Site menu:

Rapporter från Vindskupan

Kontakt

Blogg

[Valid RSS]
Prenumerera Creeper Politik
Alla Webbhotell

Arkiv

Sökning på Vindskupan

Annons

Kalender

July 2013
M T W T F S S
« Jun   Aug »
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728
293031  

Senaste kommentarer

Kategorier

Senaste inlägg

En statlig utredning om hur Sverige ser på världen

3aea50b0

Ytterligare en utredning har lags fram i maj.

Ämnet kunde inte ha varit större, ja närmast gigantiskt. Den syftar till att förklara Hela Världen. När den lades ut på nätet kom så många nedladdningar att regeringskansliets server tillfälligt packade ihop.

Ämnet är stort, insatserna likaså. Sverige står inför ett nytt försvarsbeslut år 2015. Som ett steg på vägen har en skara riksdagsmän skrivit samman en så kallad omvärldsanalys på 249 sidor: ”Vägval i en globaliserad värld”.

Man går igenom hela planetens säkerhetspolitik, kanske med undantag för Latinamerika.

Det handlar om hur Sveriges politiska elit ser på världen.

Så insatserna är stora. Utifrån de här 249 sidorna kommer Sverige att göra sina utrikespolitiska vägval.

Eller kanske de redan är gjorda?

 myntkabinett

 

●●●
Kungliga Myntkabinettets hörsal är proppfull med män i mörka kostymer som väntar på att seminariet skall börja.

Mörka kostymer sitter på stolarna eller går omkring och skakar hand med varandra, dunkar varandra i ryggen, utbyter skvaller med och om varandra. Det här är en skara människor som känner varandra väl till höger och vänster. Inget tvivel om den saken.

Gästlistan skallrar om politiker, säkerhetspolitiska forskare, officerare, folk från Finlands och USA:s ambassader.

Presentationen inleds. Cecilia Widegren, riksdagsledarmot från Moderaterna som lett arbetet, har litet problem med mikrofonen. Ledamöterna talar om hur smidigt arbetet löpt, hur BRA de kommit överens. Hur gnisselfritt sammanträdena har löpt. Mer Lyckönskningar. Beundran. Gratulationer flödar fram och tillbaka. En rad forskare har kallats in för att uttala sig om rapporten. Ännu kaskader av lovord flödar. ”Gediget arbete”.

Men vilka Hot står Sverige inför i framtiden?

Man talar inte längre om att Sveriges säkerhet skall främjas genom att bekämpa allehanda terrorhot i främmande länder (alltid en välsignelse). Istället har uppmärksamheten flyttats till Sveriges närområde. Det alla, utredning och de experter om bjudits in för att tala, pratar om är Ryssland, Ryssland och åter Ryssland.

Ryssland är alltmer auktoritärt och upprustar för fullt. Det säger rapporten. Samma sak förklarade Johan Wiktorin från Kungliga Krigsvetenskapliga akademin när han pratade om rapportens rön.

Den folkpartistiske riksdagsmannen Allan Widman lägger ut texten länge och väl med sin välmodulerade falsettröst om det ryska hotet.

Han berättade också om hur han egentligen så innerligt hett önskat se Sverige delta i västvärldens heliga kamp jorden runt men den verkade hålla på att ebba ut.

Återstod bara Ryssland. Sverige är nu partner till NATO, det hade kommit alliansen så nära det bara gick ansåg han. Att vårt land blev medlem var egentligen bara ett sista, litet, helt obetydligt steg.

Och det kunde knappast råda något tvivel om att Allan Widman intensivt gärna såg att det steget skulle tas. I en reservation till utredningen skrev Widman om hur ”Det ensidiga svenska beroendet som idag gäller i förhållandet till NATO och USA skulle vid medlemskap bytas mot ömsesidig insyn och inflytande.”i

Allt kommer att bli bra, underbart rentav, om bara det där sista steget kunde tas någon gång.

Annika Nordgren Christensen, presenterad som fri debattör, en av de som tilläts framträda och kommentera utredningen påpekade att den formligen kryllade av skäl för att Sverige ska gå med i NATO, att författarna formligen verkade tävla i pessimism när de tänkte på Rysslands utveckling och att de undvek att nämna några skäl för att Sverige skulle avstå från att gå med i NATO.

Avsnittet om USA var det mest kortfattade av alla. Det förklarades kort och gott att Amerika är världens ledande militärmakt och kommer att förbli så. Det kom en rätt lyrisk redogörelse för all amerikansk kapacitet.

Så det borde inte finnas några sorger om vi ansluter oss till dem.

Och samtidigt var och förblev det så svårt. Visst, det fanns andra alternativ, samarbete med grannländerna, med övriga Europa men man återkommer ständigt till NATO.

Den moderate riksdagsmannen Han Wallmark kom in på något som skulle kunna vara pudelns kärna i dagens Svenska politik. Han förklarade att Sverige kanske aldrig skulle kunna bli medlem av NATO någon gång. Den allmänna opinionen är helt enkelt inte med på det. Istället måste man nöja sig med att fortsätta vara partner till alliansen.

Det fanns en chans. Ett litet ljus i mörkret för Wallmark, en möjlighet. Genom att hela tiden vara följsamt och samarbetsvilligt mot Amerika kunde kanske Sverige klå åt sig ställning som ”superpartner”.

Det finns ett knippe länder som kretsar kring alliansen, Georgien och andra, men Sverige skulle kunna bli gullegrisen.

Och i den förhoppningen kan man mycket väl ha fått veta något mycket väsentligt i dagens Svenska säkerhetspolitik.

