kina riskerar å sin sida att fungera som en självuppfyllande profetia genom att utlösa ytterligare kinesisk upprustning som i sin tur dra med ytterliga amerikansk… etc. etc.

Och där har vi nästa stora, skärande ironi. Svenska soldater har i tio års tid harvat runt i sina afghanska provinser, fem har stupat, och allt för att skänka Sverige inkasseringsbara, säkerhetspolitiska checker i en bank som håller på att krascha.

USA:s militära styrka håller på att vittra. Det strategiska intresset håller på att riktas åt andra håll.

Till råga på eländet: det finns ingen, upprepar INGEN, fraktion av de som sitter med händerna i Amerikas strategiska policyforskning som så mycket som andas intresse för engagemang i Östersjöområdet.

Vad är alternativen?

I nästan tjugo år har Sveriges säkerhetspolitik traskat på i samma hjulspår. Sverige försöker ligga bra till i Washington, allt i förhoppningen att få hjälp om något militärt hot skulle materialiseras imorgon. Försöker man få något besked från de ansvariga om hur vettigt det är svarar de bara att allt måste fortsätta. Något alternativ finns inte till att, som Björn von Sydow uttryckte det, ”engagera Amerika i Östersjön”.

Nu eller någon gång den närmsta tiden är det nödvändigt att börja söka efter en annan väg för svensk säkerhetspolitik annat än vad som alltmer börjar likna ett blindspår. Det finns egentligen bara tre riktiga val.

1. Fortsätt som nu. Hoppas på att USA utrikespolitik är rationell. Att Amerika förblir en supermakt och dessutom hyser något slags intresse för Östersjöområdet, eller…
2. Börja treva sig omkring efter nya samarbetspartners, och / eller…
3. Satsa mer på vårt eget försvar, med betoning just på försvar av landets eget territorium.

Ett kapitel i världshistorien håller på att avslutas och ett nytt kan snart börja skrivas.

Ibland kommer historien instövlande med dunder och brak. Ett par skyskrapor störtar samman, ett land invaderas, ett slag utkämpas.

Alla kan se, alla kan förstå.

I bland tassar den förbi så tyst att man först långt efteråt inser att den funnits i rummet… och gått igen.

Så hur kan då beskedet att PX butiken i Camp Victory utanför Bagdad stängts och tömts vara en sån märkvärdighet?

Litet bakgrund först: Alla amerikanska baser med självrespekt har sin egen PX. De kan variera i storlek, från en liten butik till veritabla snabbköp. Det är ett sätt att tillhandahålla fringisar åt grabbarna i uniform, i synnerhet de som befinner sig i konfliktområden där sånt som nya gymnastikskor eller MP 3 spelare kan vara kinkiga att komma över. Ofta utgör PX butiken en viktig del av basens inre liv.

En del som nu stängts, tömts och rakats ren på sitt innehåll av rakvatten, deodorant, solglasögon, DVD skivor, kalsonger, skivspelare och mycket, mycket mer.

Det handlar inte om vilken PX butik som helst och Camp Victory är inte vilken bas som helst. Den utgör ankaret i en veritabel klunga av militärläger i och runt Bagdad och Bagdads internationella flygplats. Tillsammans med den Gröna Zonen i centrala Bagdad är, eller var, den kärnan i den amerikanska ockupationen av Irak. Det tillsammans med en helt jättelik ambassad som ursprungligen var tänkt att rymma 3 000 ambassadtjänstemän.

Camp Victory tillhörde de baser som amerikanerna i det längsta ville hålla kvar vid. Med sitt läge direkt utanför Bagdad skulle den utgöra tung, amerikansk militärkänga på en framtida irakisk regerings nacke. I mars 2004 rapporterades att amerikanska ingenjörstrupper koncentrerade sig på att uppföra 14 gigantiska, permanenta baser runtom i Irak samtidigt som de gamla baserna i nordöstra Saudiarabien utrymdes.ⁱ

Det var en av de stora förhoppningarna bakom ockupationen av Irak. Att kunna släppa baserna i Saudiarabien som man haft sedan Gulfkriget 1991 och flytta över alltsammans till Irak istället.

Förhållandet till Saudiarabien hade surnat. Baserna hade gradvis belagts med fler och fler restriktioner. Ersättning behövdes.

Ett ockuperat Irak borde väl vara mer lätthanterligt än Saudiarabien.

●●●
Det skulle bli en enkel match, det hävdade alla debattörer som räknades medan nedräkningen för invasionen tickade.

”Cakewalk in Iraq” var rubriken i på ett inlägg 2002.

Det angav fyra skäl.

1. Det var en enkel match (cakewalk) förra gången (gulfkriget 1991).
2. ”De” (irakierna) har blivit mycket svagare.
3. USA har blivit mycket starkare.
4. Den här gången tänker amerikanerna stanna.ⁱⁱ

”Den här gången tänker vi stanna”.

Bokstavligen ”we’re playing for keeps”

I efterhand har det talats mycket Bushregeringens goda avsikter, att man ville sprida demokrati, framsteg, göra världen bättre, befrämja vackert väder, göra alla snälla etc. etc.

Det är till stor del efterhandskonstruktioner. Den typen av slagord började genljuda först kring år 2002 när kriget skulle marknadsföras till allmänheten. Dessförinnan handlade den amerikanska debatten snarare om att erövra en stark ställning, i somliga kretsar talades öppet om att ett imperium väntade om hörnet. Bush talskrivare David Frum gissade litet drömskt att en amerikansk invasion skulle göra USA till Mellanösterns dominerande makt med större kontroll än någon annan makt ”sedan ottomanerna, eller kanske romarna”.ⁱⁱⁱ

För vissa hägrade ytterligare en lysande möjlighet. Detta skulle lösa den eviga Mellanösternkonflikten.

”Plocka bort” Saddam Hussein och Irak ur ekvationen. Då skulle säkert palestinierna äntligen bli fogliga och till sist skriva under efter USA:s och Israels diktat. Den tanken kom bland annat från författaren George Packer men denna bloggare har intrycket att den verkar ha legat luften i de amerikanska strategi snickarnas korridorer.^iv

Drömmarna var storslagna, på gränsen till grandiosa. Förhoppningarna om vad militär makt kunde uträtta likaså. Charles Krauthammer:

”Amerika är inte längre bara en internationell medborgare. Det är världens dominerande makt, mer dominerande än Rom. Därför kan Amerika omskapa normerna, ändra förväntningarna och skapa nya verkligheter. Hur? Genom att ogenerat och obändig uppvisning av vilja.”^v

Invasionen av Irak var tänkt att bli just en första, sådan viljedemonstration. Genom ryande och domderande skulle mer tveksamma nationer att automatiskt följa efter.

Där har man också stämningarna i Washington inför krigsutbrottet.

