Site menu:

Rapporter från Vindskupan

Kontakt

Blogg

[Valid RSS]
Prenumerera Creeper Politik
Alla Webbhotell

Arkiv

Sökning på Vindskupan

Annons

Kalender

February 2015
M T W T F S S
« Jan   Mar »
 1
2345678
9101112131415
16171819202122
232425262728  

Senaste kommentarer

Kategorier

Senaste inlägg

Krypskytt med frågetecken

affisch

Hade den samma film producerats i Ryssland eller Kina hade troligen ingen tvekat en sekund att peka ut den som ett ren propaganda.

Men nu är ”American Sniper” alltså amerikansk, regissören är Clint Eastwood. Warner Brothers distribuerar. Bradely Cooper spelar den Helylleamerikanske Hjälten och Sienna Miller är hans Helylleamerikanska Hustru som alltemellanåt vrider sina händer och säger saker som ”Don’t go Chris” eller att om man flyger för nära elden blir man bränd, innan Chris Kyle återvänder till fronten för nya hjältedåd.

Tillsammans berättar de historien om helyllehjälten, krypskytten Chris Kyle, ”den dödligaste krypskytten i USA:s militärhistoria” med 160 bekräftade ”dödsskott” i Irak. Allt för att ”rädda liv”, ja AMERIKANSKA liv alltså.

(De riktigt upphetsade brukar förvandla detta till att Chris skall ha varit den ”dödligaste krypskytten” som någonsin funnits, vilket kanske stämmer för de som betraktar USA som hela planeten. Det finns i själva verket stor skara ryska, tyska, finska och brittiska krypskyttar som varit effektivare än Chris Kyle.)

Dock, i USA är Clint Eastwoods film en gigantisk framgång. Under premiärhelgen drog den in dubbel så mycket som förväntat. (90 miljoner mot förväntade 42.) ”American sniper” skall ha dragit in mer under en enda helg än vad ”12 years a slave” drog in under hela den tid den fanns på biorepetoaren.[i] Texas har proklamerat den 2 februari som Chris Kyle -dagen. [ii]

En skeptiker skulle kunna tillägga att ”American sniper” är en jättesuccé om man enbart räknar USA. Den har till dags dato dragit in 281 miljoner dollar i USA men lämnat resten av världen rätt kall, där den ”bara” drog in 79 miljoner i den övriga världen. (Jämför med ”Mockingjay” som tjänade in 335 miljoner i USA och 393 miljoner i den övriga världen.)

Där har också följt en upprörd debatt, fram och tillbaka. Är ”American sniper” en propagandafilm eller ett gripande drama om en grabb som var amerikan hela dan? En del kritiker undrar varför det inte ens förekommer så mycket som en viskning om att Kyle deltog i ett ockupationskrig under sina fyra tjänstgöringsperioder till Irak. Några av kritikerna har i sin tur fått dödshot för att de förtalar en Sann Patriot.

I USA:s konservativa bloggosfär cirkulerar ett kärnfullt utbrott.

De som såg den som ”pro Bush/Irak/högern/antimuslims” propaganda och vill kritisera den och våra militärer har jag följande att säga:

Den här filmen var inte för er. Den var för en kille med lera på stövlarna och ett hål i hjärtat och för de familjer som blev kvar att plocka upp bitarna. Gå tillbaka till era kaffe latte. [iii]

Det var rejäla besked, män som Chris Kyle är jordens salt. Kritikerna är en samling bortskämda gnällspikar med tillgjorda manér (de dricker kaffe latte). Filmen berättar om detta praktexemplar, alltifrån hur pappa gav honom hans första gevär när han var åtta år gammal, den tidiga karriären som rodeoryttare, värvning i flottan och introduktion i flottans kustjägare (Navy SEAL).

Man skulle kunna invända att filmen faktiskt tar ställning… genom att återge Chris Kyles version med hull och hår. Clint Eastwoods film bygger nästan helt på Kyles självbiografi där han försäkrar att alla 160 han sköt ”förtjänande det”. Det finns några viskningar om att Kyle anklagades för förbättra sin statistik genom att döda civila men de avfärdas. Dumma påståenden från opålitliga orientaler. Inget annat.chris-kyle-in-pearson

 

●●●
Under år 2004 började rapporterna från de båda belägringarna av Fallujah strömma in. En sak återkom ständigt. Krypskyttarna. Den amerikanska marinkårens krypskyttar. Rapporterna handlade att de ideligen sköt civila. På sina håll jämfördes de med den bosnienserbiska milisen som belägrat Sarajevo under 1990 talet.

Det finns ett brittiskt ögonvittne. En kvinna vid namn Jo Wilding. Hon och en grupp andra britter hade eskorterat en sändning sjukvårdsmaterial till Fallujahs sjukhus, förlitande sig på ”white persons privilge” för att passera de amerikanska vägspärrarna.

