Site menu:

Rapporter från Vindskupan

Kontakt

Blogg

[Valid RSS]
Prenumerera Creeper Politik
Alla Webbhotell

Arkiv

Sökning på Vindskupan

Annons

Kalender

February 2012
M T W T F S S
« Jan   Mar »
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
272829  

Senaste kommentarer

Kategorier

Senaste inlägg

Preludier till ett återtåg

Talibanrörelsens grundare mulla Omar står inte längre på FBI:s lista över deras mest efterspanade.

Kanske ett tecken på att vinden nu blåser i en ny riktning.

Mulla Omar tillhörde kategorin ”världens mest efterspanade” ända sedan fälttåget inleddes. Det hade varit han och Al Qaidahövdingarna Osama bin Laden och Ayman al-Zawahiri.

Och nu, som sagt, räknas inte längre mulla Omar till den kategorin.

Förklaringen är tämligen given: Det pågår hemliga underhandlingar mellan amerikaner och talibanrörelsen. Förhoppningarna om en militär seger har under stilla visslingar skickats till papperskorgen. Att stryka talibanrörelsens andlige ledare från listan över hatobjekt är ett enkelt sätt att få förhandlingarna att löpa smidigare.i

Talibanerna har sedan ett år tillbaka å sin sida slopat sitt -i stort sett verbala- motstånd mot låta flickor gå i skolan.ii

Ett par bökiga stötestenar har kunnat plockas bort. Förhandlandet uppges vara i full gång, faktum är att amerikanerna var så till den milda grad heta på gröten att generalerna McChristal och Petraeus 2010 inledde underhandlingar med en talibanföreträdare som dessvärre visade sig vara en bedragare och hann inkassera tusentals dollar i ”goodwill utbetalningar”.iii

En fråga som osökt infinner sig är varför amerikanerna skulle vilja förhandla. Går inte fälttåget som smort?

Jo det går bra, på lägeskartorna och i de officiella kommunikéerna.

Det hade börjat i stor stil efter Obamas tillträde. Trupper och utrustning hade överförts till Afghanistan. Alltsammans kulminerar med en offensiv i Helmand provinsen där marinkåren under dånande fanfarer intar en rad strategiska punkter i provinsens centrala delar, framför allt Maja.

Därefter har det mesta gått i stå och gerillakrigets deprimerande vardagslunk har återkommit. Talibanerna har sakta men säkert åter installerat sig runtomkring marinkårens posteringar. De pacificerings program som skulle fullfölja offensiven håller på att dö. Många av de som till en början tog emot pengar från amerikanerna har hotats och vill inte vara med längre. iv

Det var tänkt att bli dramats vändpunkt. Istället håller det på att utvecklas till koalitionens sista hurra.

Officiellt går visserligen allt som smort men mellan skål och vägg klagar många ur koalitionen över att alltsammans i själva verket är utsiktslöst. Den australiensiske brigadgeneralen Mark Smethurst förklarade redan 2010 att koalitionstrupperna var ”överväldigade och oförmögna att besegra talibanerna”.v Den amerikanske överstelöjtnanten Daniel Davis publicerade nyligen en fascinerande artikel med samma budskap, kanske ännu mer skeptiskt. Överstelöjtnant Davis hade tillbringat ett år med att resa kors och tvärs genom Afghanistan. Han hade besökt otaliga posteringar. Det som hade mött i dalgångar och utposter var INTE ett projekt som höll på att lyckas. Tvärtom höll talibanerna på att gripa initiativet nästan överallt.

Den afghanska regeringsarmén och polis som koalitionen med så mycket möda hade skruvat samman var antingen passiv eller hade rentav ingått lokala stilleståndsöverenskommelser med motsidan.

Allt enligt den enkla tanken att om dom inte gör något mot oss så behöver vi inte göra något mot dem och båda lever lyckliga.

Lägg därtill: Davis anklagade USA:s egen politiska och militära ledning för att skönmåla läget.vi Med andra ord: oavsett vad Vita Huset, Pentagon eller Centralkommandot meddelar utåt så går kriget illa.

Och att fortsätta i decennier med ett misslyckat militärt projekt var exakt vad president Obama lovat sig själv att INTE göra.

