De skäl, eller förklaringar, eller vad man nu skall kalla det som flödat över allmänheten har hela tiden varierat. Det har hetat att man måste hålla militär närvaro på plats för att biståndet skall nå fram, för att afghanska flickor skall kunna gå i skola, för att förhindra att talibanerna tar världsherraväldet eller för att kvinnorna skall kunna yrkesarbeta.

Ur denna soppa av olika, understundom motstridiga förklaringar finns en som går igen. Ett som har viss biton av trovärdighet: Sverige måste hålla sig väl med USA. Det gäller att kunna kräva in gentjänster om vårt land skulle råka i knipa.

Det finns en tanke bland de som sitter med händerna i Sveriges säkerhetspolitiska strategi. Såvitt denna bloggare kunnat pussla samman den så går den tanken ut på att vårt land inte har resurser att försvara sig självt om det skulle utsättas för angrepp utifrån. För det behövs hjälp utifrån. Stora, alltför stora delar av försvaret har lagts ner. Anläggningar för armé, flotta och flygvapen är skrotade. Det skulle kosta miljarder och ta dussintals år att sätta dem i stånd igen.

Det kommer knappast att ske.

Inget etablerat politiskt parti gör någon som helst min av skjuta till de erforderliga många miljarderna under ett dussintal år. Alltså börjar man snegla utanför landets gränser efter lämpliga, säkerhetspolitiska kombinationer.

Fram till 1990-talet bestod Sveriges utrikespolitik, i alla fall utåt, i att vara alliansfritt i fred. Sverige skulle själv stå för sitt försvar, man skulle också stödja FN och hålla på folkrätten. (För NATO:s vidkommande passade den ordningen utmärkt. Sverige skyddade deras norra flank utan att det kostade Atlantpakten något.)

Kanske kom vändpunkten i Bosnien.

Sverige gick med i FN:s fredsbevarande styrkor UNPROFOR år 1993 men efter Dayton avtalet 1995 landade den svenska kontingenten som en del av en NATO styrka, utan några större protester.

Det började då.

Och på den vägen har det fortsatt. Många tyckte sig ha funnit ett fin fint handlingsmönster. Ett som man borde hålla fast vid hädanefter. Ett beslutsamt amerikanskt ingripande, utan att nämnvärt bekymra sig över folkrätten, uppföljd av en USA-ledd NATO styrka med svensk medverkan, symboliskt godkänd av FN. Hela modellen repeterades därefter i Kosovo.

Allt verkade fungera som smort.

Hos många svenskar som sysslade med säkerhetspolitiska frågor slog en enkel tanke rot. Det var SÅ HÄR det skulle, och borde, gå till i framtiden.

Så olika personer som överste Ulf Henricsson och journalisterna Johanne Hildbrandt och Staffan Heimerson har hörs pladdra om att de hade sett en underbar modell  födas i Bosnien på nittiotalet, en modell som Sverige som ren självklarhet borde haka på. Man skulle både lösa den ena utrikespolitiska krisen efter den andra på det sättet och Sverige skulle dessutom få sin egen säkerhet ordnad på köpet.

Allt för många tittar än idag  ut över 2000 talets Irak och Afghanistan men kan bara se Bosniens berg.

Är Amerika verkligen en rationell aktör i världspolitiken?

Om Sverige tänker sig en framtid som bihang till USA och leende skicka truppkontingenter litet härs och tvärs finns en vanvettigt viktig förutsättning som inte får klicka: Den amerikanska regeringen måste vara en rationell aktör och den behöver också förbli det i all framtid. Är den inte det blir rentut farligt att hänga upp Sveriges säkerhetspolitik på den kroken.

Agerar Amerika inte rationellt riskerar både Sverige och övriga Europa istället dras in i det ena militära och diplomatiska stolleprovet efter det andra.

Så hur förståndig är den amerikanska utrikespolitiken egentligen? Hur klokt är det anförtro de säkerhetspolitiska familjejuvelerna åt männen i Washington?

Frågan om Amerika är en pålitligt rationell aktör i världspolitiken brukar utlösa anklagelser om antiamerikanism.

Kanske. Men det kan också vara värt att hålla i minnet att de som sitter med händerna i USA:s utrikespolitiska strategi inte med naturnödvändighet är speciellt mycket mer ädla än stormaktspolitiker brukar vara. Tankesmedjor i Washington spelar  en allt viktigare roll när utrikespolitikens huvuddrag skall läggas fast. I synnerhet under de senaste åren är det därifrån som de utrikespolitiska rådgivarna hämtas. Den lobbyorganisation vars tankesmedja ligger bra till hos den vinnande kandidaten blir den som får bemanna posterna som rådgivare och politiska tjänstemän.

AIPAC och den kristna högern är mycket flitiga när det gäller att försöka knuffa den amerikanska utrikespolitiken åt sitt håll. Många av dem rider diverse käpphästar i form av ”civilisationernas krig”.

Under det senaste decenniet har de fått rätt mycket av vad de begärt: Irak invaderades. Sydsudans självständighet stöddes. Georgien uppmuntrades att gå bröstgängse tillväga mot Moskva. Israel får stöd i både vått och torrt. Det pågår ett intensivt lobbyarbete för att få igång någon form av örlog mot Iran. Försök att hitta en förhandlingslösning mellan USA och Iran har omsorgsfullt kortslutits.

Ytterligare ett problem är att folkrätten har underminerats. Under det allt som ofta har det under det gångna tio åren gjorts klart att man i Washington mest av allt betraktar statuter om angreppskrig, om tortyr och annat som rundningsmärken. Något som snabbt manövrera sig förbi.

På lång sikt är det mycket farligt, också för Sverige. Ett regelverk som ingen bryr sig om (president Bush var på sin tid öppet raljant), det regelverket blir till sist en död bokstav.

Och vad händer när nya, framväxande maktcentra i Kina, Indien, Ryssland och Brasilien börjar kräva samma rätt att bomba och bränna av anfallskrig som USA har reserverat åt sig självt? Det kan exempelvis visa sig aningen knepigt att klaga över Rysslands politik mot Georgien för amerikanskt vidkommande med en hel radda överfall i bagaget, från Grenada till Irak.

Inget av det här ligger i Sveriges eller Europas intresse. Tvärtom. Vi i vår del av världen har ingen nytta av det ”civilisationskrig” som neokonservativa, amerikanska ultranationalister och kristen höger försöker sälja. VI behöver normala, fungerande relationer med länderna söder och öster om Medelhavet. USA kan alltid återvända till sin egen kontinent men Mellanöstern och Nordafrika kommer alltid att ligga direkt söder och sydöst om Europa. Det som händer där riskerar ideligen att spilla över till vår kontinent.

Nej, denna bloggare försöker inte hävda att hela USA:s utrikespolitik styrs av idel dreglande monster eller rasande dårfinkar. Det finns många diplomater och rådgivare som är både förståndiga, ansvarskännande och tänker långsiktigt. Men det är viktigt att hålla i minnet att det också finns fraktioner, stora och mäktiga fraktioner,  som ligger MYCKET långt oss (och kontakt med verkligheten).

De har upprepade gånger lyckats styra utrikespolitiken åt sitt håll. Och de har ingen tanke på att sluta. Det krävs bara ett val, eller en omgång tjänstetillsättningar så är de tillbaka i kontrollrummet igen.

För alla extrema de extrema fraktionerna finns kvar. De hade sina hängivna beundrare här i Sverige också. När ”kriget mot terrorismen” seglade upp 2001-2003 kunde fortfarande en spydig kommentar om George Bush i ett kommentarsfält resultera i en störtskur av ilskna protester från arga folkpartistiska och moderata bloggare.

Det har i stort sett upphört. Man försöker inte längre hävda att George Bush är ett missförstått geni. Idag brukar samma insändarskribenter hävda att okej, det kanske var aningen snett på Bushs tid, men det var då. Allt det där obehagliga, storhetsvansinnet, brutaliteten, det usla omdömet är FULLSTÄNDIGT borta efter regeringsskiftet.

Ack om det vore sant.

Jo, det stämmer att såväl neokonservativa, kristen höger och ultranationalister inte längre bemannar ett myller av politiska tjänstemanna poster i försvarsdepartement och utrikesdepartement som de gjorde under Busheran. Däremot sitter de kvar i sina tankesmedjor, sina tidskrifter och som kolumnister i de fina morgontidningarna. De kan påverka, de påverkar och när somhelst kan de vara tillbaka i centrum igen. Bland de republikanska presidentkandidaterna finns män som, om de hamnade i det ovala rummet, skulle kunna få världen att längta tillbaka till Bush som en epok då det rådde sans och måttfullhet.

●●●
Inför allt detta har Sverige och andra likasinnade länder valt att titta åt andra hållet. Vi låtsades som om det regnar tvärs igenom George Bushs ryckiga och brutala utrikespolitik. En del av de som som ansvarar för vår säkerhetspolitik har kanske bett en och annan stilla bön för att allt kanske skulle återgå till det normala. I stort sett fanns inget val. Skall vi hänga upp vår säkerhet på USA är vi också tvingade att le och samtycka, oavsett vad männen i Washington hittar på.

Det kan i sin tur mycket väl bidra till att snedvrida den amerikanska utrikespolitiken ytterligare ett par snäpp.

En sak är solklar när man försöker förstå hur tankegångarna gick i Washington under upptakten till invasionen av Irak: de allierade skulle följa efter automatiskt. Det var knappt något man behövde tänka på. Policyforskaren Kenneth Pollack skrev som en ren självklarhet om att ”skicka in europeiska, asiatiska och regionala” truppkontingenter i Irak efter invasionen.ⁱ Den neokonservative åldermannen Irving Kristol förklarade att Amerika bara behövde tuta och köra, de europeiska staterna måste betraktas som gravt osjälvständiga. Européerna verkade enligt Kristol helt nöjda med att låta USA ta hand om deras utrikespolitik medan de själva reducerades till en större upplaga av något så föraktligt som Sverige.

”Och vem går till Sverige för att finna nycklarna till framtiden?”ⁱⁱ

Hur länge kommer Amerika förbli supermakt?

I religiösa kretsar finns ett uttryck som ofta återkommer. Den kyrka som ingår äktenskap med tidsandan riskerar att bli en änka i nästa generation.

Riskerar Sverige på samma sätt att bli en säkerhetspolitisk änka i nästa generation?

Ett av de ganska slentrianmässiga antagandena bakom den nuvarande politiken är att USA kommer att förbli en supermakt i evigheters evighet, amen.

För bara tio år sedan verkade det vara ett ganska rimligt antagande.

Nu på nyåret 2012 håller fälttågen i både Irak och Afghanistan på att trappas ner. Amerika är hårt skuldsatt och har lidit strategiska nederlag på båda fronterna. Det kommer inte att bli någon ny maktsfär i Mellanöstern. I många avseenden visar dagens Amerika alla de klassiska tecknen på en stormakt som passerat kulmen. Nya erövringar ger inga krafttillskott utan blir bara kvarnstenar kring halsen. Alternativa maktcentra håller på att uppstå runtom i världen och växa sig starkare. USA:s enda riktigt pålitliga triumfkort är försvaret. I mångt och mycket är det snart det enda som gör landet till en märkvärdighet och till och med det triumfkortet har visat sig överraskande svagt. Amerika kan visserligen angripa allt som president och kongress behagar peka på men det kan helt enkelt inte sätta sig i varaktig besittning av något. För vart år blir det amerikanska försvaret bara dyrare, medan antalet soldater, örlogsfartyg och flygmaskiner krymper.

I den svenska debatten har mycket litet av det lyst igenom. En del konservativa skribenter har noterat saken.

Noterat och reaktionen har varit att mana till strid. Sverige och övriga Europa måste öka insatserna på Amerikas sida. Allt för att rädda USA:s vacklande ställning, helst kapsla in den i bärnsten.

Frågan är hur realistiskt det är.

Den amerikanska regeringen stod inför ett liknande dilemma under 1940-talet. Man var allierat med Storbritannien i andra världskriget. Det brittiska imperiet började försvagas. Redan då började många bedömare gissa att det inte skulle gå att hålla samman i det långa loppet. Amerikanerna var osentimentala. Reinhold Neibuhr noterade att det brittiska imperiet troligen var dödsdömt under alla förhållanden och att det inte var någon idé att ge konstgjord andning åt det liket.

Fransmannen Emmanuel Todd föreslog en liknande linje när det gällde USA. Det viktigaste var inte att bevara Amerikas maktställning som den såg ut 2001. Det var av allt att döma omöjligt. Istället gällde att försöka få avvecklingen att gå så smidigt som möjligt.

Är de över huvud taget intresserade? Egentligen?

Om man nu struntar i de problem som denna bloggare räknat upp, hur mycket amerikanskt bistånd kan Sverige verkligen räkna med som belöning för att ha följt med till Afghanistan?

Det är en mycket, mycket bra fråga.

