Site menu:

Rapporter från Vindskupan

Kontakt

Blogg

[Valid RSS]
Prenumerera Creeper Politik
Alla Webbhotell

Arkiv

Sökning på Vindskupan

Annons

Kalender

May 2012
M T W T F S S
« Mar   Jun »
 123456
78910111213
14151617181920
21222324252627
28293031  

Senaste kommentarer

Kategorier

Senaste inlägg

Scoopet

Det är vår 2012. I Oslo pågår rättegången mot Anders Bering Breivik. I Sverige har en mindre skandal samtidigt poppat upp som en bubbla sumpgas.

Det handlar att redaktören för tidskriften Neo har skrivit en kolumn i Jerusalem Post utan att ta med i beräkningen att internet är uppfunnet vilket i sin tur inneburit att den hamnat under ögonen på den svenska publiken.

Hon räknas som en stadigt stigande stjärna på de borgerliga krönikörernas himmlavalv med både en glassig tidskrift hon är redaktör för och kolumn i Svenska Dagbladet.

Hon är ung, har juristutbildning, som skribent och krönikör tituleras hon liberal. Allt ser ypperligt bra ut.

Det finns bara problemet att när Paulina Neuding vänder sig till sin utländska publik, ja då låter hon helt plötsligt som en Sverigedemokrat… eller som ett utdrag ur Anders Bering Breiviks manifest.

Det gällde situationen för den judiska församling i Malmö.

Syftet borde vara behjärtansvärd, men texten blir bara mer och mer betänkligt ju längre man läser. Redan i ingressen förklaras att allt är invandrarnas fel.

De muslimska invandrarna alltså.

Tanken på att det skulle finnas sociala eller samhälleliga  förklaringar avfärdas direkt. Den outtalade men tydliga förklaringen måste tydligen vara: ”de har det i blodet”, alternativt ”det ligger i deras kultur”. Det är den slutsats läsaren vallas in i.  Paulina Neudings internationella publik blir också upplyst om att det vanligaste namnet bland nyfödda pojkar i Malmö är Muhammed som ett tecken på hur illa det är ställt.  Ja kanske inte hela tiden men i alla fall år 2004. Det är beviset för en hotande demografisk tidvattenvåg som när som helst hotar att stiga över sina bräddar och skölja in över den vita medelklassens stadsdelar.

Och över Malmös judiska församling.

Samma uppgift finns för övrigt i Bering Breiviks manifest.

Brevbärare, ambulanspersonal och brandmän riskerar att angripas om de försöker ge sig in bland packet. I praktiken skall ingen utomstående våga ge sig in i Rosengård längre. Allt verkar ha börjat med en händelse fyra år tidigare:

In late 2008, a peaceful Jewish demonstration was run off the main square by an aggressive mob of immigrants of Arab origin.

En fredlig judisk demonstration hade mötts av en hotfull mobb av arabiska invandrare och jagats iväg från Malmös stortorg. En hemmagjord bomb hade kreverat mitt i bland demonstranterna. Polisen gjorde inget.

Angriparna benämns ständigt bara som ”muslimerna”.i

Läsaren kan redan nu lägga den demonstrationen på minnet. Den är en surdeg som ständigt kommer att återkomma.

 

●●●
Den här gången kom en motreaktion. Aftonbladets politiska chefredaktör Karin Pettersson påpekade rätt försynt att redaktören för magasinet Neo presterat ett antal tämligen rasistiska tankefigurer. Samma sak noterade Ulrika Knutson och Jonathan Leman.ii

På allt detta reagerade Paulina Neuding med att haspla ur sig ett tämligen förvirrat försvarstal i Expressen. Det där hon skrev om att Muhammed skulle vara det vanligaste namnet bland nyfödda barn i Malmö (år 2004), ja det var bara ett anekdotiskt exempel hon använt sig av.

Som om det skulle göra saken bättre.

Bloggaren Essbeck var vänlig nog att kontrollera hur många barn som döptes till Muhammed i Malmö det året. Han fick det till 34.

Med andra ord så hotades Malmö av sammanbrott. Dess judiska församling var hotad och beviset hade tydligen varit att 34 gossebarn fått namnet Muhammed.iii

Det kom en del försvar också. Riksdagsman Kent Ekeroth från Sverigedemokraterna gillade Neudings artikel.iv Ulrika Knutson tyckte visserligen att Paulina Neudings kolumn varit fel men gissade att det kära  flickebarnet måtte ha drabbats av tillfälligt hjärnsläpp.v

Ett problem: det stämmer antagligen inte.