●●●

”Ibland får jag e-mail som ber mig föreslå lösningar eller komma med förslag. Okej. Dagens första lektion: våldta inte, döda inte och ge er iväg medan ni kan, medan det fortfarande ser ut som om ni har ett val… Kaos? Inbördeskrig? Blodbad? Vi får ta våra chanser- bara ta era marionetter, era stridsvagnar, era smarta vapen, era dumma politiker, era lögner, era tomma löften, era våldtäktsmän, era sadistiska torterare och försvinn.”^vi

Den som skrev det kallas bara för ”Riverbend”. Man tror sig veta att det handlar om en välutbildad irakisk kvinna av blandad, sunnimuslimsk och shiitisk bakgrund. Hon började skriva bloggkomentarer på engelska 2003 när ockupationen börjat. Hon fick stor publik. Hennes blogg sammanställdes till en bok.

De sista inläggen sista kom 2007. Där meddelades att hon och hennes familj gick i landsflykt till Syrien.

Därefter blev det tyst.

Vid det laget hade allt gått galet.

Istället för se Amerikansk Makt bre ut sig över Irak och övriga Mellanöstern hade invasionen fått till följd att ett myller av lokala maktcentra uppstått i Saddam regimens ställe. Det förargliga var att amerikanska armén helt enkelt inte hade krafter att sätta allihopa under klacken. Försökte amerikanerna trycka ner ett så växte sig genast två andra starkare. Amerikanernas försök att styra landet genom en ockupationsregering, CPA, var ett ömkligt fiasko och den tvingades ge upp efter och utlysa allmänna val efter ett år.

Valet 2005 proklamerades utåt som en framgång av episka proportioner för Bushregeringens påstådda demokratiseringsambitioner. I själva verket var valutgången en ren katastrof för de amerikanska förhoppningarna om en maktställning vid Persiska viken. När rösterna räknats samman hade de ”amerikanska” kandidaterna Iyad Allawi och Ahmad Chalabi fallit igenom trots många miljoner i diskret bistånd och rådgivning från amerikanska valstrateger.

Istället kom Iran vänliga kandidater till makten. Allt detta hade bara Amerika att foga sig efter – om de inte ville återgå till att försöka styra landet direkt på egen hand istället och vara utsatta för prickskytte från alla möjliga håll.

Kanske blev det avgörande de segdragna förhandlingarna om Status of Forces Agreement eller SOFA mellan Amerika och Irak. I all sin sega långtråkighet var de en tydlig mätare av USA:s bortskrumpnande makt och prestige. President Bush inledde med kräva 50 permanenta militärbaser och delvis kontroll över Iraks luftrum. Amerika skulle ha fri rätt att bedriva militära operationer från Iraks territorium utan att behöva fråga regeringen i Bagdad om lov.

Från den förhoppningsfulla starten kom sen en långsam, krypande reträtt. Den irakiska regeringen vägrade, och vägrade och vägrade.

Till sist hade man hamrat fram ett färdigt avtal. Vid det laget fanns inget kvar. Inga militärbaser, inga speciella rättigheter. Allt var struket och borta. Det enda som återstod en text om att USA skulle dra sig ur mot slutet av år 2011.

Kort sagt: efter unilateral invasion, ockupation, uppror och förödelse har USA till sist bärgat ett löfte om ett utbyte i form av… ingenting.^vii

Kanske var det avtalet vändpunkten, dödsstöten åt alla våta imperiedrömmar från sekelskiftet. Kanske kommer framtidens historiker att betrakta det som början till slutet för Amerikas ställning som supermakt.

Det fanns en vettig invändning 2008: avtalet var just ett avtal. Ett stycke papper. Vad garanterar att det verkligen blir så det kommer att gå? Frågan var befogad. Obama regeringen har då och då gjort lama försök att få avtalet ändrat till att ändå inkludera någon form av truppnärvaro.

Nu på hösten 2011 i skuggan av en serie arabiska revolutioner och lynchningen av Libyens störtade diktator Khadaffi, kommer beskedet: SOFA avtalet kommer att verkställas. USA kommer att lämna Irak utan att få någon behållning av årtusendets första krig.

●●●
”Kriget i Irak är över”. Det var temat för Obamas tal den 21 oktober. De sista amerikanska soldaterna, cirka 40 000 skulle under de kommande månaderna packa och sätta sig i rörelse mot gränsen.^viii

Han tillfogade att det var i enlighet med hans vallöfte.

På den punkten är Obama rätt skenhelig. In i det sista fortsatte försöken att rädda någon form av amerikansk närvaro. Under september och oktober fortsatte de amerikanska försöken att bärga åtminstone någon slags behållning. Hökar i den amerikanska kongressen ville helst ha kvar minst 10 000 man även efter årsskiftet. USA:s ÖB Michael Mullen gjorde sig synlig i Bagdad med några påstötningar om att det där förargliga SOFA avtalet från 2008 var de väl inte så noga med eller hur?

Runtom i Irak rasade samtidigt demonstrationer mot att den amerikanska truppnärvaron skulle förlängas. Både Shiiter och Sunnimuslimer protesterade, liksom under SOFA förhandlingarna 2008.^ix

En vanlig litania från konservativa debattörer, som förklaring till att den amerikanska ockupation gick så snett, är att Irak aldrig varit ett riktigt land utan bara några avdankade ottomanska provinser som britterna snott samman och utropat till en stat på 1920 talet, etc. etc.

På vissa sätt var det också så som det hade fungerat efter 2003 när hela landet sprack upp i sina etnisk/religiösa fogar. Andra har varnat för att trots det underskatta irakisk patriotism. Under SOFA förhandlarna 2008 började den göra sig gällande. Precis som under förhandlingarna 2011.

Det gick inte att komma överens.

Den stora knäckfrågan, det man satt och tragglade om och till sist stjälpte alltsammans var att amerikanerna krävde åtalsimmunitet för sina soldater.^x Ingen amerikansk militär skulle behöva riskera att ställas inför Irakisk domstol menade de amerikanska förhandlarna.

Det kunde irakierna å andra sidan inte skriva under på.

Först och främst har amerikanska soldater upprepade gånger begått svåra övergrepp mot irakisk civilpersoner under ockupationen, såväl mord, stöld som tortyr. Abu Ghraib fängelset lever i minnet. Lägg därtill att förtroendet för att USA skulle kunna sköta saken på egen hand hängde på sniskan. Det amerikanska rättsväsendet var hela tiden notoriskt slapphänt mot den typen av brott. Förövarna blev antingen frikända, fick låga straff eller släpptes i förtid.

För det andra: för många irakier osade åtalsimmunitet kolonialtidens exterritorialrätt. Det var exakt den sortens löften som britterna på sin tid tilltvingat sig.

