Site menu:

Rapporter från Vindskupan

Kontakt

Blogg

[Valid RSS]
Prenumerera Creeper Politik
Alla Webbhotell

Arkiv

Sökning på Vindskupan

Annons

Kalender

January 2015
M T W T F S S
« Dec   Feb »
 1234
567891011
12131415161718
19202122232425
262728293031  

Senaste kommentarer

Kategorier

Senaste inlägg

Tvåtredjedelssamhället och dess utmanare

tumblr_nfmkglTvhJ1r9i187o1_500

Det är kanske den första storfilmen om två tredjedelssamhället som hållit hela vägen.

Mönstret är inrepeterat sedan decennier tillbaka. Först en framgångsrik boktriologi, som blir till en filmtriologi. När det gäller Hungerspelen av Suzanne Collins har boktriologin blivit en filmtetralogi. Fyra filmer.

Den sista boken, Mockingjay, kommer att delas upp i två filmer.

Böckerna var alltså science fiction och riktade sig till tonåringar. De utspelar sig i ett dystopiskt framtids land.

Världen är härjad av upprepade katastrofer, som vanligt. Befolkningen har minskat till en bråkdel. USA har ersatts av landet Panem. Man hör inte talas om några andra länder i världen.

Panem är indelat i tolv distrikt. De har inga namn. Bara siffror från 1 till 12. Ytterligare ett, distrikt 13 har brutit sig loss. Det sägs ha utplånats.

Geografin är aningen oklar men omisskännligen amerikansk. Huvudpersonens hem, distrikt 12 har påtagliga drag av West Virginia. Distrikt 11  Georgia. Distrikt 7 skulle kunna ha haft delstaten Washington i åtanke. Huvudstaden är belägen i Klippiga bergen.

Den har inget namn annat än The Capitol. Huvudstaden.

I Panem anordnas varje år de så kallade Hungerspelen, ett slags gladiatorspel där varje distrikt måste lämna ifrån sig två ungdomar var i åldrarna 12 till 18, en pojke, en flicka till något som närmast liknar gladiatorspel.

Tjugofyra ungdomar förs till en stor utomhusarena i en djungel, en öken eller ett snölandskap för att kämpa mot varandra. Tolv pojkar, tolv flickor vallas in i arenan. Bara en kommer ut med livet i behåll.

Hungerspelen är samtidigt egentligen den enda gemensamma faktorn för Panems tolv distrikt. Befolkningen talar samma språk, kulturellt är innevånarna i de tolv distrikten varandra rätt lika men den enda form av nyheter som når hela landet den om de årliga hungerspelen.

Och därför får det stor effekt när en av deltagarna, Katniss Everdeen från distrikt 12 börjar bete sig på ett sätt som uppfattas som rebelliskt och på olika sätt utmanar Huvudstaden.

●●
De första böckerna kom ut mellan 2008 och 2010. De blev en omedelbar framgång bland sin tonåriga publik.

”Hungerspelen” är utpräglade bladvändare. Många talar om att de kunde läsa ut hela triologin under ett veckoslut.

Men hur kom det sig att böckerna och filmerna fick sådan respons, först bland sina tonåriga läsare men därefter också en växande vuxenpublik?

De spelade på frustrationen över Bush-epoken, det återkommer i många intervjuer. Det kan vara värt att hålla i minnet att många av läsarna under flera år bombarderas med nyhetsrapporter om utrikespolitiska felbedömningar, krig, tortyr och företagsskandaler.

Dystopier har ofta den egenheten att de sällan säger något om framtiden men däremot kanske om vad som bekymrade människor under den tid när de skrevs. Under tider av stark, växande makt för staten handlar dystopierna ofta om en totalitär framtidsstat som kontrollerar människornas liv in i minsta detalj. Där finns skildringar vad som kan hända om miljöförstöring får löpa amok eller om den kristna högern skulle ta makten. Under en tid när industrialiseringen höll på att fullbordas kom Huxleys Du sköna nya värld om en framtida, fascistoid maskinstat.

Dystopier, liksom övrig science fiction litteratur, handlar om att bygga upp scenarier som bygger på frågan ”tänk om…”

Scenarier utspelar sig oftast i framtiden men problemen är däremot ofta om samtidens problem, uppförstorade, uppblåsta till gigantiska proportioner och därmed också tydligare.

