Men kan man verkligen bedöma hela nationer på samma sätt som individer? Att man måste förstå, förlåta och inte tala argt till dem för då får de spader? Och Jackie Jakubowskis resonomang landar i slutsatsen att Israel borde lämnas i fred för att fortsätta följa sina nycker gentemot palestinier och libaneser av ren medkänsla. Personer med psykiska problem botas med terapi och medecinering. Inte genom att omgivningen instämmer i alla deras fobier.

Man undrar om Jakubowski skulle gå med att raketbeskjutningen mot Israel borde få fortsätta ostörda med hänvisning till Gazas isolering och brutala historia?

Det finns då två sätt att reagera på och att leva vidare med vad man gjort:

1) Man inser så småningom vad man gjort och ångrar sig grymt. Det gör faktiskt en del av f.d. israeliska soldater, men troligen bara en minoritet av dem. Så försöker man gottgöra sina misstag så gott man kan.

2) Man intalar sig att det var rätt, att fienden inte förtjänade bättre. Troligen mår de som reagerar så bättre än de som inser sin skuld. De som inte förstår sin egen skuld kan nog också drömma mardrömmar men blir bara mer hatiska av detta, mot dem de våldfört sig på – för att de mår så uselt av vad det gjort: “Det är fiendens fel att jag mår dåligt”.

Kanske man måste sjukförklara hela Israel alltså. Jag tror det ligger en del sanning i en sådan tanke. Medlemmarna i Israels regering förefaller ju faktiskt vara allvarligt psykiskt störda.

Han och andra har också rätt att få framföra dem, både i DN kultur och annorstädes.

Vi andra har rätt inte dela dem.

Och att säga ifrån när vi tycker att verklighetsförankringen glappar.