För det tredje: Muqtadar al Sadr, ledare för Sadrrörelsen, den starkaste rörelsen bland Iraks fattiga Shia muslimer, motsatte sig en fortsatt amerikansk närvaro. Det fanns ett hot med i bilden. Försökte amerikanerna krångla hotade Sadrrörelsen att återuppta sina angrepp på amerikanska trupper. Även om premiärminister Nouri al Maliki kunde tänka sig att behålla amerikanska förband för att träna den irakiska armén ville parlamentet I-C-K-E gå med åtalsimmunitet. Vid det här laget hade dessutom Sadrrörelsen flera ministerposter. När månaden oktober började rinna ut hade det fortfarande inte kommit en överenskommelse.^xi

●●●
Och i mitten av oktober 2011 började ett nytt besked sippra ut: Obama regeringen har gett upp. Det blir ingen åtalsimmunitet för amerikanska soldater i Irak. Det blir ingen fortsatt truppnärvaro eller militärbaser. I januari 2012 skall alla amerikanska soldater att vara borta. Allt som återstår nu är att packa samman det stora ockupationsmaskineriet. Det amerikanska flygvapnet har överlämnat ansvaret för Iraks luftrum. Två av tre regionala högkvarter har stängts.^xii SOFA avtalet gäller. Det kommer inte att omförhandlas. Efter åtta år och sju månader håller det amerikanska äventyret i Irak, officiellt, på att ta slut.^xiii

Mellan då och nu, mellan krigsutbrott och krigsavslut finns en gigantiska skillnad, praktiskt taget en maktpolitisk revolution. Det land som sände sina soldater över den irakiska gränsen 2003 var en Supermakt, ja inte ens det uttrycket ville riktigt förslå.

Somliga talade om en veritabel Hypermakt.

Det var då.

Trots Obamas bedyranden om att trupperna tågar ut ”med högburet huvud, stolta över sin framgång” så har något ändrats, ändrats i grunden. Det land de återvänder till är stukat, kört i botten, skuldsatt och har inte fått något utbyte av alltsammans. Av 2003 års triumferande hypermakt finns nu bara ett skal kvar. Amerika kan knappt ens kallas en supermakt längre.

Epilog. ”Vem förlorade”

Den neokonservative kolumnisten Charles Krauthammer skrev ett rasande inlägg. ”Who lost Iraq?”

Rasande och tämligen bakslugt. Felet vilade på president Obama menade Krauthammer. Kriget var en gigantisk framgång förklarade han. Enda problemet var att nu höll presidenten på att sjabbla bort segern, hela den genialiska planen, genom att han inte kunde få det där förargliga SOFA avtalet omförhandlat.^xiv

Krauthammer var i alla fall ärlig på så sätt att han inte försökte dölja att det handlade om ett gigantiskt, strategiskt nederlag. Att lägga skulden på Obama är däremot en fräck lögn. Det var Bush och hans regering som gick med på SOFA avtalet, det var också under Bush som den viktiga shiamuslimska gruppen vände sig emot amerikansk närvaro.

En annan gråtfylld kommentator är Kenneth Pollack, före detta medlem av nationella säkerhetsrådet under presidenten Clinton och energiskt propagerade för invasionen. Allt berodde på en serie FULLSTÄNDIGT obegripliga felbedömningar under Obama regeringen.^xv

Mer rättvist är nog att den stora felbedömningen var att överhuvudtaget börja kriget.

Det utlöste ingen demokrativåg i Mellanöstern. Revolutionerna i Tunisien och Egypten har gjort det. I den mån Irak spelat någon roll i arabvärlden, i Egypten, Tunisien och Libyen har det mest av allt figurerat som ett avskräckande exempel.

”För guds skull, det får inte bli som i Irak,” har varit ett återkommande mantra.

Det fanns en annan, stor strategisk tanke när kriget började. Från sin ställning i Irak skulle USA kunna pressa Iran och Syrien.

Det kan man också glömma. Istället är Irak under ett växande Iranskt inflytande. Större delen av den nuvarande ledningen har suttit i exil i Iran under Saddam-åren.

Till förlorarna hör Charles Krauthammer och hans vänner i Amerikas neokonservativa nätverk. De pratade, trixade och manövrerade Amerika in i kriget.

Deras planer kapsejsade efter att ha sjösatts.

Epilog II. Omgruppering

Uttåget ur Irak kommer nästan direkt att följas av en uppbyggnad av amerikanska styrkor i de små Gulfstaterna. Syftet är att hålla ett öga på Iran och på Irak(!).

I USA har Kenneth Pollack och många med honom övergått till att propagera för ett nytt krig, ett krig mot Iran den här gången.^xvi

Men för vad det än kan vara värt: Amerikas krig mot Irak kommer snart att vara slut.

”Det finns finns de som anser att vi är ett onödigt folk, ett oönskat folk i Mellanöstern. Det finns de som tror att det i själva verket saknas en stat som behöver upprättas.”ⁱ

Det palestinska självstyrets president Mahmoud Abbas talade inför FN och fick stående ovationer. Han hade lämnat in självstyrets ansökan om fullt FN medlemskap.

Tre anföranden hölls. Två var väloljade orationer. En utgjorde en ganska långrandigt föreläsning. Av alla dessa var det den långrandiga föreläsningen som verkligen innehöll något substantiellt.

Abbas gav inte intryck av att vare sig ha gått i retorikskola eller ha haft PR konsulter till sitt förfogande. Framförandet var tämligen fyrkantigt.

På slutet tände det till när Abbas kom in på den dagliga, malande osäkerheten och förödmjukelserna som människorna på Västbanken levde under från markkonfiskationer, vägspärrar och bosättarnas räder. Det vågspel det kunde innebära att skicka ungarna till skolan.

Och att det måste få ett slut till sist.

Två talade emot medlemskap. Den israeliske premiärministern Netanyahu och USA:s president Barack Obama.

Benjamin Netanyahu fyrade av sitt tal på engelska med dånande, välmodulerad stämma.ⁱⁱ I sig var det var skickligt framförd oration, han lyckades knipa fler applåder. I praktiken ett virrvarr av vinklingar och omskrivningar. Inledningsvis talade han om alla Världens oförrätter mot Israel. Det innehöll det gamla vanliga grammofonskivan om hans och Israels stora fredsvilja.

Samtidigt talade han också om villkoren för att han, Netanyahu, skulle gå med på fred.

Israel skulle behålla en omfattande militär närvaro på Västbanken och dess luftrum. Man skulle också fortsättningsvis kontrollera vad som importerades och exporterades.

Han kunde inte förstå varför det var sånt bråk om utbyggnaden av bosättningarna. De kunde man sluta diskutera. Förhandlingar borde väl kunna återupptas även om bosättningarna fortsatte att expandera.

Naturligtvis måste palestinierna också erkänna Staten Israel som en ”Judisk Stat”.

Med andra ord ser premiärminister Netanyahus idealfred ut som så att en självständig palestinska stat fortsätta att ha stora israeliska militärbaser på sitt territorium. Staten Israel skulle dessutom kontrollera luftrummet och behålla stora bosättarblock på dess territorium. Den skulle inte tillåtas ha någon självständig utrikeshandel. Israel skulle fortsätt kontrollera Jordandalen. Därmed skulle en palestinsk stat vara permanent avskuren från kontakt med omvärlden och helt beroende av Israel för sin försörjning.