Flera rapporter talar snarare om att de som sitter med Amerikas riktigt långsiktiga, strategiska planering snarare ser Stilla Havet som sin beramade ”nästa front”. (Svenskar och övriga Européer tenderar ofta att glömma bort att USA lika mycket är en Stilla Havsmakt som en Atlantmakt.)

I praktiken kan det bara handla om Kina som udden är riktad mot.

Förhoppningarna om att upprätta en intressesfär i Mellanöstern är i praktiken avskriven. Gerillabekämpning likaså enligt en viss amiral Winnefeld. Framtidens krig skulle bli mycket mer ”tekniskt krävande”. ⁱⁱⁱ(Det får väl tolkas som att motståndaren kan förväntas äga modernt luftförsvar.)

Redan nu, medan uttåget ur Irak fortfarande pågår och nerdragningen i Afghanistan nyligen inletts, har Obamaadministrationen i all stillhet börjat föra över resurser till Stilla Havsområdet. En marinkårsstyrka skall förläggas till Darwin i norra Australien.

Kina protesterar. Omgrupperingen, tillsammans med en rad diplomatisk framstötar i Australien, Filipinerna och Burma upplevs som riktad mot Kina.^iv

Därmed håller Amerika på att krypa samman i försvarsställning i Stilla Havet. Nästan tillbaka där man började 1942. Detta handlar inte om några lösa spekulationer. Detta är en långsiktig plan som kommer att bli av, den har i själva verket redan satts i verket. Både den amerikanska flottan och marinkåren uppges vara stormförtjusta. I Stilla Havet räknar de glatt med att få spela huvudrollerna, istället för att bara agera hjälpgummor åt armén i de nuvarande inlandskrigen.^v Det växande intresset för Stilla Havet och Kina riskerar å sin sida att fungera som en självuppfyllande profetia genom att utlösa ytterligare kinesisk upprustning som i sin tur dra med ytterliga amerikansk… etc. etc.

Och där har vi nästa stora, skärande ironi. Svenska soldater har i tio års tid harvat runt i sina afghanska provinser, fem har stupat, och allt för att skänka Sverige inkasseringsbara, säkerhetspolitiska checker i en bank som håller på att krascha.

USA:s militära styrka håller på att vittra. Det strategiska intresset håller på att riktas åt andra håll.

Till råga på eländet: det finns ingen, upprepar INGEN, fraktion av de som sitter med händerna i Amerikas strategiska policyforskning som så mycket som andas intresse för engagemang i Östersjöområdet.

Vad är alternativen?

I nästan tjugo år har Sveriges säkerhetspolitik traskat på i samma hjulspår. Sverige försöker ligga bra till i Washington, allt i förhoppningen att få hjälp om något militärt hot skulle materialiseras imorgon. Försöker man få något besked från de ansvariga om hur vettigt det är svarar de bara att allt måste fortsätta. Något alternativ finns inte till att, som Björn von Sydow uttryckte det, ”engagera Amerika i Östersjön”.

Nu eller någon gång den närmsta tiden är det nödvändigt att börja söka efter en annan väg för svensk säkerhetspolitik annat än vad som alltmer börjar likna ett blindspår. Det finns egentligen bara tre riktiga val.

1. Fortsätt som nu. Hoppas på att USA utrikespolitik är rationell. Att Amerika förblir en supermakt och dessutom hyser något slags intresse för Östersjöområdet, eller…
2. Börja treva sig omkring efter nya samarbetspartners, och / eller…
3. Satsa mer på vårt eget försvar, med betoning just på försvar av landets eget territorium.

Ett kapitel i världshistorien håller på att avslutas och ett nytt kan snart börja skrivas.

Ibland kommer historien instövlande med dunder och brak. Ett par skyskrapor störtar samman, ett land invaderas, ett slag utkämpas.

Alla kan se, alla kan förstå.

I bland tassar den förbi så tyst att man först långt efteråt inser att den funnits i rummet… och gått igen.

Så hur kan då beskedet att PX butiken i Camp Victory utanför Bagdad stängts och tömts vara en sån märkvärdighet?

Litet bakgrund först: Alla amerikanska baser med självrespekt har sin egen PX. De kan variera i storlek, från en liten butik till veritabla snabbköp. Det är ett sätt att tillhandahålla fringisar åt grabbarna i uniform, i synnerhet de som befinner sig i konfliktområden där sånt som nya gymnastikskor eller MP 3 spelare kan vara kinkiga att komma över. Ofta utgör PX butiken en viktig del av basens inre liv.

En del som nu stängts, tömts och rakats ren på sitt innehåll av rakvatten, deodorant, solglasögon, DVD skivor, kalsonger, skivspelare och mycket, mycket mer.

Det handlar inte om vilken PX butik som helst och Camp Victory är inte vilken bas som helst. Den utgör ankaret i en veritabel klunga av militärläger i och runt Bagdad och Bagdads internationella flygplats. Tillsammans med den Gröna Zonen i centrala Bagdad är, eller var, den kärnan i den amerikanska ockupationen av Irak. Det tillsammans med en helt jättelik ambassad som ursprungligen var tänkt att rymma 3 000 ambassadtjänstemän.

Camp Victory tillhörde de baser som amerikanerna i det längsta ville hålla kvar vid. Med sitt läge direkt utanför Bagdad skulle den utgöra tung, amerikansk militärkänga på en framtida irakisk regerings nacke. I mars 2004 rapporterades att amerikanska ingenjörstrupper koncentrerade sig på att uppföra 14 gigantiska, permanenta baser runtom i Irak samtidigt som de gamla baserna i nordöstra Saudiarabien utrymdes.ⁱ

Det var en av de stora förhoppningarna bakom ockupationen av Irak. Att kunna släppa baserna i Saudiarabien som man haft sedan Gulfkriget 1991 och flytta över alltsammans till Irak istället.

Förhållandet till Saudiarabien hade surnat. Baserna hade gradvis belagts med fler och fler restriktioner. Ersättning behövdes.

Ett ockuperat Irak borde väl vara mer lätthanterligt än Saudiarabien.

●●●
Det skulle bli en enkel match, det hävdade alla debattörer som räknades medan nedräkningen för invasionen tickade.

”Cakewalk in Iraq” var rubriken i på ett inlägg 2002.

Det angav fyra skäl.

1. Det var en enkel match (cakewalk) förra gången (gulfkriget 1991).
2. ”De” (irakierna) har blivit mycket svagare.
3. USA har blivit mycket starkare.
4. Den här gången tänker amerikanerna stanna.ⁱⁱ

”Den här gången tänker vi stanna”.

Bokstavligen ”we’re playing for keeps”

I efterhand har det talats mycket Bushregeringens goda avsikter, att man ville sprida demokrati, framsteg, göra världen bättre, befrämja vackert väder, göra alla snälla etc. etc.

Det är till stor del efterhandskonstruktioner. Den typen av slagord började genljuda först kring år 2002 när kriget skulle marknadsföras till allmänheten. Dessförinnan handlade den amerikanska debatten snarare om att erövra en stark ställning, i somliga kretsar talades öppet om att ett imperium väntade om hörnet. Bush talskrivare David Frum gissade litet drömskt att en amerikansk invasion skulle göra USA till Mellanösterns dominerande makt med större kontroll än någon annan makt ”sedan ottomanerna, eller kanske romarna”.ⁱⁱⁱ

För vissa hägrade ytterligare en lysande möjlighet. Detta skulle lösa den eviga Mellanösternkonflikten.

”Plocka bort” Saddam Hussein och Irak ur ekvationen. Då skulle säkert palestinierna äntligen bli fogliga och till sist skriva under efter USA:s och Israels diktat. Den tanken kom bland annat från författaren George Packer men denna bloggare har intrycket att den verkar ha legat luften i de amerikanska strategi snickarnas korridorer.^iv

Drömmarna var storslagna, på gränsen till grandiosa. Förhoppningarna om vad militär makt kunde uträtta likaså. Charles Krauthammer:

”Amerika är inte längre bara en internationell medborgare. Det är världens dominerande makt, mer dominerande än Rom. Därför kan Amerika omskapa normerna, ändra förväntningarna och skapa nya verkligheter. Hur? Genom att ogenerat och obändig uppvisning av vilja.”^v

Invasionen av Irak var tänkt att bli just en första, sådan viljedemonstration. Genom ryande och domderande skulle mer tveksamma nationer att automatiskt följa efter.

Där har man också stämningarna i Washington inför krigsutbrottet.

●●●

”Ibland får jag e-mail som ber mig föreslå lösningar eller komma med förslag. Okej. Dagens första lektion: våldta inte, döda inte och ge er iväg medan ni kan, medan det fortfarande ser ut som om ni har ett val… Kaos? Inbördeskrig? Blodbad? Vi får ta våra chanser- bara ta era marionetter, era stridsvagnar, era smarta vapen, era dumma politiker, era lögner, era tomma löften, era våldtäktsmän, era sadistiska torterare och försvinn.”^vi

Den som skrev det kallas bara för ”Riverbend”. Man tror sig veta att det handlar om en välutbildad irakisk kvinna av blandad, sunnimuslimsk och shiitisk bakgrund. Hon började skriva bloggkomentarer på engelska 2003 när ockupationen börjat. Hon fick stor publik. Hennes blogg sammanställdes till en bok.

De sista inläggen sista kom 2007. Där meddelades att hon och hennes familj gick i landsflykt till Syrien.

Därefter blev det tyst.

Vid det laget hade allt gått galet.

Istället för se Amerikansk Makt bre ut sig över Irak och övriga Mellanöstern hade invasionen fått till följd att ett myller av lokala maktcentra uppstått i Saddam regimens ställe. Det förargliga var att amerikanska armén helt enkelt inte hade krafter att sätta allihopa under klacken. Försökte amerikanerna trycka ner ett så växte sig genast två andra starkare. Amerikanernas försök att styra landet genom en ockupationsregering, CPA, var ett ömkligt fiasko och den tvingades ge upp efter och utlysa allmänna val efter ett år.

Valet 2005 proklamerades utåt som en framgång av episka proportioner för Bushregeringens påstådda demokratiseringsambitioner. I själva verket var valutgången en ren katastrof för de amerikanska förhoppningarna om en maktställning vid Persiska viken. När rösterna räknats samman hade de ”amerikanska” kandidaterna Iyad Allawi och Ahmad Chalabi fallit igenom trots många miljoner i diskret bistånd och rådgivning från amerikanska valstrateger.

Istället kom Iran vänliga kandidater till makten. Allt detta hade bara Amerika att foga sig efter – om de inte ville återgå till att försöka styra landet direkt på egen hand istället och vara utsatta för prickskytte från alla möjliga håll.

Kanske blev det avgörande de segdragna förhandlingarna om Status of Forces Agreement eller SOFA mellan Amerika och Irak. I all sin sega långtråkighet var de en tydlig mätare av USA:s bortskrumpnande makt och prestige. President Bush inledde med kräva 50 permanenta militärbaser och delvis kontroll över Iraks luftrum. Amerika skulle ha fri rätt att bedriva militära operationer från Iraks territorium utan att behöva fråga regeringen i Bagdad om lov.

Från den förhoppningsfulla starten kom sen en långsam, krypande reträtt. Den irakiska regeringen vägrade, och vägrade och vägrade.

Till sist hade man hamrat fram ett färdigt avtal. Vid det laget fanns inget kvar. Inga militärbaser, inga speciella rättigheter. Allt var struket och borta. Det enda som återstod en text om att USA skulle dra sig ur mot slutet av år 2011.

Kort sagt: efter unilateral invasion, ockupation, uppror och förödelse har USA till sist bärgat ett löfte om ett utbyte i form av… ingenting.^vii

Kanske var det avtalet vändpunkten, dödsstöten åt alla våta imperiedrömmar från sekelskiftet. Kanske kommer framtidens historiker att betrakta det som början till slutet för Amerikas ställning som supermakt.

Det fanns en vettig invändning 2008: avtalet var just ett avtal. Ett stycke papper. Vad garanterar att det verkligen blir så det kommer att gå? Frågan var befogad. Obama regeringen har då och då gjort lama försök att få avtalet ändrat till att ändå inkludera någon form av truppnärvaro.

Nu på hösten 2011 i skuggan av en serie arabiska revolutioner och lynchningen av Libyens störtade diktator Khadaffi, kommer beskedet: SOFA avtalet kommer att verkställas. USA kommer att lämna Irak utan att få någon behållning av årtusendets första krig.

●●●
”Kriget i Irak är över”. Det var temat för Obamas tal den 21 oktober. De sista amerikanska soldaterna, cirka 40 000 skulle under de kommande månaderna packa och sätta sig i rörelse mot gränsen.^viii

Han tillfogade att det var i enlighet med hans vallöfte.

På den punkten är Obama rätt skenhelig. In i det sista fortsatte försöken att rädda någon form av amerikansk närvaro. Under september och oktober fortsatte de amerikanska försöken att bärga åtminstone någon slags behållning. Hökar i den amerikanska kongressen ville helst ha kvar minst 10 000 man även efter årsskiftet. USA:s ÖB Michael Mullen gjorde sig synlig i Bagdad med några påstötningar om att det där förargliga SOFA avtalet från 2008 var de väl inte så noga med eller hur?

