Site menu:

Rapporter från Vindskupan

Kontakt

Blogg

[Valid RSS]
Prenumerera Creeper Politik
Alla Webbhotell

Arkiv

Sökning på Vindskupan

Annons

Kalender

April 2014
M T W T F S S
« Mar   Jun »
 123456
78910111213
14151617181920
21222324252627
282930  

Senaste kommentarer

Kategorier

Senaste inlägg

Diplomaten som svor

Kanske det började med EU.

Just nu sitter vi i ändan på en händelsekedja som började när protester flammade upp i Kiev i november 2013 efter att regeringen Janukovytj meddelade att den inte skulle skriva under avtal med EU.

Oron började.

nuland-janukovytj”Fem miljarder dollar”

ukraina

Fuck EU”.

Det kom under ett telefonsamtal mellan USA:s Ukraina-ambassdör Geoffrey Pyatt och Victoria Nuland. Det vållade en smärre fnurrighet mellan Victoria Nuland och EU som snabbt städades bort och glömdes.

Kanske stal Victoria Nulands ”Fuck EU” uppmärksamheten från resten av konversationen. Dumt, för där kommer det mest intressanta..

På inspelningen hörs de rätt sorglöst diskutera vilka ur den ukrainska oppositionen som skall gå med i regeringen. Arsenij Jatsenjuk, av Nuland kallat ”Jats” var rätt man. Vitalij Klytjko -”Klitsch”. var det inte och gudskelov att Nuland hade fått honom att fatta det.i

Försöker då denna blogg påstå att Victoria Nuland och ambassadör Pyatt fjärrstyrde hela den ukrainska oppositionen som demonstrerade på Kievs Självständighetstorg?

Knappast. Huvuddelen av demonstranterna var utan tvivel vanliga ukrainare som var trötta på kris och korruption. Däremot kan man vara rätt säker på att Nuland och Pyatt höll täta kontakter med oppositionsledare, framför allt de ”tre stora”: Vitalij Klytjko, Oleh Tianhnybok och Arsenij Jatsenjuk.

De gjorde vad de kunde för att uppmuntra demonstranterna. Victoria Nuland dök allt som ofta upp på Självständighetstorget med shoppingkassar med godis som delades ut till de församlade. Budskapet var klart. Fortsätt. Uncle Sam är med er.

I ett tal förklarade Nuland att USA under de föregående tjugo åren satsat fem miljarder dollar för att ”bygga demokratiska institutioner”.ii Detta utmynnade nu i att den valde presidenten Viktor Janukovytj tvingades fly.

Ryssland försökte å sin sida i det längsta hålla Janukovytj under armarna. I december 2013 lovade Moskva att köpa Ukrainska statsobligationer för 15 miljarder dollar. Allt för att staga upp den vacklande ukrainska ekonomin… och den ryssvänlige Janukovytj.

Ytterst handlar det naturligtvis om en dragkamp om Ukraina.

Och det är också vara värt att titta närmare på vem USA:s biträdande utrikesminister för europeiska och euroasiatiska frågor egentligen är.

Victoria Nuland själv tillhör Amerikas neokonservativa. Samma grupp som drev fram den amerikanska invasionen av Irak.

Med ”neokonservativ” skall här förstås som den grupp av politiska tjänstemän, forskare, skribenter och tankesmedjeproffs som först samlades kring den hökaktive senatorn Henry ”Scoop” Jackson i början av 1970-talet. Den falangen har hållit samman. Den har skiftat form. Medlemmar har dött som Jeane Kirkpatrick och Irving Kristol. Nya har tillkommit. Andra är däremot fullt aktiva som Richard Perle, Bill Kristol, Paul Wolfowitz, Douglas Feith… och Robert Kagan.

robert-kaganRobert Kagan, kolumnist på Washington Post, författare till en bästsäljande bok kan närmast räknas till den neokonservativa aristokratin, kanske tillsammans med medlemmar ur familjerna Kristol och Podhoretz, han var en av de som grundade tankesmedjan Project for the New American Century (där Carl Bildt också medverkade på ett hörn).

Robert Kagan råkar också vara gift med Victoria Nuland.

Sedan sjuttiotalet har gruppen ständigt försökt få händerna med i utformningen av den amerikanska utrikespolitiken. Det handlar ständigt om att hävda USA:s ställning.

En frustrerad officer som följde deras framfart i det då nyligen erövrade Bagdad klagade över att de ofta verkade föreställa sig själva som överdådigt machiavelliska. Problemet var bara att det ville aldrig fungera för dem. De manipulativa istället.

Och de flesta av deras planer blev pannkaka.