Ju längre man kommer i den israeliska israeliske premiärministerns önskelista desto mer börjar Netanyahus fred likna en fortsättning på den ockupation som pågår idag.

Att det palestinska självstyret skulle erkänna konceptet med en ”Judisk Stat” är det mest förrädiska av allt. Kravet kan låta nog så anspråkslöst men är i praktiken omöjligt att skriva under för varje palestinsk ledare som har minsta förhoppning att bli tagen på allvar och Netanyahu vet det förmodligen mycket väl om det.

Israel och PLO utbytte ömsesidiga erkännanden redan på nittiotalet i samband med Osloavtalet. Det var inte där skon klämde.

Att erkänna Israel som ”Judisk Stat”, en stat där en viss etnisk/religiös grupp har automatiskt företräde, vore en annan femma. Det skulle i praktiken innebära att det palestinska självstyret tryckte godkännande stämpel på hela det institutionaliserade system av diskriminering som den den palestinska befolkningen i det egentliga Israel lever under. I en TV intervju förklarade Benjamin Netanyhus far, den nästan hundraårige historikern Ben-Zion Netanyahu, att Netanyahu junior överhuvud taget inte var intresserad av fredsavtal, annat än på så hårda villkor att palestinierna aldrig skulle kunna godta dem.ⁱⁱⁱ Detsamma anser Egyptens utrikesminister och rentav expresident Bill Clinton.^iv

Likväl: i sitt tal insisterade Obama på parterna på egen hand måste komma överens. Ingen fick göra något för att tvinga den israeliska regeringen, pressa den eller vålla den något annat känslomässigt obehag.

I praktiken: det som skall ske måste ske helt och hållet ske på premiärminister Netanyahu och utrikesminister Liebermans villkor.

●●●
De mest upprörda ansåg att president Barack Obama med sitt tal gjort Förenta Staterna närmast irrelevant som maktfaktor i Mellanöstern.

Liksom Netanyahu var talet retoriskt skickligt och framfört med välmodulerad stämma.

Och in i minsta detalj rapade den amerikanske presidenten upp alla AIPAC:s talking points.

Där kom en kort rekapitulation av den historiska bakgrunden som kunde ha skrivits av Leon Uris. Det kom inga omnämnanden ockupationen, de påfrestningar det innebar för Västbankens befolkning eller utbyggnaden av israeliska bosättningar, något som de flesta amerikanska regeringar på ett mycket försynt sätt rest invändningar emot.

”När man lyssnar på honom kan man tro att det palestinier som ockuperar Israel,” hördes Hanan Ashrawi säga. Däremot var både premiärminster Netanyahu och utrikesminster Lieberman mycket belåtna. Avigdor Lieberman förklarade rentav att han kunde ha skrivit under det ”med båda händerna”.^v

Poängen är att parterna måste komma överens på egen hand. Något som man på israelisk sida helhjärtat instämmer i.

”Parterna måste själva komma överens”.

Frasen brukar ofta komma från proisraeliska debattörer som svar på alla propåer om sanktioner eller hårdare påtryckningar på Israel.

Det LÅTER sympatiskt och rejält. Bilden manas fram av två förståndiga människor som sitter vid ett bord och jämnar ut sina meningsskiljaktigheter i lugn och ro.

Det finns andra som inte tycker det är en bra idé. Den palestinske politikern Mustafa Barghouti förklarade att han för död och pina inte ville se den palestinska sidan ”bli lämnad ensam” med den israeliska.

Förutsättningen för att tanken om att ”låta parterna komma överens på egen hand” skall fungera är till sist att det handlar om två jämbördiga parter. Så är icke fallet här. Den ena är Mellanösterns starkaste militärmakt och styrs av alltmer nationalistiskt och religiöst anfäktade politiker. Den andra parten är ockuperad av sagda militärmakt och får dessutom hela tiden sitt territorium koloniserat densamma. Att låta ”parterna komma överens” riskerar snarare att utvecklas till en dialog mellan en hungrig krokodil och en tjudrad get.

Efter att har börjat sitt presidentskap med vissa läten om att palestinska rättigheter ändå måste respekteras har president Obama nu övergått till att rapa upp AIPAC:s partilinje.

Frågan är hur det kommer sig.

Först och främst har AIPAC återigen passat på att visa musklerna.

Under sensommaren 2011 skickades så många som 81 kongressledamöter på ”studieresor” till Israel. Allt arrangerat av en AIPAC:s underorganstationer.^vi

Det var en femtedel av ledamöterna i USA:s representanthus. Bland besökarna fanns den demokratiske gruppledaren Steny Hoyer och den republikanske majoritetsledaren Eric Cantor.

Båda har passat på att förkunna att de stödjer den israeliske premiärministern (inte sin egen presidenten).^vii

(Samma taktik användes för övrigt 2009 för att få president Obama att släppa kravet på att de israeliska bosättningarnas utbyggnad skulle frysas. Också då blev stora skaror kongressledamöter skeppade till Israel och betygade landet sin kärlek. AIPAC har med andra ord passat på att upprepa sin gamla succé inför det palestinska självstyrets förväntade ansökan om fullt FN medlemskap.)

En framgångsrik manöver med andra ord, men en manöver som kanske inte går att upprepa i all oändlighet. Det finns uppgifter om att det har börjat skava hos delar av den amerikanska opinionen. Bland annat har fler av de resande kongressledamöterna fått sina hemsidor dränkta av arga kommentarer över hur de kan komma sig att de beger sig ut på – vad som i praktiken är bjudresor i lobby syfte – och att de deklarerar stöd för främmande stadsöverhuvuden istället för att försöka tackla sina egna valkretsars problem. Inte heller bland amerikanska judar är opinionen entydig. I en pamflett som det israeliska utrikesministeriet skickat uttalade sig flera amerikanska rabbiner. Själva var de naturligtvis övertygade sionister av det rejäla slaget. Däremot klagade de över att många av deras församlingsbarn började känna sig vanvettigt ambivalenta angående Staten Israel och dess verksamhet.

En noterade (ack fasa) att ganska många judar han mötte hördes yppa kritiska ord om den israeliska politiken. En viss rabbi Deborah Zecher:

”Trots att 100 000 ungdomar har deltagit i Födslorättsprogrammet – det program som erbjuder nästan gratis resor till Israel för unga människor i åldern 18-26, så är alltför många unga judar nu ointresserade av, eller rent ut fientliga mot Israel. Och i ärlighetens namn gäller det också många av deras föräldrar och andra vuxna.”^viii

AIPAC uppges ha problem med minskande bidrag.