Runtom i Irak rasade samtidigt demonstrationer mot att den amerikanska truppnärvaron skulle förlängas. Både Shiiter och Sunnimuslimer protesterade, liksom under SOFA förhandlingarna 2008.^ix

En vanlig litania från konservativa debattörer, som förklaring till att den amerikanska ockupation gick så snett, är att Irak aldrig varit ett riktigt land utan bara några avdankade ottomanska provinser som britterna snott samman och utropat till en stat på 1920 talet, etc. etc.

På vissa sätt var det också så som det hade fungerat efter 2003 när hela landet sprack upp i sina etnisk/religiösa fogar. Andra har varnat för att trots det underskatta irakisk patriotism. Under SOFA förhandlarna 2008 började den göra sig gällande. Precis som under förhandlingarna 2011.

Det gick inte att komma överens.

Den stora knäckfrågan, det man satt och tragglade om och till sist stjälpte alltsammans var att amerikanerna krävde åtalsimmunitet för sina soldater.^x Ingen amerikansk militär skulle behöva riskera att ställas inför Irakisk domstol menade de amerikanska förhandlarna.

Det kunde irakierna å andra sidan inte skriva under på.

Först och främst har amerikanska soldater upprepade gånger begått svåra övergrepp mot irakisk civilpersoner under ockupationen, såväl mord, stöld som tortyr. Abu Ghraib fängelset lever i minnet. Lägg därtill att förtroendet för att USA skulle kunna sköta saken på egen hand hängde på sniskan. Det amerikanska rättsväsendet var hela tiden notoriskt slapphänt mot den typen av brott. Förövarna blev antingen frikända, fick låga straff eller släpptes i förtid.

För det andra: för många irakier osade åtalsimmunitet kolonialtidens exterritorialrätt. Det var exakt den sortens löften som britterna på sin tid tilltvingat sig.

För det tredje: Muqtadar al Sadr, ledare för Sadrrörelsen, den starkaste rörelsen bland Iraks fattiga Shia muslimer, motsatte sig en fortsatt amerikansk närvaro. Det fanns ett hot med i bilden. Försökte amerikanerna krångla hotade Sadrrörelsen att återuppta sina angrepp på amerikanska trupper. Även om premiärminister Nouri al Maliki kunde tänka sig att behålla amerikanska förband för att träna den irakiska armén ville parlamentet I-C-K-E gå med åtalsimmunitet. Vid det här laget hade dessutom Sadrrörelsen flera ministerposter. När månaden oktober började rinna ut hade det fortfarande inte kommit en överenskommelse.^xi

●●●
Och i mitten av oktober 2011 började ett nytt besked sippra ut: Obama regeringen har gett upp. Det blir ingen åtalsimmunitet för amerikanska soldater i Irak. Det blir ingen fortsatt truppnärvaro eller militärbaser. I januari 2012 skall alla amerikanska soldater att vara borta. Allt som återstår nu är att packa samman det stora ockupationsmaskineriet. Det amerikanska flygvapnet har överlämnat ansvaret för Iraks luftrum. Två av tre regionala högkvarter har stängts.^xii SOFA avtalet gäller. Det kommer inte att omförhandlas. Efter åtta år och sju månader håller det amerikanska äventyret i Irak, officiellt, på att ta slut.^xiii

Mellan då och nu, mellan krigsutbrott och krigsavslut finns en gigantiska skillnad, praktiskt taget en maktpolitisk revolution. Det land som sände sina soldater över den irakiska gränsen 2003 var en Supermakt, ja inte ens det uttrycket ville riktigt förslå.

Somliga talade om en veritabel Hypermakt.

Det var då.

Trots Obamas bedyranden om att trupperna tågar ut ”med högburet huvud, stolta över sin framgång” så har något ändrats, ändrats i grunden. Det land de återvänder till är stukat, kört i botten, skuldsatt och har inte fått något utbyte av alltsammans. Av 2003 års triumferande hypermakt finns nu bara ett skal kvar. Amerika kan knappt ens kallas en supermakt längre.

Epilog. ”Vem förlorade”

Den neokonservative kolumnisten Charles Krauthammer skrev ett rasande inlägg. ”Who lost Iraq?”

Rasande och tämligen bakslugt. Felet vilade på president Obama menade Krauthammer. Kriget var en gigantisk framgång förklarade han. Enda problemet var att nu höll presidenten på att sjabbla bort segern, hela den genialiska planen, genom att han inte kunde få det där förargliga SOFA avtalet omförhandlat.^xiv

Krauthammer var i alla fall ärlig på så sätt att han inte försökte dölja att det handlade om ett gigantiskt, strategiskt nederlag. Att lägga skulden på Obama är däremot en fräck lögn. Det var Bush och hans regering som gick med på SOFA avtalet, det var också under Bush som den viktiga shiamuslimska gruppen vände sig emot amerikansk närvaro.

En annan gråtfylld kommentator är Kenneth Pollack, före detta medlem av nationella säkerhetsrådet under presidenten Clinton och energiskt propagerade för invasionen. Allt berodde på en serie FULLSTÄNDIGT obegripliga felbedömningar under Obama regeringen.^xv

Mer rättvist är nog att den stora felbedömningen var att överhuvudtaget börja kriget.

Det utlöste ingen demokrativåg i Mellanöstern. Revolutionerna i Tunisien och Egypten har gjort det. I den mån Irak spelat någon roll i arabvärlden, i Egypten, Tunisien och Libyen har det mest av allt figurerat som ett avskräckande exempel.

”För guds skull, det får inte bli som i Irak,” har varit ett återkommande mantra.

Det fanns en annan, stor strategisk tanke när kriget började. Från sin ställning i Irak skulle USA kunna pressa Iran och Syrien.

Det kan man också glömma. Istället är Irak under ett växande Iranskt inflytande. Större delen av den nuvarande ledningen har suttit i exil i Iran under Saddam-åren.

Till förlorarna hör Charles Krauthammer och hans vänner i Amerikas neokonservativa nätverk. De pratade, trixade och manövrerade Amerika in i kriget.

Deras planer kapsejsade efter att ha sjösatts.

Epilog II. Omgruppering

Uttåget ur Irak kommer nästan direkt att följas av en uppbyggnad av amerikanska styrkor i de små Gulfstaterna. Syftet är att hålla ett öga på Iran och på Irak(!).

I USA har Kenneth Pollack och många med honom övergått till att propagera för ett nytt krig, ett krig mot Iran den här gången.^xvi

Men för vad det än kan vara värt: Amerikas krig mot Irak kommer snart att vara slut.

”Det finns finns de som anser att vi är ett onödigt folk, ett oönskat folk i Mellanöstern. Det finns de som tror att det i själva verket saknas en stat som behöver upprättas.”ⁱ

Det palestinska självstyrets president Mahmoud Abbas talade inför FN och fick stående ovationer. Han hade lämnat in självstyrets ansökan om fullt FN medlemskap.

Tre anföranden hölls. Två var väloljade orationer. En utgjorde en ganska långrandigt föreläsning. Av alla dessa var det den långrandiga föreläsningen som verkligen innehöll något substantiellt.

Abbas gav inte intryck av att vare sig ha gått i retorikskola eller ha haft PR konsulter till sitt förfogande. Framförandet var tämligen fyrkantigt.

På slutet tände det till när Abbas kom in på den dagliga, malande osäkerheten och förödmjukelserna som människorna på Västbanken levde under från markkonfiskationer, vägspärrar och bosättarnas räder. Det vågspel det kunde innebära att skicka ungarna till skolan.

Och att det måste få ett slut till sist.

Två talade emot medlemskap. Den israeliske premiärministern Netanyahu och USA:s president Barack Obama.

Benjamin Netanyahu fyrade av sitt tal på engelska med dånande, välmodulerad stämma.ⁱⁱ I sig var det var skickligt framförd oration, han lyckades knipa fler applåder. I praktiken ett virrvarr av vinklingar och omskrivningar. Inledningsvis talade han om alla Världens oförrätter mot Israel. Det innehöll det gamla vanliga grammofonskivan om hans och Israels stora fredsvilja.

Samtidigt talade han också om villkoren för att han, Netanyahu, skulle gå med på fred.

Israel skulle behålla en omfattande militär närvaro på Västbanken och dess luftrum. Man skulle också fortsättningsvis kontrollera vad som importerades och exporterades.

Han kunde inte förstå varför det var sånt bråk om utbyggnaden av bosättningarna. De kunde man sluta diskutera. Förhandlingar borde väl kunna återupptas även om bosättningarna fortsatte att expandera.

Naturligtvis måste palestinierna också erkänna Staten Israel som en ”Judisk Stat”.

Med andra ord ser premiärminister Netanyahus idealfred ut som så att en självständig palestinska stat fortsätta att ha stora israeliska militärbaser på sitt territorium. Staten Israel skulle dessutom kontrollera luftrummet och behålla stora bosättarblock på dess territorium. Den skulle inte tillåtas ha någon självständig utrikeshandel. Israel skulle fortsätt kontrollera Jordandalen. Därmed skulle en palestinsk stat vara permanent avskuren från kontakt med omvärlden och helt beroende av Israel för sin försörjning.

Ju längre man kommer i den israeliska israeliske premiärministerns önskelista desto mer börjar Netanyahus fred likna en fortsättning på den ockupation som pågår idag.

Att det palestinska självstyret skulle erkänna konceptet med en ”Judisk Stat” är det mest förrädiska av allt. Kravet kan låta nog så anspråkslöst men är i praktiken omöjligt att skriva under för varje palestinsk ledare som har minsta förhoppning att bli tagen på allvar och Netanyahu vet det förmodligen mycket väl om det.

Israel och PLO utbytte ömsesidiga erkännanden redan på nittiotalet i samband med Osloavtalet. Det var inte där skon klämde.

Att erkänna Israel som ”Judisk Stat”, en stat där en viss etnisk/religiös grupp har automatiskt företräde, vore en annan femma. Det skulle i praktiken innebära att det palestinska självstyret tryckte godkännande stämpel på hela det institutionaliserade system av diskriminering som den den palestinska befolkningen i det egentliga Israel lever under. I en TV intervju förklarade Benjamin Netanyhus far, den nästan hundraårige historikern Ben-Zion Netanyahu, att Netanyahu junior överhuvud taget inte var intresserad av fredsavtal, annat än på så hårda villkor att palestinierna aldrig skulle kunna godta dem.ⁱⁱⁱ Detsamma anser Egyptens utrikesminister och rentav expresident Bill Clinton.^iv

Likväl: i sitt tal insisterade Obama på parterna på egen hand måste komma överens. Ingen fick göra något för att tvinga den israeliska regeringen, pressa den eller vålla den något annat känslomässigt obehag.

I praktiken: det som skall ske måste ske helt och hållet ske på premiärminister Netanyahu och utrikesminister Liebermans villkor.

●●●
De mest upprörda ansåg att president Barack Obama med sitt tal gjort Förenta Staterna närmast irrelevant som maktfaktor i Mellanöstern.

Liksom Netanyahu var talet retoriskt skickligt och framfört med välmodulerad stämma.

Och in i minsta detalj rapade den amerikanske presidenten upp alla AIPAC:s talking points.

Där kom en kort rekapitulation av den historiska bakgrunden som kunde ha skrivits av Leon Uris. Det kom inga omnämnanden ockupationen, de påfrestningar det innebar för Västbankens befolkning eller utbyggnaden av israeliska bosättningar, något som de flesta amerikanska regeringar på ett mycket försynt sätt rest invändningar emot.

”När man lyssnar på honom kan man tro att det palestinier som ockuperar Israel,” hördes Hanan Ashrawi säga. Däremot var både premiärminster Netanyahu och utrikesminster Lieberman mycket belåtna. Avigdor Lieberman förklarade rentav att han kunde ha skrivit under det ”med båda händerna”.^v

Poängen är att parterna måste komma överens på egen hand. Något som man på israelisk sida helhjärtat instämmer i.

”Parterna måste själva komma överens”.

Frasen brukar ofta komma från proisraeliska debattörer som svar på alla propåer om sanktioner eller hårdare påtryckningar på Israel.

Det LÅTER sympatiskt och rejält. Bilden manas fram av två förståndiga människor som sitter vid ett bord och jämnar ut sina meningsskiljaktigheter i lugn och ro.

Det finns andra som inte tycker det är en bra idé. Den palestinske politikern Mustafa Barghouti förklarade att han för död och pina inte ville se den palestinska sidan ”bli lämnad ensam” med den israeliska.

Förutsättningen för att tanken om att ”låta parterna komma överens på egen hand” skall fungera är till sist att det handlar om två jämbördiga parter. Så är icke fallet här. Den ena är Mellanösterns starkaste militärmakt och styrs av alltmer nationalistiskt och religiöst anfäktade politiker. Den andra parten är ockuperad av sagda militärmakt och får dessutom hela tiden sitt territorium koloniserat densamma. Att låta ”parterna komma överens” riskerar snarare att utvecklas till en dialog mellan en hungrig krokodil och en tjudrad get.

