Site menu:

Rapporter från Vindskupan

Kontakt

Blogg

[Valid RSS]
Prenumerera Creeper Politik
Alla Webbhotell

Arkiv

Sökning på Vindskupan

Annons

Kalender

July 2011
M T W T F S S
« Jun   Aug »
 123
45678910
11121314151617
18192021222324
25262728293031

Senaste kommentarer

Kategorier

Senaste inlägg

Khadaffi under press

Libyen sommaren 2011

I Libyen mal inbördeskriget vidare.

I mars handlade kriget mestadels om att Khadaffi försökte återta kontrollen i såväl Cyrenaika som Tripolitianien medan rebellerna kämpade för att avvärja angreppen.

Staden Zawia föll efter en seg belägring. Staden Garyan revolterade men upproret krossades. När reportrar besökte staden i maj var stämningen butter. Det Khadaffi fientliga klottret på väggarna hade strukits över. När regeringstjänstemännen inte såg förklarade civilpersoner att NATO planen ingalunda bombade civila.[i]

Garyan hade ett viktigt läge. Genom den staden löpte Khadaffiregimens förbindelslinje med Saba, nere i söder och vidare till Afrika. Det är från söder som Khadaffiregimen försörjs med ammunition, vapen och legoknektar.

Allt som oftast är det numera istället rebellerna som går till angrepp. Många rapporter talar om att rebellerna har börjat förvandla hoparna av beväpnade entusiaster till något som liknar en armé. Och att de får utländskt bistånd.

I Cyrenaika, där striderna tidigare böljat fram och tillbaka, har rebellerna nu börjat bygga fältbefästningar i Ajdabia. Brittiska militärrådgivare har gjort sig synliga i Bengazi.[ii]

Något som tyder på krigföringen börjar bli mer systematisk, jämfört med de glada rusningarna i februari och mars.

Bland annat har Al Jazeera ett reportage från Misturata där man på avstånd kan se en skara västerlänningar i kakiuniformer stå och snacka med rebell soldater. Al Jazeera gissade att de var britter.[iii]

Misturata är den enda stora stad vid kusten i Tripolitianien som blev kvar i rebellernas händer efter att Khadaffi genomförde sin motoffensiv. Staden har blivit hamrad upprepade gånger. Nu har den blivit förstärkt från Cyrenaika via havet. Rebellerna har börjat återta förlorad mark.

Enligt BBC har de siktet inställt på Zlintan.[iv]

Och nu kommer beskedet att al-Qawalish har fallit. Med det anses rebellerna ha kommit en aning närmare att kapa Khadaffiregimens förbindelselinje söderut.[v]

Tripolitanien sommaren 2011


[i]Dissent still rife in small Libyan garrison town” av Maria Golovnina, Reuters, 31 maj 2011.

[ii]Western military advisers become visible in Benghazi” av Kim Sengupta och David Randall, i The Independent, 3 april 2011.

[iii]Al-Jazeera footage captures ‘western troops on the ground’ in Libya” av Julian Borger och Martin Chulov, Guardian, 30 maj 2011.

[iv]Rebels continue to push west from Misrata” av Gabriel Gatehouse, BBC, 9 juli 2011.

[v]Libyan rebels seize key western town” osignerad, Al Jazeera, 7 juli 2011.

Kommentarer

Comment från mika
Tid 12 July, 2011 kl 10:10

Ända från krigets början har det hetat från aggressionspakten NATO´s propagandaministerium, att “snart faller regimen”. Inga oberoende uppgifter tyder på det, snarare tvärtom. I den halva av Libyen Gaddafi företräder har till och med kvinnor frivilligt anmält sig till försvarsstyrkorna och i hela Afrika är han omåttligt populär bl.a för att han innan västmakternas aggressioner arbetade för skrota dollarn som handelsvaluta (sannolikt en avgörande faktor för USA att bomba) och för infrastrukturella hjälpprogram. På hemmaplan för att landet har den högsta levnadsstandarden i Afrika, analfabetismen utrotad till 97% (långt före USA) fri sjukvård och gratis utbildning.

Gaddafistyrkornas taktik är att göra snabba framryckningar och slå ut västmakternas klienters försörjningslinjer och sedan dra tillbaka, det är i det skedet papegojmedierna skriker i unison hyllningskör, dagen efter drar styrkorna fram igen (då är det tyst). Att mörda civila och bomba sjukhus, skolor och bomba från säkra höjder hjälper föga, det enda sättet att bryta dödläget är att gå in med ockupationsstyrkor men då kommer det redan mycket impopulära aggressionskriget att kräva en hel del blod är NATO beredda på det efter fiaskot i Afghanistan och Irak? Knappast.