Vilket leder över till det andra stora lockelsen. Det andra stora skälet till att både president och kongress närmast försöker överträffa varandra i proisraeliskhet. Valrörelse står för dörren. President Obama och ett helt koppel andra politiker börjar snegla åt sina utsikter att vigga kampanjbidrag. Och Jim Lobe från IPS noterade ganska argt att såväl AIPAC som andra liknande organisationer lyckats intala hela det politiska etablissemanget att varenda cent som varenda donator av judisk börd bidrar med ytterst skulle handla om Israel.^ix

Kort sagt, allt är sig likt men saker förändras. Frågan är hur länge det dröjer innan det slår igenom i den förda politiken.

●●●
Bakom scenen pågår det diplomatiska spelet. EU parlamentet har närmast enhälligt förklarat att palestinierna har ”legitim rätt till en självständig stat”. President Abbas och premiärminister Fayyads rival, Hamas rörelsen har också överraskande förklarat att de stödjer ansökan. Det skedde till råga på allt under ett möte i Iran, mitt under näsan på det iranska ledarskapet.^x

Däremot håller den amerikanska kongressens ilska bara på att stegras. Den uppges nu snickra på ett förslag om att hålla inne 200 miljoner dollar i amerikanskt bistånd som straff för dess ansökan om fullt FN medlemskap. Givetvis, det skulle inte drabba självstyrets polis eller säkerhetsstyrkor. Det gällde bara sådant som livsmedelsbistånd och sjukvård.^xi

Att hålla inne biståndet är närmast en ren amerikansk present. Det har inte ens den israeliska regeringen begärt. Tvärtom har den signalerat att den gärna ser att självstyret fortsätter fungera och fortsätter administrera delar av Västbanken å Israels vägnar men, utan kostnad för den israeliska statskassan. Lägg därtill att mycket av det internationella biståndet i praktiken landar i Israeliska fickor eftersom biståndsorganen är ofta tvingade att anlita israeliska varor och tjänster för att överhuvud taget nå fram.

Obama administrationen uppges förtvivla försöka tygla kongressens proisraeliskhet.^xii En frustrerad professor Stephen Walt, mannens som skrev boken om Israels amerikanska lobby klagar. Kongressen håller på att lyckas med kläcka ur sig ett tredubbelt haveri. Den håller på att sjösätta en utrikespolitik som är dåligt för palestinierna som kongressen uppmanar att fortsätta låta sig ockuperas.

Den är dåligt för USA.

I en tid när de allmänna opinionerna i arabvärlden börjar finna sin röst är det inte, säger INTE någon bra ide att visa upp sig som den israeliska ockupationens beskyddare.

Det är till råga på allt en dåligt för staten Israel som nu glatt kan fortsätta på en väg som bara kan leda till ännu starkare högerextremism, isolering, både i Mellanöstern och övriga världen och till sist undergång.^xiii

Jag säger ”nästan” för det är ganska tydligt att Khadaffi regimen under de senaste månaderna alltmer legat på defensiven i inbördeskriget mot oppositionen.

I mars gick fortfarande Khadaffi lojalisterna till anfall, anfall, anfall och åter anfall, i Tripolitanien, i Syrtenviken och Cyrenaica för att återta förlorad terräng.

I juli talade rapporterna om att al-Qawalish befriats. Det ströp Khadaffiregimens förbindelseled till Afrika.

●●●

Zawia blev början. Och början till slutet.

Staden väster om Tripoli Det hade varit en av de hårdast omstridda städerna när revolutionen började i februari – mars. Khadaffis lojalistiska styrkor genomförde en regelrätt belägring.

Staden återtogs den 10 mars.

Lugnt blev det aldrig. Då och då försökte befolkningen protestera. Uppe i bergen i söder rasade upproret vidare. I augusti gjorde rebellerna en framstöt mot Zawia. Angreppet leddes av en styrka från staden som tvingats fly i mars.

De nådde slättlandet och utkanterna. De nådde stadens sydvästar förorter innan Khadaffilojalisternas artilleri inledde sin beskjutning. Enligt Associates Press lyckades en grupp hitta en oförsvarad lucka i stadens västra delar och rullade in i staden centrum.

Hundratals människor jublade. ”Allahu akbar”. ”Gud är stor” löd ropet.

Med Zawia återfick rebellerna ett fäste direkt väster om Tripoli. Lägg därtill att Zawia rymde Libyens enda oljeraffinaderi.[i]

Därmed befinner sig Khadaffi regimen i en neråtgående spiral. Förlust av befolkningscentra och naturresurser undergrävde regimens militära styrka vilket leder till ytterligare förluster av territorium, naturresurser och befolkningscentra vilket ytterligare undergräver…

Av och till hade själva Tripoli skakats av Khadaffi fientliga demonstrationer. Efter att de slagits ner övergick oppositionen till att organisera och börja smuggla in vapen. Upproret började den 20 augusti. Bönerna i stadens moskéer som skulle markera Ramadan fastans brytande ställdes in. Fler och fler unga män samlades och skanderade regimfientliga slagord.

Säkerhetstrupper från regimen dök upp… och försvann hastigt igen. På den 21 började rebell styrkor från Zawia sätta sig i rörelse mot Tripoli, samtidigt tog rebellerna över större och större delar av huvudstaden. På eftermiddagen den dagen behärskade rebellerna huvuddelen av Tripoli och hade nått kontakt med styrkorna från Zawia. Från Misratha skickades förstärkningar med båtar.

Striderna har fortsatt i dagarna som följt. I allt väsentligt har nu styrkeförhållandena mellan opposition och Khadaffi regering kastats om fullständigt.

Khadaffi och hans närmaste män var nu på flykt från sin egen huvudstad.

●●●
Både i Europa och USA har en hel radda potentater haft mycket bråttom att hålla veritabla segerintervjuer för att de libyska rebellerna intagit Zawia och Tripoli. USA:s president, Storbritanniens David Cameron, NATO:s generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen. Till och med utrikesminister Carl Bild har känt sig manad att framträda.

Och nu börjar denna bloggare få problem igen.

Självklart är libyerna att gratulera för att ha störtat sin mångårige diktator. Det är tämligen säkert att revolutionen har folkligt stöd.

Problemen finns hos oss, och de finns i synnerhet hos de glada och mycket farliga policy snickare som nu upphetsade börjar pladdra om att man har hittat en ny, genialisk modell för intervention som kommer att fungera, alltid och överallt.

Det kan vara värt att notera att Libyen var en intervention som amerikanerna mycket motvilligt inlät sig på, där man så snart som möjligt överlät ansvaret på Frankrike och Storbritannien.

De betänkligheterna är borta nu.

En medlem av Obamas nationella säkerhetsråd, en viss Ben Rhodes, pladdrade glatt om Barack Obama regeringens genialiska strategi och att den skulle utgöra grundbulten för de militärinterventioner som väntades följa i framtiden.