Efter att har börjat sitt presidentskap med vissa läten om att palestinska rättigheter ändå måste respekteras har president Obama nu övergått till att rapa upp AIPAC:s partilinje.

Frågan är hur det kommer sig.

Först och främst har AIPAC återigen passat på att visa musklerna.

Under sensommaren 2011 skickades så många som 81 kongressledamöter på ”studieresor” till Israel. Allt arrangerat av en AIPAC:s underorganstationer.^vi

Det var en femtedel av ledamöterna i USA:s representanthus. Bland besökarna fanns den demokratiske gruppledaren Steny Hoyer och den republikanske majoritetsledaren Eric Cantor.

Båda har passat på att förkunna att de stödjer den israeliske premiärministern (inte sin egen presidenten).^vii

(Samma taktik användes för övrigt 2009 för att få president Obama att släppa kravet på att de israeliska bosättningarnas utbyggnad skulle frysas. Också då blev stora skaror kongressledamöter skeppade till Israel och betygade landet sin kärlek. AIPAC har med andra ord passat på att upprepa sin gamla succé inför det palestinska självstyrets förväntade ansökan om fullt FN medlemskap.)

En framgångsrik manöver med andra ord, men en manöver som kanske inte går att upprepa i all oändlighet. Det finns uppgifter om att det har börjat skava hos delar av den amerikanska opinionen. Bland annat har fler av de resande kongressledamöterna fått sina hemsidor dränkta av arga kommentarer över hur de kan komma sig att de beger sig ut på – vad som i praktiken är bjudresor i lobby syfte – och att de deklarerar stöd för främmande stadsöverhuvuden istället för att försöka tackla sina egna valkretsars problem. Inte heller bland amerikanska judar är opinionen entydig. I en pamflett som det israeliska utrikesministeriet skickat uttalade sig flera amerikanska rabbiner. Själva var de naturligtvis övertygade sionister av det rejäla slaget. Däremot klagade de över att många av deras församlingsbarn började känna sig vanvettigt ambivalenta angående Staten Israel och dess verksamhet.

En noterade (ack fasa) att ganska många judar han mötte hördes yppa kritiska ord om den israeliska politiken. En viss rabbi Deborah Zecher:

”Trots att 100 000 ungdomar har deltagit i Födslorättsprogrammet – det program som erbjuder nästan gratis resor till Israel för unga människor i åldern 18-26, så är alltför många unga judar nu ointresserade av, eller rent ut fientliga mot Israel. Och i ärlighetens namn gäller det också många av deras föräldrar och andra vuxna.”^viii

AIPAC uppges ha problem med minskande bidrag.

Vilket leder över till det andra stora lockelsen. Det andra stora skälet till att både president och kongress närmast försöker överträffa varandra i proisraeliskhet. Valrörelse står för dörren. President Obama och ett helt koppel andra politiker börjar snegla åt sina utsikter att vigga kampanjbidrag. Och Jim Lobe från IPS noterade ganska argt att såväl AIPAC som andra liknande organisationer lyckats intala hela det politiska etablissemanget att varenda cent som varenda donator av judisk börd bidrar med ytterst skulle handla om Israel.^ix

Kort sagt, allt är sig likt men saker förändras. Frågan är hur länge det dröjer innan det slår igenom i den förda politiken.

●●●
Bakom scenen pågår det diplomatiska spelet. EU parlamentet har närmast enhälligt förklarat att palestinierna har ”legitim rätt till en självständig stat”. President Abbas och premiärminister Fayyads rival, Hamas rörelsen har också överraskande förklarat att de stödjer ansökan. Det skedde till råga på allt under ett möte i Iran, mitt under näsan på det iranska ledarskapet.^x

Däremot håller den amerikanska kongressens ilska bara på att stegras. Den uppges nu snickra på ett förslag om att hålla inne 200 miljoner dollar i amerikanskt bistånd som straff för dess ansökan om fullt FN medlemskap. Givetvis, det skulle inte drabba självstyrets polis eller säkerhetsstyrkor. Det gällde bara sådant som livsmedelsbistånd och sjukvård.^xi

Att hålla inne biståndet är närmast en ren amerikansk present. Det har inte ens den israeliska regeringen begärt. Tvärtom har den signalerat att den gärna ser att självstyret fortsätter fungera och fortsätter administrera delar av Västbanken å Israels vägnar men, utan kostnad för den israeliska statskassan. Lägg därtill att mycket av det internationella biståndet i praktiken landar i Israeliska fickor eftersom biståndsorganen är ofta tvingade att anlita israeliska varor och tjänster för att överhuvud taget nå fram.

Obama administrationen uppges förtvivla försöka tygla kongressens proisraeliskhet.^xii En frustrerad professor Stephen Walt, mannens som skrev boken om Israels amerikanska lobby klagar. Kongressen håller på att lyckas med kläcka ur sig ett tredubbelt haveri. Den håller på att sjösätta en utrikespolitik som är dåligt för palestinierna som kongressen uppmanar att fortsätta låta sig ockuperas.

Den är dåligt för USA.

I en tid när de allmänna opinionerna i arabvärlden börjar finna sin röst är det inte, säger INTE någon bra ide att visa upp sig som den israeliska ockupationens beskyddare.

Det är till råga på allt en dåligt för staten Israel som nu glatt kan fortsätta på en väg som bara kan leda till ännu starkare högerextremism, isolering, både i Mellanöstern och övriga världen och till sist undergång.^xiii

Jag säger ”nästan” för det är ganska tydligt att Khadaffi regimen under de senaste månaderna alltmer legat på defensiven i inbördeskriget mot oppositionen.

I mars gick fortfarande Khadaffi lojalisterna till anfall, anfall, anfall och åter anfall, i Tripolitanien, i Syrtenviken och Cyrenaica för att återta förlorad terräng.

I juli talade rapporterna om att al-Qawalish befriats. Det ströp Khadaffiregimens förbindelseled till Afrika.

●●●

Zawia blev början. Och början till slutet.

Staden väster om Tripoli Det hade varit en av de hårdast omstridda städerna när revolutionen började i februari – mars. Khadaffis lojalistiska styrkor genomförde en regelrätt belägring.

Staden återtogs den 10 mars.

Lugnt blev det aldrig. Då och då försökte befolkningen protestera. Uppe i bergen i söder rasade upproret vidare. I augusti gjorde rebellerna en framstöt mot Zawia. Angreppet leddes av en styrka från staden som tvingats fly i mars.

De nådde slättlandet och utkanterna. De nådde stadens sydvästar förorter innan Khadaffilojalisternas artilleri inledde sin beskjutning. Enligt Associates Press lyckades en grupp hitta en oförsvarad lucka i stadens västra delar och rullade in i staden centrum.

Hundratals människor jublade. ”Allahu akbar”. ”Gud är stor” löd ropet.

Med Zawia återfick rebellerna ett fäste direkt väster om Tripoli. Lägg därtill att Zawia rymde Libyens enda oljeraffinaderi.[i]

Därmed befinner sig Khadaffi regimen i en neråtgående spiral. Förlust av befolkningscentra och naturresurser undergrävde regimens militära styrka vilket leder till ytterligare förluster av territorium, naturresurser och befolkningscentra vilket ytterligare undergräver…

Av och till hade själva Tripoli skakats av Khadaffi fientliga demonstrationer. Efter att de slagits ner övergick oppositionen till att organisera och börja smuggla in vapen. Upproret började den 20 augusti. Bönerna i stadens moskéer som skulle markera Ramadan fastans brytande ställdes in. Fler och fler unga män samlades och skanderade regimfientliga slagord.

Säkerhetstrupper från regimen dök upp… och försvann hastigt igen. På den 21 började rebell styrkor från Zawia sätta sig i rörelse mot Tripoli, samtidigt tog rebellerna över större och större delar av huvudstaden. På eftermiddagen den dagen behärskade rebellerna huvuddelen av Tripoli och hade nått kontakt med styrkorna från Zawia. Från Misratha skickades förstärkningar med båtar.

Striderna har fortsatt i dagarna som följt. I allt väsentligt har nu styrkeförhållandena mellan opposition och Khadaffi regering kastats om fullständigt.

Khadaffi och hans närmaste män var nu på flykt från sin egen huvudstad.

●●●
Både i Europa och USA har en hel radda potentater haft mycket bråttom att hålla veritabla segerintervjuer för att de libyska rebellerna intagit Zawia och Tripoli. USA:s president, Storbritanniens David Cameron, NATO:s generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen. Till och med utrikesminister Carl Bild har känt sig manad att framträda.

Och nu börjar denna bloggare få problem igen.

Självklart är libyerna att gratulera för att ha störtat sin mångårige diktator. Det är tämligen säkert att revolutionen har folkligt stöd.

Problemen finns hos oss, och de finns i synnerhet hos de glada och mycket farliga policy snickare som nu upphetsade börjar pladdra om att man har hittat en ny, genialisk modell för intervention som kommer att fungera, alltid och överallt.

Det kan vara värt att notera att Libyen var en intervention som amerikanerna mycket motvilligt inlät sig på, där man så snart som möjligt överlät ansvaret på Frankrike och Storbritannien.

De betänkligheterna är borta nu.

En medlem av Obamas nationella säkerhetsråd, en viss Ben Rhodes, pladdrade glatt om Barack Obama regeringens genialiska strategi och att den skulle utgöra grundbulten för de militärinterventioner som väntades följa i framtiden.

Visst, Rhodes talar om två principer:

”Den första är att vi tror det är mer legitimt och effektivt att driva regimskifte genom en inhemsk, politisk rörelse än av Förenta Staterna eller främmande makter. För det andra understryker vi delande av bördorna så att USA inte behövda bära huvudbördan.”[ii]

Och nu börjar det bli riskabelt. I Libyen fanns en genuin, inhemsk revolution. De libyska revolutionärerna var visserligen oerfarna men hade god stridsvilja. Motsvarande försök att använda Ahmad Chalabi som ”inhemsk kraft” i Irak var närmast en katastrof.

Ytterligare en viktig faktor är geografin. Libyen hade det nyligen revolutionerade Tunisien i väster och det likaledes revolutionerade Egypten i öst. Europa låg nästgårds. Skulle Khadaffi få stöd från måste det komma från Afrika, en lång och sårbar försörjningslinje som kapades i juli.

Och nu kan det vara värt att leka litet med variablerna. Om den inhemska rörelsen inte varit stark. Om regimen man ville störta kunde försörjas utifrån, ja dååå hade man stått med ett segt utnötningskrig på halsen.

Utnötningskrig är ungefär vad man helt enkelt inte har råd med just nu.

Men, men. Khadaffi regimen har fallit. Alltid något att glädjas sig över. Oron över framtiden kan vänta ett litet tag till.

Tio år efter elfte september attentaten har USA uppnått ett av sina få legitima mål. Att hämnas elfte september. Nu kan fälttågen mot Irak och Afghanistan avvecklas. ”Kriget mot terrorismen” kan upphöra.

Allting kan återgå till det normala.

Skämtar bara. Så enkelt kommer det inte bli.

Troligare är nog snarare att interventionerna kommer att rulla på ytterligare ett tag. Hillary Clinton gick omgående ut och förklarade att fälttåget mot Afghanistan skall rulla på som förut.[i]

Inget kommer att ändras.

Kanske är det till sist inte så viktigt att amerikanska specialstyrkor till sist spårade upp och dödade Bin Laden. Det viktiga är snarare att det tagit tio viktiga år innan de lyckades hitta rätt. (Trots 16 underrättelsetjänster som kostar cirka 50 miljarder dollar om året. Till råga på eländet levde karln inte i en grotta i Hundu Kush bergen utan i ett stort hus i närheten av Pakistans huvudstad.)

Tio år har gått sedan elfte september attentaten. Tio år under vilka USA intervenerat i Afghanistan, invaderat Irak och genomfört ett myller av små-interventioner världen runt. Tio år under vilken Amerika fastnat i långvariga ockupationskrig. Tio år som lämnat ”Världens enda supermakt” alltmer militärt uttröttad och statsfinansiellt urholkat.

Rapporterna talar om att de amerikanska förlusterna i Irak håller på att stiga igen.[ii] I Afghanistan har de allierade förlusterna stadigt varit växande. Varje år har varit blodigare än det förra. Förra året stupade 711 allierade soldater.[iii]

Talibanernas sommar offensiv står för dörren.

Inget av det lär påverkas heller. (Man kan undra hur stor chans det finns att besegra talibanrörelsen om det nu var så mödosamt att få fatt på en gubbe som levt i flera år i ett stort hus mitt emot en pakistansk militärakademi.)

Detta kommer att landa i en tids jubelskränande. Tidningarna kommer antagligen att ha en del vectorgrafiker av specialstyrkorna som återigen målas upp som ett under av mannamod.

Därefter kommer allt att fortsätta som förut. Amerika sitter fast i fällan. Allt fortsätter som förut. Bara med en obehaglig figur mindre.

