Site menu:

Rapporter från Vindskupan

Kontakt

Blogg

[Valid RSS]
Prenumerera Creeper Politik
Alla Webbhotell

Arkiv

Sökning på Vindskupan

Annons

Kalender

May 2013
M T W T F S S
« Apr   Jun »
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
2728293031  

Senaste kommentarer

Kategorier

Senaste inlägg

Recention: Pakistan vid avgrundens rand

ahmed-rashid

En enorm kris inom landet, ekonomisk, social, religiös och politisk har byggts upp sedan Musharaffafs tid.”

Den berömde journalisten skrev boken som blev standardverket om den afghanska talibanrörelsen. Nu vänder han blicken mot sitt eget land.

Pakistanierna Ahmed Rashid uppges själv ha deltagit i gerillakriget i Baloshistan i tio år innan han lessnade på tillvaron som rebell för att bli journalist, inriktad på Afghanistan. i

”En pakistansk journalist som specialiserade sig på Afghanistan och Centralasien.” Normalt skulle det vara en beskrivning som fick snorkiga europeiska och amerikanska kollegor att himla med ögonen… om inte Världshistorien gripit in och gjort Ahmed Rashid kunskaper om talibanrörelsen guld värda. Hans bok, ”Talibanerna” blev en monumental bästsäljare och översattes till 22 språk. Ahmed Rashid tyckte att en amerikansk intervention mot talibanerna skulle vara en utmärkt idé, något som gjorde honom rätt ovanlig i Pakistan men knappast skadade hans karriär i Väst. Här fick en västerländsk publik publik höra vad många ville få höra. Undra på att Ahmed Rashid eleverades till rang av taliban expert och blev en i den lilla skara korrespondenter som fick dricka te med amerikanska presidenter, umgås med europeiska toppdiplomater och mota förtroenden från talibanledare.

Nu har Ahmed Rashid vänt blicken mot sitt eget land, och den utveckling han ser i Pakistan gör honom orolig. Mycket, mycket orolig. Det så enligt Ahmed Rashids åsikt så illa att Pakistan kan vara på väg att bli nästa stora krishärd.

 pakistan

●●●
I grund och botten är alltsammans kanske onödigt.

Pakistan borde ha kunnat gå en god framtid till mötes. Visserligen har landet inga naturtillgångar att skryta om men befolkningen är flitig och arbetsam, pakistanska studenter kan mäta sig med de bästa i världen. Landet har ett ypperligt geografiskt läge. Det skulle kunna vara södra Asiens stora transito-land, där varor och resenärer slussas mellan Indien, Iran, Centralasien och Kina.

Men alla dessa möjligheter är inget mer än ett knippe löften. Verkligheten är den att de internationella handelsvägarna ringlar sig runt Pakistan. Landets elit är mestadels mer intresserade av sina herrgårdar i Frankrike. De är ointresserade av att investera i landet eller att genomföra reformer. I synnerhet gäller det reformer som skulle innebära att de själva beskattades.

Så utvecklingen står still, på en del områden går den baklänges. Läskunnigheten ligger på 57 procent, nästan samma nivå som vid självständigheten 1947 – 1948 (då den var 52 procent). Landet skakas av inre oroligheter, det råder separatistiskt buller i Baloshistan och Waziristan, i Khyber-Pukhtun provinsen var den statliga förvaltningen stängd i ett år, provinsförvaltningen i Peshawar hade gått under jorden. Det hade utkämpat ett veritabelt krig Swatdalen med en miljon flyktingar. Det förkom förföljelse av Pakistans religiösa minoriteter, kristna, hinduer och shiiter. Pakistan sitter fast i flera gagnlösa krig-genom-ombud med Indien som ger igen genom att stödja separatister i Pakistan. Undersökande journalister mordhotas ömsom av talibaner, ömsom av underrättelsetjänsten ISI.

Periodvis dör fler civila i Pakistan än i det krigsdrabbade grannlandet Afghanistan.

De problem blir närmast värre av att försvaret och underrättelsetjänsten ISI utgör veritabla stater i staten, självständiga, orörbara, ofta inläggande veto mot den civila regeringen och ständigt drivande sin egen politik.

Å ena sidan är den pakistanska regeringen allierad med USA i kriget mot talibanerna, å andra sidan spelar ISI och delar av försvaret under täcket med talibanerna. Samarbetet med Pakistan var förutsättningen för det amerikanska angreppet mot Afghanistan 2001. Å andra sidan hjälpte därefter ISI talibanerna att komma på fötter igen efter att de drivits från makten, de hålls fortfarande om ryggen av Pakistans militärer och underrättelsetjänst i skön förening.

Frågan är varför?

Enligt Ahmed Rashid beror det på att ledningen för Pakistans försvar och underrättstjänst sedan decennier sitter fast i maror om ett i stort sett inbillat ”Indiskt hot”.

Och det är där som talibanerna kommer in i bilden. För de mäktiga männen i spetsen för Pakistans försvarsetablissemang är talibanrörelsen det stora motgiftet mot Indiskt inflytande över grannlandet uppe i nordväst. Därtill kommer den enkla tanken att ett talibandominerat land kommer att bli ett Pakistan-vänligt land och ett anti Indiskt land som skulle skänka Pakistan ”strategiskt djup” i en tänkt, apokalyptisk konflikt med det större grannen i sydöst. Att det skulle lägga ytterligare tvåtusen kilometer till den sträcka den tänkte fienden måste kämpa sig igenom.

Det hela bygger på en serie serie hopkrånglade spekulationer och lösa antaganden men tanken vill ändå inte släppa. Det har inneburit att Pakistan spelat på båda sidor. De tankegångarna betyder också att ISI dragit i tåtarna för att stoppa alla försök att hitta en förhandlingslösning på konflikten de ogillar. Och förhandlingsförsök som de ogillar är alla försök där de själva inte får sitta med och bestämma.

Rashid berättar till exempel om hur en talibanledare, mulla Baradar, greps av ISI i början av 2010. Utåt framhölls det som ett samarbete med CIA och ett lysande exempel på kamp emot extremism. Enligt Ahmed Rashid handlade det snarast om att sätta stopp för gryende förhandlingar mellan den USA stödde presidenten för Afghanistan, Hamid Karzai och delar av talibanrörelsen.

För att göra röran fullständig så är samtidigt den USA stödde afghanske presidenter Hamid Karzai motståndare till alla förhandlingar där Pakistan skall ha veto.

Kort sagt: en praktfull låsning, och kanske också en bidragande orsak till att det här kriget har visat sig så svårt att avsluta.

Och till sist riskerar ISI:s många översluga manövrer att slå tillbaka mot det egna landet enligt Ahmed Rashid. Han tycker sig snarast ana ett läge där vaken amerikaner, européer, Karzai regeringen i Kabul eller ens talibanerna litar på Pakistan.

Själv verkar Ahmed Rashid rätt desillusionerad över västerländska ingripanden vid det här laget.

Freden måste byggas upp lager för lager, distrikt för distrikt och grupp för grupp på afghaners sätt istället för genom storstilade konferenser.”

 pakistan-vid-avgrundens

Titel:

”Pakistan vid avgrundens rand”

Original titel:

”Pakistan on the brink”

Författare:

Ahmed Rashid

Förlag:

Leopard förlag, Stockholm 2013

Översättning:

Emeli André

ISBN:

978-91-7343-437-9

 

iFrontier Years Give Might to Ex-Guerrilla’s Words” av Jane Perlez, The New York Times, 5 juli 2008.