Site menu:

Rapporter från Vindskupan

Kontakt

Blogg

[Valid RSS]
Prenumerera Creeper Politik
Alla Webbhotell

Arkiv

Sökning på Vindskupan

Annons

Kalender

August 2013
M T W T F S S
« Jul   Oct »
 1234
567891011
12131415161718
19202122232425
262728293031  

Senaste kommentarer

Kategorier

Senaste inlägg

“ett sjunkade skepp”

Israel och EU direktivet

Det första reaktionen var panik. Sedan raseri. Sedan började man försöka tänka rationellt.

Först av allt raseriet.

Europa har utfärdat riktlinjer som försöker skära av Israels akademiska värld från Israels hjärtland: Samarien, Judeen och östra Jerusalem.”i

Ekonomiminister Naftali Bennet rasade mot ”ekonomisk terrorism”.ii Israels försvarsminister Moshe Ya’alon beslutade omgående att man skulle straffa EU genom att försvåra Unionens biståndsprojekt i område C, de delar av Västbanken där Israel har oinskränkt kontroll. Bosättarna applåderade.iii Biträdande utrikesministern Ze’ev Eklin ville mer eller mindre bryta med med EU. Givetvis om inte det förargliga direktivet upphävdes.

Anklagelser om antisemitism duggade i kommentarsfälten.

(De anklagande borde i så fall förklara hur det kom sig att Europeiska Unionen sedan 90 talet skrivit på det ena avtalet efter det andra som gett Israel förmåner som nästan gjorde landet till medlem av Unionen. Lägg därtill att både Europa och USA i åratal förklarat att de israeliska bosättningarna var olagliga. Det kom bara som en chock att de började agera efter sin egen, sedan länge deklarerade politik.)

Det som vållade frossbrytningar var framför allt EU direktivets bestämmelser att alla avtal som Unionens institutioner skriver med Israel efter 2014 måste rymma en klausul om att avtalet inte gäller i bosättarna.

Så varför är då det en så stor sak?

Den ockupationskritiske israeliske ekonomen Shir Hever gav en viktig förklaring: ALLA större institutioner i Israel är mer eller mindre insyltade i bosättnings projektet.

Nästan alla universitet i Israel är djupt inblandade i illegal koloniseringsverksamhet. Alla kulturella projekt finansieras av organisationer som stödjer kolonisering.”iv

Och högt över alltsammans hänger Horisont 2020, ett gigantiskt ramprojekt som EU håller på att starta för att främja forskning och innovation. Det kommer att inledas 2014 och pågå fram till 2020.

Det kommer att ha en budget på mellan € 80-70 miljarder.

Som enda icke europeiska land var Israel inviterat att delta i Horisont 2020.

horison-2020

Inbjudan var i grund och botten en rutinsak. Israel hade deltagit i EU:s EU Research and Technological Development Framework Programme ända sedan 1996. Nu hotade direktivet att kasta en skiftnyckel i samarbetsmaskineriet. Israeliska politiker och tjänstemän såg i andanom hur deras egna myndigheter, universitet och företag skulle tvingas skriva på det ena avtalet efter det andra som alla måste rymma den där förargliga lilla klausulen.

Och skulle inte de avtalen i sin tur hänga som mörka moln över framtida förhandlingar? Att mängder av israeliska institutioner skrivit avtal som erkänt att deras ”rätt” till Västbanken gick att ifrågasätta?

Det kom maningar som var lugnande också, även om man kan tycka att det var litet si och så med verklighetsförankringen. I The Jewish Press förkunnades att det i själva verket var Israel som hotade att underminera Horisont 2020 genom att dra sig ur. Utan Israel, försäkrades det, skulle säkerligen Europas vetenskapliga forskning rasa samman.

Var fasta och konsekventa – de kommer att ge vika.v

Trots det lugnande den israeliska regeringen snart ner sig och började skicka trevare till Bryssel om ifall man inte kunde krångla sig ur alltsammans med diplomatin istället. Ett lag juridiska experter satt och filade på allehanda avtalsformuleringar ”som båda sidor kunde leva med”. Det vill säga som lät Israel fortsätta som förut.

Netanyahu uppgavs ha haft telefonsamtal med EU:s utrikeschef Caterine Ashton som av en diplomat beskrevs som ”svårt”. (En fras som på diplomatspråk kan betyda allt från att de inte kunde komma överens till att de stormgrälade.)

En annan möjlighet man på israelisk sida laborerade med var att försöka få kontakt med sympatiserade europeiska politiker. Kanske kunde de övertalas att luta sig på tjänstemännen i Bryssel?

Den israeliska reaktionen verkar vara just den. Ett häftigt pendlande mellan att vilja förhandla till att inta allehanda trotsigt, heroiska poser.

Från nationalistiska kretsar förkunnades att Israel kan klara sig lika bra utan Bryssels pengar. Det fanns förslag på att låta förmögna, proisraeliska filantroper, som Sheldon Adelson,  ersätta bortfallet.vi

Under ett möte mellan biträdande utrikesminister Ze’ev Elkin och cheferna för Israels främsta universitet hälldes en spann isvatten på de tankegångarna. Universitetscheferna förklarade tämligen brutalt att om Israel inte kom med i Horisont 2020 kunde effekterna bli ödeläggande. Och det var Israels forskning som skulle ramponeras, inte EU:s.