Faktum är att Paulina Neuding sagt samma sak sedan 2009 när hon vände sig till en utländsk publik. Det har ständigt handlat om Malmö och samma punkter har vevas varje gång. Snarare än ett tillfälligt tankeslirande liknar det en linje som hon drivit med förbittrad ihärdighet under flera års tid. År 2009 dök det upp en text av henne det amerikanska magasinet Weekly Standard, husorgan för den neokonservativa gruppen med gruppens kronprins Bill Kristol som redaktör.vi

Det är nästan samma sak om i Jerusalem Post 2012. Läsaren får klart för sig att Malmö har problem med invandrare som alla är muslimer, arbetslösa, lever i Rosengård där de försörjer sig på Sveriges löjligt generösa socialbidrag och, givetvis, en proisraelisk demonstration som stadens judiska församling försökt anordna hade överfallits av en mobb som ömsom var arabisk, ömsom islamistisk, nynazistisk och vänsterextremistisk (hur de båda senare skulle kunnat gå tillsammans att klösa ögonen ur varandra sägs inte). Kort sagt, samma sak som Paulina Neuding säger i Jerusalem Post 2012 och som hon sagt i Tablet. Och polisen stod bara bredvid och glodde, den punkten fanns också med redan där. Neuding öser sitt förakt över töntiga försök att skicka ut dialog personer mot både demonstranter och ut i Rosengård.vii I en annan av sina internationella artiklar ger hon vissa glimtar av vad hon ville se istället. Mångkulturalismen som tanke är ett fiasko förklarar hon. Den borde man ofördröjligen skrota. I dess ställe borde man satsa på ”muskulös liberalism”. Tillsammans med sin redaktörskollega från Axess har hon levererat ett anspråkslöst förslag. De etablerade partierna borde väl kunna börja “diskutera” Sverigedemokraternas synpunkter på invandring? De skulle säkert desarmera uppkomlingarna. viii

(Att nästan all politisk erfarenhet pekar på motsatsen lämnas därhän. Skulle de borgerliga partierna börja pipa fram slagord om nödvändigheten av rasistisk politik tenderar de väljare som lockas av de tonerna istället satsa på originalet, inte karbon kopiorna.)

Ett stort problem var Malmös kommunstyrelses ordförande Ilmar Reepalu.

Vilket också råkar vara Paulina Neudings andra stora hatobjekt.

Malmös starke man

Han kom från Estland med en flyktingbåt 1944 när han bara var ett nyfött barn. I det nya landet utbildade han sig till ingenjör och gjorde en politisk karriär i Socialdemokraterna. Efter 1994 var Ilmar Reepalu ordförande för Malmös kommunstyrelse, en fixare som drev igenom en rad spektakulära projekt som gett Malmö en välbehövlig uppryckning.

Mycket av det håller på att falla i glömska. I Svensk rikspolitik är Ilmar Reepalu framför allt betraktad som en pinsam dummerjöns efter en rad verbala grodor som förargat Malmös judiska församling.

Enligt Paulina Neudings tolkning – som hon tillkännagav i Expressen – skall han ha förklarat att Malmös judiska församling hade sig själv att skylla om de blev utsatta för hot eller angrepp.

Det finns bara ett problem: man får leta förgäves efter det yttrandet i intervjun. Det handlar snarare om Paulina Neudings hårdskruvade tolkning.

Av intervjun framgick att kommunalrådet Reepalu var ganska tröttkörd av alla gräl mellan Malmös etnisk / religiösa grupper, att han fördömde våld, oavsett vem det än riktade sig emot, att han inte var någon större beundrare av aktuell israelisk politik. Att det var illa om judar trakasserades. Att det också var illa att Malmös muslimske imam beskjutits.

Reportern pressade honom på frågan det judiska samfundets situation. Tilll sist svarar Reepalu:

Jag skulle önska att judiska församlingen tog avstånd från Israels kränkningar av civilbefolkningen i Gaza. I stället väljer man att hålla en demonstration på Stortorget, som kan sända fel signaler.