Vilket ofta gör framgångsrika dystopier till en ovetenskaplig men intressant mätare av tidsandan. Med ”tidsandan” skall då förstås att den sätter fingret på något som stora grupper människor upplever som viktigt, vare sig de är medvetna om det eller ej.

(Vid tiden för sekelskiftet var de stora filmsuccéerna filmer Independence Day 1996 och Pearl Harbor 2001. En tydlig indikation på att stämningen i USA höll på att bli alltmer nationalistisk före 11 september.)

Vilket i sin tur för oss tillbaka till Hungerspelen och den värld de utspelar sig i.

Capitol-family

Kan det vara så att det inte bara handlar om ren underhållning utan att de säger något om vad som faktiskt gnager folk i vår egen tid? Naturligtvis handlar det inte om att trycka ett politiskt budskap i ansiktet på publiken. Hungerspelen är en överlevnadshistoria. Det är en skildring av en extrem dokusåpa. Det är en kärlekshistoria. Det är en krigsskildring.

Men Suzanne Collins har liksom många science fiction författare också tagit tillfället i akt att säga något om sin egen samtid.[i] Hungerspelen utspelar sig i ett extremt två tredjedelssamhälle, (i USA talar man 1 procent versus 99). Huvudstaden är rik och tekniskt avancerad. I de tolv distrikten råder fattigdom, nöd, ofta ren svält. De olika distriktens ekonomi är specialiserad på vad huvudstaden anser sig behöva. Distrikt 12, det minsta och fattigaste distriktet, är specialiserat på kolbrytning. Distrikt 11, 10 och 9 framställer livsmedel. Distrikt 4 fiskeri och så vidare.

Man kan också uppfatta Panem som en extrem oligarki. Ett samhälle som i praktiken styrs av och för en liten, självutvald elit rika och mäktiga. En förutsättning för att klara sig i Hungerspelen är att behaga rika sponsorer som kan se till att spelarna nås av gåvor i form av mat eller redskap under spelens gång. Sponsorerna avgör bokstavligen överlevnadschanserna för pojkarna och flickorna i Hungerspelen. Katniss Everdeen måste förutom att slåss för livet också låtsas huvudlöst förälskad i en pojke hon knappt känner, allt för att det skall bli lättare att ”sälja” henne till sponsorerna.

Är Panem en ren fantasivärld?

Jovisst… men kanske inte helt. Det finns forskare som varnar för att de etablerade demokratierna i Nordamerika och Europa sakta men säkert utvecklar sig i riktning mot ett oligarkiskt styrelseskick. (Claes Ryn har exempelvis förklarat att dagens USA närmast kan betraktas som en oligarki där en liten skara förmögna familjer har alla möjligheter att ”köpa” både politiker och beslut.[ii] Dessvärre finns ingen större anledning för svensk chauvinism eller tro på att vårt land undgår utvecklingen. Några miljoner till lobbyföretag få politiska beslut i önskvärd riktning.)

Två trender i vår samtid med andra ord. Dels växande inkomster och makt i händerna på allt färre, dels oro för att demokratin håller på att ersättas av oligarki.

Det hör till bilden att en oligarki mycket väl kan verka bakom en demokratisk fasad. Och i Panem finns fortfarande en del republikanska rester kvar, bland annat tituleras ledaren Coriolanus Snow fortfarande ”president” även om han knappast verkar behöva befatta sig med valrörelser eller allmänna opinioner längre.

Han styr över ett samhälle som bågnar av ett svart missnöje och hotande kris. I de sista båda böckerna kreverar alltsammans i öppen revolt mot de styrande i Huvudstaden. Revolten blir revolution och inbördeskrig.

Suzanne Collins är ingen revolutionsromantiker. I intervjuer berättar hon hur hon själv växte upp som dotter till en flygvapenofficer som livet ut reds av posttraumatisk stress och mardrömmar efter tjänstgöring i Vietnamkriget.[iii] Collins gillar soldater… men inte krig.

Kanske har det präglat Hungerspels triologin. Huvudpersonerna, Katniss Everdeen och Peeta Malark är gradvis alltmer trasiga, härjade av posttraumatisk stress och skador.