●●●
När de kapade trafikflygplanen flög in i World Trade Center-skyskraporna den elfte september 2001 var USA tveklöst Världens Enda Supermakt. Den stora frågan var närmast hur mycket eller litet egenmäktigt unilateralt den amerikanska regeringen skulle uppträda under det kommande, nya seklet.

Det var en mycket annorlunda värld.

Elfte september attentaten blev startskottet för den skur av militärinterventioner som går under samlingsnamnet ”kriget mot terrorismen” det är sant. Med tanke på hur många neokonservativa hökar som tagits upp i Bush regeringen är det förmodligen oundvikligt att Amerikas utrikespolitik skulle ha blivit aggressiv vare sig elfte september-attentaten inträffat eller ej.

Troligen skulle Irak ha blivit invaderat till sist. Förmodligen skulle Amerika ha gått bröstgängse till väga i Mellanöster även om Wold Trade Center hade stått kvar. Aggressiv och unilateral utrikespolitik var vad de neokonservativa förordat ända sedan tidigt 1990-tal. [iv]

Idag handlar snarare debatten om hur försvagat Amerika är eller hur mycket av den gamla supermaktsställningen som måste avskrivas. Enligt IMF kommer den Kinesiska ekonomin att gått om den amerikanska i storlek år 2016.

Vid det här laget är Osama Bin Laden praktiskt taget överspelad. En lämning från en tidigare epok. Hade amerikanerna lyckats sätta klorna i honom redan 2001 hade effekten kanske varit förkrossande. Idag är det närmast en pseudohändelse. Al-Qaida har under flera år inte lyckats bränna av ett attentat som ens kommer i närheten av elfte september.

Kanske levde Bin Laden närmast en pensionärstillvaro i sitt hus i Abbottabad. Han har knappt ens släppt något video-uttalande på länge. För några år sedan förklarade dåvarande nationelle säkerhetsrådgivaren James Jones att al-Qaida hade mindre än 100 medlemmar i Afghanistan. Inga baser, ingen förmåga att genomföra större angrepp.[v] I Mellanöstern rasar de arabiska revolutionerna utan att al-Qaida (eller USA) har något speciellt att säga till om.

Har USA har råd att fortsätta att vara en global supermakt?

Problemet börjar helt enkelt bli akut på grund av den växande statsskulden. President Obama har tillkännagivit nedskärningar. Försvarskostnaderna MÅSTE ner  mitt under rådande krig. I själva kan i själva verket kan Obama ha väntat för länge. Systemet börjar bli både ohanterligt och är dessutom vanvettigt dyrt. Bland annat har Amerika 16 underrättelsetjänster som under ett år som vi känner till, budgetåret  2008, kostade 47, 5 miljarder dollar.[ii]

Förutom CIA har också FBI, Departementet för Hemlandets Säkerhet och många andra myndigheter sina egna underrättelsetjänster. (Av alla dessa anses kanske utrikesdepartementets vara den enda som fungerar.)

Och det kan noteras att TROTS alla dessa underrättelsetjänster som slukar vanvettiga summor och som driver allt i spionbranschen, från satteliter, signalspaning och vanliga spioner i gathörnen, ja trots det så verkar Amerika ideligen bli taget med överraskning, som senast av de arabiska revolutionerna under 2011.

Och på våren 2011 har för första gången ett dovt gnyende över försvarskostnaderna börjat höras, också från konservativt håll.

●●●
Ända sedan andra världskriget hade försvarsutgifterna varit heliga i USA. Man kan ifrågasätta nästan all statlig verksamhet men inte, säger INTE, försvaret.

Hur konstigt, på gränsen till perverst, så var andra världskriget inte enbart en plåga för många människor i Amerika. När det började hade landet tillsammans med den övriga industrialiserade världen ett glädjelöst decennium bakom sig.

Det hade börjat med depressionen 1929, miljontals människor förlorade sina jobb. Den ena krisen efter den andra sköljde över industrin och jordbruket.

Det rådde Dust Bowl tid i Oklahoma, Texas och Kansas. Här och där rådde ren svält. Det var karavaner av gamla bilar med flyttlass lämnade gårdarna i Mellanvästern med kurs mot Kalifornien på jakt efter ny försörjning.

Det var Vredens Druvors tid, den som John Steinbeck skulle skildra. I stora delar av landet rådde ren nöd och det verkade inte finnas någon väg ut ur eländet. Krisen bara malde på år efter år. I ett helt decennium.

För miljontals människor i USA kom Andra Världskriget närmast som en befrielse. Först vankades en skur av beställningar på amerikanska råvaror och industriprodukter till Frankrikes och Storbritanniens upprustning. Det satte fart på industrin, jordbruket, gruvnäringen, transporterna och mycket mer.

Och det blev bara ännu ”bättre” efter Amerika till sist dragits in i Världskriget i december 1941.

Visserligen var kriget en tung börda för Amerika också med inkallelser, ransonering och skattehöjningar. Men miljoner människor som trälat sig fram genom depressionsåren bereddes nu jobb i rustningsindustrin för att ersätta de mobiliserade. För många hårt prövade människor var detta det första fasta jobb på åratal. Visserligen bjöds det ett monotont jobb, på långa skift och visserligen måste en del jobba med verktyg av trä den första tiden men det kunde kvitta.

Under sin tid som krigskorrespondent under Andra Världskriget noterade John Steinbeck hur han ofta hörde amerikanska soldater vädra sin oro för framtiden.

Och det som gnagde var inte vad som skulle hända i kriget. Istället molade frågan vad som skulle hända efteråt. För många var snarare freden en dov mara. Med freden hotade demobilisering från krigsmakt och försvarsindustri och ny osäkerhet.

Det var inte bara männen i ledet som oroade sig. De som satt högre upp i hierarkin hade sina egna bekymmer. General Patton skrev i sin dagbok att det skulle bli deprimerande att återvända till fredstida tjänstgöring. ”Inga jublande människomassor, inga blommor, inga privat flygplan.”[iii] För Patton och många av hans kollegor var tanken på att återgå till trist garnisonstjänst i allehanda gudsförgätna orter, att återigen tjänstgöra i en armé som kongressen återigen skulle betrakta som ett nerskärningsobjekt ingen hit.

Under Andra Världskriget hade försvaret haft obegränsad kredit. Enorma resurser hade stått till förfogande. Generalerna hade fått höra att vad de än ville ha skulle de få det. Med freden skulle kanske checkboken stängas igen. Och en marxistisk professor som Paul Sweezy kunde höras varna för att skulle försvarsbudgeten åter skäras ner till förkrigsnivåer kunde kanske 1930-talets depression återkomma.[iv]

För många kom det kalla kriget närmast som en lättnad. Den gigantiska försvarsmakt som byggts upp under Världskriget behövde inte skrotas. Militärbaserna kunde ligga kvar och försvarsindustrierna, som de stora flygplansfabrikerna som i all hast byggts i Mellanvästern, kunde fortsätta tillverka. Arsenalerna behövde fyllas på igen. Och igen.

Så vad försöker denna bloggare säga? Handlade det kalla kriget bara om sysselsättningspolitik? Nej, självklart var det mer komplicerat än så. Det fanns berättigad oro för Sovjetunionens expansion men oron understöddes av rågade skopor egenintresse.

Det var så det började, och så har det fortsatt. En bra politiker, en framgångsrik politiker som blir vald, återvald och återvald igen är en politiker kan rapportera till väljarna att försvarsbudgeten förblir hög och att industrierna på hemorten fortsätter att få sina beställningar.

Som exempel nämns att delarna till B 1 bombplanet uppges komma från nästan varenda delstat i Amerika. Ett försök att strypa ner det projektet skulle med andra ord möta vilda protester från hela landet.[v] Hela systemet är intimt sammanvävt med en rad samhällsinstitutioner som också riskerar att förlora på nerskärningar. Sedan andra världskriget har exempelvis en rad tankesmedjor, som RAND Corporation, uppstått. Tankesmedjor vars enda syfte är att komma med klipska policy förslag för hur Maktsfären skall hanteras. Vidare skall mellan en tredjedel eller tvåtredjedelar av alla tekniska forskare Amerika haft sedan Andra Världskriget under någon punkt av sina karriärer arbetat med militära projekt.[vi] (Detsamma kan sägas gälla stora skaror av språkvetare, beteendevetare. Under krigen mot Irak och Afghanistan har dessutom etnologer försökt intressera armén för sina tjänster när det gällde att få grepp om ”den mänskliga terrängen”.)

På det sättet har den amerikanska försvarspolitiken rullat på…

…fram till idag.

●●●
Under arbetet med den amerikanska statsbudgeten för år 2012 har för första gången det outtalbara uttalats: försvarsutgifterna måste nog ner till sist. Det kommer till och med från republikaner som Duncan Hunter och senator Rand Paul. Det har rentav gått så långt att försvarsminister Robert Gates lovar att trimma bort 78 miljarder dollar… någon gång i framtiden (budgetåren 2012-2016).[vii]

Och detta under pågående krig i Afghanistan, Irak och Libyen.

Någonstans på vägen har åsikten, eller insikten infunnit sig om det börjar bli ohållbart. Under Andra Världskriget kämpade man med inkallade värnpliktiga soldater och finansierade med skattehöjningar. Man visste dessutom på förhand hur länge det beräknades pågå.

Den modell för krigföring som så sakteliga infunnit sig sedan 1980-talet går ut på att använda yrkessoldater och finansiera fälttågen med hjälp av lån. Den allmänna opinionen behöver inte tillfrågas om den var med på noterna. Det rör ändå inte dem. (Tony Blair hördes på sin tid prata om att det väl var hans egen ensak vart han skickade sin armé.)

Regeringen kan besluta om intervention på egen hand, och gjorde också.

För att fungera kräver den modellen tre saker: kriget måste gå snabbt. Det måste förbli småskaligt och det måste sluta i en hejdundrande seger.

Så fungerade det i Grenada, i Panama och i Gulfkriget 1991.

Skulle fälttågen ha fräckheten att dra ut på tiden och att dessutom börja sluka större och större resurser ja då hotar hela modellen att börja gnissla och knaka för att till sist falla samman med en krasch.

Och börjar den insikten nu krypa in i den amerikanska regeringen.

Amerikas statsfinanser håller på att bli alltmer kaotiska. För år 2010 uppgavs officiellt att statsskulden ligger på 13 biljoner dollar (eller 100 000 miljarder kronor).[viii] Av alla USA:s delstater uppges 44, plus District of Colombia ha, eller vara på väg mot allvarliga budgetunderskott under år 2012.[ix]

Det är illa.

Men det kan mycket väl vara ännu värre än så.

Laurence Kotlikoff, ekonomiprofessor vid Bostons universitet hävdar till och med den svindlande summan 13 biljoner också är tilltagen i underkant och produkten av vad han kallade för ”Enron redovisning”.

Den verkliga siffran ligger snarare på 202 biljoner dollar hävdar han. Amerika är på väg mot en situation värre än Greklands. Kotlikoff räknar då med en rad inofficiella, ”dolda” och latenta skulder, gömda jätte minor med rykande stubiner. Det handlar framför allt om kostnader för sjukvård… och försvaret. Förr eller senare hävdar han att den amerikanska regeringen kommer att vara piskad att börja betala sina räkningar med sedelpressarna, vilket i sin tur skulle leda till inflation.

Kotlikoff ansåg att det krävdes hjärtkirurgi från regeringens sida för att komma ur den hotande krisen. Inte mer plåster.[x]

En gissning från denna bloggares sida är att just försvarskostnaderna är jätten gluff gluff i dramat. Officiellt ligger försvarskostnaderna på cirka 600 miljarder dollar om året. (698 miljarder enligt SIPRI.) MEN; det har sagts tidigare och det förtjänar att upprepas: de siffrorna är mycket osäkra. Kloka människor som försökt utforska den amerikanska försvarsbudgeten brukar till sist landa i ett tomrum. Det går helt enkelt inte att få någon rätsida på hur stora kostnaderna egentligen är. Systemet är för krångligt. Det enda som är nästan säkert är att summorna är mycket, Mycket, M-Y-C-K-E-T större som står i Pentagons pressmeddelanden. Det finns massor av hemligstämplade projekt. En av forskarna, en viss Robert Higgs, förklarade att det var en välkänd tumregel bland hans kollegor att ta Pentagons officiella siffror och fördubbla dem för att få ett hum om verkligheten.[xi] Det finns jättelika utgifter som ligger på andra departements budgetar trots att de i själva verket är förvarsrelaterade. Bara kostnaderna för att ta hand om alla kroppsligen och själsligen kvaddade soldater som återvänder från Afghanistan och Irak kan uppgå till 1, 3 biljoner (1 300 000 000 000) dollar.[xii] Det är en utgiftspost som inte ligger på försvarsbudgeten. Lik förbaskat är den en nästan oundviklig konsekvens av krigen.