Samtidigt skulle jag önska att företrädare för muslimer i Malmö klart och tydligt säger att judarna i Malmö inte ska blandas in i Israel-Palestina-konflikten.ix

Kort sagt, våld var fel oavsett vem som drabbades. Alla berörda grupper borde lugna ner sig ett par hekto. Det kanske inte hade varit så lyckat att Malmös judiska församling arrangerat en demonstration till stöd för Israel i samband med Gazaoffensiven.

På våren kom ytterligare en groda. Ilmar Reepalus hördes förklara att Malmös judiska församling var infiltrerad av Sverigedemokraterna.

Det är riktigt. Exakt så sa han men meningen är ryckt ur sitt sammanhang vilket ger det hela färg av en antisemitisk konspirationsteori. Sammanhanget gör det mer komplicerat.

Det kom under en längre intervju med Paulina Neuding som hon gjorde för sin egen tidning men av sammanhanget sammanhanget framgår att Ilmar Reepalu snarare mildrade ett mycket hårdare uttryck som Paulina Neuding försökt locka ur honom.

PAULINA NEUDING: Det som är speciellt här är att det inte finns någon ömsesidighet – det finns inga muslimer som säger att man lämnar stan för att man hotas av judar.

ILMAR REEPALU: Jag vet inte riktigt hur grupperna ser ut men jag blev väldigt förvånad när jag blev medveten om de starka kopplingarna mellan judiska församlingen och Sverigedemokraterna. Jag visste inte att den fanns, men när jag går på möten hos församlingen ser jag Kent Ekeroth, en av de tuffaste från SD. Sedan fick jag veta att han är brorson till en av de ledande inom församlingen.

Och att SD stenhårt driver sin antimuslimska kampanj genom att säga att är för den judiska gruppen. Det störde mig väldigt mycket.

PAULINA NEUDING: Du menar alltså att det finns ett muslimhat inom den judiska församlingen i Malmö som kanaliseras via SD?

ILMAR REEPALU: Nej det tror jag inte, däremot att SD:are har infiltrerat den judiska församlingen för att driva sitt muslimhat.

PAULINA NEUDING: Så det finns trots allt ett motsvarande hot mot muslimer som härör ur den judiska gruppen?

ILMAR REEPALU: Alltså jag hade hoppats… De som ristat hakkors i Bjuv och Vellinge… de var inga muslimer, det var nationaldemokrater och Sverigedemokrater. Då känns det så jättekonstigt att de grupperna plötsligt lierar sig med judiska grupper mot muslimer.”x

Man kan också se som så att Paulina Neuding frågar om Malmös judiska församling i sin helhet samverkar med Sverigedemokraterna, Ilmar Reepalu svarar nej, samfundet är oskyldigt däremot finns en krets kring bröderna Ekeroth periodvis bedrivit ett eget spel.

Men där var det sagt.

I den färdiga artikeltexten lägger Paulina Neuding omedelbart in en dementi från Kent Ekeroth. Han bedyrar att han inte haft någon kontakt med församlingen i Malmö sedan flera år tillbaka.

Därmed har man egentligen en ord-mot-ord situation. Vem är mest trovärdig? Kent Ekeroth eller Ilmar Reepalu?

Om man skulle lägga ett källkritiskt filter över de båda så ligger det i Kent Ekeroths intresse att dementera. Därmed bidrar han till att skandalisera den främste socialdemokratiske politikern i Malmö, än en gång.

Det är inget tvivel om att för många svenska judar är bröderna Ekeroth ett rött skynke. När Judisk Krönika gjorde en intervju med Kent Ekeroth skickade man ingen från redaktionen. Man skickade den svensk-kurdiske frilansjournalisten Mustafa Can istället och denna bloggare gissar att det också låg en markering där, även om Can naturligtvis är en ypperlig skribent.

Vi vill inte ta i den där figuren med pinne ens.” Denne bloggaren har varit elak mot redaktören Jackie Jackubowski för hans utläggningar om Iran men här var hans instinkter de rätta.

