Site menu:

Rapporter från Vindskupan

Kontakt

Blogg

[Valid RSS]
Prenumerera Creeper Politik
Alla Webbhotell

Arkiv

Sökning på Vindskupan

Annons

Kalender

July 2014
M T W T F S S
« Jun   Aug »
 123456
78910111213
14151617181920
21222324252627
28293031  

Senaste kommentarer

Kategorier

Senaste inlägg

Sveriges främste terroristexpert skriver insändare

magnus norellMagnus Norell, en gång i tiden Sveriges främste terroristexpert, har slagit till med en debattartikel tillsammans med den fd journalisten Ricki Neuman.

Denne bloggare gissar att Norell är huvudförfattaren. Stilen verkar vara hans.

Det hela började med att Dagens Nyheter publicerade en text av den berömde israeliske journalisten Gideon Levy. Gideon Levy har i det närmaste gett upp framtidshoppet. Han tror inte längre på att den nuvarande israeliska regeringen har någon ärlig strävan efter att nå en fredsöverenskommelse.i Fortsatt ockupation är bäst.

Först kom kravet om ett upphörande av terrorism, sedan på ett förändrat ledarskap (med Yasser Arafat som stötesten), innan Hamas blev det stora hindret. Nu anses problemet vara palestiniernas vägran att erkänna Israel som en judisk stat. Israel betraktar varje steg landet tar – från politiska massgripanden till bosättningar – som legitimt, medan varje palestinsk handling är ”ensidig”.

Detta var för starkt för somliga. Och Magnus Norell läxar upp Gideon Levy. Han och Ricki Neuman har bättre information.

Fast så ser verkligheten inte ut. I själva verket önskar en klar majoritet av palestinierna inte alls samexistera, är emot en lösning med två stater och kräver att få tillbaka hela Palestina.ii

De överlägsna bevis, trumfkorten som Norell och Neuman halar fram består vid närmare granskning bestå av idel lankor

Först av allt visar de upp en rapport av The Washington Institute for Near East Policy eller WINEP.

Man skulle kunna invända två saker. För det första är Washington Institutet inget vetenskapligt forskningsinstitut. Den är närmast en underavdelning till den proisraeliska lobbyorganisationen AIPAC. Ursprungligen var Washington Institutet AIPAC:s forskningsavdelning som förkunnades vara en självständig tankesmedja. Washington Institutet existerar för att ge (kvasi) vetenskapligt understöd till AIPAC.

Något annat man undviker att nämna är att Magnus Norell själv är gästforskare vid Washington Institutet sedan fem år tillbaka.iii

Dock, även om källan är grumlig kanske rapporten kan rymma ett och annat. Washington Institutet har inte gått omkring och intervjuat folk på Västbanken och Gaza själv. Man beställde en intervjuundersökning av ett palestinskt institut som fick in svar från 1 200 människor.

Norell / Neuman verkar knappast ha läst innantill.

Samma rapport visar också att stödet för Hamas rörelsen INTE växer, att majoriteten stödjer olika former av civilt motstånd mot ockupationen och föredrog att vapenvilan fortsatte.

Det fanns en punkt i undersökningen som visade att en majoriteten, 64 procent, av de intervjuade ville att det palestinska självstyret skulle arbeta för att hela det palestinska territoriet på sikt skall återförenas.

Med andra ord en enstatslösning.

DÄR har man med andra ord beviset för vilken samling hopplösa typer Israel har att göra med.

Litet längre fram i undersökningen får respondenterna frågan om vad som skulle krävas för att de skall godta en tvåstats lösning. 45 procent svarade att Israel måste börja frige palestinska fångar, 19 procent svarade att de måste sluta bygga bosättningar.iv

Önskan om en enstatslösning, att det palestinska självstyret skulle sträva efter att återförena HELA det palestinska territoriet var med andra ord INTE hugget i sten utan villkorat. Om ockupationen lättade skulle attityderna göra detsamma.

Nå, Norell och Neuman har ytterligare ett kort de spelar ut. Ett gammalt, beprövat ett. Camp David 2000.

den som granskar de tre parternas kommunikation under dessa dagar upptäcker att den palestinska delegationen aldrig lägger fram ett eget förslag, inte en enda gång, och enbart säger nej till de propåer som presenteras.”

