Site menu:

Rapporter från Vindskupan

Kontakt

Blogg

[Valid RSS]
Prenumerera Creeper Politik
Alla Webbhotell

Arkiv

Sökning på Vindskupan

Annons

Kalender

May 2012
M T W T F S S
« Mar   Jun »
 123456
78910111213
14151617181920
21222324252627
28293031  

Senaste kommentarer

Kategorier

Senaste inlägg

Den svarta legenden

Finns det någon som kommer någon ihåg den jihadistiska terrorvågen som svepte över Malmö?

Kommer någon ihåg den våg av bombdåd, självmordskapningar och mord som till sist tvingade Sveriges tredje största stad att kapitulera inför islamiseringens krafter?i

Frågan ställdes i den konservativa, amerikanska tidskriften National Review för några år sedan.

På dessa erinringar skulle förmodligen många svenskar i allmänhet och malmöbor i synnerhet svara med att stirra tomt på frågeställaren och förundrade svara nää, de har de aldrig hört talas om.

Dock, i National Reviews spalter vilar inte den typen av sorger. Dessvärre handlar det inte om någon tillfällig urspåring. Bland stora delar av den läsande och diskuterande allmänheten i västvärlden ser faktiskt bilden av Skånemetropolen ut ungefär så. Malmös kommunstyrelseordförande Ilmar Reepalu kallas titt som tätt till möten med allehanda tillresta antisemitism-bekämpande amerikanska emissarier för att bedyra att Malmö inte förföljer stadens judiska samfund.

Det finns en mörk legend om staden Malmö som fladdrar omkring i både Europa och USA. Den började 2009 och den började med tre demonstrationer. Tre byggstenar i den svarta legenden.

Stortorget. Del 1

Den 25 januari 2009

StortorgetKanske var det där och då som stenen sattes i rullning. Det var vad kommunstyrelseordförande Ilmar Reepalu själv gissade.

Många i staden”…var starkt berörda, hade släktingar på Gazaremsan och plötsligt hittade en symbol för sitt hat.”ii

Det är vårvinter 2009. Det israeliska angreppet på Gaza har just ebbat ut. Nyhetsrapporterna var fyllda med rasmassor, döda kroppar, vit fosfor, kvinnor och barn som mejades ner när de försökt lämna sina skydd.

I just Malmö finns en stor palestinsk koloni, kanske 4 eller 5 000. De är extra berörda. De var inte välvilligt inställda till staten Israel förut. Efter skövlingen av Gaza är de det ännu mindre.

Bland dem fanns de som har släktingar och vänner i Gazaremsan. De är ännu mindre gynnsamt inställda.

Och bland dem fanns i sin tur de som fått anhöriga och vänner dödade under den israeliska arméns härjningståg genom kustenklaven.

De är de mest avoga av alla.

Till alla dessa människor som var personligt berörda kom också deras lokala vänner, partners och bekanta. En icke obetydlig grupp.

Den 24 januari hade det hållits en demonstration för offensivens offer. En som var med, hon har bett att få vara anonym men vi kan kalla henne Bea berättar:

”Den som vandrade på Malmös gator 24 januari 2009 kunde se en rad små glödande ljusbollar dansa fram på himlen. Det var flygande kinesiska lyktor som lyste upp den mörka, molntunga och iskalla Malmönatten. De flög fort i den bitande vintervinden, kanske hann de hela vägen till Göteborg med sitt budskap innan de slocknade. De drygt 40 lyktorna lyfte var och en med ett namn viskat i tygets veck tillsammans med en bön för det lilla liv som släckts alldeles för tidigt. De lyfte var och en för att ge ett tyst vittnesmål åt och hedra en av alla de palestinier som dödades under Israels attack mot Gaza. Under en lugn, värdig, gripande och mycket stämningsfull dag hedrades de omkomna på olika sätt. På Gustav Adolfs torg hade över 1000 små kistor placerats ut och på dessa tändes i flera omgångar gravlyktor som framåt kvällen gnistrade mot den hårda, svarta asfalten. Varje kista hade en liten lapp på “locket” med namn och ålder på den som dödats. Om man strövade runt för en stunds kontemplation så kunde man läsa: Maryam 5 år, Ahmed 4 månader och Mahmoud 3 år. Det var namnet på tre av de över 400 barn som berövades livet under anfallet som många fortfarande försöker kalla ett försvarskrig. Trots att vinden och kylan var skarp, så slöt minst 500 personer upp. En rad talare uppmärksammade den massaker som släckte över 1 400 människoliv och som fortfarande skördade nya offer.”

Dagen därpå flöt nyheten ut: en proisraelisk demonstration skulle hållas på Malmös Stortorg.

Bea var en av de som nåddes av beskedet.

Hennes första tanke var närmast att det bästa skulle vara att lämna israelvännerna ensamma att orera för varandra i snålblåsten.

Min vädjan till alla Palestinavänner var egentligen att stanna hemma och låta dem som förnekar, försvarar, relativiserar eller förminskar krigsbrott och brott mot mänskligheten få stå alldeles ensamma i all sin skam. När jag förstod att många var så förtvivlade över provokationen att de ändå skulle dit, åkte också jag dit för att försöka övertyga mina kamrater att inte låta sig provoceras. Jag stod vid sidan av torget med en ung palestinsk flicka i mina armar. Hon grät häftigt.

Såvitt denne bloggare kan få veta handlade det inte om någon beslutad eller organiserad motdemonstration. Snarare hade folk strömmat till, antingen av ilska, nyfikenhet eller bådadelarna.

Stödmötet för Israel hade utlysts av en grupp som kallade sig Shalom-Fred. Demonstrationstillstånd hade utfärdats till herr Kaufman från Limhamn och gällde en ”Manifestation för fred och säkerhet i Mellanöstern”. Bland talarna fanns Folkpartiets försvarspolitiske talesman Allan Widman (mest känd för sin iver att skicka fler svenska soldater till Afghanistan), där fanns Folkpartiets utrikespolitiska taleskvinna Birgitta Ohlson och ledarskribenten Mats Skogkär från Sydsvenskan. Uppgifterna varierar om hur många som deltog i det proisraeliska mötet men de flesta säger att det var mellan 100 till 200. En reporter såg att det viftades med israeliska flaggor. Somliga mötesdeltagare hade svept in sig i israeliska flaggor. Det spelades israelisk musik.   Reportern växlande några ord med en man som berättade att han förlorat fem släktingar i Gaza de senaste veckorna.

Enligt Bea handlade de flesta talen om alla oförrätter som drabbat Israel. Det fanns omfattande polisavspärrningar på torget och på bakgatorna runtom.iii En piketstyrka fanns i beredskap vid torgets nordvästra hörn. Utanför avspärrningskedjan samlades fler och fler människor. Polisen uppskattade att de till sist uppgick till 4-500.iv

Bland de proisraeliska demonstranterna innanför polisens avspärrningar fanns två män som betraktade utvecklingen med stor belåtenhet. Det var tvillingbröderna Kent och Ted Ekeroth från Sverigedemokraterna.