Det kan noteras att om man håller sig till de (tvivelaktiga) officiella siffrorna skulle USA:s försvarsutgifter utgöra 42, 8 procent av hela världen militära kostnader, Kina har de näst största på 7,3 procent.[xiii] Till det kommer att USA har stora och växande problem med sin infrastruktur där det skulle krävas stora investeringar. Det handlar om broar som rasar. Om gasledningar som exploderar. Om hur färjorna i delstaten Washingtons skärgård mest består av rost. Skolväsendet är också ett problem.

Så inte undra på att det troligen hade krävts hjärtkirurgi istället för plåster.

Men plåster är av allt att döma vad president och kongress har i åtanke.

Trots det: det faktum att den dittills heliga försvarsbudgeten för första gången ändå ligger på bordet, föremål för diskussion är i sig en smärre revolution. En försvarsskribent förklarar:

”Medlemmar av Kongressen granskar alltoftare försvarsbudgeten som en post där man kan reducera utgifterna och få ner det federala underskottet, ett tecken på att de utgifterna inte längre är helig.”

Försvarsminister Gates har hörts förklara att ”pumpen” av ständiga ökningar in i den amerikanska försvarsbudgeten måste betraktas som stängd och kommer att förbli det under all överskådlig tid. [xiv] Han har också hörts tala om, ”Extremt budget tvång”.[xv]

”Inget är immunt.” förklarade den republikanske senatorn Jeff Sessions, ”Försvaret måste ta en del nerskärningar”.[xvi] Till och med den höggradigt konservativa Tea Party rörelsen har hörts humma om försvarsbudgeten.

Kort sagt: det går inte. Inte i det långa loppet. De flesta vet om det. Kanske var det också orsaken till att försvarsminister Gates och ÖB Mullen var så utomordentligt o-entusiastiska över interventionen mot Libyen.

Inte så att Robert Gates eller Michael Mullen omvänts till blida pacifister. Om det gick skulle de säkert se floden av guld in i sin krigsmakt fortsätta och växa.

Å andra sidan: om stora delar av de amerikanska statsfinanserna riskerar att skära ihop ja då kommer basen på den pyramid som försvaret står på falla ihop.  Överbefälhavaren Mullen har rentav förklarat att det största hotet mot Amerikas framtid håller på att bli statsskulden.[xvii]

Inte Al Qaida. Inte Kina. Inte Ryssland.

Statsskulden.

Betyder detta vändpunkten? Är detta det ögonblick när försvarsutgifterna kommer att börja glida utför?

Sakta i backarna. Det finns gränser för den ekonomiska självbevarelsedriften.

De besparingar som försvarsminister Gates aviserar skulle inte komma förrän på lång sikt. Om de någonsin kommer. Just här och nu vill han istället ÖKA försvarsutgifterna istället. Försvarsbudgeten för år 2012 skulle uppgå till 553 miljarder dollar (officiellt) vilket fortfarande innebär en tillväxt.

”Besparingarna” går i själva verket ut på att de återkommande ökningarna som kommit varje år ända sedan 2001 – förhoppningsvis – skall kunna övertalas att plana ut ända fram till år 2015.[xviii]

Återigen handlar det om klistra ”plåster när det behövs hjärtkirurgi”. Både republikanska och demokratiska politiker talar om att försöka röka ut ”ineffektivitet” och ”slöseri” i försvarets projekt. En hel rad, mer eller mindre urspårade materialprojekt uppges ha skrotats.

Ingen verkar leka tanken att man kanske skulle behöva avsluta några krig. Med interventionen i Libyen (som skall ha kostat 100 miljoner dollar bara under det första dygnet) har åtagandena istället ökat ytterligare ett snäpp.[xix] Överlag verkar en hel del människor ha aningen svårt att bestämma sig för vad de egentligen vill. Senator John McCain har å ena sidan rasat mot slöseriet för att i nästa omgång krävt ”hårdare tag” mot Syrien, den senaste krishärden. En annan senator, Joe Lieberman har rent Syrien borde göra till ”nästa mål”.[xx]

Många av de tänkta besparingarna håller på att ätas upp innan de ens hunnit komma igång.

●●●
Så där står man på våren 2011. Ambitionerna är oförminskade. Åtagandena bara växer. Resurserna håller på att ta slut.

Omsvängningen kom snabbt, rasande snabb.  Under lördagen inleddes de franska flygräderna mot de Khadaffi – lojalistiska styrkor som höll på att avancera in i i Cyrenaika.

I lördags slogs man fortfarande i västra Benghazi. På måndagen är man tillbaka vid Ajdabia, 150 kilometer söderut. Telegrahs korrespondent Rob Crilly som följt med en rebellkolonn noterade att det fortfarande pågick strider i staden. En rebellstryka i staden hade blivit inringad men hade lyckats hålla ut.

Utanför Ajdabia råkade kolonnen som Crilly följde i ett bakhåll och tvingades göra halt. Fyra man hade stupat.

Det gick inte att undsätta den belägrade garnisonen i Ajdabia tills vidare.[i] Khadaffi lojaliterna hade grävt ner sig och verkar vilja blockera vägen mot Sirte. Lägg därtill att man, som vanligt, hade kört ifrån sitt underhåll.[ii]

●●●
Redan medan Khadaffilojalisterna fortfarande ryckte fram fanns bedömare som ansåg att han styrkor höll på att bli uttänjda över ett alltför stort område. Lägg därtill att det kommit till sega strider mot rebellerna i Ras Lanuf, Brega och Ajdabia som slukat tid och krafter.

Kanske var rusningen mot Benghazi närmast en chansning, ett försök att leverera ett knockoutslag innan det var försent.

Efter att koalitionens flygräder inletts var det försent.

●●●
Nyheten att flygkriget startat hälsades närmast med lättnad i västvärlden.

Ett slags ”där fick han”.

Bland USA:s högsta militära ledning är aptiten på det nya företaget däremot måttlig, för att uttrycka sig milt. Försvarsminister Robert Gates citerade general MacArthur i ett tal till officersaspiranter om att varje försvarsminister som föreslog att man skulle sända en stor armé till ”Asien, eller Mellanöstern eller Afrika” borde få sitt huvud undersökt.[iii]

I förväg hade försvarsminister Gates varnat: att införa en flygförbudszon över Libyen betydde att man måste slå ut dess luftförsvar. I praktiken: krig.[iv] USA:s ÖB Michael Mullen jämrade sig i en intervju över att hamrandet från luften, efter den första tidens jubel, kunde urarta i ett stillestånd.[v]

Istället uppges president Obama, mycket motvilligt, ha omvänts av tre interventionsglada medarbetare, utrikesminister Hillary Clinton, FN ambassadören Susan Rice, och Samantha Power, en amerikansk-irländsk före detta journalist och jurist som stoppats in som special assistent vid nationella säkerhetsrådet. Hillary Clinton hade svängt och anslutit sig till Rice och Power.

Det hade avgjort saken.[vi]

Andra har inte varit lika lyckliga.

Försvarsminister Gates och ÖB Mullen står med ansvaret för två tämligen havererade fälttåg, Irak och Afghanistan. Att få ytterligare en tung och dyr militär börda var inte attraktivt när stora delar av krigsmakten är nersliten.

Och Robert Gates har förklarat att USA kommer att lämna ifrån sig det militära ansvaret till andra så snart som möjligt.

Kanske inom några dagar.[vii]

Obama verkar ha landat i en slags kompromiss. Ja, USA skall gå till storms mot Khadaffi regimen men nej, men kommer att backa ut ur hela företaget så snart som möjligt.

●●●
Så hur skall man ställa sig?

I Sverige har Vänsterpartiet, normalt interventionskritiskt ställt sig bakom. Vänsterdebattören Andreas Malm ville rentav att Sverige skall delta med JAS-plan.

Det finns goda argument för interventionen. Malm ger dem. Utan ingripande skulle Khadaffi kunna slå ner upproret. Därmed skulle luften kunna gå ur hela den revolutionsvåg som svept genom arabvärlden varefter grodorna kan återta sitt kväkande.[viii]

Denne bloggare håller med, dock utan entusiasm.

Det finns invändningar.

Ett är att libyerna tappar äganderätten till sin revolution. Att revolutionen övergår till att bli ett amerikanskt och europeiskt krig mot Khadaffi regimen med rebellerna som ombud.

Ett annat problem är att det mycket väl kan urarta i en långvarig affär. Flyganfall kan sällan på egen hand störta en regim. Det måste till ett markanfall för det skall ske. I en intervju verkar Andreas Malm tänka sig att rebellerna snabbt kommer att kunna svepa in i Tripoli med sitt nyförvärvade flygunderstöd.

Det är tvivelaktigt. Rebellernas styrka består för närvarnade av glada amatörer. Modiga men odisciplinerade. (Efter en strid i början av konflikten noterades att de flesta av rebellernas sårade hade träffats av den egna sidans eld).[ix] Att förvandla dem till något som liknar en armé tar tid. Kanske år. De långa avstånden i Libyen var ett problem som på sin tid fick luften att gå ur många offensiver under striderna mellan den tyska Afrikakåren och den brittiska armén. Det tyska överkommandot uppskattade att för smidigt kunna att försörja Afrikakåren hela vägen från Tripoli till Kairo skulle det behövas en tross på fler lastbilar än vad hela östfronten förfogade.

Det var ständigt samma historia. En framgångsrik offensiv gjorde att trängväsendet inte hann med att försörja trupperna med bränsle och ammunition. Fordon havererade i massor på grund allt ökendamm som trängde in i motorer och rörliga delar. Det var ett problem som på sin tid också fick mycket välutrustade och diciplinerade arméer rynka på pannan. För att kunna vinna skulle med andra ord behövas TVÅ arméer. En armé av stridande soldater som anfaller. En andra, stor armé av trängförband som håller den stridande armén försörjd. Trängen skulle troligen behöva förbruka mer bränsle än den för fram till fronten.

Ett annat mörkt hot ruvar i USA.

De mest extrema hökarna, framför allt de neokonservativa, men också deras motsvarigheter bland demokraterna, har varit grundligt och befogat utskämda efter fiaskot i Irak.

Libyen har fått dem alla att piggna till. Paul Wolfowitz –mannen som pratade igenom invasionen av Irak- har börjat framträda i debattprogrammen igen. Återigen är Wolfowitz och hans vänner betraktade som ett framstående utrikespolitiskt orakel och  återigen är de förlåtna för sina aningen felaktiga prognoser när det gällde Irak. Bill Kristol, redaktör för Weekly Standard vill rentav sätta in amerikanska marktrupper i Libyen. (Han säger inte hur de skall skakas fram med armén uppbunden av två fälttåg samtidigt.)[x]

Det handlar om en kategori rådgivare som är notoriskt dåraktiga, som ständigt vill gå till angrepp, och som ständigt underskattar svårigheterna. Får de händerna på de utrikespolitiska styrspakarna kommer de inte att hejda sig förrän de slutgiltigt har kört Amerika in i bergväggen. Med all sannolikhet kommer de nu att peka på Libyen som ett lysande prejudikat.

Med all sannolikhet agitationen för ett angrepp på Iran återupptas med förnyad styrka. (”Men vad bråkar ni över? Ni var ju med på angreppet på Libyen.”)

Men, men. En sak i sänder.

Och nu går fronten vid Ajdabia igen.

[ii] ”Rebels report air strikes, eye Libya east town” av Mohammed Abbas, Reuters, 21 mars 2011.

[iii] ”Gates tells cadets to continue changing Army culture”, FtLeavenworthLamp.com, 3 mars 2011.

[iv] “Gates: Libyan no-fly zone means attacking Libya” av David Martin, bloggen Political Hotsheet, på CBS news, 2 mars 2011.

[v] ”US commander warns of Libya stalemate” osignerad, Al Jazeera, 20 mars 2011.

[vi] “Obama Takes Hard Line With Libya After Shift by Clinton” av Helene Cooper och Steven Lee Myers, The New York Times, 18 mars 2011.

[vii] ”Robert Gates: Libya Mission Handoff In Days, U.S. Will Not Have ‘Preeminent Role” osignerad, Huffington Post, 20 mars 2011.

[viii] ”Försvara Libyens folk med svenska JAS-plan” av Andreas Malm, SVTdebatt, 20 mars 2011.

[ix] ”Libya braces for prolonged conflict” osigerad, Al Jazeera, 7 mars 2011.

[x] ”Bill Kristol calls for U.S. ground forces in Libya” av David Edwards, The Raw Story, 20 mars 2011.

När CNN:s team ledsagades till Zawia den 27 februari hade tanken tydligen varit att Khadaffi regimen skulle demonstrera hur den återtagit kontrollen efter ett motanfall. Enligt Nic Robertson upptäckte de snarast att regeringens kontroll höll på att smulas sönder igen. Delar av staden var utbränd och härjad. Soldater de stötte på berättade utan omsvep att de bytt sida och var trötta på Khadaffi styret[i].