Däremot har bröderna inte varit fullt så bortkopplade från samfundet som Kent försöker göra gällande, inte hela tiden i alla fall. Bland annat hade Ted Ekeroth tilldelats den sionistiska federationen Herzl-pris för proisraelisk aktivism. När den svenska avdelningen fick höra att han vara Sverigedemokrat försökte man litet halvhjärtat övertala honom att lämna partiet men till sist fick Ted sitt pris.xi Men framför allt: både Kent och broder Ted närvarade vid stöddemonstrationen för Israel i Malmö. Närvarade och var mycket aktiva. Av deras egna bloggar framgår att de båda var med och videofilmade. Ted blev intervjuad av det amerikanska Christian Broadcasting Network (CBN), försökte energiskt få ut sina videofilmer till riksmedia och agerade närmast pressinformatör för demonstrationen. Den version de försökte prångla ut blir extra intressant. Mycket litet stämmer med medierapporteringen från den tiden… men däremot är Paulina Neudings kommande artiklar i Weekly Standard, Tablet och Jerusalem Post påfallande lika den version som bröderna Ekeroth försökte lansera redan då.

Den anti-israeliska folkmassan, bestående av kommunister, avgrundsvänster i allmänhet och muslimer samlade 4 000-5 000 personer.

En annan kryddad detalj tillfogas. Polisen bara stod och glodde som en skara fån.

När de anlände till stadion inledde avgrundsvänstern sin attack, med raketer, slangbomber och ägg – och polisen tittade på. Som vanligt.xii

Vad säger massmedia om samma händelser?

Enligt Dagens Nyheter var det ”stökigt” när den pro palestinska demonstrationen nådde tennis stadion. Av de cirka 6 000 palestina-demonstranter hade ungefär ett hundratal svartklädda AFA aktivister ha lämnat det stora demonstrations tåget och börjat kasta smällare och sten… på POLISEN som bevakade tennishallen. (Ted Ekeroth var påfallande störd över att vissa enerverande människor envisades med att AFA huliganerna huvudsakligen var ”vita” rikssvenskar, inte muslimska invandrare.) En slangbomb kreverade på taket till en polisbil. Vid 14 tiden gick konstaplarna till angrepp med batonger för att pressa tillbaka huliganerna. Till sist greps nio personer för våld mot tjänsteman och olaga intrång.

Tvärtemot vad både bröderna Ekeroth och Paulina Neuding skulle göra gällande var polisen INTE passiv. Polisledningen var relativt nöjd med insatsen. “Jag har inte hört någon kritik internt, om att vi till exempel ska ha varit för slappa. När det har behövts har vi ingripit resolut,” uppgav kommenderings chefen Håkan Jarborg Eriksson.xiii Polisen var också belåten över att ha lyckats identifiera och gripa de som anförde angriparna.

Bröderna Ekeroth var däremot frustrerade. Bröderna hade knappt fått något gehör för SIN version. Ted Ekeroth var djupt förgrymmad över SVT:s reaktion inför hans videofilmer när han hävdade att massan skanderat “Allah är stor” och “Vi skall slakta judarna”.

SVT:s tolkar hade inte kunnat höra något sånt alls.

Den svarta legenden verkade ha fallit platt till marken. Med den utsikten till de ökade spänningar mellan befolkningsgrupper där Sverigedemokraterna skulle blomma upp.

Dock: genom Paulina Neudings försorg blev det Ekeroth-versionen som vandrade ut över världen där den begärligt sögs upp av i ”Eurabia” kretsar. I den versionen var det den stackars proisraeliska skaran som var målet för för en massiv mobb på 6 000 galna muslimer, en slangbomb kreverade, den här gången mitt ibland de fredligt demonstrerande israel-vännerna. Till sist tvingades de fly för livet med förföljarna hack i häl, de muslimska horderna blev kvar på slagfältet och polisen stod bara och tittade på.

Det var den svarta legenden som blev kvar och spreds över världen och troligen var det Paulina Neuding som gjorde det.

Tidningen

Redan det andra numret handlade om islam.

Magasinet Neo lanserades 2006. Det andra numret hade temat ”Det ser mörkt ut – och vi har bara börjat”.

Omslagsbilden var en detalj ur Jyllandspostens beramade Muhammed karikatyrer. Redan början var islamofobisk. Redaktören Sofia Nerbrand hade formligen bubblat av förtjusning över Huntingtons teorier om att det rådde civlisationskrig mellan västvärlden och islam, en teori som varit en bärande bjälke för islamhatare ända sen dess.