●●●
De båda räknas som de mest ohöljt rasistiska politikerna i Sverigedemokraternas ledning – i sig något av en prestation. Bådas bloggar är långa, långa malande litanior av hätska anti muslimska och antiarabiska tirader. Kanske Kent är den mer aggressive av de båda. SVT:s uppdrag granskning tror sig ha upptäckt att Kent Ekeroth tillhör toppen i den såkallade
Counterjihad rörelsen. Ett slags skuggliknande nätverk vars medlemmar brukar hålla hemliga sammanträden runtom i Europa för att dryfta muslimsk invandring, allt under dunkla antydningar om att något mer drastiskt kanske måste göras en dag. Anders Bering Breivik anses påverkad av dess skriverier.

Islam och alla som utöver det måste tas bort – totalt och fysiskt från hela västvärlden,” som en av dem förklarade.v

I de banorna rör det sig.

 Bröderna är dessutom höggradigt proisraeliska. Deras mor var judinna från Polen, även om Kent uppger sig vara ateist. Under sin studietid lyckades Kent Ekeroth krångla sig till en praktikplats på den svenska ambassaden i Tel Aviv där han satt ett tag innan det upptäcktes att han tillhörde ett parti med nynazistiska rötter och han hastigt kastades ut igen.

Och därför stod de båda bröderna på Stortorget den 25 januari och som sagt, de var nöjda med vad de såg.

Olycksbådande nöjda.

Som vi anade skulle den arabiska mobben vara där, vilket den också var,” skrev Kent Ekeroth.vi

Hans bror videofilmade. Klippen skulle läggas ut på nätet för att spridas i muslimhatande delar av bloggosfären.

Från andra sidan började man skandera: ”Bojkotta Israel” och ”Länge leve Palestina”. Polisen gjorde några gripanden. Bland dem av en sjuttonåring som kommit på den mindre lyckade idén kasta ett ägg med en civilklädd polis stående bredvid sig.vii Efter en halvtimme ökade ljudnivån. Enligt Sydsvenskan kastades ett par ägg, smällare och ett par flaskor. Till sist fyrade någon av en fyrverkeripjäs mot det proisraeliska mötet.viii

Raketen slog ner, brann, sparkades undan och small av.

Bea såg en ung kille föras bort.

Jag skakade på huvudet och bad polisen att ta det försiktigt med honom, att förstå att han precis hade förlorat mycket under attacken (på Gaza). Jag bad att få en sekund med honom, vilket polisen gick med på, och kramade honom då hårt. Han viskade att han precis hade klippt av sladden till högtalaranläggningen. Bra, viskade jag tillbaka. Mycket bra.

Enligt vad polisledningen rapporterade var det bara en ”mindre del” av motdemonstranterna som egentligen angrep mötet. Därför hade de inte velat rensa torget.ix

Det som hände härnäst skulle bli omdiskuterat.

Där hon stod på andra sidan om spärrarna fick Bea intrycket att mötet helt enkelt ebbade ut till sist.

Samma sak fick Sydsvenskan höra. Direkt efteråt, medan intrycken fortfarande var färska intervjuade de en viss Marianne Wolf, en av deltagarna i det proisraeliska mötet. Enligt henne hade de praktiskt taget betat av hela sitt program när fyrverkeripjäsen small. Polisen hade föreslagit att de skulle fortsätta på en lugnare plats bakom Stortorget men mötesledningen valde att avsluta alltsammans istället. Ljudanläggningen hade fått tillbaka strömmen men krånglade. Det var ändå bara en talare kvar på programmet. Den näst siste talaren fick korta sina utläggningar om staten Israels heliga rätt att angripa Gaza.

Samma sak säger polisens rapport till JO. Mötesledningen beslutade att avblåsa alltsammans. Deltagarna i det proisraeliska mötet vandrade hem via bakgator medan konstaplar till häst och till fots höll motdemonstranterna under uppsikt.x

Alla har rätt att säga sin åsikt,” förklarade en viss Samir Sobhie för Sydsvenskan efteråt, ”och jag tycker det är fel när man säger saker om judar eller kastar saker, men man måste förstå att många av ungdomarna är upprörda. Vissa här har släktingar som dog i det här kriget för bara en vecka sedan.”xi

Större drama blev det tydligen inte men den svarta legenden kunde börja födas.

 stortorget

●●●
Man kan notera en sak, i de inledande reportagen talas mest om irritation, hotfull stämning och stök utan några större sammandrabbningar. Men ganska snart började versionerna skärpas.

Det fanns en mötesdeltagare som ganska omgående gick ut hårt. Kent Ekeroth skrev på sin blogg och han verkar närmast medvetet arbeta sig upp i raseri:

Sydsvenskan skriver att det aldrig uppkom ‘några större sammanstötningar’ mellan grupperna. Ljuger Sydsvenskan medvetet?

Den fredliga pro-israeliska demonstrationen attackerades med glasflaskor, ägg och stenar och en fyrverkeripjäs skjöts (sic) mot som de samlats på Stortorget.

Polisen gjorde som vanligt ingenting för att stoppa de arabiska attackerna. INGENTING. Istället ‘evakuerades vår demonstration från platsen!’ Araberna, som stod för våldet (som vanligt) tilläts stå kvar. Maken till polisagerande har jag inte sett.”

Kent Ekeroth avslutade hotfullt med att han och många med honom minsann tänkte anmäla polisen.xii

Glidningen är tydlig. Inledningsvis talas alltså bara om ”stök” men inga allvarliga sammanstötningar. I bröderna Ekeroths bloggar går de däremot båda omgående ut hårt mot både motdemonstranter och polis. Den enda rimliga förklaringen är att de höll på att förbereda sin egen version.

Kent Ekeroth är också oförblommerad om vad han hade velat se istället. Polisen borde ha rensat Stortorget. Gärna med vapenmakt.

Ted Ekeroth fyllde på och gjorde nästan omgående ett engelskspråkigt blogginlägg, för utländsk konsumtion, där man upplystes om att araberna skanderade ”Hitler hitler hitler” och att det först regnade ner glasflaskor, sedan kom en spärreld av fyrverkeripjäser.

arabisterna attackerade fredlig demonstration” löd rubriken.xiii (Om man skall vara petig är ”arabist” benämningen på forskare inriktade på arabiska språket, litteraturen och kulturen. Ted Ekeroth verkar alltså mena att den proisraeliska demonstrationen angreps av en skara uppretade vetenskapsmän.)

Ett par punkter finns redan med i den version som håller på att födas. De möttes av en ”arabisk mobb”. Polisen var passiv, tappade kontrollen och ”evakuerade” det proisraeliska mötet. Själva termen ”evakuera” för tankarna krigsliknande förhållanden, likt evakueringen av Dunkerque.