Den israeliske fredsaktivisten Uri Avneri talade om ”...en blandning av storhetsvansinne, kreativitet, arrogans, okunnighet och ytlighet. En explosiv blandning.iii

Och som sagt, det var en av dessa – Victoria Nuland – som president Obama lät pyssla med den växande krisen i Ukraina.

 zbiniew

●●●
Tanken på att rycka loss Ukraina från den ryska maktsfären är inte ny.
Zbigniew Brzezinski, den före detta säkerhetspolitiske rådgivaren till president Jimmy Carter skrev under 90-talet:

Ukraina, ett nytt och viktigt utrymme på det euroasiatiska schackbrädet, är en geopolitisk svängtapp därför att dess uppkomst som ett självständig land förvandlar Ryssland. Utan Ukraina upphör Ryssland att vara ett euroasiatiskt imperium. Ryssland utan Ukraina kan fortfarande sträva efter imperiesstatus men skulle huvudsakligen bli ett asiatiskt imperium med större sannolikhet i konflikt med uppretade centralasiater[…].

Å andra sidan:

Skulle Moskva återta kontrollen över Ukraina med dess 52 miljoner innevånare, stora naturresurser och tillträde till Svarta Havet kommer Ryssland automatiskt att återfå medlen att bli en mäktig imperiestat som grenslar Europa och Asien.iv

Det handlade ytterst om att trycka tillbaka Ryssland. Ett helt knippe av forna Sovjetrepubliker borde ryckas loss från Moskvas inflytande för att greja biffen enligt Brzezinskis åsikt. Georgien, Azerbajdzjan, Vitryssland och Ukraina. Störst och viktigast är Ukraina.

Zbigniew Brzezinski grundade och ledde länge American Committee for Peace in Chetchnya. Kommittén för fred i Tjetjenien som stödde de tjetjenska rebellerna.v I praktiken var kommitténs syfte snarare att försvaga Ryssland. Bland medlemmarna fanns ett stadigt knippe neokonservativa. Bland dem Robert Kagan.

ukraina-översikt

En reaktion

Ryssland har tagit över Krimhalvön i en i stort sett oblodig aktion. Brzezinski och flera andra av de strategiska genier som spekulerade i att hala över Ukraina till väst förkunnade högljutt att de är CHOCKADE rentut sagt.vi

Frågan är varför?

Om Brzezinski spekulerade om att man genom att hala över Ukraina till en amerikansk maktsfär skulle lämna Ryssland förkrympt och maktlöst kan man vara viss om att motsvarande policydebattörer i Moskva å sin sida börjar bubbla av rekommendationer om hur den utvecklingen skulle kunna stoppas.

Betyder det att Putin har rätt i det han gör?

Nej. Det som sägs om brott mot folkrätten med det ryska övertagandet av Krim stämmer. Men de kommentatorer som hörs spekulera länge och väl om ”Putins tänkande” är förmodligen ute och cyklar.

Det handlar inte om något speciellt ryskt tänkande eller ens putinskt tänkande utan handlar om rätt vanliga stormaktsreflexer som med automatik koppas på när sagda stormakt uppfattar ett fientligt övertagandet och manövrer i sitt ”nära utland”.

Svenska strategiska tänkare vädrar misstroget inför utsikten att Ryssland skall etablera närvaro i Östersjön. USA utfärdade redan 1823 den beramade Munroe doktrinen där hela västra halvklotet förklarades vara amerikansk intressesfär. Olika försök av främmande makt att etablera inflytande i Karibien eller Centralamerika har mötts av allt från intriger till regelrätta invasioner och kommer att göra så i framtiden också.

Intressesfärer är inget rättmätigt eller rimligt men det är heller inget nytt. Och det är dessvärre inget avslutat kapitel heller.

Efterdyningarna

Ukrainas ryssvänlige presidenten har som sagt tvingats fly. Enligt de flesta vittnesmål var Viktor Janukovytj en korrupt oligark. Detsamma gäller de oppositionsledare som störtade honom. Amerikaner och européer har också haft märkligt lätt att förlåta att den nya regeringen stöttats av grupper som närmast kan kallas nynazister.

I Stockholm har Utrikespolitiska Institutet bränt av det ena seminariet efter det andra med gravt tendtiösa teman som ”’Anschluss’ in Our Time? Russia, Ukraine and Crimea”.

EU, som tidigare varit tveksamt till det amerikanska manövrerandet, har nu raskt tryckt den nya regeringen i Kiev till sitt bröst och skänkt den associationsavtal och tullfrihet.vii NATO planerar att hålla två militärmanövrer där kommande sommar.viii Det finns starka funderingar på att göra detsamma i Moldavien och Azerbajdzjan också. Det finns planer på att locka bort Armenien från den ryska sfären också.ix

Zbigniew Brzezinski och hans meningsfränder håller på att få allt vad de kan begära ifråga om ryssfientlig strategi.

Få verkar reflektera över att det är en riskabel och i det långa loppet ohållbar politik. Först och främst riskerar man fientliga ryska reflexreaktioner, lägg därtill att om man skall hala över Ukraina till en amerikansk maktsfär och om EU skall hjälpa till, ja då följer också att de, vi, automatiskt blir skyldiga att hålla Ukraina under armarna ekonomiskt och att skydda det militärt.

