Site menu:

Rapporter från Vindskupan

Kontakt

Blogg

[Valid RSS]
Prenumerera Creeper Politik
Alla Webbhotell

Arkiv

Sökning på Vindskupan

Annons

Kalender

February 2012
M T W T F S S
« Jan   Mar »
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
272829  

Senaste kommentarer

Kategorier

Senaste inlägg

Fokus på Stilla Havet

Tillbaka till Darwin

Staden är belägen i Australiens Nord Territorier. Den har en befolkning ungefär av Uppsalas storlek och hette ursprungligen Palmerston.

I nådens år 1911 erindrar sig någon att fartyget HMS Beagle passerade och dess kapten kallat platsen ”Port Darwin” för att hedra sin gamle skeppskamrat och passagerare Charles Darwin. Ett halvt sekel senare har den då rätt obskyre forskningsresanden blivit ett världsnamn. Palmerston blir Darwin.

Under andra världskriget hamnar Darwin i frontlinjen efter att japanerna avancerat genom den indonesiska övärlden. Det är fara för att de skall fortsätta sin framrycking mot Australiens hjärtland på östkusten.Darwin bombas så till den grad att staden måste återuppbyggas. Japanerna hejdas och pressas tillbaka i sjöslag och förbittrade djungelstrider på Nya Guinea och Guadalcanal. Stridsdammet lägger sig. Livet i Darwin återgår till det normala. Australien har bytt skyddsmakt, från det alltmer maktlösa England till USA.

År 2011 meddelas att Darwin håller på att hamna i frontlinjen igen.

Fokus på Stilla Havet

●●●
Redan på 1990 talet hördes amerikanska stratgifilosofer förklara att deras land hade en begränsad tidsfrist på sig att försöka etablera en ointaglig ställning i världspolitiken. Det gällde att försöka hugga för sig bland många av de forna sovjetiska satellitstaterna som möjligt. Sen skulle nya maktcentra etablera sig och de världspolitiska frontlinjerna stelna igen.

Om det fanns en sådan tidsfrist så har den runnit ut nu. Förhoppningen att kunna upprätta en amerikansk maktsfär kring persiska viken var död som ett marmormonument.

Redan under George Bushs tid började det talas om en alternativ strategi. Att Amerika borde börja skifta män, maskiner och uppmärksamhet till Stilla Havet och Kina. Sjunde flottan börjar omorganiseras för att kunna hålla högre beredskap. En sinolog vid namn Michael Pillsbury har hörts berömma sig själv för att ha larmat om att de lömska kineserna hade en ”dold anti-amerikansk strategi”.

Deras historia och kultur gör det omöjligt för Kina att acceptera amerikanskt ledarskap”.

Därmed är saken tydligen klar vad Pillsbury anbelangar. Varför ett så stort och historiskt djupt rotat land enligt hans uppfattning rätterligen borde “acceptera amerikanskt ledarskap” sägs inte. Kina är den nya, tänkta fienden. Redan då uppgavs amerikansk militär hålla det ena hemliga krigsspelet efter det andra med udden riktad mot Kina.i

Det som håller på att ske nu är att president Obama har lagt in en högre växel. Fälttågen mot Irak och Afghanistan håller på att avvecklas. Både Obama och försvarsminister Leon Panetta gör dessutom helt klart att omfokuseringen mot Stilla Havet inte, säger i-n-t-e är något hugskott. Detta kommer att bli av.ii Man har dessutom skäl att tro att planerna är partiöverskridande. De kommer att rulla på, oavsett vilket parti som har makten.

Dessutom kommer rapporter om att den amerikanska truppnärvaron i Europa håller på att skäras ner. Det finns fyra amerikanska brigader kvar. Tre i Tyskland. En i Italien. Under år 2012 skall en av dessa hämtas hem, fler nedskärningar väntar runt hörnet.iii

Det är logiskt. Strängt taget tjänar de amerikanska militärbaserna i Europa inget syfte längre. Deras enda riktiga funktion är att stötta fälttågen mot Irak och Afghanistan.

Dock, de militära nedskärningarna gäller INTE Stilla Havet. En bas för marinkåren skall, som sagt anläggas i Darwin. Dessutom duggar rapporterna tätt om olika diplomatiska framstötar från USA:s sida mot en rad länder för att få stationera trupper där, bland annat Australien, Filippinerna, Singapore. Filippinerna har en liten gränsdispyt med Kina. USA har tagit Filippinernas sida. Amerikanska diplomater slår också sina lovar kring Indonesien och Burma.iv

En annan viktig faktor: stora delar den amerikanska försvarsledningen är med på noterna. Flotta, marinkår och flygvapen kan rentav kallas entusiastiska. Konfliktområde i västra Stilla Havet innebär att DE hamnar i förgrunden, istället för att, som idag, mest agera hjälpgummor till armén.

I synnerhet den amerikanska marinkåren har periodvis lidit av en hel del existentiell ångest. Man har skaffat sig status som ett eget vapenslag, tillsammans med armén, flottan och flygvapnet, utan att det egentligen finns något riktigt bra skäl för det. Marinkåren utgör ett veritabelt, eget imperium i försvaret, ett imperium som driver allt från flygflottiljer till egna militärakademier. Den ordningen kostar skattebetalarna en hel del, och kåren uppges vakna kallsvettig om nätterna vid tanken på att behöva förklara varför man inte helt sonika skall slå samman kåren med flottan eller armén. Undra på att marinkåren hälsar utsikten till spänningar i västra Stilla Havet med något som farligt mycket liknar entusiasm. Det handlar närmast om organisatorisk självbevarelsedrift. Man har redan börjat avhålla landstigningsmanövrar i Virginia och North Carolina, en färdighet som inte kommit till någon användning under tio års inlandskrig. Scenariot uppgavs vara en konflikt i ”Amberland”, illa maskerat Korea.v