Det är en klar överdrift, på gränsen till lögn. Polisledningen hade gjort flera misstag, det är sant. Den hade underskattat hur många motdemonstranter som skulle dyka upp. De hade inte skapat tillräckligt stort säkerhetsavstånd (närmast ett slags ingenmansland) mellan parterna, det är sant men att försöka påskina att konstaplarna var passiva och bara stod och glodde rimmar illa med verkligheten. De lyckades trots allt hålla parterna isär och gjorde flera gripanden av speciellt bråkiga.

Det verkar kunna kvitta. Här finns en version man försöker sälja.

Och  i en gallsprängd debattartikel i Expressen, undertecknad av Kent Ekeroth och ett nittiotal andra är det istället närmast undergångsvisioner som serveras:

Den 25 januari dog yttrandefriheten på Stortorget i Malmö. Inte endast för de svenska medborgare som i kraft av denna yttrandefrihet bestämt sig för att på ett värdigt och lugnt sätt visa sina känslor genom…” etc. etc.

Tre punkter ingår nu i den version som håller på att byggas upp.

    1. Det värdiga och laglydiga svenska mötet som oprovocerat angrips av den oregerliga, orientaliska hopen.
    2. Sveket från överheten, i det här fallet polisen. Den lagliga och laglydiga proisraeliska demonstrationen avbryts av de fega myndigheterna och ”evakueras”.
    3. Sammanbrott, panik och flykt följer.

Punkt 3 är ny. I brevet försöker man påskina att de proisraeliska mötesdeltagarna tvingas fly hals över huvud med massan hack i häl.

Insatschefens skrik ‘fort, fort’ ekar fortfarande i den smala gatstumpen vid Rådhuset.”

(Gatstumpen där det fortfarande ekar syftar troligen på Kompanigatan som hölls öppen av polisen och där demonstranterna lämnade torget.)

Att mötesdeltagarna skulle ha tvingas fly för livet genom gränderna med förföljare hack i häl nämns inte i polisrapporterna eller pressen. Bea avfärdar tanken direkt. Där hon stod bland motdemonstranterna hörde hon inget om att de försökte springa efter eller jaga ikapp. Faktum är att det står inte ens omnämnt i bröderna Ekeroths första blogginlägg.

Det öppna brevet avslutas med att citera pastor Niemöllers berömda dikt från sin tid som oppositionsman mot nazistregimen om hur regimens hantlangare kom och hämtade den ena gruppen efter den andra och att de till sist kom efter honom också.

Från att ha börjat som ett misslyckat möte hade Stortorget eleverats till en kraftmätning mot mörkrets krafter. Och efter dessa brösttoner om att yttrandefriheten stod på spel och en ny Förintelse hotade gick inte att backa längre.

Stortorget. Del 2

8 februari 2009

Självklart deltog bröderna Ekeroth i den andra demonstrationen också.

Tagna av lägets allvar fattar nu föreningen Shalom-Fred beslutet att arrangera ett nytt proisraeliskt möte på Stortorget. Det gällde nu att fullfölja det grymt avbrutna programmet från den 25 januari, att återta förlorad terräng, markera att man inte lät sig skrämmas, etc. etc.

Ängslig jämmer om att klyftor som sprängts upp mellan olika etniska undergrupper i Malmö nu riskerade att vidgas farligt mycket i onödan viftades bort. Heliga principer stod på spel.

Ett upprop från folkpartisterna Birgitta Ohlsson och Olle Schmidt publicerades:

Malmöbor, kom till Stortorget på söndagen klockan 14 och slut upp för demokrati och fred i Mellanöstern. Låt inte Israelhatet ha över Malmös gator!xiv

Underförstått: här gällde det att visa ni-vet-vilka att det inte var de som bestämde.

Om Birgitta Ohlson och Olle Schmitt tänkt sig att malmöborna skulle gå man ur huse och demonstrera för Israel måtte de ha blivit besvikna. Rapporterna talar om 100 till 200 mötesdeltagare som samlats på samma plats för att än en gång lyssna på anföranden om staten Israels rätt att angripa Gazaremsan. Polisen hade ett större uppbåd på plats. Kravallstaket hade satts upp som höll ordentliga avstånd mellan det proisraeliska mötet och eventuella motdemonstrationer.

Kent Ekeroth var nöjd. ”Vi sjöng och talade som planerat. (Mötet avslutades med att alla sjöng Israels nationalsång.)

Däremot urartade den arabiska mobben igen, genom att de skriver (?) ut sitt hat och kastar slangbomber på vår manifestation, skjuter fyrverkeripjäser och kastar slangbomber på vår manifestation och poliserna.”xv

Om man plockar fram den källkritiska verktygslådan är det ganska tydligt att bröderna Ekeroth än en gång hårdvinklar händelserna med sin Sverigedemokratiska publik i åtanke. Återigen kommer antydningar om den hotande, främmande pöbeln. Enligt pressrapporter dök bara 40 motdemonstranter den här gången. Det gapades en del. Smällare kastades men landade i buffert zonen, det tomma utrymme, polisen skapat runt Israel-mötet. Gradvis lugnade stämningen ner sig igen.xvi

Därmed var det dags för den tredje byggstenen i den svarta legenden om Malmö.

Tennismatchen

7 mars 2009

Det känns inte logiskt. Först dödar Israel en massa människor, sen ska de komma hit och spelar tennis som om ingenting hänt.”

Det kom från den 21 årige Khaled Iskander när han intervjuades av Svenska Dagbladet, en av Malmös palestinska koloni. Pappan var född i Libanon. Familjen drev en butik vid Möllevångstorget. Iskander själv hoppades att protesterna skulle flyta lugnt. Tanken var inte att man skulle stoppa matchen till varje pris, på sin höjd protestera mot den.xvii

Och att bojkotta tennismatcher var en prima gammal svensk progressiv tradition ända sedan Båstads matchen mot Rhodesia 1968 och Chilematchen 1975.

Kommunstyrelseordföranden Ilmar Reepalu tänkte också på den förestående Davis Cup-matchen med föga entusiasm. Han anade en svårhanterlig hatmatch. Ur en intervju:

Nu har vi tagit på oss det här arrangemanget. Men om Malmö kommun kunnat välja idag efter kriget i Gaza så hade det bästa varit om matchen inte spelats i Malmö.

Fråga: Varför?

En stor del av Malmös befolkning kommer från Mellanöstern. Många har släktingar i Gaza som råkat illa ut. De känner sig frustrerade och arga på Israels ockupation.

Fråga: Är matchen en provokation mot dem?

Ja, jag förstår om de upplever det som olustigt och vill demonstrera. Det är inte en match mot vem som helst. Det är en match mot staten Israel.”xviii

En stor demonstration höll på att förberedas. Det fanns ett orosmoment. AFA -Antifascistisk aktion- hade aviserat att de tänkte medverka.

