Site menu:

Rapporter från Vindskupan

Kontakt

Blogg

[Valid RSS]
Prenumerera Creeper Politik
Alla Webbhotell

Arkiv

Sökning på Vindskupan

Annons

Kalender

December 2011
M T W T F S S
« Nov   Jan »
 1234
567891011
12131415161718
19202122232425
262728293031  

Senaste kommentarer

Kategorier

Senaste inlägg

Bästa säkerhetsvakterna i Afghanistan

Mannen vid podiet svävade inte på målet den kvällen. Det var hans jobb att se till att staten fick valuta för de skattepengar den plöjde ner i Afghanistan. Och det skulle komma genom att både bistånd och militära operationer samordnas.
Diplomaten Krister Bringéus är en undersätsig man med ett litet vältrimmat skägg. Han talar med hög, genomträngande röst. Han ger intryck av att vara mycket, mycket självsäker.

Han har fram till nyligen tjänstgjort som ”hög civil representant” hos den svenska kontingenten i Mazar-e-Sharif. Där hade en av hans viktigaste uppgifter varit att försöka pressa fram just den samordning som regeringen ville se.

För att uttrycka sig i klartext: Krister Bringéus hade haft i uppdrag från regeringen att försöka skohorna in biståndsmyndighet och hjälparbetare i den tänkta samarbetsfållan. Sida och Svenska Afghanistankommittén borde i görligaste mån sluta se som sitt uppdrag att bara hjälpa folk litet hipp som happ på ett så osystematiskt sätt.

Istället borde de övergå till att understödja den svenska kontingentens operationer.

I NATO kretsar kallas modellen CIMIC, civil / militär samverkan.i Den har surrat i luften sedan flera år tillbaka i både staber, kanslihus och militärhögskolor. Redan när ”kriget mot terrorismen” inleddes hördes interventionsglada skribenter tala om att västmakterna borde börja använda sig av bistånd och frivilliga hjälparbetare på samma sätt som gamla tiders kolonialmakter använde sig av missionärer.ii

Den tänkta modellen går ut på att armén skall gå in i ett område. Frivilliga hjälporganisationer följer omdelbart efter som en svärm pilotfiskar efter en haj. De skall starta ett myller av biståndsprojekt runtomkring trupperna och befolkningen förväntas börja prisa gud för lyckan att ha blivit erövrad.

Det är kväll i Etnografiska Museets hörsal. Det pågår en utställning om Afghanistan. Någon i museiledning har kommit på att det kunde vara nyttigt att ordna en debattkväll om vad Sverige egentligen sysslar med i det hårt drabbade landet.

Därför satt nu en panel på fyra personer för att försöka bena ut den saken. Förutom Krister Bringéus satt där Eva Johansson från Sida, Johanna Fogelström från Svenska Afghanistankommittén. Där satt Pierre Schori, diplomat och känd kritiker av hela företaget.

Just CIMIC var som den beramade skålen med het gröt för en skara katter. Alla i panelen tassade runt frågan.

Alla tänkte helt uppenbarligen på den hela tiden. iii

Pierre Schori berättade att en hög FN chef vid tre olika tillfällen bönat och bett Sverige om trupper till pågående fredsbevarande operationer i Afrika. Förgäves. Allt Sverige har av disponibla trupper, pengar och utrustning dräneras bort av Afghanistan. Schori varnade: genom att introducera militära intressen i ekvationen riskerade man att hela biståndssatsningen skulle snedvridas.

Kanske syntes litet kallt stål i Johanna Fogelströms replik. Enligt henne hade Svenska Afghanistankommittén redan de bästa tänkbara säkerhetsvakterna.

Det skaffade man sig genom att alltid ha haft långa kontakter med varje liten by där man startade verksamhet. Ofta brukade Svenska Afghanistankommitténs representanter vara lokalt rekryterade, de kom från samma område, talade dialekten, kunde de lokala förhållandena. Det kanske inte tillfredsställde den svenska allmänhetens behov av att se Vita Hjältar i aktion i Främmande Land men hade å andra sidan en tendens att fungera.

Vad behövde byn? Hur var det med skola? Klinik? Var skulle man lägga den? Skulle man ha separata klassrum för pojkar och flickor eller skulle man göra på något annat sätt? När projektet startade var byborna med på noterna. Ofta kunde de själva skjuta till pengar här och där om Afghanistankommitténs bidrag inte räckte.

Skolan, kliniken eller andra projekt blev därmed inget ett främmande rymdskepp som landat. För byborna blev det DERAS skola eller klinik. Om talibaner eller andra dök upp och gjorde sura miner skulle byborna därmed försvara SIN skola eller SIN klinik.

Det var det bästa försvaret.

Enligt Johanna Fogelström var de världens bästa säkerhetsvakter.


iFör ytterligare detaljer, se ”Snälla, hjälp oss inte” Vindskupan, 31 oktober 2010.

iiNågra sådana var Kenneth Pollack och Niall Ferguson.

iiiÖverbefälhavaren Sverker Göranson gjorde redan 2009 klart att det var en modell han ville se tillämpas i Afghanistan också. Hans förslag att tillsätta en civil chef kan vid första anblicken se ut som en nedtrappning. Det är i själva verket en skärpning. ”’Våra styrkor i Afghanstans ska ledas av en civil chef‘” av Sverker Göranson, Dagens Nyheter debatt, 5 oktober 2009,

Kommentarer

Comment från Per A.
Tid 16 December, 2011 kl 21:51

Sveriges utflykt ut på CIMIC-banan ser i alla fall ut att bli tämligen kortvarig. Gissnigsvis så kommer intresset för sådan verksamhet att dö bort tämligen omgående efter 2014, oavsett hur den officiella retoriken ser ut nu.
Kvar blir organisationer som SAK och MSF, som får plocka upp bitarna.