Site menu:

Rapporter från Vindskupan

Kontakt

Blogg

[Valid RSS]
Prenumerera Creeper Politik
Alla Webbhotell

Arkiv

Sökning på Vindskupan

Annons

Kalender

May 2011
M T W T F S S
« Apr   Jun »
 1
2345678
9101112131415
16171819202122
23242526272829
3031  

Senaste kommentarer

Kategorier

Senaste inlägg

En tvivelaktig, lättläst guide till Gaza

Nathan Schahars bokDet har kommit en ny bok om Gaza. Med titeln ”Gaza: Från faraoner till islamister”. Dagens Nyheters Nathan Shachar är författaren.

Recensionerna har överlag varit positiva. ”En lättläst guide som saknar motsvarighet”, förklarade Nils Schwartz i Dagens Nyheter.[i]

Denna bloggare är inte lika entusiastisk.

I sitt förord berättar Shachar hur idén till boken uppstod.

Det hade börjat på hösten 2008 och samtal med några av de främmande korrespondenter som drev omkring i sydöstra Israel efter att Gazaoffensiven inletts och som inte släpptes in i kustenklaven.

Några hade talat om hur de saknade en lättläst handbok om hur ”det här trasslet” uppstått.

En idé föddes. Förläggare vidtalades. Enligt egen uppgift snodde Nathan Shachar samman boken på bara sju månader på engelska, med den internationella marknaden i åtanke. Resultatet är en lättläst, spirituellt och kunnigt skriven bok som nu lyckliggjort den svenska bokmarknaden med en översättning till ärans och hjältarnas språk.

Som man kunde vänta sig. Shachar har gedigen rutin.

Tydligen tänkt att bli ett  slags standardverk för stressade människor som snabbt behöver läsa in sig på vad Gazaremsan är för något, hur den uppstod och varför den idag är vad den är.

Så varför kan denna bloggare inte uppbåda större entusiasm?

Kanske är det för att det går att titt som tätt finna glidningar, halvsanningar, vinklingar eller förtiganden i den spirituella, kunnigt skrivna och lättlästa boken. Jo, det stämmer att en journalist är ofta tvungen att välja och vraka bland tillgängliga fakta när artiklar eller dokumentärböcker skall sammanställas. Utrymmet är alltid begränsat. Det finns också en gräns för hur mycket läsaren orkar kämpa sig igenom. Det går helt enkelt nästan aldrig att ta med varenda liten vinkel och vrå av det som skall skildras. Problemet är bara att i Nathan Shachars fall duggar de tveksamma partierna ovanligt tätt när det kommer till mindre hedersamma inslag i den israeliska politiken under de senaste åren. Faktum är att Nathan Shachars bok nästan bara blir sämre och sämre ju närmare vår egen tid han kommer.

Större faktaslir #1. Rafah och Khan Yunis 1956

Kanske kommer den första glidningen i skildringen av massakrerna den israeliska armén utförde i Rafah och Khan Yunis under Suezkrisen 1956. Näst efter Nakban 1948 var det den händelse som satte ”tonen” i Israels relationer med Gazaremsan.

Man kanske borde säga icke-skildringen. Shachar är vag, undvikande, bagatelliserar antalet dödsoffer. Han uppger antalet låg mellan 48 döda, som israelerna uppgav, och 200. Det skulle ha varit den siffra palestinierna uppger.

Just den episoden skildrades journalisten och den dokumentäre serietecknaren Joe Sacco i hans album ”Gaza – Fotnoter till ett krig”.

Vän av ordning undrar hur det kommer sig att denna bloggare vågar sig på att anföra ett seriealbum mot en erkänd journalist? Svaret är att Joe Sacco ägnat år åt att undersöka vad som hände i Gaza då. Han är dessutom hela tiden skrupulöst noggrann med att redovisa sina metoder och källor. (Detsamma kan man inte alltid säga om Nathan Shachar.)

Siffrorna Joe Sacco har är snarare 275 döda i Khan Yonis och 111 i Rafah.

Och det kan mycket väl vara lågt räknat.

Lägg därtill att Nathan Shachar försöker göra gällande att offren till stor del –eller uteslutande- var Fedayeen, palestinska gerillakämpar som gjorde räder in på israeliskt territorium under den tiden, vilket förmodligen lämnar läsaren med känslan av offren nog ändå fick vad de förtjänade.[ii]

Joe Sacco har där helt andra uppgifter. Enligt vad som framgick av hans intervjuer av överlevande skulle indikera tillhörde inte ett enda av dödsoffren Fedayeen kåren. De kom undan.

Det kan mycket väl stämma. Först och främst framgick att Fedayeen vid tiden för Suezkriget var inte någon stor styrka. Ungefär ett hundratal man. För det andra hade de i motsats till den vanliga civilbefolkningen mycket bättre möjligheter att komma undan när de israeliska trupperna intagit Gaza och inledde sin klappjakt. Fedayeen männen kunde smygvägarna och gled undan utan större problem.