Notoriska bråkmakare.

Enligt Bea som deltog i organisationsarbetet grunnade demonstrationsledningen starkt på att utesluta dem. Polisledningen föredrog däremot att de skulle delta. Under alla förhållanden skulle det bli enklare att hålla dem under uppsikt om de gick med i demonstrationståget än om de irrade omkring i centrum. En grupp nynazistister hotade också att dyka upp. De var inte välkomna. Inte under några omständigheter.

 

●●●
”Den stora demonstrationen är över. Nästan fem timmar av fredliga protester – några få minuter av våld.”

Det var Beas sammanfattning. Nästan 6 000 demonstrationsdeltagare hade marscherat till Baltiska hallen. Det hade hållits tal av Dror Feiler och vänsterledaren Lars Ohly. Per Gahrton hade levererat ett av sina bästa anföranden.xix

Då kom nyheten att AFA, ”det svarta blocket” gått till angrepp mot polisavspärrningarna utanför tennishallen.

De var ett hundratal maskerade som kastade smällare, färgbomber och bengaliska eldar. Enligt Svenska Dagbladet rusade Ammar Daoud, en av arrangörerna bort mot tumultet tillsammans med flera demonstrationsvakter. Svenska Dagbladet uppgav att de flesta var svensk-palestinier. En av demonstrationsvakterna, en arabisk man rusade på en av de maskerade och svartklädda som hoppat upp på taket till en polisbil där han börjat sparka sönder blåljusen.

Demonstrationsvakten blir sparkad i huvudet.

Enligt Bea blev hennes arabiske man så rosenrasande att han gav sig rätt in i tumultet och skällde ut en av de svartklädda tills han tog av sig masken.

Han var ”vit”. Rikssvensk.

Poliserna gjorde chock. Pressade tillbaka de autonoma.xx

Som sagt: ”Nästan fem timmar av fredliga protester – några få minuter av våld.”

Flera demonstrationsvakter fick skaffa läkarvård efter att ha blivit misshandlade av de autonoma. Enligt Sydsvenskan hade en 80 årig man träffats av en färgbomb och en kvinna drabbats ett astmaanfall.

Mohannad Yusif, en av arrangörerna, fick efteråt mycket beröm av polisen för sina försök att stoppa huliganerna.xxi

Ett annat irritationsmoment hade varit bröderna Ekeroth. De var där igen, kretsade kring demonstrationen med sina videokameror. En del invandrare kände igen tvillingarna och reste ragg. Ted hävdade att han blivit hotad.xxii Enligt Bea blev han på sin höjd utskälld.

Rassejäkel.”

Och nu var grunden lagd för den svarta legenden om Malmö. Alla tre grundstenarna.

 

●●●
Den här gången var det annorlunda.

Normalt skulle litet demonstrations buller i Sydsverige knappast dra till sig något intresse från världspressens sida. Kanske var det Davis Cup turneringen i tennis som gjorde det. Tillsammans med golf , en av de stora, ”vita” medelklass sporterna.

Den här gången blev det annorlunda.

Bland de som nappade var Christian Broadcasting Network från USA, en högerkristen kanal med Pat Robertson i ledningen och cirka en miljon högerkristna tittare.

Och där fick USA:s konservativt kristna höra om ”Malmoe” och ”Rozengaard”, om hur 6 000 ”vänstermänniskor, muslimer och anarkister” protesterade mot den ”israeliska närvaron” i staden, att en fjärdedel av befolkningen var muslimsk och förmodligen snart skulle ta över alltsammans.

Och som informations källor för läget i Malmö använde sig reportern Dale Hurd nästan uteslutande sig av Sverigedemokrater om vilka de sas att de egentligen bara stod för hederliga kristna värderingar, Ted Ekeroth var en av de blev intervjuad och passade dessutom på att servera sin version av vad som tidigare hänt vid Stortorget, komplett med videoklipp.xxiii

Vid det laget framträder en ny aktör, en som “förbättra” den svarta legenden och börja sprida den på en ny nivå.

 

●●●
Fram till dess hade den svarta legenden om Malmö mest cirkulerat bland den islamofobiska bloggosfären, bland kristen höger och liknande. Nu träder Paulina Neuding in på scenen. I motsats till bröderna Ekeroth och CBN så är Neuding ”fin”. Hon håller på att tillträda som redaktör för Neo, ett lyxigt utformat politiskt magasin, hårdsponsrat av Timbro. Hon har en kolumn i Svenska Dagbladet.

Kort sagt: Vid 27 års ålder har Paulina Neuding passerkort in i den politiska debattens finrum.

I mars 2009 kommer en artikel från henne i det amerikanska neokonservativa husorganet magasinet The Weekly Standard, med titeln Welcome to Ramallmö.

Det kan vara värt att begrunda en sak här. I motsats till teamet från CBN är Neuding inte någon liten hjälplös utländsk korrespondent som nyss släppts ner i en främmande stad. Paulina Neuding är uppvuxen i Sverige, har släkt i Malmö, behärskar språket, kan prata med vittnen, läsa pressläggen och polisrapporterna… men väljer istället att satsa för fullt på den hårdvinklade version som bröderna Ekeroth sjösatt.

Läsaren kastas rätt ut i kaoset på Stortorget den 27 januari (Neuding verkar ha fått datumen om bakfoten så man kan gissa att hon inte själv var med.) Judiska mötesdeltagare flyr för livet med förföljarna hack i häl. Fyrverkeripjäsen har nu förvandlats till en hemmagjord bomb som kreverat på Stortorget. Barn jagar dem och rapporterar via mobiltelefoner till araber och vänsteraktivister vart judarna försöker fly.

En intressant detalj. Enligt Paulina Neuding jagas de med ropen, ”Hitler, Hitler, Hitler”.

Det påståendet finns bara på Ted Ekeroths blogg. Inte i några samtida artiklar.

Ilmar Reepalus intervjuuttalande om att ”detta är en match mot staten Israel” serveras, lösryckt från sitt sammanhang. Av intervjun framgick att Reepalu var bekymrad inför en väntad hatmatch. Paulina Neuding får det istället att framstå som om kommunstyrelseordföranden hetsade till våld. (Tekniken med lösryckta citat är en som Neuding kommer använda mot Malmös kommunstyrelseordförande fler gånger i framtiden.)

Det stora problemet är invandringen. Malmö har en stor grupp muslimer som nästan alla är arbetslösa och lever på Sveriges (löjligt generösa) socialbidrag.

De arga och frustrerade ungdomarna i Rosengård får sjukvård till minimal kostnad, gratis tandvård, gratis skolgång och gratis högskole- och universitetsutbildning med rätt till student-förmåner och lån. Sociala missförhållanden är därför en dålig förklaring till den tilltagande brottsligheten och den politiska radikaliseringen under de senaste åren.”

Underförstått: de har det i blodet.