Visst, Rhodes talar om två principer:

”Den första är att vi tror det är mer legitimt och effektivt att driva regimskifte genom en inhemsk, politisk rörelse än av Förenta Staterna eller främmande makter. För det andra understryker vi delande av bördorna så att USA inte behövda bära huvudbördan.”[ii]

Och nu börjar det bli riskabelt. I Libyen fanns en genuin, inhemsk revolution. De libyska revolutionärerna var visserligen oerfarna men hade god stridsvilja. Motsvarande försök att använda Ahmad Chalabi som ”inhemsk kraft” i Irak var närmast en katastrof.

Ytterligare en viktig faktor är geografin. Libyen hade det nyligen revolutionerade Tunisien i väster och det likaledes revolutionerade Egypten i öst. Europa låg nästgårds. Skulle Khadaffi få stöd från måste det komma från Afrika, en lång och sårbar försörjningslinje som kapades i juli.

Och nu kan det vara värt att leka litet med variablerna. Om den inhemska rörelsen inte varit stark. Om regimen man ville störta kunde försörjas utifrån, ja dååå hade man stått med ett segt utnötningskrig på halsen.

Utnötningskrig är ungefär vad man helt enkelt inte har råd med just nu.

Men, men. Khadaffi regimen har fallit. Alltid något att glädjas sig över. Oron över framtiden kan vänta ett litet tag till.

Tio år efter elfte september attentaten har USA uppnått ett av sina få legitima mål. Att hämnas elfte september. Nu kan fälttågen mot Irak och Afghanistan avvecklas. ”Kriget mot terrorismen” kan upphöra.

Allting kan återgå till det normala.

Skämtar bara. Så enkelt kommer det inte bli.

Troligare är nog snarare att interventionerna kommer att rulla på ytterligare ett tag. Hillary Clinton gick omgående ut och förklarade att fälttåget mot Afghanistan skall rulla på som förut.[i]

Inget kommer att ändras.

Kanske är det till sist inte så viktigt att amerikanska specialstyrkor till sist spårade upp och dödade Bin Laden. Det viktiga är snarare att det tagit tio viktiga år innan de lyckades hitta rätt. (Trots 16 underrättelsetjänster som kostar cirka 50 miljarder dollar om året. Till råga på eländet levde karln inte i en grotta i Hundu Kush bergen utan i ett stort hus i närheten av Pakistans huvudstad.)

Tio år har gått sedan elfte september attentaten. Tio år under vilka USA intervenerat i Afghanistan, invaderat Irak och genomfört ett myller av små-interventioner världen runt. Tio år under vilken Amerika fastnat i långvariga ockupationskrig. Tio år som lämnat ”Världens enda supermakt” alltmer militärt uttröttad och statsfinansiellt urholkat.

Rapporterna talar om att de amerikanska förlusterna i Irak håller på att stiga igen.[ii] I Afghanistan har de allierade förlusterna stadigt varit växande. Varje år har varit blodigare än det förra. Förra året stupade 711 allierade soldater.[iii]

Talibanernas sommar offensiv står för dörren.

Inget av det lär påverkas heller. (Man kan undra hur stor chans det finns att besegra talibanrörelsen om det nu var så mödosamt att få fatt på en gubbe som levt i flera år i ett stort hus mitt emot en pakistansk militärakademi.)

Detta kommer att landa i en tids jubelskränande. Tidningarna kommer antagligen att ha en del vectorgrafiker av specialstyrkorna som återigen målas upp som ett under av mannamod.

Därefter kommer allt att fortsätta som förut. Amerika sitter fast i fällan. Allt fortsätter som förut. Bara med en obehaglig figur mindre.

●●●
När de kapade trafikflygplanen flög in i World Trade Center-skyskraporna den elfte september 2001 var USA tveklöst Världens Enda Supermakt. Den stora frågan var närmast hur mycket eller litet egenmäktigt unilateralt den amerikanska regeringen skulle uppträda under det kommande, nya seklet.

Det var en mycket annorlunda värld.

Elfte september attentaten blev startskottet för den skur av militärinterventioner som går under samlingsnamnet ”kriget mot terrorismen” det är sant. Med tanke på hur många neokonservativa hökar som tagits upp i Bush regeringen är det förmodligen oundvikligt att Amerikas utrikespolitik skulle ha blivit aggressiv vare sig elfte september-attentaten inträffat eller ej.

Troligen skulle Irak ha blivit invaderat till sist. Förmodligen skulle Amerika ha gått bröstgängse till väga i Mellanöster även om Wold Trade Center hade stått kvar. Aggressiv och unilateral utrikespolitik var vad de neokonservativa förordat ända sedan tidigt 1990-tal. [iv]

Idag handlar snarare debatten om hur försvagat Amerika är eller hur mycket av den gamla supermaktsställningen som måste avskrivas. Enligt IMF kommer den Kinesiska ekonomin att gått om den amerikanska i storlek år 2016.

Vid det här laget är Osama Bin Laden praktiskt taget överspelad. En lämning från en tidigare epok. Hade amerikanerna lyckats sätta klorna i honom redan 2001 hade effekten kanske varit förkrossande. Idag är det närmast en pseudohändelse. Al-Qaida har under flera år inte lyckats bränna av ett attentat som ens kommer i närheten av elfte september.

Kanske levde Bin Laden närmast en pensionärstillvaro i sitt hus i Abbottabad. Han har knappt ens släppt något video-uttalande på länge. För några år sedan förklarade dåvarande nationelle säkerhetsrådgivaren James Jones att al-Qaida hade mindre än 100 medlemmar i Afghanistan. Inga baser, ingen förmåga att genomföra större angrepp.[v] I Mellanöstern rasar de arabiska revolutionerna utan att al-Qaida (eller USA) har något speciellt att säga till om.

Har USA har råd att fortsätta att vara en global supermakt?

Problemet börjar helt enkelt bli akut på grund av den växande statsskulden. President Obama har tillkännagivit nedskärningar. Försvarskostnaderna MÅSTE ner  mitt under rådande krig. I själva kan i själva verket kan Obama ha väntat för länge. Systemet börjar bli både ohanterligt och är dessutom vanvettigt dyrt. Bland annat har Amerika 16 underrättelsetjänster som under ett år som vi känner till, budgetåret  2008, kostade 47, 5 miljarder dollar.[ii]

Förutom CIA har också FBI, Departementet för Hemlandets Säkerhet och många andra myndigheter sina egna underrättelsetjänster. (Av alla dessa anses kanske utrikesdepartementets vara den enda som fungerar.)

Och det kan noteras att TROTS alla dessa underrättelsetjänster som slukar vanvettiga summor och som driver allt i spionbranschen, från satteliter, signalspaning och vanliga spioner i gathörnen, ja trots det så verkar Amerika ideligen bli taget med överraskning, som senast av de arabiska revolutionerna under 2011.

Och på våren 2011 har för första gången ett dovt gnyende över försvarskostnaderna börjat höras, också från konservativt håll.

●●●
Ända sedan andra världskriget hade försvarsutgifterna varit heliga i USA. Man kan ifrågasätta nästan all statlig verksamhet men inte, säger INTE, försvaret.