Det började så, och på den vägen har det fortsatt. År 2007 kom man ut med ett temanummer med Melanie Phillips, gallsprängd brittisk journalist med hätskt antimuslimska åsikter framför allt känd för sin gälla ton och långa haranger av obevisade påståenden, författarinna till boken ”Londonistan: How Britain is Creating a Terror State Within”, en av Eurabialitteraturens ”klassiker”. I Neo:s spalter bredde Phillps ut sig om hur islam planerade en världsregering, allt illustrerat av en bild på Mona Lisa i niqab.

Budskap: så här kan det komma att sluta.

Neo har ofta ägnat sig åt islam, oftast med en air av salongsrasism.

Om innehållet är grovt så är förpackningen däremot läcker. Slående läcker. Layoten är utsökt och mycket påkostad. Ofta kan en hel drös uppslag vara prydda med professionellt utförda fotografier, vektorgrafik och illustrationer.

Denna bloggs läsare bör då veta att den typen av material kan vara dyrt, mycket dyrt om det skall utföras av yrkesmän. De flesta medelstora magasin har bara råd med några få illustrationer till varje nummer och halvbra fotografier som reportern knäpper själv med en automatisk kamera.

Det gäller inte för Neo. En illustratör har berättat att dess redaktion kunde slänga in sina beställningar, närmast i förbigående tillsammans med betalning på 20 000.

Det har inte gått att hitta några pålitliga upplagesiffror. Magasinet är inte registrerat hos medierevisions organisationen Tidningsstatistik vilket närmast skulle betyda att de inte har några annonser. I tidningens annonsprislista för år 2012 uppges den ha en upplaga på 7 000 exemplar men det är oklart om det handlar om hur många exemplar de säljer eller så många de trycker. Med ett pris på 89 kronor och en utgivningstakt på sex nummer om året borde magasinet rent teoretiskt tjäna under fyra miljoner kronor om året. Enligt vad Skatteverket uppger gick företaget som äger Neo med kraftiga underskott på 6 896 890 för år 2007, med 10 660 923 för år 2008 och år 2009 med 3 565 790 kronor. Det kvittar eftersom Neo hålls under armarna av stiftelsen Fritt Näringsliv. På pappret ägs tidningen av ett ett självständigt aktiebolag, Neo Idégalleria, webb och samhällsmagasin AB, i praktiken fungerar den nog snarare som en underorganisation till Fritt Näringsliv. Redaktionen ligger inhyst tillsammans med stiftelsen och dess mest kända underorganisation, tankesmedjan Timbro.

Och det var för detta magasin som Paulina Neuding enligt ett pressmeddelande tillträdde som chefredaktör vid 27 års ålder efter att ha glidit runt på vikariat och frilansuppdrag.

 

●●●
Bloggningen börjar närma sig slutet. Ett par tankar har infunnit sig.

Det går inte att låta bli att reflektera över hur Neo:s redaktion, fyra fast anställda plus mängder av tillfälliga medarbetare sitter med sin dyra, olönsamma tidning där de i text, bild, i fyrfärgsoffset och Munkens Polar vita papper propagerar för nyliberalism, marknadslösningar och konkurensutsättning samtidigt som de själva och deras företag lever på socialbidrag från Stiftelsen Fritt Näringsliv.

Den andra frågan man skulle kunna ställa sig är vilken nytta svenskt näringsliv egentligen anser sig ha av att plöja ner stora summor pengar i spridandet av islamofobiska konspirationsteorier. Stiftelsen uppges ha som mål att:

…att långsiktigt främja idéutveckling och opinionsbildning kring marknadsekonomins och den fria företagsamhetens betydelse för ekonomisk tillväxt och välfärd.

Stiftelsen ska främja sitt syfte genom att i egen regi eller i samverkan med andra bedriva idéutveckling och opinionsbildning kring marknadsekonomi, fri företagsamhet och hög tillväxt.xiv

Det sägs inget om att Stiftelsen skall bidra till ett rasistisk samhällsklimat eller hälla bränsle på antiarabiska konspirationsteorier.