Det hela avslutas med en blodisande episod. Under det andra proisraeliska mötet på Stortorget ser en av deltagarna sin fader där beväpnad med en kniv. Hans barn frågar varför och den ömme fadern svarar att det är för att kunna kämpa till det yttersta och ge sina barn tid att fly när ”de” bryter barriärerna. (Med tanke på att det bara kom 40 motdemonstranter den dagen så bör prosisraeliska mötesdeltagare och poliser ha haft en kraftig numerär överlägsenhet. Faran var knappast överhängande.)

Annat förbigicks med tystnad. Vilka bröderna Ekeroth var och deras medverkan förbigås mest av allt. Att huliganerna vid Baltiska hallen till stor del var ”vita” rikssvenskar medan demonstrationsvakterna som försökte stoppa dem däremot till stor del var araber är också ointressant. Att en del av motdemonstranterna vid Stortorget var palestinier med anhöriga i Gaza glider Paulina Neuding också förbi. Den enda riktiga förklaringen läsaren bestås med är att de är araber och muslimer, därigenom programmerade att gå till attack varje gång en jude är inom synhåll.xxiv

Det är lätt att göra sig lustig över den soppa som serveras på Weekly Standards sidor men man kan också notera att läsarna den här gången hör till spetsarna i det amerikanska samhället. Magasinet är ett slags flaggskepp för USA:s neokonservativa. Rörelsens inofficielle kronprins Bill Kristol är redaktör. Vicepresident Dick Cheney var en hängiven läsare, liksom hela hans stab. Självaste president Bush sågs då och då bläddra. Magasinet ansågs ha spelat en nyckelroll för att prata fram invasionen av Irak. Det som hamnade på dess sidor gick med andra ord rätt ut i nervsystemet på Amerikas konservativa etablissemang.

Men varför?

Varför skapades den svarta legenden om Malmö och varför har den varit så seglivad?

När det gäller bröderna Ekeroth är svaret enkelt. De behövde konfrontation. Ett läge där olika etniska grupper står mot varandra passade Sverigedemokraterna som hand i handske. Varje ny rapport om motsättningar, kravaller och bråk med etniska förtecken betydde att en skara skrämda väljare flyr över till Sverigedemokraterna.

Paulina Neuding då? Lägg därtill att den artikeln i Weekly Standard ingalunda var något hon fick beställning på. Att skriva den var Paulina Neudings eget initiativ.xxv

Hur kom det sig?

Det framgår med all önskvärd tydlighet att hon hatar Malmös kommunstyrelseordförande Illmar Reepalu intensivt och gärna ser honom förödmjukad och avsatt. Under åren som följt har hon både deltagit i och lett flera av de återkommande mediedreven mot Malmös starke man.

Muslimer är ett annat hatobjekt, och skulle så förbli. I flera texter till en utländsk läskrets från 2012 skulle Paulina Neuding visa sig ha duktigt rasistiska undertoner, även om de tonas ner inför hennes svenska publik.xxvi

 

●●●
Åren har gått sedan den svarta legenden föddes. Kent Ekeroth blev riksdagsledarmot när Sverigedemokraterna kom in i Riksdagen. Utomlands lever
den svarta legenden, växer och frodas, begärligt upplockad av muslimhatande högerpopulister, kristen höger och proisraeliska lobbygrupper som gärna ser att debatten handlar om annat än Gaza och Västbanken. Ständigt visas den upp som ett avskräckande exempel på hur illa det kan gå om man inte håller efter orientalerna. Inom den islamofobiska litteraturen hänvisas ständigt till ”Malmoe” som ett sällsynt helveteshål.

Sakta men säkert håller de tre händelserna 2009 på smälta samman till en enda hemskhet. Man kan numera få läsa att Davis Cup-matchen fick till följd att ett demonstrationståg på 7 000 muslimer tågade mot Malmös judiska församling under ropen ”Allahu akbar” och ”slakta judarna”. Hur hela församlingen tvingades fly för livet i ett regn av slangbomber och lever nu under förtryck av Ilmar Reepalu och hans grymma kommunstyrelse.

Den versionen kan man då och då få höra från Dagens Nyheters ledarsida från Peter Wolodarski. Från varje enskild episod plockas helt sonika de bitar som råkar passa bäst och rörs samman till en tragisk cocktail om oprovocerat överfall och lidande.

Paulina Neuding har som sagt fortsatt sitt krig mot Malmös kommunstyrelse och dess muslimska befolkning. Med återkommande mellanrum halas en ny mening fram ur en ny intervju. Ilmar Reepalus förtvivlade försök att dementera eller påpeka att de är ryckta ur sitt sammanhang förvandlas raskt till ytterligare bevis på att karln antingen är antisemit eller bara hopplös korkad. I en debattartikel av  Salah Ben Ali påpekades en annan sak: inbakade i varje nytt drev mot Ilmar Reepalu finns en hel del islamofobi.

En annan olycklig tendens är att anklaga Malmös politiker för att försöka vinna “muslimska” röster, genom antisemitism. Logiken är alltså att muslimer, i egenskap av att vara muslimer, röstar på antisemiter, i egenskap av att vara antisemiter. De röstar alltså inte som andra grupper, på politiker som erbjuder lösningar på arbetslöshet, skattepolitik etc. Muslimer utövar ett slags negativt inflytande på politiken.xxvii

 

●●●
Utländska reportrar dyker då och då upp i Skånemetropolen, oftast verkar de mest av allt jaga belägg för de slutsatser de hade med sig när dom kom.

Bland dem kom ett team från israelisk television. Självklart har de med en snutt om Malmö, demonstrationerna och om “Illmarrr Rappalou”. De mötte människor ur Stockholms judiska samfund. Bland dem israelerna intervjuade fanns Jessica Rotschild, lärarinna vid den judiska skolan i Stockholm.

Hon berättade hon själv uppvuxen i Stockholm, att hon inte upplevde några problem med att vara judinna i sitt eget vardagsliv.

Sen läste hon tidningar, sen hörde hon om Malmö.