I sjukhuset, inne i det belägrade Fallujah mötte kaos:

Skrikande kvinnor strömmar in, slår sig för bröstet och ansiktena. Ummi, mamma, skriker en. Jag håller henne tills Maki, en konsult och tillförordnad klinikchef för mig till sängen där ett tioårigt barn ligger med en skottskada i huvudet. Ett mindre barn blir behandlad för en liknande skada i sängen bredvid. En amerikansk krypskytt träffade dem och deras farmor när de lämnade sitt hem för att fly från Fallujah.[iv]

Det är ingen vacker bild man får av den amerikanska marinkårens krypskyttar. Det talas om skott mot såväl barn, kvinnor, ambulanser mot människor som försökte komma till, eller lämna, Fallujahs sjukhus.

Allt det här rapporterades i Mellanöstern, det rapporterades i Europa… i USA var det dödstyst. Någon tid efter att uppmärksamheten ebbat ut inleddes något som liknade en propaganda kampanj för den amerikanska marinkårens krypskyttar. De uppgavs vara världshistoriens dödligaste kämpar, etc. etc.

Hur skall man tolka det?

Man kan säga att USA:s marinkår inte är främmande för att bedriva PR, under andra världskriget anlitade man öppet PR byråer. Någonstans kan man ha bestämt att moteld måste anläggas innan rapporterna från Fallujah nådde USA.

Sedan dess har propagandakampanjen börjat leva sitt eget liv, där den ena skribenten, filmmakaren eller manusförfattaren efter den andre hakar på temat om den amerikanska marinkårens krypskyttar som världens främsta krigare, utan att fråga sig varför de skulle vara så ojämförligt mycket bättre än andra länders krypskyttar. (Att döma av de många civila sårade som Jo Wilding och andra mötte bör det ha varit litet si och så med den dödliga träffsäkerheten.) Men av minnena från Irakkriget är det snarast myten om krypskyttarna som superkrigare, riddare i skinande rustningar som blivit kvar, vuxit, broderats ut, bitit sig fast.

Och det var i efterdyningarna och efterdyningarna till den kampanjen som fanjunkare Chris Kyles självbiografi kom ut 2013.måltavlan

 

●●●
Det går inte att säga hur delaktig Chris Kyle var i krypskyttet mot civila. Kanske kan man tycka att bedyrandena om att ALLA hans skott var riktade mot stridande stundtals känns litet VÄL enträgna.

Hans första offer var enligt hans egen uppgift en kvinna och hennes barn.

Hon skulle precis kasta en granat försäkrade Kyle.

En historiker som fått lära sig källkritik skulle kanske rynka på näsan. Man måste som regel vara misstrogen mot allt som människor skriver om sig själva. När sagda människor är anklagade för något behöver man vrida på misstänksamheten ytterligare ett par hack.

Ytterligare en sak Clint Eastwood valt att städa undan i sitt epos om Chris Kyle är karlns uppenbara rasism. Boken dryper av den. Irakierna kallas genomgående för ”vildar” och Kyle berättar om hur han ÄLSKADE att döda.[v] Det har å andra sidan mött protester. Chris Kyles inställning till civilbefolkningen var i själva verket rätt typisk för de amerikanska soldaterna som var stationerade till Irak har det sagts. (Under kriget klagade brittiska officerare över att de amerikanska kollegornas inställning till irakier mest liknade tyskarnas attityd till den befolkningen i Polen och Ryssland.[vi])

Det må vara som det vill med den saken. I februari 2013 blev Chris Kyle dödad på en skjutbana i Texas av en psykiskt störd krigsveteran.


[i]                 ”American Sniper: propaganda movie or tale the nation needed to hear?” av Andrew Pulver, The Guardian

[ii]                 ”Texas Gov. Greg Abbott declares ‘Chris Kyle Day’ as ‘American Sniper’ continues to surge” av Peter Holley, The Washington Post, 2 februari 2015.

[iii]                 ”American Sniper: The Voice of Veterans” OAF nation, 26 januari 2015.

[iv]                 ”Inside the Fire” av Jo Wilding, Open Democracy, 12 april 2004. Ur en av flera bloggposter Jo Wilding skrev om vad som mötte i Fallujah. ”Americans Slaughtering Civilians in Fallujah” av Dahr Jamail, 13 april 2004.

[v]                 ”The real American Sniper was a hate-filled killer. Why are simplistic patriots treating him as a hero” av Lindy West, The Guardian, 6 januari 2015.

[vi]                 ”British commanders condemn US military tactics” av Sean Rayment, The Age, 12 april 2004.

Kommentarer

Comment från Leif
Tid 18 February, 2015 kl 15:07

Stackars superhjälte. Fick han aldrig se filmen om sina hjältemord, flåt-dåd?

Comment från Vindskupan
Tid 20 February, 2015 kl 22:11

Nåja han fick i alla fall uppleva hur boken blev en bästsäljare och ett slagsmål med Jesse Ventura.

Jesse Ventura hade tydligen sagt något spydigt om president Bush.