NATO håller på att avveckla sin närvaro i Afghanistan. Flera av alliansens kärnländer har meddelat att de inte vill ha något mer med företaget att göra. Sverige har däremot svurit dyrt och heligt att fortsätta att skicka militärrådgivare och annat också efter att kriget officiellt avslutats 2014.

Man kan notera en sak: Wallmark delade inte farhågorna om det Ryska hotet. Ryssland är världens största land som sträcker sig över nio tidszoner, förklarade han. Det hade mer att tänka på än gå till storms mot Sverige.

Annars anar man en stor villrådighet. Amerika är starkt. Ryssland hotfullt, det anser man sig veta men hur kommer framtidens värld att se ut? Amerika och Europa är på väg att tappa i betydelse, ekonomiskt, kulturellt och militärt. Övriga delar av världen, Afrika, Asien och Latinamerika är på uppgång. Det är man ense om (om än oentusiastiskt).

Men hur kommer framtiden att se ut?

Ingen vet.

 

 utredning

 

●●●
Hon hette Josefin Karlsson och är generalsekreterare i Kvinnor För Fred. Hon var en av de få som hade något negativt att säga om rapporten.

Den var förvisso omfattande, gick igenom den säkerhetspolitiska utveckling i Europa, Asien, Mellanöstern, Ryssland.

Men vad utmynnade alltsammans i?

Ett mer strategiskt grepp hade varit att försöka hamra fram var vi vill att vårt land ska befinna sig. Vilket läge är det bästa för Sverige?

Den frågan ställs inte på någon av rapportens 249 sidor. Omvärldsanalysen förutsätter snarast att Sverige är ett torrt halmstrå i vinden. Den försöker bara gissa vart vinden blåser och i vilken riktning vi kan tänkas driva.

 


iVägval i en globaliserad värld” Försvarsberedningens säkerhetspolitiska rapport, 31 maj 2013.

 

Kommentarer

Comment från Kerstin
Tid 26 July, 2013 kl 15:10

Och under tiden som man är villrådig provocerar USA/Nato och Sverige Ryssland så mycket man kan, och för en så intenvis antirysk propaganda som bara går. Man vill bara skrika!

Comment från ulf
Tid 2 August, 2013 kl 23:40

Vad tror du? När dessa människor är klara, är vi med i Nato då?

Vad jag menar, kommer vi gå med i Nato, låt säga inom 20 år?

Comment från Vindskupan
Tid 3 August, 2013 kl 8:29

Jag tror att de gärna vill, men inte kan. SOM-institutet gör varje år undersökningar om allmänna opinionens inställning till NATO. Varje år visar de att en stadig majoritet är emot.

Å andra sidan: när man frågar så ofta vill man troligen gärna se ett annat svar.

Jag tror att det Hans Wallmark talar om är alternativ B. Sverige glömmer det formella medlemskapet och försöker bli Amerikas lilla kanariefågel istället, favoritlandet. Allierat i alla avseenden utom till namnet.

Och ingen verkar reflektera över att det är en potentiellt livsfarlig politik eller att den svenska omvärldsanalysen inte går ihop sig.

Först och främst är NATO en organisation som egentligen inte har något riktigt syfte längre. Under kalla kriget fanns ett klart mål. Håll ryssen utanför (och den då nyligen de-nazifierade tysken under uppsikt).

Idag kan NATO närmast vara farligt för Europa. Pakten ger Amerika en mekanism för att pumpa Europa på resurser till sina egna krig.

En annan stor tankevurpa är att den gissar att USA:s maktställning kommer att förbli oförändrad. Man erkänner att Amerika kommer att tvingas dra ner på sina försvarskostnader, de nuvarande utgifterna är ohållbara. De återstående resurserna kommer att omfokuseras till Stilla Havs området. Amerikanska planerare räknar närmast med en konflikt med Kina.

Men man tror att Amerikas förmåga, och intresse av att komma rusande till vår undsättning är oförändrad.

Comment från Karl Malghult
Tid 6 August, 2013 kl 14:12

Jag tror mycket av den orientering mot anglo-saxiska världen (se bara på alla anglicismer i språket som än breder ut sig…) kommer av att eliten i Sverige inte behöver kunna något annat språk än engelska. De andra moderna (europeiska) språken är satta på undantag, all bevakning sker västerut och då främst mot USA och i mindre mån mot Storbrittanien. Denna prestige som engelskan åtnjuter i grunden beror av att den gamla överklassen i Sverige som behärskade flera språk såsom Gustaf den VI hade en alltför liten och för isolerad bas, samt att Amerikaemigrationerna gjorde att folk flest kom mer i kontakt med USA (det fanns även en viss emigration och orientering i samhällslivet mot Tyskland, men världskrig och nederlag gjorde sitt för att sänka det tyska språkets inflytande). En svensk handelsresande av år 1900 då det brittiska imperiet stod på sin höjdpunkt kunde oftast 3-4 språk utöver modersmålet, framförallt tyska och franska. Idag förloras säkerligen miljarder åt det svenska näringslivet varje år för att man vägrar ta till sig köparens språk och envisas med att använda någon undermålig form av engelska.

I mina mörkaste stunder kan jag se hur Sverige förvandlas till alla u-länders moderland samtidigt som befolkningen gått över till pidginengelska vid ungefär samma tidpunkt som engelskan globalt tar stryk som lingua franca. Detta utan att någon svensk förstår vad som har hänt oss när omvärlden börjar vägra att tala engelska. Illa tajmade språkbyten har skett förut; det skotska hovet bytte språk från gaeliska till engelska 1050 strax innan normandernas invasion gjorde franska till ledande språk för de kommande 300 åren. Skottarna hade ren bondtur att engelskan åter blev kanslispråk vid det engelska hovet kring år 1400.