Och sen var hon rädd igen.


iLosing Malmo; And Brussels, and Rome, and Amsterdam . . . ” av Andrew C, McCarty, National Review, 27 augusti 2011.

iiMina uttalanden får inte skuldbelägga oskyldiga” av Federico Moreno, Sydsvenskan, 26 februari 2010

iiiMalmö: Hätsk stämning och raketer i luften” av Linda Önnby, Yaleh, 25 januari 2009.

ivKritik mot Polismyndigheten i Skåne för att den inte lyckades säkerställa att en demonstration fick framföra sitt budskap – allmänna uttalanden om polisingripanden vid ordningsstörningar i samband med motdemonstrationer” Riksdagens Ombudsmän, Chefsjustitieombudsmannen Mats Melin, Diarienummer 597-2009, beslutsdatum, 2012-11-12.

vSD-politiker aktiv i rörelse som manar till våld” av Ali Fegan, Karin Mattiasson, Axel Humelsjö, Louise Lindell, Herman Reuterswärd och Peter Bagge, SVT, 14 december 2011.

vi”Demonstration avbröts efter attacker från pro-arabisk mobb” av Kent Ekeroth på egen blogg, 25 januari 2009.

viiÅtalas för äggkastning” av Britt-Marie Bergström, Sydsvenskan, 22 maj 2009.

viiiRaket avbröt Israelmanifestation” Ann Gäre och Maggie Strömberg” Sydsvenskan, 26 januari 2009.

ixRaket avbröt Israelmanifestation” Ann Gäre och Maggie Strömberg” Sydsvenskan, 26 januari 2009. ”Kritik mot Polismyndigheten i Skåne för att den inte lyckades säkerställa att en demonstration fick framföra sitt budskap – allmänna uttalanden om polisingripanden vid ordningsstörningar i samband med motdemonstrationer” Riksdagens Ombudsmän, Chefsjustitieombudsmannen Mats Melin, Diarienummer 597-2009, beslutsdatum, 2012-11-12.

xRaket avbröt Israelmanifestation” Ann Gäre och Maggie Strömberg” Sydsvenskan, 26 januari 2009. ”Kritik mot Polismyndigheten i Skåne för att den inte lyckades säkerställa att en demonstration fick framföra sitt budskap – allmänna uttalanden om polisingripanden vid ordningsstörningar i samband med motdemonstrationer” Riksdagens Ombudsmän, Chefsjustitieombudsmannen Mats Melin, Diarienummer 597-2009, beslutsdatum, 2012-11-12.

xiRaket avbröt Israelmanifestation” Ann Gäre och Maggie Strömberg” Sydsvenskan, 26 januari 2009.

xii”Demonstration avbröts efter attacker från pro-arabisk mobb” av Kent Ekeroth på egen blogg, 25 januari 2009.

xiii”Sydsvenskan ljuger – arabisterna attackerade fredlig demonstration” av Ted Ekeroth på egen blogg, 25 januari 2009.

xivDebatt: Låt inte Israelhatet ta över i Malmö” debattartikel av Birgitta Ohlsson, utrikespolitisk taleskvinna för Folkpartiet och Olle Schmitt, EU parlamentariker för Folkpartiet, Kvällsposten och Expressen 6 februari 2009.

xv”Araber attackerar fredlig pro-israelisk demonstration-igen” av Kent Ekeroth på egen blogg, 8 februari 2009.

xviDemonstration i skydd av massiv polisinsats” av Lars Johansson, Skånskan, 8 februari 2009

xviiPalestinier hoppas på fredlig protest” av Josef El Mahdi, Sofia Strandberg, Svenska Dagbladet, 5 mars 2009.

xviiiReepalu: Matchen borde stoppas” av Olle Lönneaeus och Niklas Orrenius, Sydsvenskan, 20 februari 2009.

xixPer Gahrtons tal” Anna Westers blogg, 8 mars 2009.

xxEn liten grupp som förstör” av Josef El Mahdi och Sofia Strandberg, Svenska Dagbladet, 7 mars 2009.

xxiNätverken skiljs åt av en avgrund” av Olle Lönnaeus, Sydsvenskan, 12 mars 2009.

xxii”Arabisk antisemitiska slagord och kravaller” av Ted Ekeroth på egen blogg, 7 mars 2009.

xxiiiMalmö, Sweden: Growing Muslim Influence” av Dale Hurd, CBN News, 16 mars 2009.

xxivWelcome to Ramallmö” av Paulina Neuding, Weekly Standard, 13 mars 2009.

xxvSå ser bilden av Malmö ut i världen” av Claes Fürstenberg, Sydsvenskan, 16 december 2009.

xxviSe framför allt ”Malmö: Hatred of Jews in a Swedish city” av Paulina Neuding, Jerusalem Post, 4 maj 2012. ”Sweden’s ‘Damn Jew’ Problem” av Paulina Neuding, Tablet, 5 april 2012.

xxviiDebatten kring judars situation i Malmö har urartat i muslimofobi” av Salah Ben Ali, Newsmill, 1 februari 2010.

Kommentarer

Comment från Kerstin
Tid 23 May, 2012 kl 1:56

Nog blir jag riktigt illa berörd av det som verkar vara, eller urarta till en israelisk internationell kampanj mot Sverige som ett mycket antisemitiskt land. Detta har jag noterat när jag läst internationell press. Nu vet jag alltså varifrån det kommer. Jag har undrat en del om de saken.

Comment från Vindskupan
Tid 23 May, 2012 kl 7:55

Det gläder mig. Inte att du är illa berörd men kanske informerad. Jag själv misstänker starkt att det inte så mycket handlar om en formell kampanj som någon kommitté eller organisation beslutat inleda utan helt enkelt om en rad olika grupper, högerextremister, kristen höger, proisraeliska påtryckargrupper som dels har något att vinna på att gå i härnad mot Malmö, att blåsa upp problemen, och dels noterat att ingen protesterar om man gör det. Ingen tar vare sig Ilmar Reepalu eller hans stad i försvar. Det är bara att fortsätta.

Ett icke obetydligt mått av opportunism. Samma inställning som skolgårdsmobbare med andra ord.

Pingback från Motvallsbloggen » Om kampanjen mot Malmö och om AFA:s huvudösa agerande
Tid 23 May, 2012 kl 18:57

[…] inte tänkt skriva några inlägg under denna vecka, som kan vara årets sommar i Sverige, men ett blogginlägg hos Klas Sandberg på Vindskupan fick mig att ändra detta beslut och att sätta mig framför datorn trots det strålande […]

Comment från Diariums
Tid 29 May, 2012 kl 18:37

Så om vi skall tro lillGoebbels här så är
Malmös muslimer helt fri från den antisemitism som är utbredd i arabvärlden
Rabbi Kesselman ljuger eller inbillar sig muslimska trakasserier liksom de judar som flyttat från Malmö
Araberna skanderade inte en strof om Khaybar där Muhammed massakrerade den judiska befolkningen 632
Bröderna Ekeroth är två riktigt otäcka judar
Ilmar Reepalu är helt missförstådd

Comment från Vindskupan
Tid 30 May, 2012 kl 7:43

Det var en hel radda påståenden från din sida diarium. Vi får väl ta dem ett efter ett.

-Ilmar Reepalu är missförstådd.

Snarare föremål för den rad drev sedan 2009 som glatt bygger på förvrängningar och rena lögner.

-Bröderna Ekeroth är två riktigt otäcka judar

De ÄR otäcka. Att som Kent Ekeroth sitta Counterjihad rörelsen och diskutera hur en folkgrupp eventuellt bör elimineras gör närmast automatiskt någon otäck. De skulle vara otäcka om de vore amerikaner, eskimåer eller mongoler också.

Fast håll med om att deras stavning kan vara rätt lustig.

