Site menu:

Rapporter från Vindskupan

Kontakt

Blogg

[Valid RSS]
Prenumerera Creeper Politik
Alla Webbhotell

Arkiv

Sökning på Vindskupan

Annons

Kalender

May 2015
M T W T F S S
« Mar   Aug »
 123
45678910
11121314151617
18192021222324
25262728293031

Senaste kommentarer

Kategorier

Senaste inlägg

Vem som vann slaget om tidsandan

Eller varför SD ligger ypperligt till

Sverigedemokraterna är lamslagna. Partiledaren Jimmie Åkesson är sjukskriven. De har drabbats av upprepade skandaler.

Det märks inte i opinionsmätningarna. Stödet för partiet förblir orubbat och ökar rentav i de senaste undersökningarna.

Hur kommer det sig?

I Dagens Nyheter var Peter Wolodarski mycket förbryllad men gissade att det berodde på Socialdemokraternas förvirring.[i]

Denne bloggaren misstänker att DN:s chefredaktör missar poängen. Inte så ovanligt i och för sig. Sverigedemokraterna har visserligen sjunkit ner i en organisatorisk röra men det kvittar. De har vunnit slaget om tidsandan. ”Deras” frågor ligger ideligen i centrum för debatten. När till exempel moderaternas Beatrice Ask, med stöd av sin partiledare Anna Kindberg Batra, gör utspel om att klämma åt de rumänska romer som kommer till Sverige för att tigga, kortare eller längre perioder, ja då börjar samtidigt SD lukta som en ros.[ii]

De hade ju haft ”rätt” hela tiden. Beviset är ju hur ”fina” partier som Moderaterna och Folkpartiet låter debatten snöa in på deras frågor.

Glömda är den tid när de började som en sammanslutning av nynazistiska och vitmakt grupper. Frågan om hur man skall göra sig av med cirka 4 000 rumänska romer är en fråga som förtjänar uppmärksamhet på högsta nivå.

Kanske tänker sig Beatrice Ask att hon befinner sig i ett ”win-win” läge, ett där hon kommer att knipa poäng hos rasistiska väljargrupper och dessutom ”sköta det snyggt”.

All, och jag menar verkligen ALL erfarenhet visar att det inte fungerar. Jo Beatrice Ask kanske lyckas knipa litet poäng men i det långa loppet är det SD som vinner. ”Deras” frågor, deras sätt att se på världen hamnar i centrum. Sverige står och faller på frågan om tiggeri, dessförinnan om muslimska slöjor. Inte hur hur fler och fler fasta anställningar dunstar bort. Uppskattningsvis två miljoner.

De betraktades en gång i tiden som ryggraden i den svenska ekonomin.

I deras ställe har Sverige fått 700 000 projektanställningar, vikariat, uthyrningar etc.

En bekant till denne bloggare plockades in för att reorganisera ett kontor. Hon reorganiserade det, fick det att fungera.

Nu fungerar det,” blev beskedet från ledningen, ”nu kan du gå.”

Tillbaka ut i kylan.

Där har man ett riktigt problem.

Men det diskuteras sällan. Romska tiggare är däremot värda full uppmärksamhet, där skall Sveriges problem lösas.

Undra på att SD ligger ypperligt till.


[i]         ”Löfvens seger leder mot permanent försvagning” av Peter Wolodarski, Dagens Nyheter, 3 maj 2015

[ii]         ”Vi föreslår att organiserandet av tiggeri ska kriminaliseras” av Beatrice Ask och Tomas Tobé, Dagens Nyheter, 30 april 2015.

Kommentarer

Comment från Kerstin
Tid 8 May, 2015 kl 15:12

Men att plocka fram vad SD röstat för i riksdagen är inte på poulärt i journalistkretsar. De gillar ju RUT och ROT- avdrag och den tusenlapp de fått mer i plånboken. Vad bryr sig journalisterna då om barn, gamla och sjuka som far illa, de där som SD talar så varmt om men röstar emot i riksdagen.

Comment från Lennart
Tid 10 May, 2015 kl 15:14

Tidsandan är ett begrepp som borde användas mer. Varför växer insikten om sociala orättvisor plötsligt upp? Man talar om paradigmskiften som plötsligt får människor att uppmärksamma nya trender, nya missförhållanden. Hur uppstår paradigmskiften? The Summer of Love här i San Francisco 1967 är ett exempel på ett fenomen som hade långa anor med en ny generation som vuxit upp sedan Andra Världkriget. Samma med HBT och BDS-rörelserna här i USA.

Comment från Jan Wiklund
Tid 14 May, 2015 kl 11:15

Hmmm… I så fall borde miljöpartiet ligga ypperligt till – men de harvar fram mellan 5 och 10 procent.

Jag tror mer på förklaringen att när S friar till storstädernas medelklass är det fantastiskt många som känner sig frustrerade.

Men det här har andra beskrivit bättre än jag, t.ex. Magnus Marsdal.