Site menu:

Rapporter från Vindskupan

Kontakt

Blogg

[Valid RSS]
Prenumerera Creeper Politik
Alla Webbhotell

Arkiv

Sökning på Vindskupan

Annons

Kalender

November 2014
M T W T F S S
« Aug   Dec »
 12
3456789
10111213141516
17181920212223
24252627282930

Senaste kommentarer

Kategorier

Senaste inlägg

Lärdomar från ett krig

kapprummetInget är lärt. Inget är glömt.

Så kan man sammanfatta inställningen hos Sveriges säkerhetspolitiska elit.

Sverige inledde sitt deltagande i Afghanistan-kriget i januari 2002 med att skicka 45 soldater till Kabul. I maj 2014 utrymdes Camp Northern Lights och det var slut. En liten skara svenska militärer stannade kvar för att fungera som rådgivare.

Tretton år har det varat.

Den 22 oktober 2014 var det tydligen tänkt att slutsatserna som Sveriges säkerhetspolitiska etablissemang dragit skulle presenteras eller så var det i alla fall intrycket som gavs. Titeln var trots allt: ”International operations – lessons learned and the way forward”. Afghanistan nämndes uttryckligen. Man samlades i armémuseums pampiga konferenssal under takkuporna. Flera prominenta gäster skulle framträda, den kanadensiske förre generalen Roméo Dallaire (som blivit hjälte för sina räddningsinsatser under folkmordet i Rwanda), och Margot Wallström Sveriges pinfärska utrikesminister. Där fann företrädare för en rad främmande ambassader, Lettlands, Rysslands, Islands, Kanadas, Tjeckien och Kinas. Där syntes Svenska Afghanistankommitténs generalsekreterare andra beslutsfattare.

Det fanns med andra ord förväntningar på att viktiga lärdomar efter tretton års tämligen misslyckat krig skulle presenteras under den här konferensen. Kanske också från interventionerna i Irak, Libyen och annat.

Vad hade Sveriges säkerhetspolitiska etablissemang bärgat i form av erfarenheter då?

Svar: att döma av vad som sades på konferensen, inte ett dyft.

Från talarna kom i stort sett i stort sett samma uppsättning av plattityder om västvärldens ansvar för att ingripa som 2001. Samma plattityder som genljöd när hela serien av interventioner vi nu lever med startade 2001.

Inget lärt på den punkten.

Och hur är det med Afghanistan då? Den svenska armén har deltagit i operationer där sedan 2002. Mer en 9 000 svenska soldater har tjänstgjort i landet. Fem har stupat. Ett okänt antal hade återvänt med skador eller posttraumatisk stress. Mellan elva och trettio miljarder kronor har spenderats.

Vad har kommit ut av alltsammans?

håkan-hedlundÖverste Håkan Hedlund som varit befälhavare för Sveriges Afghanistanstyrka 2008-2009 var den som la ut texten efter pausen.

Enligt Hedlund hade de fullständigt lärt sig innebörden av FN:s resolution 1325, (den om kvinnors rätt till fred och säkerhet).

(Man tyckte sig se en lång, vädjande blick mot Margot Wallström när han sa det.)

De hade upptäckt att svenska soldaters utbildning och utrustning var mindre lämplig i Afghanistan eftersom terrängen och klimatet var annorlunda mot Sveriges.

Till sist berättade överste Håkan Hedlund hade man noterat att det inte var så klokt att skicka äldre utrustning till en krigszon eftersom den befann sig i slutet av sin livslängd och slets ut fortare.

Och detta var vad man hade lärt sig i Afghanistan.

Ämnet var uttömt. En officiell utredning skall läggas fram nästa år.

Resten av konferensen ägnades åt situationen i Mali. Det skulle bli Sveriges nästa stora militära utlandsmission.

Kommentarer

Comment från Jan Wiklund
Tid 27 November, 2014 kl 22:10

Samma attityd som i fråga om Förbifart Stockholm, eller överskottsmålet: Inget i världen kan få mig att överge mina älsklingsidéer.