Hur konstigt, på gränsen till perverst, så var andra världskriget inte enbart en plåga för många människor i Amerika. När det började hade landet tillsammans med den övriga industrialiserade världen ett glädjelöst decennium bakom sig.

Det hade börjat med depressionen 1929, miljontals människor förlorade sina jobb. Den ena krisen efter den andra sköljde över industrin och jordbruket.

Det rådde Dust Bowl tid i Oklahoma, Texas och Kansas. Här och där rådde ren svält. Det var karavaner av gamla bilar med flyttlass lämnade gårdarna i Mellanvästern med kurs mot Kalifornien på jakt efter ny försörjning.

Det var Vredens Druvors tid, den som John Steinbeck skulle skildra. I stora delar av landet rådde ren nöd och det verkade inte finnas någon väg ut ur eländet. Krisen bara malde på år efter år. I ett helt decennium.

För miljontals människor i USA kom Andra Världskriget närmast som en befrielse. Först vankades en skur av beställningar på amerikanska råvaror och industriprodukter till Frankrikes och Storbritanniens upprustning. Det satte fart på industrin, jordbruket, gruvnäringen, transporterna och mycket mer.

Och det blev bara ännu ”bättre” efter Amerika till sist dragits in i Världskriget i december 1941.

Visserligen var kriget en tung börda för Amerika också med inkallelser, ransonering och skattehöjningar. Men miljoner människor som trälat sig fram genom depressionsåren bereddes nu jobb i rustningsindustrin för att ersätta de mobiliserade. För många hårt prövade människor var detta det första fasta jobb på åratal. Visserligen bjöds det ett monotont jobb, på långa skift och visserligen måste en del jobba med verktyg av trä den första tiden men det kunde kvitta.

Under sin tid som krigskorrespondent under Andra Världskriget noterade John Steinbeck hur han ofta hörde amerikanska soldater vädra sin oro för framtiden.

Och det som gnagde var inte vad som skulle hända i kriget. Istället molade frågan vad som skulle hända efteråt. För många var snarare freden en dov mara. Med freden hotade demobilisering från krigsmakt och försvarsindustri och ny osäkerhet.

Det var inte bara männen i ledet som oroade sig. De som satt högre upp i hierarkin hade sina egna bekymmer. General Patton skrev i sin dagbok att det skulle bli deprimerande att återvända till fredstida tjänstgöring. ”Inga jublande människomassor, inga blommor, inga privat flygplan.”[iii] För Patton och många av hans kollegor var tanken på att återgå till trist garnisonstjänst i allehanda gudsförgätna orter, att återigen tjänstgöra i en armé som kongressen återigen skulle betrakta som ett nerskärningsobjekt ingen hit.

Under Andra Världskriget hade försvaret haft obegränsad kredit. Enorma resurser hade stått till förfogande. Generalerna hade fått höra att vad de än ville ha skulle de få det. Med freden skulle kanske checkboken stängas igen. Och en marxistisk professor som Paul Sweezy kunde höras varna för att skulle försvarsbudgeten åter skäras ner till förkrigsnivåer kunde kanske 1930-talets depression återkomma.[iv]

För många kom det kalla kriget närmast som en lättnad. Den gigantiska försvarsmakt som byggts upp under Världskriget behövde inte skrotas. Militärbaserna kunde ligga kvar och försvarsindustrierna, som de stora flygplansfabrikerna som i all hast byggts i Mellanvästern, kunde fortsätta tillverka. Arsenalerna behövde fyllas på igen. Och igen.

Så vad försöker denna bloggare säga? Handlade det kalla kriget bara om sysselsättningspolitik? Nej, självklart var det mer komplicerat än så. Det fanns berättigad oro för Sovjetunionens expansion men oron understöddes av rågade skopor egenintresse.

Det var så det började, och så har det fortsatt. En bra politiker, en framgångsrik politiker som blir vald, återvald och återvald igen är en politiker kan rapportera till väljarna att försvarsbudgeten förblir hög och att industrierna på hemorten fortsätter att få sina beställningar.

Som exempel nämns att delarna till B 1 bombplanet uppges komma från nästan varenda delstat i Amerika. Ett försök att strypa ner det projektet skulle med andra ord möta vilda protester från hela landet.[v] Hela systemet är intimt sammanvävt med en rad samhällsinstitutioner som också riskerar att förlora på nerskärningar. Sedan andra världskriget har exempelvis en rad tankesmedjor, som RAND Corporation, uppstått. Tankesmedjor vars enda syfte är att komma med klipska policy förslag för hur Maktsfären skall hanteras. Vidare skall mellan en tredjedel eller tvåtredjedelar av alla tekniska forskare Amerika haft sedan Andra Världskriget under någon punkt av sina karriärer arbetat med militära projekt.[vi] (Detsamma kan sägas gälla stora skaror av språkvetare, beteendevetare. Under krigen mot Irak och Afghanistan har dessutom etnologer försökt intressera armén för sina tjänster när det gällde att få grepp om ”den mänskliga terrängen”.)

På det sättet har den amerikanska försvarspolitiken rullat på…

…fram till idag.

●●●
Under arbetet med den amerikanska statsbudgeten för år 2012 har för första gången det outtalbara uttalats: försvarsutgifterna måste nog ner till sist. Det kommer till och med från republikaner som Duncan Hunter och senator Rand Paul. Det har rentav gått så långt att försvarsminister Robert Gates lovar att trimma bort 78 miljarder dollar… någon gång i framtiden (budgetåren 2012-2016).[vii]

Och detta under pågående krig i Afghanistan, Irak och Libyen.

Någonstans på vägen har åsikten, eller insikten infunnit sig om det börjar bli ohållbart. Under Andra Världskriget kämpade man med inkallade värnpliktiga soldater och finansierade med skattehöjningar. Man visste dessutom på förhand hur länge det beräknades pågå.

Den modell för krigföring som så sakteliga infunnit sig sedan 1980-talet går ut på att använda yrkessoldater och finansiera fälttågen med hjälp av lån. Den allmänna opinionen behöver inte tillfrågas om den var med på noterna. Det rör ändå inte dem. (Tony Blair hördes på sin tid prata om att det väl var hans egen ensak vart han skickade sin armé.)

Regeringen kan besluta om intervention på egen hand, och gjorde också.

För att fungera kräver den modellen tre saker: kriget måste gå snabbt. Det måste förbli småskaligt och det måste sluta i en hejdundrande seger.

Så fungerade det i Grenada, i Panama och i Gulfkriget 1991.

Skulle fälttågen ha fräckheten att dra ut på tiden och att dessutom börja sluka större och större resurser ja då hotar hela modellen att börja gnissla och knaka för att till sist falla samman med en krasch.

Och börjar den insikten nu krypa in i den amerikanska regeringen.