Den som granskar ”parternas kommunikation” under de korta veckorna som Camp David förhandlingarna upptäcker inget sådant. Förhandlingsförsöket rann ut i sanden, framför allt för att det var illa förberett och för att israelerna hela tiden la fram krav på att få annektera och kontrollera Västbanken. Krav som närmast tydde på att de tänkte sig att fortsätta ockupationen under annat namn.

Det Magnus Norell och Ricki Neuman hänvisar till är inte någon historieskrivning utan snarare en propagandakampanj som inleddes av den dåvarande israeliske premiärministern Ehud Barak redan medan förhandlingarna höll på att ebba ut. Den amerikanske chefsförhandlaren Dennis Ross var med på noterna. (Den israeliske politikern Dan Meridor har rätt öppet berättat om hur han och Dennis Ross satt och diskuterade hur det hela skulle presenteras för allmänheten.)v

Den propagandakampanjen, eller Hasbaran, växte i styrka när den andra intifadan började. I och med det ökade bedyrandena i styrka om att palestinierna kunde ha fått allt. Att den israeliska regeringen var beredd att ge dem allt de önskade men de hade vägrat och revolterade. Nu fick de enligt det synsättet stå sitt kast för.. ja vad nu den israeliska ockupationsmakten råkat göra med dem sist.

Och den propagandakampanjen har blivit en hejdundrande framgång. Faktiskt så till den grad att den nu uppfattas som en Historisk Sanning av många aningslösa.

Ständigt återupprepad av en lång rad proisraeliska debattörer, från Pehr Ahlmark… till Magnus Norell.


iIsrael vill inte ha någon fred” Gideon Levy, Texten ursprungligen publicerad i Haaretz, DN, 9 juli 2014. Översatt från engelska av Kristina Lindqvist.

iiIsraels fredsvilja” av Magnus Norell och Ricki Neuman, Dagens Nyheter, 16 juli 2014.

iiiNär Magnus Norell började arbeta för AIPAC” Vindskupan, 20 september 2009.

ivNew Palestinian Poll Shows Hardline Views, But Some Pragmatism Too” av David Pollock, The Washington Institute for Near East Policy, 25 juni 2014.

vFör den som vill ha en mer utförlig beskrivning på denna blogg, se ”Ett generöst anbud till Arafat”, Vindskupan, 24 november 2009.

Kommentarer

Comment från Gunnar Johansson
Tid 22 July, 2014 kl 17:42

Ytterligare ett exempel på sioniströrelsens förmåga att; köpa, utpressa och infiltrera. Å andra sidan var väl knappast Magnus Norell särskilt svårövertalad. Hans islamofobi är ju välkänd

Comment från Vindskupan
Tid 23 July, 2014 kl 19:27

Jag tror inte att Norells inställning är följden av att någon vare sig ”köpt, utpressat eller infiltrerat”. Han har en åsikt helt enkelt.

Lägg därtill att han är faktiskt i sin fulla rätt både att ha den åsikten och att ge uttryck för den. Du och jag är i VÅR fulla rätt att inte dela den och ge uttryck för det.

Problemet är snarare det här som vi ser det: när Lisa Abramowic från Svenskt Israelinformation skriver en insändare då vet man vad man får. En partsinlaga. Detsamma gäller om Annelie Enochson från Samfundet Sverige Israel gör ett uttalande eller Anna Wester från Palestinagrupperna skriver ett upprop.

I alla dessa fall vet mottagaren att det handlar om en part i målet.

Men när Magnus Norell skriver sina debattartiklar tror stora delar av den läsande och tänkande allmänheten fortfarande att det handlar om vetenskapliga slutsatser från den seriös forskare vid en Viktig Statlig Institution, inte om insändare från en man med en åsikt.

Lägg därtill att Magnus Norell, misstänker vi, fortfarande åker snålskjuts på sin gamla nimbus. En nimbus som byggdes upp under perioden efter 11 september när han periodvis figurerade i riksmedia flera gånger i veckan. Och hans nimbus dröjer sig kvar, även om Norell inte längre arbetar vid FOI.

Vi har trots allt alla stor respekt för vetenskapliga slutsatser. Vi förlitar oss på att den måste leva upp till vissa kriterier, vara falsifierbar, ha skärskådats av forskarkollegor, att den är någotsånär hederlig. Det behövs inte när det gäller ett utspel från en part i målet.