Rockaderna har vållat en hel del rynkade pannor i Bejing. Kineserna har protesterat, rätt milt mot planerna på att upprätta en bas i Darwin och anklagat USA för ”kalla krigs tänkande.”vi De är fullt medvetna om att udden är riktad mot dem och att målet verkar vara att åstadkomma någon form av strategisk inringning. Tillsammans med ryssarna har kineserna lyckats stänga den ena efter den andra av de amerikanska baserna i Centralasien. Kineserna har också arbetat (framgångsrikt) på att värma upp sina förbindelser med de oljerika gulfstaterna som Iran, Saudiarabien och Kuwait.vii Kineserna har en stor fördel framför USA. De kan locka med ett överflöd av attraktiva varor och tjänster. Bland annat har kineserna börjat bygga ett nytt, stort oljeraffinaderi för Saudiarabiens räkning. I en historisk omkastning av rollerna kan man nu tala om kinesisk ”mjuk makt” mot ett Amerika som mest av allt har sin vapenarsenal att förlita sig på. En annan faktor var, enligt Trita Parsi, vara att många av Gulfstaterna sakta men säkert har börjat bli tämligen utleda på sin amerikanske beskyddare och dennes ryckiga utrikespolitik.viii

Till råga på eländet: omgrupperingen till västra Stilla Havet går trögt. Det en gång så väloljade amerikanska basbyggarmaskineriet har numera börjat stånka, gnissla och hacka. USA lider kronisk brist på pengar. Underskottet för den här budetårets federala budget uppgår till en biljon dollar, och det skall ändå vara på väg ner.ix Alla de planerade omgrupperingarna ger upphov till veritabla svallvågor av nya utgifter. Bara på Guam ön skulle man behöva bygga nya baser till kostnad av 23 miljarder dollar.x Planerna har fått trimmas ner. Därmed blir omgrupperingen tillräckligt stor för att reta Kina men för liten för att göra någon riktig verkan.

Många människor har förundrat sig över att de amerikanska trupperna i stort sett blivit liggande i de baser i Japan och Tyskland där de landade vid krigsslutet 1945. Ett viktigt, bidragande skäl är att USA:s militärer har det rätt bra som de har det i sina inbodda baser. Med soldaterna kommer en veritabel svans av anhöriga och civilanställda som anses behöva det mesta, från dagis, swimming pooler, klubbhus -ett skidcenter i Garmish- golfbanor, till amerikanska snabbköp.xi Allt detta finns i Tyskland och Japan. Systemet är så ingrott att många amerikanska soldater kan ridas av molande ångest för att stationeras till hemlandet. I Tyskland och Japan är det mesta subventionerat. Där hemma vankas dåliga bostäder och tvånget att försörja en familj på en soldats eller underofficers lön. På sina hålla kan soldaters fruar som ren rutin informeras om hur de skall söka ”food stamps” och socialbidrag för att få ekonomin att gå ihop.

 

●●●
USA:s strategiska intresse håller på att riktas om igen. Sista gången det skedde var i början av 1970-talet när Vietnamkriget avvecklades medan Mellanöstern hamnade i kikarsiktet. Det intresset skulle växa och kulminera i Gulfkriget 1991 och det tioåriga fälttågen mot Irak och Afghanistan.

Nu håller alltså fokus på att flyttas än en gång. Västra Stilla Havet har varit ett strategiskt bakvatten ända sedan regionen blev amerikansk maktsfär under andra världskriget. Nu har strategerna än en gång plockat fram kartorna över Darwin igen.


i”More Muscle, with eye on China” av Bill Gertz, The Washington Times, 20 april 2006.

iiU.S. to strengthen presence in the Pacific, Panetta says” Chris Carroll, Stars and Stripes, 23 oktober 2011. ”Barack Obama says Asia-Pacific is ‘top US priority’” (Osignerad) BBC, 17 november 2011.

iiiEurope drawdown can expect speed-up”, av Richard Sandza, Army Times, 24 december 2011.

ivBland annat fick Indonesien besök från en sympatiskt inställd försvarsminister Panetta, som mycket konsekvent undvek att ställa några pinsamma frågor om Indonesiens brutala tillslag mot Papuanska sepratister på Nya Guinea. ”Jakarta Gives US Its Side of Story in Papua Deaths” av Arya Kencana, Banjir Ambarita & Ulma Haryanto, Jakarta Globe, 23 oktober 2011.

vMarines practice amphibious war, storm US beaches” av Brock Vergakis och Michael Felberbaum, AP, 7 februari 2012.

vi”Chinese military slams U.S.-Australia pact” (Osignerad) AP, 30 november 2011.

vii”China forges Arab ties, hedging bets in the Gulf” av Adam Schreck, AP, 7 februari 2012.

viiiGulf States Rethink U.S.-Led Security Alliance” av Trita Parsi, IPS, 1 juni 2006.

ixRapport från kongressens budgetkontor, ”Budget and Economic Outlook:Fiscal Years 2012 to 2022

xU.S. likely to scale down plans for bases in Japan and Guam” av Chico Harlan och Craig Whitlock, The Washington Post, 9 februari 2012.

xiAmerica’s Empire of Bases” av Calmers Johnson, TomDispatch.com, 4 januari 2004.

Kommentarer

Comment från Per A.
Tid 12 February, 2012 kl 12:31

… och de svenska strateger i uniform och kostym som satsat allt på nära band till USA vaknar kallsvettiga och med hjärtklappning.

Comment från Vindskupan
Tid 12 February, 2012 kl 12:45

Kanske. Men ärligt talat verkar knappt någon på den flanken ha registrerat saken ännu.