Men det kanske bara är är denna bloggare som inbillar sig saker.


iMalmö: Hatred of Jews in a Swedish city” av Paulina Neuding, Jerusalem Post, 7 april 2012.

iiDags att välja sida” Karin Pettersson, Aftonbladet, 27 april 2012.”Tänk fritt och rätt” Ulrika Knutson, Fokus, 3 maj 2012. ”Lämnar fältet fritt” av Jonathan Leman, Expressen, 11 april 2012.

iiiÅr 2004 föddes det 34 stycken gossebarn med namnet Muhammed i Malmö” Bloggen Essbeck, 28 april 2012.

iv”Lär av den som är bäst i klassen” Kent Ekeroth på egen blogg, 11 april 2012.

vTänk fritt och rätt” Ulrika Knutson, Fokus, 3 maj 2012.

viWeekly Standard spelade en nyckelroll när det gällde att prata fram den amerikanska invasionen av Irak år 2003.

viiWelcome to Ramallmö; How a tennis match sparked riots in Sweden” av Paulina Neuding,Weekly Standard, 13 mars 2009.

viiiMulticulturalism is rife with contradictions” av Paulina Neuding, The Prague Post, 2 mars 2011.

Vi efterlyser en debatt om invandringens problem” av Paulina Neuding och Johan Lundberg, Dagens Nyheter debatt, 23 september 2010

ixReepalu: Israel har skapat en ‘varböld’” av Andreas Lovén, Skånskan, 27 januari 2010-

xNeo; Sveriges liberala samhällsmagasin, nr 2, årgång 7, 2012

xiIsraelvänner prisade sverigedemokrat” av Niklas Orrenius, Sydsvenskan, 13 juli 2007.

xii”Svensk media vill inte visa arabisk antisemitism” Ted Ekeroth på egen blogg, 11 mars 2009.

”Arabiska antisemitiska slagord och kravaller” Ted Ekeroth på egen blogg, 7-8 mars 2009

Se också CBN, med intervju av Ted Ekeroth:

xiiiStökigt slut på lugn protest mot matchen” av Clas Svan, Astrid E Johansson, Staffan Kihlström och Ole Rothenborg, Dagens Nyheter, 7 mars 2009.

Polisen nöjd med helgens insatser” av Kenan Habul, Sydsvenskan, 9 mars 2009.

xivSFN:s uppdrag, Stiftelsen Fritt Näringslivs hemsida.

Kommentarer

Comment från Per A.
Tid 6 May, 2012 kl 20:16

“Det sägs inget om att Stiftelsen skall bidra till ett rasistisk samhällsklimat eller hälla bränsle på antiarabiska konspirationsteorier.”

Timbros VD, Markus Uvell, har via Newsmill gjort ett antal uttalande som svårligen kan tolkas som annat än försök att normalisera SD i den svenska politiken.

Comment från Vindskupan
Tid 6 May, 2012 kl 21:00

Det är mycket möjligt. Å andra sidan: innebär inte det samtidigt att det är läge för en skur av spetsiga frågor till de företag som bidrar till Stiftelsen Fritt Näringsliv vad de egentligen bidrar till.

När allt kommer omkring tycker de där gossarna visserligen om att agera, men inte att hamna under lupp själva. Det har sagts att en lobbyorganisation är som en nattblomma, den dör i dagsljus.

Comment från Leif
Tid 7 May, 2012 kl 7:50

Sketabra blogg. Nu väntar jag bara på de första beskyllningarna för antisemitism. Dom kommer. Var så säkra.
Vill förekomma genom att berätta att Klas
defenitivt inte är rasist, aldrig varit och aldrig lär bli.

Comment från Kerstin
Tid 9 May, 2012 kl 2:46

Svenskt näringsliv har väl, precis som det amerikanska, ett intresse av krig mot muslimska stater bl.a.

Comment från Vindskupan
Tid 9 May, 2012 kl 5:48

Det är möjligt men i så fall är Svenskt näringsliv monumentalt korkat.

Krig kapar handelsförbindelser, dränerar bort kapital, arbetskraft och råmaterial, skapar inflation och kriser. Den enda delen av näringslivet som blomstrar är försvarsindustrin.

Comment från Kerstin
Tid 12 May, 2012 kl 11:55

Vindskupan : Sant, men viktiga delar av försvarsindustrin ägs ju numer av USA/Storbr. Vad kan det betyda tro?
Och när tänkte storföretagen längre än näsan räcker? Bl.a tycks de ju tro att de får sälja mer ju mindre pengar folk har att handla för.