Som en bekräftelse på att slutet närmar sig rapporteras att arbetarförstaden Tajoura, tätt inpå Tripoli glidit ur regimens kontroll efter flera dagar av demonstrationer.[ii]

Kort sagt, Khadaffi regimen kontrollerar ett allt mindre område, det mindre området smulas dessutom ständigt upp i allt mindre delar. Det gamla övertaget i militär styrka håller också på att försvinna. Det kommer fler och fler rapporter om att militära förband som gått över till rebellernas håller på att reorganisera sig. Bland annat uppges att trupper från Cyrenaika på att samlas i Zawia och förbereder sig på att gå mot Tripoli för att avsluta alltsammans.[iii]

Reaktioner

Hela den monumentala händelsekedja som började med buller i Tunisien, som växte till en revolution, som tände en annan revolution i Egypten och  som fått hela arabvärlden mellan Atlanten till Persiska viken att formligen bågna av oro, revolter och protest, allt medan yrvakna kommentatorer i Europa och Amerika försöker få rätsida på alltsammans.

Göran Rosenberg skrev att man kanske måste introducera en ny tideräkning i Mellanöstern, före och efter Tahrir-torget.[iv]

Man kan gå tillbaka till spillra från den gamla tideräkningen, från 2002 där den amerikanske policy snickaren Kenneth Pollack lägger ut texten om skälen för att USA borde invadera Irak.

Ett par av de frågor som Pollack funderade över var om vad den arabiska ”gatan” skulle säga om en invasion av Irak.

”Won’t the Arab ”Street” Rise up?”

I sin bok avhandlar Pollack saken på två sidor.  Två sidor av 490.[v]

Han avfärdade tanken efter en tämligen kort fundering. Pollack anförde ”somliga kommentatorer” som förklarade att den ”arabiska gatan” (eller i klartext den arabiska allmänna opinionen) aldrig betytt någonting. Inget att bekymra sig över när planerna skulle ritas upp. Något som politiker i väst och arabiska statschefer själva ryckte på axlarna över, funderade litet förstrött över innan de fortsatte som vanligt.

Kanske var det den gamla inställningen. Nio år avlägsen. Den kunde lika gärna ha kommit från en annan eon.

Nu i slutet februari 2011 har den en gång så lätt avfärdade arabiska allmänna opinionen istället placerat sig bredbent, mitt på scenen. Den kommer inte att kunna viftas bort längre när planerna skall göras upp. Den en gång så ointressanta arabiska allmänna opinionen har redan tvingat två livstidspresidenter att packa sina väskor, en tredje väntar på att störtas, nervösa monarker och presidenter över Nordafrika, Mellanöstern, Arabiska halvön lova reform, bot och bättring.

Utanför arabvärlden har reaktionerna varierat från intresse förtjusning och glada hejarop till surmulna huvudskakningar när den ena livstidspresidenten efter den andra började falla.

Det kan vara värt att dröja litet vid de där surmulna huvudskakningarna litet för titt som tätt kommer de just exakt från de debattörer som tidigare ofta och gärna talade om behovet av politisk reform i arabvärlden.

Kanske just var kom sig surmulenheten av tanken att behöva rucka på ömt vårdade fiendebilder av arabvärlden. Kanske träffade Lennart Franzell på bloggen Det Progressiva USA huvudet på spiken när han påpekade att det här mycket väl kan betyda att bland annat Folkpartiet förlorar sitt ömt vårdade tolkningsföreträde i Mellanösternfrågan.[vi]

I åratal har Per Ahlmark, Cecilia Wikström (och dessförinnan Herbert Tingsten) som lagt ute texten i den svenska debatten om var skåpet skall stå i Mellanösternfrågan och hur araber ”egentligen är”. Kanske en av de mest kända företrädarna för den tanketråden är ”terroristexperten” Magnus Norell som ganska omgående gick ut i Svenska Dagbladet och klagade över att det muslimska brödraskapet skulle ta över Egypten.[vii]

Och som brukligt speglar Magnus Norells expertutlåtanden rådande israelisk inställning.

På ett ganska tidigt stadium hade exempelvis Shaul Mofaz, ordförande i Knessets försvars och utrikesutskott förkunnat att det bästa skulle vara om president Hosni Mobarak lyckades kväsa protesterna.[viii] Och där fanns också en växande ångest över att USA inte på allvar tänkte hindra Moubarak från att falla.

En kommentator kallade det för ”ett skott i ryggen från Uncle Sam”.[ix] Enligt dr Shmuel Bachar höll den israeliska regeringen på att drabbas av panik.[x]

Den ångesten verkade också gripa omkring sig bland USA:s neokonservativa. Daniel Pipes förklarade att det hela i själva verket handlade om ett försök från islamisterna att gripa makten men tillade förhoppningsfullt att militärerna till sist skulle kunna behålla den yttersta kontrollen, både i Egypten och Tunisien.[xi]

Frank Gaffney och Charles Krauthammer sa samma sak i sina kolumner. Visst kunde det vara trevligt med demokrati i mellanöstern MEN…

Sen följde en ström av invändningar, tänk på Iran, tänk på franska revolutionen och kom inte Hitler till makten på demokratiskt sätt?[xii]

Men snart kom en omsvängning.

I mitten av februari levererade det neokonservativa nätverkets inofficiella kronprins William ”Bill” Kristol ett stycke i sin egen tidskrift Weekly Standard som polemiserade mot Krauthammer. Amerika borde ställa upp för frihetens sak med dunder och brak.[xiii]

Det stycket gjorde Hans Bergström alldeles varm i Dagens Nyheter. Här hade man äntligen beviset för att de neokonservativa är orättvist förtalade. Att de i själva verket är idealistiska demokratiivrare.[xiv]

Eller?

Man skulle också kunna ställa sig frågan om inte Bill Kristol i själva verket är mycket slug. Moubarak diktaturen var vid det laget bortom all räddning. I stället för att mana på den döda hästen borde man helt sonika byta. Och vid det laget höll den proteströrelsen på att välta en annan diktatur som länge stått på Amerikas hatlista. Libyen.

Och tämligen omgående har det neokonservativa nätverket övergått till att kräva att president Obama skall låta amerikanska styrkor intervenera för att välta de sista resterna av Khadaffi styret överända.

På sätt och vis har de placerat sig i ett ”vinna vinna” läge. Skulle Obama regeringen gå dem till mötes, ja då har man fått till stånd ytterligare en av de utrikesinterventioner som neokonservativa brukar älska så högt. Skulle det INTE ske ja då har de istället ytterligare tillhyggen mot president Obama. Och ganska omgående har Weekly Standard börjat följa upp med angrepp på Obama regeringen för att inte uppträda tillräckligt ”resolut”.[xv]

Runtomkring i det neokonservativa nätverket har lobbykampanjen inletts. Från Washington Institutet för Nära Östern Politik (The Washington Institute for Near East Policy, Magnus Norells arbetsgivare) kom både lock och pock. Libyen hotades av humanitär katastrof, det fanns en skyldighet att ingripa. Där borde också finnas en chans framhöll de. Den libyska regiment höll på att kollapsa, dess krigsmakt var försvagad.

Vore inte det ett ypperligt tillfälle låta den amerikanska armén få svinga flaggan?[xvi]

Den gamle neocon granskaren Jim Lobe vet att berätta att öppna brev börjat dyka upp, bland annat undertecknade av Bushs förre statssekreterare Paul Wolfowitz, som manar till någon form av ingripande.[xvii] Allt efter inövat mönster för lobbyarbete inför de gamla interventionerna från Balkan och Irak.

●●●
Från Libyen meddelas att Muammar Khadaffi hållit ytterligare rätt osammanhängade ett tal. Bland annat skall han ha sagt att hans folk älskade honom.[xviii]

[ii] ”Tripoli braces for bloody battle” osignerad, The National, 27 februari 2011, The National.

[iii] ”Rebels in Libya Gain Power and Defectors” av David D Kirkpatrick och Kareem Fahim, The New York Times, 27 februari 2011.

[iv] ”Efter Tahrirtorget” Göran Rosenberg, Dagens Nyheter, 15 februari 2011.

[v] ”The Threatening Storm; The Case for Invading Iraq” Kenneth Pollack, Random House, New York, 2002, sid 360.

[vi] ”Jasminrevolutionen, Israel och Folkpartiet förlorar tolkningsrätten till Mellanöstern” av Lennart Franzell, bloggen Det Progressiva USA, 23 februari 2011.

[vii] ”Muslimska brödraskapet en del av problemet” Magnus Norell, Svenska Dagbladet, 8 februari 2011.

[viii] ”Mofaz: It’s best for Israel if Mubarak overcomes protests” av Rebecca Anna Stoil, Jerusalem Post, 1 februari 2011.

[ix] ”Israel shocked by Obama’s “betrayal” of Mubarak” av Douglas Hamilton, Reuters, 31 januari 2011.

[x] “Israel’s government raises alarm at events in Egypt” av Rachel Shabi, Guardian, 4 februari 2011.

[xi] ”PIPES: Turmoil in Egypt” av Daniel Pipes, The Washington Times, 31 januari 2011.

[xii] ”Who doesn’t love a democratic revolution?” av Charles Krauthammer, syndikerad kolumn, 4 februari 2011. ”The Muslim Brotherhood is the enemy” av Frank Gaffney, i The Washington Times, 31 januari 2011.

[xiii] ”Stand for Freedom” av William Kristol, Weekly Standard, 14 februari 2011.

[xiv] ”USA:s svåra roll” kolumn av Hans Bergström, Dagens Nyheter, 11 februari 2011.

[xv] ”Obama Squeaks Up” av William Kristol, Weekley Standard, 7 mars 2011.

[xvi] ”U.S.-NATO Intervention in Libya: Risks and Benefits” av Jason Hanover och Jeffrey White, WINEP, 24 februari 2011.

[xvii] ”U.S.:Neo-Con Hawks Take Flight over Libya” av Jim Lobe, IPS, 27 februari 2011.

[xviii] ”Libya protests: Gaddafi says ‘all my people love me’” BBC, 28 februari 2011. Via Peter Hjukström.

En kommentator undrade skrämd om president Barack Obama egentligen har kontroll över sina egna generaler eller om de kontrollerar honom.
Inledningsvis var det relativt enkelt. USA skulle dra ner på sina åtaganden i Irak och göra en satsning i Afghanistan. Det var vallöftet. Det hade Barack Obama blivit president på.

I praktiken ansågs Obama inte ha något större intresse för att fastna i ett långdraget fälttåg i Afghanstan heller. Enligt Bob Woodward skall Obama ha sagt:

”Det behövs en plan för hur vi skall lämna av och komma ut ur Afghanistan. Allt vi gör måste vara inriktat på hur vi minskar vårt fotavtryck. Det är i vårt nationella säkerhetsintresse. Det får inte vara någon prutmån.”

Och på frågan om att skicka ytterligare förstärkningar: ”Jag tänker inte hålla på (med fälttåget) i tio år.”[i]

Den utlovade satsningen på att förstärka den amerikanska expeditionskåren och genomföra en offensiv i Helmand provinsen skulle bli en engångssatsning. Sen kunde återtåget inledas. Obama uppgavs gissa att allmänna opinionen kanske skulle ha tålamod i två år.[ii]

Samma månad kommer nya besked från ovala rummet. I en intervju för BBC:s persiskspråkiga redaktion förklarar nu USA:s president istället: ”Vi kommer att stanna tills jobbet är gjort.”

Mumlet om juli 2011 som slutdatum var därmed lagt till handlingarna. [iii] Nu förkunnades att den rådande strategin var ”sund”.[iv]

Vad hade hänt? Hur kunde Barack Obama gå från att inledningsvis tala om att sätta ett slutdatum för fälttåget till att förklara att det skulle fortsätta på obestämd tid?

Vad som verkar ha hänt var att president Obama drabbats av en veritabel arbetsvägran från sina befälhavare, kombinerat med en lobbykampanj.

●●●
Under sin första tid i Vita Huset HADE Obama pressat sina befälhavare för att få dem att kläcka ur sig en plan för hur fälttåget mot Afghanistan skulle kunna avvecklas.

Från befälhavarna kom som svar… ingenting.

Istället fick president Obama istället idel planer som förutsatte förstärkningar och krigföring på obegränsad tid. Inget mer. Befälhavarna, i synnerhet chefen för Mellanöstern David Petraeus och USA:s överbefälhavare amiral Michael Mullen satte sig på tvären mot allt tal om nerdragningar. Försvarsminister Gates understödde.

Med andra ord: presidenten beordrar sina befälhavare att förbereda en avveckling av kriget. President Obama själv vill ut.Den allmänna opinionen i USA är utless på alltsammans och vill ut den också. Den amerikanska ekonomin är i olag.

Men befälhavarna lyfter inte ett finger för att lyda order.

Hur kommer de undan med det?

En bidragande orsak kan vara att försvarsminister Robert Gates, amiral Mullen som general Petraeus, chefen för Centralkommandot, CENTCOM, är alla rutinerade, byråkratiska gyttjebrottare. General David Petraeus (gemenligen kallad ”King David”) har dessutom reklamerats upp till ett militärt geni av pressen och kan därför inte sparkas.