-Araberna skanderade inte en strof om Khaybar där Muhammed massakrerade den judiska befolkningen 632

Den ende som försökte köra med det påståendet är Ted Ekeroth. Är det en god vän till dig? Han försökte rentav sälja sina videofilmer till SVT och blev gruvligt förgrymmad över att SVT:s tolkar inte kunde höra något alls.

-Rabbi Kesselman är trakasserad.

Vad har det med händelserna på Stortorget och tennishallen att göra?

-Alla araber är antisemiter.

Litet knepigt att bevisa och dessutom ganska svepande, inte sant? De är cirka 300 miljoner. Tänker du göra enkätkundersökning av varenda kotte från Marocko till Bagdad?

Comment från Diariums
Tid 30 May, 2012 kl 11:33

b

Comment från Diariums
Tid 30 May, 2012 kl 11:48

1/ Reepalu har likställt legitim judisk nationalism-sionism med antisemitism, han har krävt att Malmös judar tar avstånd från Israels politik och sagt att det inte är en sak för malmö om judar flyr från staden.
2/ Ekeroths är otäcka judar liksom Paulina Neuding vilket är ungefär vad jag tror att du tycker om den judiska etniciteten.

3/ araber skanderade Khaybar, Khaybar och tågade under terrororganisationens Hamas gröna fanor vid demonstrationen mot de judiska tennisspelarna.
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/varken-fredligt-eller-lugnt_2576585.svd

4/ alla arber i Mellanöstern är sannolikt inte antisemiter men antisemitismen är utbredd och Mein kampf är en storsäljare där
http://www.tomgrossmedia.com/ArabCartoons.htm
Då vore det i sanning märkligt om det inte fanns en utbredd antisemitism även bland Malmös araber.

Jag tror att jag fått en ganska god uppfattning om dina åsikter om den judiska etniciteten och förstår då bakgrunden till att du anaser att Malmös araber har rätt att avbryta en grundlagsskyddad demonstrationsfrihet; Israels försvarskrig mot gazaterroristerna legitimerar enlig er islamistsympatisörer vilka handlingar som helst mot judar.

5/ Det var inte en fyrverkeripjäs utan en hemmagjord s.k. slangbomb som kastades mot judiska föramlingens fredsdemonstration.
http://www.expressen.se/debatt/reepalu-hycklar-om-judehatarna/
Den otäcka likheten med de hemmagjorda Qassamraketer som regnat ner över södra Israel undgår bara extremvänster, nazister och proislamister.

Comment från Vindskupan
Tid 30 May, 2012 kl 15:07

Ilmar Reepalu varit måltavla för en rad drev. Den första av dina punkter är en ypperlig illustration av det. Att Reepalu krävt att Malmös judar skulle ta avstånd är nämligen en förvrängning av vad Reepalu sa under en intervju med Skånskan några dagar efter demonstrationen på Stortorget.

Det framgick att han var bekymrad över den infekterade stämningen som rått mellan olika samfund i Malmö ända sedan Israel-demonstrationen 25 januari 2009. Reportern pressade honom om just den judiska församlingens situation. Till sist sa Reepalu:

Jag skulle önska att judiska församlingen tog avstånd från Israels kränkningar av civilbefolkningen i Gaza. I stället väljer man att hålla en demonstration på Stortorget, som kan sända fel signaler.

Det påstås ofta att Reepalu sagt att ”Judarna bär själva ett ansvar för antisemitismen i Malmö. ”

Det är ett upprörande uttalande… men det finns dock en hake. Ilmar Reepalu sa faktiskt inte alls så.

Det citatet kommer snarare från en hårddragen tolkning som Paulina Neuding gjorde i en debattartikel i Expressen den 28 januari 2010.

När du gräver fram den ursprungliga intervjun (http://www.skanskan.se/article/20100127/MALMO/701269748/-/reepalu-israel-har-skapat-en-varbold) kan du också notera att Reepalu i nästa andetag tillfogade:

“Samtidigt skulle jag önska att företrädare för muslimer i Malmö klart och tydligt säger att judarna i Malmö inte ska blandas in i Israel-Palestina-konflikten.”

Vilket pekar på Malmös starke man hade en annan tanke när han uttalade sig. En förhoppning om att olika etnisk/religiösa grupper i Malmö skulle övergå till att göra försonande gester. I samma intervju förklaras också: ”Varje form av hot och förtryck riktat mot en enskild etnisk grupp är totalt oacceptabelt. Det gäller för alla grupper.”

Vad är det som är så upprörande med det?

Du håller vidare fast vid att ”araberna” skanderade Khaybar, Khaybar. Du säger inte längre att det skedde vid Stortorget den 25 januari utan utan övergår till att hävda att det skedde under demonstrationerna mot Davis Cup matchen den 7 mars. Din källa är en ledarartikel från Per Gudmunson, inte en nyhetsartikel från en reporter som varit på plats.

Håll med om att det finns bättre belägg, i synnerhet som besök på Per Gudmundsons egen blogg ger vid handen att den mannen är svårt fallen för antiarabiska konspirationsteorier.

Din fjärde punkt känns också aningen förvirrad. ”Mein Kampf” skulle vara en storsäljare i Mellanöstern säger du. Som källa anger du den brittiske journalisten Tom Gross, en före detta korrespondent i Israel och närmast en israletrogen propagandist och en lista av karikatyrer (?) han sammanställt.

Ergo: Araber är judehatare. Ergo: invandrare till Malmö är judehatare.

Din femte punkt känns också underlig. Det VAR minsann visst en slangbomb hävdar du (en stump av slang som fylls med svartkrut, närmast en stor smällare) som kastades mot ”mot judiska församlingens fredsdemonstration.” Inte en fyrverkeripjäs.

Som källa anger du… den debattartikeln av Paulina Neuding, där hon sjösatte sin på skruvar satta tolkning av Reepalus intervjuuttalanden. (http://www.expressen.se/debatt/reepalu-hycklar-om-judehatarna/)

En hel del i den artikeln är fabrikationer. Icke minst den beramade slangbomben.

Att det handlade om en fyrverkeripjäs sägs i både tidningsartiklar av reportrar som var på plats och det sägs också i den JO-anmälan som ledningen för det proisraeliska mötet själva lämnade in efteråt.

Comment från Diariums
Tid 30 May, 2012 kl 18:58

Reepalu tillfogade inte alls i samma andetag att judarna i Malmö inte skall blandas in i Mellanösterkonflikten.
Detta var ett uttalande som han tvingades till efter sin första famösa kommentar.

Paulina Neuding var ögonvittne till slangbomben vilket iofs spelar mindre roll eftersom även en raket in i en folksamling kan vara livsfarlig.
Tilltaget är typiskt för muslimer från Mellanöstern som inte respekterar mötesfriheten.
Det finns bildbevis på Hamasflaggor i tennisdemonstrationen
http://www.youtube.com/watch?v=vMX-SzzJ8Y8&feature=youtube_gdata_player
Av det skälet blir uppgiften om skanderade av Khaybar-strofen i tennisdemonstrationen helt trovärdig.
Den som förnekar en utbredd antisemitism hos Mellanösterns araber och att detta judehat följt med de muslimska fuskflyktingarna till Sverige, vilket du gör, borde låta undersöka sitt huvud.

