Site menu:

Rapporter från Vindskupan

Kontakt

Blogg

[Valid RSS]
Prenumerera Creeper Politik
Alla Webbhotell

Arkiv

Sökning på Vindskupan

Annons

Kalender

December 2013
M T W T F S S
« Nov   Jan »
 1
2345678
9101112131415
16171819202122
23242526272829
3031  

Senaste kommentarer

Kategorier

Senaste inlägg

Mandelas död

mandelaMandela är död.

Han dog klockan 0850 lokal tid. Kondoleanserna har strömmat in från hela världen. Kanske anar man något mer än de brukliga flosklerna. ”Han var en stor förenare (a great unifier) och mycket, mycket speciell i det avseendet, förutom allt annat han gjorde,” förklarade F W de Klerk, Sydafrikas siste president under apartheid eran.

Kanske var det just Mandelas stora insats. Under åren som fånge fungerade han närmast som galjonsfigur medan andra ledde ANC. Hans stora insats var just som ”förenare” när han blev president och apartheidsystemet monterades ner. Man glömmer lätt att Sydafrika brottades med enorma problem, inte bara svart bitterhet mot landets detroniserade vita minoritet för decennier av förtryck. En sydafrikansk journalist tror att Mandela själv delade den men föredrog att satsa på med lock och pock försonas med, och lugna ner istället. Där fanns också sjudande spänningar mellan svarta befolkningsgrupper. Somliga zuluer pratade vitt och brett om att de var landet blivande härskare. Bland övriga svarta sydafrikaner såg man föga entusiastiska ut över den tanken och flera grupper var i full färd med att beväpna sig.

Nu ebbade det hotande inbördeskriget i inget efter en del muller och vapenskrammel och det var Nelson Mandelas förtjänst. Det fanns ingen annan som kunde ha gjort det. Nästan ingen som kunde släckt de många pyrande bränderna och förskonat Sydafrika från inbördeskrig.

Samtidigt finns risken att man snöar in på en marsipanversion av Mandela. Den brittiske journalisten David Smith har skildrat Mandelas föga kända ungdomsperiod, innan han fängslades.

Där möter man en människa på både gott och ont. Kanske som de flesta av oss.

Den unge Nelson Mandela var inte främmande för att använda sin karisma för att jaga kjoltyg, hade upprepade fruntimmershistorier och en rätt ful skilsmässa i bagaget. Han kunde behandla sin egen familj med likgiltighet. Det politiska engagemanget och arbetet på advokatbyrån gick före allt annat.

Den unge Nelson Mandela var heller ingen blid pacifist. Under hans ledning grundade ANC sin egen militära organisation, MK som i början av sextiotalet genomföra en serie bombdåd (rätt klumpiga) och inledde militär träning. Apartheid hade varit i kraft sedan 1948, regeringen visade ingen kompromissvilja. Att hoppas på en förhandlingslösning verkade hopplöst. Att angripa regimen verkade vara enda lösningen.

Men förminskar det mannen? Är det inte snarare tvärtom?