Eftersom Ukraina själv är delat i en prorysk del i öster och en mer nationalistisk västra del är risken stor att landet spricker i inre motsättningar och snarare än att ”komma över till väst” blir dinglande mittemellan ett misstänksamt Ryssland å den ena sidan och ett väst som inte har resurser att försvara landet. Ukrainas gräns mot Ryssland är 1 576 kilometer lång därtill kommer en 891 kilometer lång gräns mot Vitryssland. Det skulle kräva en veritabel jättearmé för att bevaka. Den jättearmén finns varken i Ukraina eller NATO.

Vi lever i intressanta tider.


iUkraine crisis: Transcript of leaked Nuland-Pyatt call” BBC news med kommentarer av Jonathan Marcus, 7 februari 2014.

iiI ett tal inför US-Ukraine Foundation, den 13 december 2013.

iiiThe War Drummers” av Uri Avneri, Counterpunch, 10 september 2002.

iv”The Grand Chessboard; American Primacy and its geostrategic imperatives” av Zbigniew Brzezinski, Basic Books förlag, New York, 1997, sid 46-47. Boken skrevs av allt att döma som ett av försöken att hitta en linje efter det kalla krigets slut. I förordet skriver Brzezinski ”Till mina studenter, för att hjälpa dem att forma morgondagens värld”.

vAmerican Committee for Peace in Chetchnya uppges ha drabbats av ett kraftigt avbräck efter Boston bombningen när det dels visade sig att attentatsmännen var tjetjener, dels att den ryska säkerhetstjänsten försökt varna sin amerikanska kollegor om att en av attentatsmännen hade mött terroristledare i Dagestan.

viWhat is to be done? Putin’s aggression in Ukraine needs a response” av Zbigniew Brzezinski, Washington Post, 3 mars 2014.

viiEU ingår avtal med Ukraina” SIXI, Affärsvärlden, 21 mars 2014. ”Parlamentet tar bort tullarna på ukrainska varor” pressmeddelande, Europa parlamentet, 3 april 2014.

viii”Ukraine agrees to host NATO war games” AFP, 1 april 2014.

ixNato plans stronger military ties to ex-Soviet states south of Russia” av Ian Traynor, Guardian, 1 april 2014.

 

Kommentarer

Comment från Mik
Tid 10 April, 2014 kl 13:13

Jag saknar några relevanta ting som inte tagits upp här:

Att kalla den väststödda och synnerligen Nazi-anstruckna kuppmakar-juntan i Kiev för något annat än vad det är, borde inte få förekomma i seriösa sammanhang, speciellt inte då den är en klar minoritet som inte skulle ha skuggan av en chans att vinna ett val annars. i ett land och bland ett folk som offrat 25 miljoner soldater och civila i sin dyrköpta seger mot Nazismen, är det ett hån att inte ta de Rysktalandes oro för Banderiternas USA-stödda marscherande på allvar. Speciellt inte som NATO nu mer än öppet deklarerat att vad man sysslat med från och med att man styckade upp Jugoslavien inte är något annat än ännu ett “drang nach osten”.

Jämförerlserna Krim-Kosovo enl. ovan.

NATO styckade av Kosovo för att bygga Camp Bondsteel, deras största militärbas i utlandet sedan vietnam, och “självständighet” åt sina lokala klienter (i praktiken ett NATO-protektorat) helt på eget bevåg. Har inte de 97% Krimbor som röstade för att åter bli delrepublik i Ryssland samma rättigheter?

Ryssland och Putin ville sannerligen inte ha det här, (som USA körde igång i skuggan av olympiaden precis som man gjorde med sina Georgiska allierade i Syd ossetien 2008) uppenbarligen hoppades ovan nämnda samhällsomstörtare att Ryssland skulle ha nog “på sin tallrik” ändå, för att kunna ta itu med det. Men de hade ju så fel i Georgien och NATO fick slinka ut med en kraftig blåklocka, de hade fel i Syrien, och Ryssarna var hyggliga nog att rädda ansiktet på Obama och hans “Röda linjer” och här återstår i princip samma möjligheter (options on the table): Att dra igång ett världskrig eller att under förödmjukande former backa ur (och visa de öststater som “anschlussades” av NATO (vilket man lovade Gorbatjov att inte göra)vilken papperstiger man är när det kommer till en motståndare som inte bara kan försvara sig själv och sina allierade utan också liksom USA spränga jorden i bitar flera ggr om. Är det inte dags att lägga Brzezinski på historiens sophög och höra upp med denna kniptångsmanöver som alltid misslyckats sedan napoleon?

Comment från Vindskupan
Tid 10 April, 2014 kl 13:21

Du har helt säkert rätt i att det finns relevanta ting som inte tagits upp här.

Det är dessvärre oundvikligt. Jag och andra som mig MÅSTE helt enkelt välja för att inte texten skall svämma över alla bräddar. I det här fallet ville vi sätta en strålkastare på USA:s agerande i den här krisen.