Tvärtom. Ända sedan september 2010 har Obamas militära befälhavare anlagt moteld mot sin egen president i form av en ström av uttalanden vars fina poäng är att kriget måste fortsätta på obegränsad tid.

Redan i augusti 2010 fyrade general Petraeus av en lång intervju med New York Times där han öppet argumenterade emot sin presidents (och nominelle överbefälhavare) tilltänkta politik och dinglade med framgångar som trupperna skall ha vunnit under offensiven i Helmand.[v]

Möjligen kan ytterligare ett inslag ha varit den offensiv som inleddes kring Kandahar.

Samma tema har upprepats från general Petraeus gång på gång under hösten. De amerikanska trupperna hade vunnit ”hårt omstridda” vinster även det gick trögt. ”Som att se gräset växa eller färgen torka.” Ja, CENTCOM chefen ansåg att hela affären mycket väl kunde rulla på i tio år eller så.[vi]

Underförstått: Den politiska ledningen tänkte väl inte vara så fräck att den avbröt alltsammans innan färgen torkat färdigt och gräset vuxit upp?

Helhetseffekten blir rätt underlig. Kriget håller på att vända är budskapet. Allt kommer att gå vägen. Det framgångsrika kriget kan samtidigt mycket väl fortsätta att rulla på i ytterligare ett decennium eller två.

Det har kommit en ström av uttalanden från andra generaler, byråkrater vid Pentagon och från försvarsminister Gates. De har fått understöd av rapporter från allehanda tankesmedjor (som den neokonservativa tankesmedjan American Enterprise Institute.[vii])

Temat är ständigt detsamma. Vändpunkten väntar bakom nästan krök. Allt går i själva verket finfint. Det gäller bara att hålla ut och att INTE inleda något tillbakadragande.

(Den som tar del av rapporter om hur BRA fälttåget går som släpps av försvaret och allehanda tankesmedjor gör klokt i att koppla på den källkritiska varningsradarn. De kan mycket väl ingå i den pågående lobbykampanjen.)

Och nu har president Obama som sagt börjat sväva på målet och lämnar motstridiga besked om vad de långsiktiga avsikterna egentligen är.

Vicepresident Joe Biden förkunnade under ett besök i Afghanistan att de amerikanska trupperna mycket väl kunde stanna efter 2014 också.[viii]

Helhetsbilden är bekymmersam. Som president BORDE Obama vara den som håller i tyglarna. Och de tyglarna drogs inledningsvis i riktning mot ett avvecklande av kriget. Istället har en ohelig allians av militära befälhavare och byråkrater lyckats manövrera bort den politiska ledningen från föresatsen att börja trappa ner konflikten. Man kan notera att president Truman inte tvekade att sparka den populäre generalen Douglas McArthur under Koreakriget för att visa var skåpet skulle stå. Obama har tidigare sparkat general Stanley McChrystal som befälhavare i Afghanistan efter att denne hörts stänka spydiga kommentarer om regeringen.

Den gången hade den civila ledningen lyckats sätta den militära på plats.

Det var då det frestas man tillägga.

Under hösten 2010 och de första månaderna av 2011 har General Petraeus ohämmat tillåtits bedriva en egen politisk kampanj för att tvinga den politiska ledningens hand. Han har också hörts kläcka ur sig rätt föraktfulla omdömen om president Obama själv. (“the White House is [fult ord] with the wrong guy.“)[ix]

●●●
Han presenterades bara som en ”hög officer” i den danska armén. Han talade anonymt i intervjun. Kriget i Helmand provinsen var förlorat förklarade han.[x] Upp till 36 000 människor uppgavs vara på flykt från striderna nere i söder. AFP interjvuade en man vid man Abdul Ghafar. Abdul Ghafar berättade att han flytt från angrepp från talibaner och främmande styrkor. Skörden hade gått förlorad. Hemmet var sönderbombat. Nu fanns inget kvar längre.[xi]

[ii] “Woodward Book Says Afghanistan Divided White House” av Peter Baker, 21 september 2010, New York Times.

[iii] ”US in Afghanistan until job is done: Barack Obama” osignerad, 25 september 2010.

[iv] ”Obama envisions no major changes in Afghan strategy” av Karen DeYoung, The Washington Post, 18 september 2010.

[v] ”Petraeus Opposes a Rapid Pullout in Afghanistan” av Dexter Filkins, The New York Times, 15 augusti 2010.

[vi] ”Gen. David Petraeus: Afghanistan like watching ‘paint dry’” av Andy Barr, Politico, 14 september 2010. “Petraeus foresees long haul in Afghanistan” osignerad, UPI, 14 september 2010.

[vii] ”A Winnable War” av Frederick Kagan, American Enterprice Institute, 28 juni 2010 och Weekly Standard, 5 juli 2010.

[viii] ”Biden Assures Karzai of Aid From U.S. Beyond 2014” av Ray Rivera, New York Times, 11 januari 2011.

[ix] “Obama battles with advisers over Afghan exit plan” av Pat Lang på bloggen Sic Semper Tyrannis, 22 september 2010.

[x] ”Officer: Afghanistan-krig kan ikke vindes” osignerad, nyhederne, Dannmarks TV 2 6 februari 2011. Länken lånad från Peter Hjukström.

[xi] ”Ghost villages left as 36,000 Afghans flee war” av Marc Bastian, AFP, 9 februari 2011.

Det blev en smärre avskedstillställning den 21 oktober för mannen som ansågs vara Obamas bästa utnämning skulle avgå.

Obamas fru Michelle var där, vicepresident Joe Biden likaså.

Biden pratade om att han hade känt mannen som varit Obamas bästa utnämning i 25 år.

En av deltagarna tyckte det var en riktigt trevlig tillställning.[i]

●●●
Att utnämna pensionerade generalen James Jones till chef för Barack Obamas nationella säkerhetsråd ansågs på sin tid vara den viktigaste gesten Obama gjorde mot sin progressiva bas.

Jones uppdykande på scenen som fick somliga amerikaner att dra en lättnadens suck medan andra huttrade av obehag. För James Jones hade rykte om sig att inte vara ”en vän av Israel”.

Efter en inspektionsresa till Västbanken hade general Jones författat en otaktiskt rättfram rapport om den israeliska ockupationspolitiken som fått stora delar av Bush regeringen att skruva på sig besvärat. Det var dessutom svårt att avfärda honom som ytterligare en förvirrad nippertippa. Jones var veteran från Vietnamkriget, hade varit befälhavare för marinkåren och NATO överbefälhavare. Han var axelbred och hade fast klarblå blick och passade nästan överdrivet bra in på hur amerikaner brukar vilja föreställa sig sina militärer.

Det som hade varit en black om foten under Bush men framstod snarast som ett löfte när Barack Obama skulle bemanna sin regering.

En ny tanke fanns i luften i Washington när Obama tillträdde, tanken att USA:s nära förhållande till Israel snarare var en black om foten än tillgång. Att de båda ländernas intressen inte är identiska. Att Amerika borde försöka identifiera vilka som var dess egna egentliga intressen i Mellanöstern.

Den hade först ventilerats av professorerna Mearsheimer och Walt i deras bok om Israels amerikanska lobby. Den hade gripit omkring sig alltmer bland amerikanska tjänstemän, diplomater och officerare. Där fanns en nymornad amerikansk palestina-rörelse, vars medlemmar ofta hade jobbat hårt och entusiastiskt i Obamas valrörelse.

Vanligtvis ville man inte se någon brytning mellan länderna. Mearsheimer och Walt ansåg exempelvis att USA gärna kunde komma till Israels undsättning om landet hotades på riktigt.

USA skulle alltså inte vända sig mot staten Israel. Däremot ville många se Amerikanska regeringen inta en mer självständig hållning och sluta skriva ut den ena blanco checken efter den andra. En hållning där man var beredd att understundom ryta ifrån mot den israeliska regeringens påfund vad gäller ockupation och återkommande angrepp på grannländer.

Faktum är att det fanns en hel del israeler som förklarade att också de ansåg att det vore en ypperlig idé. Det skulle förhoppningsvis dämpa ner verksamhetsivern hos Israels nationalreligiösa falang.

Och att plocka in en man som James Jones var en gest mot den växande Israel skeptiska strömningen i Amerika. Kanske han skulle kunna få saker att hända?

●●●
Det fanns en förhoppning som sagt. Den förhoppningen håller på att dö nu. Enligt vad diverse anonyma tjänstemän berättade för Politico så gjorde James Jones en hel del goda och gedigna insatser som emissarie men Obama släppte aldrig in honom i sin inre krets.[ii]

Ganska snart kom också uppgifter om att det pågick en viskningskampanj mot Jones. I en kolumn i Washington Post hävdade Sally Quinn att reportrar runtom i Washington ringdes upp av diverse välplacerade individer och pepprades med skvaller om Nationella säkerhetsrådets chef.[iii]

Han anklagades för att vara lat.

Om James Jones sas det att han bara arbetade nio eller tolv timmar om dagen. Det gjordes gällande att i nationella säkerhetsrådet var man minsann tvungen att jobba 24 timmar om dagen 7 dagar i veckan, (en fysisk orimlighet för den som inte skall drabbas av sammanbrott och hallucinationer efter några veckor). Jones fick inte stå bredvid presidenten när pressbilder skulle tas så James Jones var förmodligen ”ute”.

Den före detta underrättelsemannen Pat Lang gissade på att viskningarna kom från neokonservativt håll, möjligen med bistånd från AIPAC.

Och redan i mitten av maj 2009 ställdes frågan om Barack Obama verkligen var mannen som ställde upp bakom en underordnad som det började blåsa kallt omkring.

●●●
Nu i oktober 2010 kommer beskedet att James Jones efterträdare kommer att bli hans ställföreträdare Thomas Donilon. Den gamle generalen hade inte sparkats men ”inte direkt uppmuntrats att stanna.”[iv]

Reaktionerna har varit blandade. Laura Rozen försökte hurtigt ”skriva upp” Donilon. Han var minsann en duglig administratör. Nu skulle det bli ordning och reda efter den late Jones.[v]

Andra ser på efterträdaren med föga entusiasm.

Donilon var en duglig byråkrat, visst, visst. Han hade en bevisad förmåga att få pappren att flöda smidigt genom regeringsförvaltningen, joo då. Obama trivdes i Thomas Donilons sällskap. Ytterligare en poäng.

Han var en gammal kumpan till vicepresident Joe Biden. Problemet var att det inte fanns mycket mer än så. Han hade aldrig sagt eller gjort något värt att notera. Donilon har aldrig hörts formulera någon briljant strategisk tanke. En diplomat jämförde honom med en kinesisk eller turkisk hoveunuck, en man som tillbringat hela sitt liv inom palatsets och hovets murar.

Han hade aldrig sagt eller gjort något som krävde en gnutta moraliskt mod. [vi] Något som annars hade kunnat behövas i ett land som befann sig i ett allt vanskligare läge.

Något som Thomas Donilon däremot hade ypperliga förbindelse med AIPAC. Bland annat hade han under sin tid som advokat arbetat för familjen Pritzker, Obamas viktigaste kampanj bidragsgivare.[vii]. En av de som Obama regeringen ansåg sig behöva stryka medhårs när det drog ihop sig till mellanårsval i november. Till yttermera visso hade Vita Huset inlett en veritabel propagandaoffensiv för att bevisa sin glödande kärlek till Israel. Både Hillary Clinton och James Jones skickas fram för att hålla anföranden inför proisraeliska tankesmedjor.[viii]

Och den senaste omstuvningen av Nationella säkerhetsrådet föll i god jord på det hållet. AIPAC:s talesman uppgav för Jewish Telegraphic Agency:”Tom Donilon förstår att världen är farlig. I varje ställningstagande genom hans karriär har han varit en stark anhängare av Amerikansk – Israeliska relationer”.[ix]

[ii] ”James Jones never made it to President Obama’s inner circle” av Ben Smith, Glenn Thrush och Laura Rozen, Politico, 8 oktober 2010.

[iii] ”Gen. Jones and the Anonymous Long Knives” av Sally Quinn, The Washington Post, 18 maj 2009.

[iv] ”James Jones never made it to President Obama’s inner circle” av Ben Smith, Glenn Thrush och Laura Rozen, Politico, 8 oktober 2010.

[v] ”James Jones never made it to President Obama’s inner circle” av Ben Smith, Glenn Thrush och Laura Rozen, Politico, 8 oktober 2010.

[vi] ” On Tom Donilon: A few questions and reservations” av Stephen Walt, blogg på Foreign Policy, 12 oktober 2010. “Freeman: Donilon appointment reflects politicization of foreign policy by a solipsistic gov’t” av Chas Freeman, på Bloggen Mondoweiss, 11 oktober 2010.

[vii] “Change: Obama’s New Adviser Close to Israel” av Elad Benari, Arutz Sheva, 13 oktober 2010.

[viii] “W.H. launches Israel P.R. offensive” av Laura Rozen, Politico, 23 april 2010.

[ix] ”New U.S. security chief has solid pro-Israel ties” av Ron Kampeas, Jewish Telegraphic Agency, 8 oktober 2010.