Amerikas statsfinanser håller på att bli alltmer kaotiska. För år 2010 uppgavs officiellt att statsskulden ligger på 13 biljoner dollar (eller 100 000 miljarder kronor).[viii] Av alla USA:s delstater uppges 44, plus District of Colombia ha, eller vara på väg mot allvarliga budgetunderskott under år 2012.[ix]

Det är illa.

Men det kan mycket väl vara ännu värre än så.

Laurence Kotlikoff, ekonomiprofessor vid Bostons universitet hävdar till och med den svindlande summan 13 biljoner också är tilltagen i underkant och produkten av vad han kallade för ”Enron redovisning”.

Den verkliga siffran ligger snarare på 202 biljoner dollar hävdar han. Amerika är på väg mot en situation värre än Greklands. Kotlikoff räknar då med en rad inofficiella, ”dolda” och latenta skulder, gömda jätte minor med rykande stubiner. Det handlar framför allt om kostnader för sjukvård… och försvaret. Förr eller senare hävdar han att den amerikanska regeringen kommer att vara piskad att börja betala sina räkningar med sedelpressarna, vilket i sin tur skulle leda till inflation.

Kotlikoff ansåg att det krävdes hjärtkirurgi från regeringens sida för att komma ur den hotande krisen. Inte mer plåster.[x]

En gissning från denna bloggares sida är att just försvarskostnaderna är jätten gluff gluff i dramat. Officiellt ligger försvarskostnaderna på cirka 600 miljarder dollar om året. (698 miljarder enligt SIPRI.) MEN; det har sagts tidigare och det förtjänar att upprepas: de siffrorna är mycket osäkra. Kloka människor som försökt utforska den amerikanska försvarsbudgeten brukar till sist landa i ett tomrum. Det går helt enkelt inte att få någon rätsida på hur stora kostnaderna egentligen är. Systemet är för krångligt. Det enda som är nästan säkert är att summorna är mycket, Mycket, M-Y-C-K-E-T större som står i Pentagons pressmeddelanden. Det finns massor av hemligstämplade projekt. En av forskarna, en viss Robert Higgs, förklarade att det var en välkänd tumregel bland hans kollegor att ta Pentagons officiella siffror och fördubbla dem för att få ett hum om verkligheten.[xi] Det finns jättelika utgifter som ligger på andra departements budgetar trots att de i själva verket är förvarsrelaterade. Bara kostnaderna för att ta hand om alla kroppsligen och själsligen kvaddade soldater som återvänder från Afghanistan och Irak kan uppgå till 1, 3 biljoner (1 300 000 000 000) dollar.[xii] Det är en utgiftspost som inte ligger på försvarsbudgeten. Lik förbaskat är den en nästan oundviklig konsekvens av krigen.

Det kan noteras att om man håller sig till de (tvivelaktiga) officiella siffrorna skulle USA:s försvarsutgifter utgöra 42, 8 procent av hela världen militära kostnader, Kina har de näst största på 7,3 procent.[xiii] Till det kommer att USA har stora och växande problem med sin infrastruktur där det skulle krävas stora investeringar. Det handlar om broar som rasar. Om gasledningar som exploderar. Om hur färjorna i delstaten Washingtons skärgård mest består av rost. Skolväsendet är också ett problem.

Så inte undra på att det troligen hade krävts hjärtkirurgi istället för plåster.

Men plåster är av allt att döma vad president och kongress har i åtanke.

Trots det: det faktum att den dittills heliga försvarsbudgeten för första gången ändå ligger på bordet, föremål för diskussion är i sig en smärre revolution. En försvarsskribent förklarar:

”Medlemmar av Kongressen granskar alltoftare försvarsbudgeten som en post där man kan reducera utgifterna och få ner det federala underskottet, ett tecken på att de utgifterna inte längre är helig.”

Försvarsminister Gates har hörts förklara att ”pumpen” av ständiga ökningar in i den amerikanska försvarsbudgeten måste betraktas som stängd och kommer att förbli det under all överskådlig tid. [xiv] Han har också hörts tala om, ”Extremt budget tvång”.[xv]

”Inget är immunt.” förklarade den republikanske senatorn Jeff Sessions, ”Försvaret måste ta en del nerskärningar”.[xvi] Till och med den höggradigt konservativa Tea Party rörelsen har hörts humma om försvarsbudgeten.

Kort sagt: det går inte. Inte i det långa loppet. De flesta vet om det. Kanske var det också orsaken till att försvarsminister Gates och ÖB Mullen var så utomordentligt o-entusiastiska över interventionen mot Libyen.

Inte så att Robert Gates eller Michael Mullen omvänts till blida pacifister. Om det gick skulle de säkert se floden av guld in i sin krigsmakt fortsätta och växa.

Å andra sidan: om stora delar av de amerikanska statsfinanserna riskerar att skära ihop ja då kommer basen på den pyramid som försvaret står på falla ihop.  Överbefälhavaren Mullen har rentav förklarat att det största hotet mot Amerikas framtid håller på att bli statsskulden.[xvii]

Inte Al Qaida. Inte Kina. Inte Ryssland.

Statsskulden.

Betyder detta vändpunkten? Är detta det ögonblick när försvarsutgifterna kommer att börja glida utför?

Sakta i backarna. Det finns gränser för den ekonomiska självbevarelsedriften.

De besparingar som försvarsminister Gates aviserar skulle inte komma förrän på lång sikt. Om de någonsin kommer. Just här och nu vill han istället ÖKA försvarsutgifterna istället. Försvarsbudgeten för år 2012 skulle uppgå till 553 miljarder dollar (officiellt) vilket fortfarande innebär en tillväxt.

”Besparingarna” går i själva verket ut på att de återkommande ökningarna som kommit varje år ända sedan 2001 – förhoppningsvis – skall kunna övertalas att plana ut ända fram till år 2015.[xviii]

Återigen handlar det om klistra ”plåster när det behövs hjärtkirurgi”. Både republikanska och demokratiska politiker talar om att försöka röka ut ”ineffektivitet” och ”slöseri” i försvarets projekt. En hel rad, mer eller mindre urspårade materialprojekt uppges ha skrotats.

Ingen verkar leka tanken att man kanske skulle behöva avsluta några krig. Med interventionen i Libyen (som skall ha kostat 100 miljoner dollar bara under det första dygnet) har åtagandena istället ökat ytterligare ett snäpp.[xix] Överlag verkar en hel del människor ha aningen svårt att bestämma sig för vad de egentligen vill. Senator John McCain har å ena sidan rasat mot slöseriet för att i nästa omgång krävt ”hårdare tag” mot Syrien, den senaste krishärden. En annan senator, Joe Lieberman har rent Syrien borde göra till ”nästa mål”.[xx]

Många av de tänkta besparingarna håller på att ätas upp innan de ens hunnit komma igång.

●●●
Så där står man på våren 2011. Ambitionerna är oförminskade. Åtagandena bara växer. Resurserna håller på att ta slut.