Shachar bör ha haft tillgång till Sacco innan den svenska upplagan av hans bok släpptes.

Vinkling #2. En konvoj kapas

När Shachar kommer till Gazaoffensiven 2008 – 2009 och till kapningen av Ship to Gazas konvoj i maj 2010 blir han vilseledande och sarkastisk. ”…de pittoreska båtresorna där större och mindre celebriteter exponerade sitt fredsengagemang inför inbäddade journalister.” Dödsoffren på konvojen omnämns bara som ”turkiska islamister”. Bordningen av konvojen kallas för en ”sammanstötning”. Läsarens kan förlåtas intryck är att handlade om en sammandrabbning mellan två jämnstarka flottstyrkor.[iii]

Om Gazaoffensiven är han uppriktig. Han erkänner tämligen öppet att det fanns en vapenvila sedan juni 2008. En vapenvila som bröts genom en israelisk kommandoräd. På andra håll i boken återgår däremot Shachar till att recitera Hasbara versionen, om hur Israels regering var ”slutkörd” av kriserna med raketbeskjutningen.

Enligt Lotta Schüllerquist struntade snarare den israeliska regeringen högaktningsfullt i raketbeskjutningen. Den var närmast en mindre irritation, fram till dess beslutet fattats i juni 2008 om att Gaza skulle angripas.

#3. Skrämselbomben

Bruket av vit fosfor nämns i en bildtext som att det uteslutande handlade om rökgranater.

Vit fosfor används för att lägga rökridåer. Enligt folkrätten är det tillåtet. Däremot är det förbjudet att använda som vapen. Vit fosfor vållar vidriga brännsår, och förgiftar dessutom offrens inre organ.

Kritiken från Goldstone kommissionen och Human Rights Watch går ut på vit fosfor granater, temperade för att detonera i luften ovanför målen, användes för att angripa civila mål. Human Rights Watch besökte Gaza i slutet av januari 2009. På plats hittade teamets vapenexpert gott om rester av vit fosforgranater, liksom en del o-detonerade granater, i civila bostadsområden.[iv]

Shachar påstår att den israeliska armén använde sig av en skrämselbomb, ”en bomb som enbart gav ifrån sig rök och buller”. Den skall ha använts för att jaga bort civila från taken.[v]

Förekomsten av en sådan skräckbomb nämns inte i några andra källor. Möjligen har Nathan Shachar blandat ihop bilderna av luftbriserande vit fosforgranater som skapar ett karaktäristiskt bläckfisk format rökmoln.

Det har ofta talats om ljudbomber. Det är troligen ett missförstånd och en felöversättning av uttrycket ”sonic boom” (ljudbang) som lätt uppfattas som ”sonic bomb” (ljudbomb). Det israeliska flygvapnet brukar ofta och gärna ljudbanga över Gazaremsan för att trakassera befolkningen. Man behöver knappast göra sig besväret att specialtillverka några bomber för det syftet.

Summan av alla sannolikheter är att Nathan Shachars skrämselbomb är något han gissade sig till, utan närmare förankring i verkligheten.

#4. Folkrätt är fånigt

Shachar går vidare med att raljera om Goldstonekommissionens rapport.

Den såkallade Goldstonerapporten, producerad av FN:s människorättsråd, Israels Nemesis på den internationella arenan…”. I den stilen fortsätter det, och Nathan Shachar brister ut i ett långt och förvirrat resonemang om ration i förluster mellan civila / stridande. Allt för att försöka belägga påståenden som rapporten faktiskt aldrig gjort.

#5. Upplösning i konspirations svada på slutet

Den avslutande delen borde Shachar nog ha avstått från helt och hållet. Den är bräddfull spekulationer om hur Iran driver transportleder genom Sudan till Gaza, ”den persiska karavanen”, sedan via Nigeria och Tchad (!). Iran är enligt Nathan Shachars uppfattning den dolda kraften bakom nästan allt som sker i Gaza och annorstädes. Lägg därtill att Al Qaida sägs vara ifärd med att upprätta celler i kustenklaven.[vi] (Det kan kännas aningen märkligt med tanke på att den organisationen numera snarare uppskattas bestå av ett hundratal personer i Afghanistan.[vii])

Summan av kardemumman är att Gazaremsan framstår som en livsfarlig häxkittel och vem kan egentligen klandra de arma israelerna för att de då och då måste genomföra sina straffexpeditioner? Man vet sällan vad som bygger på hårda fakta och vad som är privata spekulationer från Shachar och hans anonyma källor.

I de kapitlen möter en del orimliga påståenden om Israels makt också.