Tror du verkligen att Tom Gross har ritat judekarikatyrerna själv så är du antingen antisemit själv eller inte särskilt begåvad.
Personligen tror jag på en kombination med tanke på judefientliga, konspiratoriska anslaget i din bloggpost och ditt avfärdande av källor med bildbevis.
Men fortsatt debatt med en judefientlig och proislamistisk person som du är ofruktbar så jag säger adjö på ett sätt som du förmodligen uppskattar; HH

Comment från Tjatte Hedlund
Tid 1 June, 2012 kl 12:35

Svar till Diariums den 30 maj
Du skriver “Reepalu tillfogade inte alls i samma andetag att judarna i Malmö inte skall blandas in i Mellanösterkonflikten.
Detta var ett uttalande som han tvingades till efter sin första famösa kommentar.”
Det är ju uppenbart att du inte kan läsa innantill. I intervjun i med Reepalu i Skånskan.se
http://www.skanskan.se/article/20100127/MALMO/701269748/-/reepalu-israel-har-skapat-en-varbold
i sista stycket står att läsa:
“– Jag skulle önska att judiska församlingen tog avstånd från Israels kränkningar av civilbefolkningen i Gaza. I stället väljer man att hålla en demonstration på Stortorget, som kan sända fel signaler. 
– Samtidigt skulle jag önska att företrädare för muslimer i Malmö klart och tydligt säger att judarna i Malmö inte ska blandas in i Israel-Palestina-konflikten.”

Då du inte kan avhålla dig från lögnen inte ens när sanningen finns att läsa i svart på vitt så kan jag inte se annat än att du saknar all form av trovärdighet.
Jag vill citera en klok människa som lär ha sagt följande för cirka 2.000 år sedan. “Mot dumheten (läs: oförstånd) kämpar även gudarna förgäves.”

Anledningen till att jag ids att besvara dina falsarier är inte för att jag tror att du ska bli klokare (fast man vet ju aldrig) utan för att mana andra som kanske hyser liknande uppfattningar som du, att läsa dina falska profetior med försiktighet och källkritiskt. Lögnen är alltid ett kortsiktigt vapen. Sanningen och förnuftet segrar alltid i slutändan.

Sist men inte minst vill jag rekommendera boken “Terrorismens historia” av Björn Kumm samt “Kampen om Palestina: en kritisk analys av sionism och arabnationalism” av Per Gahrton när han ännu var Folkpartist.

Comment från Bea
Tid 1 June, 2012 kl 12:39

Det var dumt att inte låta apologeterna på torget få föra fram sitt budskap. Det var väldigt dumt att inte låta dem stå där i all sin ensamhet flankerade av Sveriges samlade journalistkår. Det var också dumt av vissa att försöka störa ordningen när en talare hävdade att Israel alltid gör sitt bästa för att skydda civila. Allra dummast var det dock för att det gav försvararna av massakern en till synes livslång Carte Blanche att gömma sig bakom för att slippa konfronteras med Israels kontinuerliga övergrepp mot palestinier. För om man ändå kan sova gott på natten efter att man har förminskat och försvarat Israels anfall, så förtjänar man egentligen bara att stå spritt språngande naken på stortorget och precis som kejsaren låtsas att man har nya kläder!

Israel utförde 2008/09 en brutal massaker och det kan och får faktiskt inte glömmas bort, tystas ner eller maskeras för att distrahera oss från en mycket obehaglig sanning. Men istället för alla journalisters uppmärksamhet och en enad världs fördömande (efter Gazaattacken) så fick den attackerade och utsatta parten beskåda ett gäng flaggviftande försvarsadvokater, som alla gjorde sitt bästa för att “sudda bort” det som precis hänt i Gaza. Det var så utstuderat, så smaklöst, så vulgärt, och så totalt omänskligt att innan alla lik ens har hunnit kallna se dessa “fredens apostlar” linda in fakta, tona ner massakern och försöka flytta fokus från de tusentals offer som antingen var begravda en meter under marken eller för resten av sina liv vara märkta av trauman. Detta massiva försvar i alla väder reducerar palestinier till en slags ickemänniskor, fråntagna sina basala rättigheter till ett värdigt liv, frihet och dessutom förnekas de sin historia. Det är stipulerat i Fn:s allmänna deklaration, artikel 1, om de mänskliga rättigheterna att: “Alla människor äro födda fria och lika i värde och rättigheter. De äro utrustade med förnuft och samvete och böra handla gentemot varandra i en anda av broderskap.”

Alla de palestinierna som fördrevs 1948 hade ett namn. De som dog under Israels attack mot Gaza och de som lever i ruinerna av Gaza idag har också, förutom att de är hamasstyrda som ju är medias och de ivriga försvararnas enda referenspunkt, alla ett namn och en historia. Och även om de flesta inte behandlar dem därefter, så är även palestinier människor. De äro också födda fria och lika i värde och rättigheter. Ytterst handlar det om vår egen anständighet att erkänna detta. Och det anständiga alternativet är, som alltid, att stödja den förtryckta parten utan bortförklaringar, ursäkter eller immunitet åt förövaren. Däremot handlar kravet om rättvisa för alla människor, inklusive palestinier, aldrig, aldrig om judar, muslimer eller kristna. Det handlar om att erkänna krigsförbrytelser. Det handlar om att erkänna attacker med vit fosfor som satt eld på människor och lämnat dem brinnande tills de dött under våldsamma smärtor. Det handlar om döda och skadade barn. Barn brända till döds. Barn skjutna i bröstet innan de upplevt sin första födelsedag. Barn som förblött på gatan för att ingen ambulans tilläts att köra till de skadade. Barn som begravts levande i rasmassorna innan de fått uppleva sin första skoldag. Barn som stressats ihjäl i sina mammors mage innan de ens fått se dagens ljus. Det handlar om att inte för en sekund lockas att tro att vissa människor är mer värda än andra. Humanism har ingen begränsning när det gäller färg, form, tro eller ens avstånd. Israeler och många av de alltmer hysteriska försvararna är inte anklagade för sin judendom. De är anklagade för att föra en förtryckande, rasistisk, ockupations och apartheidpolitik. De är anklagade för att stödja sionismen som till sin natur inkluderar vissa och exkluderar andra, vilket som politik aldrig kan vara acceptabelt. Det är helt enkelt inte OK, och det är väl därför tonen hos försvararna blir allt mer aggressiv. Det går helt enkelt inte att försvara det oförsvarbara.

Comment från Barbro
Tid 2 June, 2012 kl 13:02

Bea: Så bra skrivet!