Just nu höll sig Israels vetenskapliga forskning i den internationella framkanten framhöll de, det var sant. Triumfkortet var just det att man var inkopplad på världens två, främsta forskningscentra, varav Europa var det ena. vii

Det betydde hjälp med finansieringen, det stämde. Förra året (2012) finansierade EU 1 500 israeliska forskare som arbetade på 1 200 vetenskapliga projekt.viii

Men det var bara halva historien. Det fanns ytterligare en viktig sak och den biten missade Israels högernationalistiska politiker. Det handlade inte bara om att det tickade in bidrag i Israeliska instituts budgetar. Något som vetenskapsmännen bedömde som nästan viktigare var att de hade acess.

Modern forskning handlar ofta om lagarbete, dels mellan forskare i samma institution, men också mellan olika institutioner och laboratorier. Många gånger belägna i olika länder. Vetenskapsmän diskuterar ofta och gärna. Vad gör kollegorna? Vilka arbetar med samma problem som man själv? Hur framskrider arbetet? Vilka hypoteser och metoder var misslyckade? Vad fungerade?

Det handlar inte om spioneri eller underrättelsetjänst. Vetenskapsmän som befinner sig på framkanten av sitt område lämnar ofta löpande referat om sina arbeten till kollegor som brottas med samma problem och får samma upplysningar från dem i utbyte. I många yrken förekommer samma sak men den viktiga skillnaden är att i de flesta fall är det bara nyttigt och hjälpsamt. För vetenskapsmän är det ofta en förutsättning för att de ska kunna arbeta.

Och israeliska vetenskapsmän hade i åratal haft fri tillgång till Europas vetenskapliga nätverk. Forskningen hade varit ett trumfkort för ekonomin… och krigsmakten. Vad Elkin fick höra nu var att om inte Israel gick med på EU:s nya direktiv skulle det strypa flödet av pengar in i Israels vetenskap OCH kapa de viktiga informations kanalerna. Det betydde stopp för gemensamma projekt och betydde att israeliska vetenskapsmän inte längre fick delta i de konferenser där de senaste rönen redovisades och kontakter knöts. Ingen underhandsinformation. De skulle  på sin höjd få se de färdiga resultaten när de publicerades.

Om vi inte skriver på betyder det att samarbetet på olika fält kommer att stoppas och Israel blir avskuret från Europas forskningsnätverk. De flesta europeiska universitet som samarbetar med oss kommer att hitta ersättare för oss men vi kommer att upptäcka att det är extremt svårt att ersätta Europa”.ix

Skulle förbindelselinjerna kapas riskerade man dessutom en tilltagande brain drain. Många unga, begåvade och ambitiösa skulle anta att Israels framtid var över och söka sig utomlands.

Biträdande utrikesminister Elkin uppgavs vara lätt chockad av vidden av de skador israels vetenskapliga hövdingar förutsåg om de inte fick delta i Horisont 2020. Han bedyrade att regeringen gärna skulle skriva på… om bara villkoren om bosättningarna ströks.

Men regeringen tänkte inte skriva på. Det gjordes helt klart. Fortsatt ockupation och bosättningarna var viktigare än det egna landets vetenskap. Ideologi gick framför forskning. Istället begärde Elkin att Israels akademiker skulle delta i de PR satsningar som staten förberedde. Han uppmanade universitetscheferna att sätta in alla krafter på att övertala sina utländska kollegor om det rättmätiga i den israeliska politiken.

Cheferna för Israels ledande universitet uppgavs inte ha sett entusiastiska ut vid tanken.

●●●


Det så här ett sjunkande skepp ser ut när kaptenen bestämmer sig för att upprätta Staten Judeen medan han förstör Israels framtid.

Zehava Galon, från vänsterpartiet Meretz.x

De första förhandlingarna mellan EU och den israeliska regeringen är avslutade. Det handlade bara om klargöranden. Tiden för att ansluta sig till Horisont 2020 håller på att rinna ut. Den allmänna förväntan nu är att Israels regering kommer att vägra gå med på villkoren och att de vetenskapliga banden kommer att kapas.

Å andra sidan: en av de stora tankarna med BDS är just att skapa grupper i den israeliska opinionen som vill se ett slut på ockupationen.

Det verkar på väg att lyckas.


iIsraeli scientific research does not depend on Europe” av Dror Eydar, Israel Hayom, 16 augusti 2013.

iiBennett: EU Boycott is ‘Economic Terrorism’” av Elad Benari, Arutz Sheva, 17 juli 2013.

iiiYa’alon orders freeze in permits for EU projects in West Bank’ ” av Tovah Lazaroff och Yaakov Lappin, Yedioth Ahronoth, 25 juli 2013.

iv

vHitting Back: Israel Threatens EU Prestige and Success with Pullout” (Osignerad) The Jewish Press, 18 juli 2013. ”How the EU Will Reverse Itself, in Three Easy Steps” av Stephen Leavitt, 17 juli 2013.

viHow the EU Will Reverse Itself, in Three Easy Steps” av Stephen Leavitt, 17 juli 2013.

viiIsraeli scientists: Cutting ties with EU would seriously damage research” Jonathan Lis, Yarden Skop och Eli Aschkenazi, Haaretz, 6 augusti 2013.

viiiIsrael Poised to Halt EU Science Collaboration” Cecily Hilleary, Voice of America, 13 augusti 2013.

ixIsraeli unis: great harm without Horizon 2020” av Connie Hackbarth, Alternative News, 14 augusti 2013.

xIsrael won’t sign EU agreements until settlement clause is removed” av Alistair Dawber, the Independent, 9 augusti 2013.