Vid ett tillfälle uppgav att en liten israelisk ubåt stävat genom Suez kanalen. Så mycket är pålitligt rapporterat. Dock: också det fjunet växer raskt till ett par hönsfarmer hos Nathan Shachar:

Känt är att dock israeliska ubåtar och andra örlogsfartyg på väg mot Persiska viken flitigt utnyttjar Suezkanalen.”[viii]

Måhända värmer det Nathan Shachars hjärta att tänka sig att mäktiga israeliska örlogsflottor stävar mot persiska viken. Problemet är bara att den israeliska flottan är en liten kustförsvarsstyrka som förmodligen skulle gå i kvav om den försökte segla ända till Persiska viken för egen maskin.

Där kommer till sist också långa sjok av ”analys” om hur Hamas rörelsen i Gaza håller på att drabbas av allt svårare diplomatisk och ekonomisk isolering. En analys som redan är något år, och arabiska revolutioner gammal. Denna bloggare kan inte värja sig från intrycket att detta kommer från en begåvad skribent som ändå vid vägs ände har svalt den israeliska Likud regeringens världsbild om ett gigantiskt iranskt hot från Gazaremsan mot världens fjärde starkaste militärmakt. Svalt den med hull och hår.

Så varför denna långa genomgång? Har inte Nathan Shachar rätt att vara subjektiv? Har han inte rätt att fladdra ut i långa och virriga spekulationer?

Jo visst har han rätt till det. Ja till allt. Men om ”Gaza: Från faraoner till islamister” skulle bli den stora standardboken om Gaza ja då finns anledning att bli bekymrad.


[i]Nathan Shachar: ‘Gaza. Från faraoner till islamister’” av Nils Schwartz, Dagens Nyheter, 2 februari 2011.

[ii] ”Gaza; Från faraoner till islamister” Nathan Shachar, Atlantis förlag, 2011. sid 110 respektive 124.

[iii] ”Gaza; Från faraoner till islamister” Nathan Shachar, Atlantis förlag, 2011. sid 24, respektive 110, respektive 312.

[v] ”Gaza; Från faraoner till islamister” Nathan Shachar, Atlantis förlag, 2011. sid 110 respektive 302, respektive 310.

[vi] ”Gaza; Från faraoner till islamister” Nathan Shachar, Atlantis förlag, 2011. sid 110 respektive 302, respektive 317.

[vii]Obama adviser downplays threat of al Qaeda haven” osignerad, Washington Times, 4 oktober 2009.

[viii] ”Gaza; Från faraoner till islamister” Nathan Shachar, Atlantis förlag, 2011. sid 110 respektive 302, respektive 315.

Kommentarer

Comment från Leifur V
Tid 12 May, 2011 kl 8:31

Utomordentligt bra rescention.
Nånting för DN (he he)

Comment från Vindskupan
Tid 12 May, 2011 kl 13:58

De får gärna publicera den.
;-)

Comment från Kerstin
Tid 12 May, 2011 kl 16:17

Vad jag förstår utsätts de judiska israelerna för en mycket omfattande propaganda om hur farliga palestinerna är och hur rädda de förra har anledning att vara. Ja även Europa vimlar tydligen, enligt israelisk propaganda som vi såg lite av i ett TV-program för inte så länge sen, av livsfarliga typer som smyger omkring och dödar judar som vågar sig dit.
Så frågan är om Shachar bara är lika lurad som judar i Israel, och om han också går omkring och är livrädd härhemma i Sverige eller om han är en medveten propagandist och inget annat?

Comment från Vindskupan
Tid 12 May, 2011 kl 22:03

Ärligt talat kan ingen veta vad som EGENTLIGEN driver Shachar, eller någon annan för den delen. Jag är benägen att tro att han har gone native. Att han har marinerat i israelisk hasbara så länge att det är vad som börjar komma ut ur honom också.

Jag tror knappast han är någon medveten propagandist. En gång i tiden var han rentav en riktigt spänstig korrespondent.

Comment från Jan Wiklund
Tid 8 June, 2011 kl 12:55

För min del avslöjades Schachar när han i en DN-artikel om ett av alla de uppror som genomförts av bondeorganisationerna i Ecuador kallade småbönderna “pöbel”. Något så 1800-talsmässigt överklassarrogant har jag inte stött på nån annanstans. Det förvånar mig inte att han har samma uppfattning om Gazaborna.

Comment från Terry
Tid 30 June, 2011 kl 15:34

Du är för snäll i din analys varför Schachar är en propagandist. Så klart han är medveten om detta. Han är DN:s hyrda sionistiska propagandist, anställd för att försvara israeliska krigsbrott och förvränga det som händer på plats till fördel för Israel.

Han är inte någon journalist utan ett språkrör för Israels regering, som Ethan Bronner på New York Times är. Utöver detta har han vidriga politiska åsikter som närmast är fascistiska. Han försvarade Israels vedervärdiga krigsbrott 2008/09 mot Gaza, sk Operation Cast Lead och ville gräva ner Goldstone rapporten för att han hävdade att den hade bias.