Redan på hösten 2009 hade han förklarat: ”Jag tänker inte hålla på i tio år. […] Jag kommer inte att ägna mig åt nationsbyggande. Jag tänker inte spendera en biljon dollar.”vii

Och det avgörande ögonblicket håller på att krypa allt närmare. Försvarsminister Leon Panetta har förklarat att USA hoppas kunna avsluta sina stridsinsatser redan nästa år och övergå till rådgivarens mer komfortabla roll.viii

Den militära satsningen har kommit och gått utan nämnvärt resultat. Mot slutet av 2012 kommer 33 000 man att börja tas hem. En tredjedel av den amerikanska styrkan.ix Tecknen blir i stället alltfler på att både Obama och Karzai regeringen är i full färd att treva sig fram längs förhandlingsvägen.

Marc Grossman

Efter Richard Holbrookes död är Marc Grossman USA:s nye, specielle sändebud för Afghanistan och Pakistan. Förhandlingar uppges ha segat sig fram mellan amerikaner och talibaner sedan en tid tillbaka, framför allt i Qatar. Amerikanerna erbjuder sig att släppa en del fångar de håller i Guantanamo. De kan rentav tänka sig att godta att talibanerna öppnar ett ambassadliknande kontor Qatar, allt för att förhandlingarna skall löpa smidigare. Det talas också om ett kompromisserbjudande: talibanerna får ta över de sydliga provinser där de är starkast. I de norra skall en paroamerikansk regim få sitta kvar.

Talibanerna uppges ha avböjt det erbjudandet.x

Marc Grossman uppges också kräva att talibanerna måste ”ta avstånd från terrorism”.xi

Gissningsvis betyder det att talibanerna måste lova att inte återuppta sitt stöd till Al Quida om och när de tar kontroll över landet.


iMullah Omar no more FBI’s most wanted” (Osignerad), The Nation, 28 december 2011.

iiDen främsta orsaken till att denna bloggare kallar talibanernas ökända motstånd mot undervisning för flickor för verbalt är att det ute på landsbygden hela tiden varit underminerat av ett myller av lokala överenskommelser mellan biståndsorganisationer, som Svenska Afghanistan Kommittén, och lokala taliban kommendanter. SAK och andra biståndsorganisationer lovar att inte göra något större väsen av sig, att inte arbeta eller propagera emot talibanrörelsen. De lokala talibanbefälhavarna väljer å sin sida att under stilla visslingar strunta i ledningens, ofta rätt lama maningar att stänga flickskolorna.

Afghan Taliban ‘end’ opposition to educating girls” (Osignerad), BBC, 14 januari 2011.

iiiUS general McChrystal approved peace talks with fake Taliban leader” av Julian Borger och Jon Boone, Guardian, 26 november 2010. ”An Overeager Petraeus Ignored Danger Signs on Taliban Imposter” av Gareth Porter, Inter Press Service, 24 november 2010.

ivFör detaljer se ”En slutoffensiv i Afghanistan… och sen ytterligare en” på denna blogg, 4 maj 2010. Se också ”Violence Helps Taliban Undo Afghan Gains” av Richard A Oppel, New York Times, 3 april 2010.

vTroops ‘overwhelmed and cannot defeat Taliban’” av Tom Hyland i The Age, 17 oktober 2010.

viTruth, lies and Afghanistan” av överstelöjtnant Daniel Davis, Armed Forces Journal, januari 2012. ”In Afghan War, Officer Becomes a Whistle-Blower” av Scott Shane, New York Times, 5 februari 2012.

viiObama battles with advisers over Afghan exit plan detailed in Woodward book” av Steve Luxemberg, The Washington Post, 22 september 2010.

viiiPanetta: U.S., NATO will seek to end Afghan combat mission next year” av Craig Whitlock och Karen DeYoung, The Washington Post, 2 februari 2012.

ix”40,000 troops to leave Afghanistan by end of 2012” av Deb Riechmann och Slobodan Lekic, AP, 29 november 2011.

xMullah Omar no more FBI’s most wanted” (Osignerad), The Nation, 28 december 2011.

xiAfghan government hints at Taliban talks” av Nick Paton Walsh, CNN, 22 januari 2012.