(Det senare har städats bort i filmerna där föga eller inget av ärrvävnad se misspryda huvudrollsinnehavaren Jennifer Lawrence alabastervita hy. Gissningsvis för att den inte skulle förbjudas för visning för ungdomspublik).

Kanske.. ja bara kanske är det scenerna från Vietnamkriget som går igen i Hungerspelen. I synnerhet skildringarna av brandbombningar för tankarna till napalmräderna i Vietnam. Likaså har Panem regimens huvudmotståndare i distrikt 13 likheter med Nordvietnam.

Revolution och krig är destruktivt, det förstör människor och hela samhällen. Samtidigt har de hårt pressade innevånarna i Panem till sist kanske inget annat val än att gå i strid mot Huvudstaden. Katniss Everdeen och hennes vänner resonerar i boken ett tag om att man en gång i tiden faktiskt hade ett styrelseskick som kallades demokrati men att man lät den glida sig ur händerna.

●●●
Det tredje och näst sista filmen ”Mockingjay del 1” hade premiär under hösten 2014. Den är kanske den svartaste hittills och utspelar sig i det underjordiska distrikt 13, Ett område som brutit sig ur Panem tidigare. Hela samhället lever i underjordiska bunkrar som skydd mot Huvudstadens bombningar. Livet är trist, reglerat och ransonerat för att hushålla med knappa resurser, som det brukar vara i mobiliserade samhällen. Staten har totalitära drag. Katniss Everdeen Huvudstans regimens svurne fiende blir också alltmer misstrogen mot president Alma Coin som leder distrikt 13. Misstanken växer sig allt starkare att president Coin helt enkelt vill ta över Huvudstadens ställning för egen del.

Och där har man en annan viktig fråga. Drömmer revolutionären i själva verket bara om att ta över härskarens palats?

Kanske är filmerna bättre än böckerna. Det vore inte första gången i underhållningslitteraturens historia som det inträffar.

”Mockingjay” räknas som den nionde mest sedda filmen i USA under 2014. Huvudrollsinnehavaren Jennifer Lawrence räknades i början som ”lovande” aktris men rankas numera som en av USA:s megastjärnor.

Något annat nytt är att skådespeleriet håller på att träda i förgrunden inom science fiction film också.

Om man tittar på den första blockbustern i den genren, Stjärnornas Krig från 1977 verkar skådespelarna läsa upp sina repliker direkt från manus. Specialeffekterna är huvudpoängen. I filmerna om Hungerspelen ser man gedigna skådespelarinsatser ända ner i birollerna. I den första filmen fick regissören truga Woody Harrelson att ta rollen som Haymitch. I den andra kunde tvärtom megastjärnor som Julianne Moore ringa upp för att få komma med.

I St Louis förorten Ferguson där protesterna mot att polismannen som dödat Michael Brown frikänts hade någon i november klottrat rebellernas slagord från filmen ”If we burn, you burn with us”.[iv]

Demonstrationen löpte lugnt.ferguson


[i]         Science fiction genren (liksom historiska dramer) brukade spela en viktig roll öster om järnridån som en genre där maskerad samhällskritik kunde framföras. Den började spela samma roll i USA under Bush-epoken. Kanske började det med de nya episoderna av Star Wars. Många minns fortfarande Star Wars III Natalie Portmans replik “So this is how liberty dies… with thunderous applause.” En tydlig pik om Bush-regeringens vilja att skrota medborgerliga rättigheter.

År 2013 kom dystopin Elysium. Jorden var inte bara utarmad och överbefolkad. Den styrande klassen levde bokstavligen talat på en främmande värld, en rymdstation i bana utanför jorden. Regissören Neill Blomkamp fick beröm för hur han konstruerat sin värld men planar historien ut en rätt ordinär sciencefiction action. Man har skapade en fascinerande värld men sen tog orken slut.Elysium 2013 (1)

[ii]         ”Obama svagt rustad president” Claes Ryn, Svenska Dagbladet, 5 december 2008.

USA mer oligarki än demokrati” (Osignerad) Fria Tider, 27 april 2014.

[iii]       

[iv]        ”Ferguson protesters scrawl Hunger Games slogan on landmark as tense town waits for grand jury decision on indicting officer Darren Wilson over killing of Michael Brown” av Daniel Bates, Daily Mail, 24 november 2014.