Vindskupan

På kort tid har premiärminister Netanyahu nu hunnit lova att blockaden av Gaza kommer att lättas, att den inte kommer att lättna alls och att den kommer att skärpas istället.

Under hans förra sejour som premiärminister under 1990-talet klagade både araber och amerikaner över att mannen var komplett opålitlig. Vita Husets hårt prövade talesman Joe Lockhart kallade honom ”den mest avskyvärde figur man kan råka på. En lögnare och en bluff helt enkelt”.[i]

Kanske rusar denna bloggare iväg nu. Kanske är vi helt enkelt grymt orättvisa och citerar en massa illvilligheter.

Nåja döm själva.

Direkt efter kapningen av den internationella konvojen till Gaza meddelades blockaden skulle lättas.

Bland annat skulle sådana livets nödtorft som potatis chips, läsk, juice, konserverad frukt, sallad, kakor tillåtas in.[ii]

I Gaza uppges entusiasmen vara mycket behärskad. En företagare sa i en intervju för BBC: ”Jag behöver varken ketchup eller majonnäs från Israel. Jag behöver få min verksamhet tillbaka.”[iii]

Det finns av allt att döma goda skäl att vara misstrogen. Elaka och språkkunniga personer som tittat på vad premiärminister Netanyahu lovat i sina pressmeddelanden noterar att den engelska och hebreiska versionen av löftet ser olika ut.

I den engelska versionen, den som gick ut till de utländska ambassaderna, lovades lättnader i blockaden. I den hebreiska versionen nämndes inget om några lättnader.[iv]

Säg efter Vindskupan nu: ”kryphål”.

För att göra förvirringen ännu större framträder Benjamin Netanyahu ytterligare en gång och förkunnar nu att den ”civila avspärrningen” visserligen skall lättas men att ”säkerhetsavspärrningen” skall göra ännu tätare.

Frågan är var skiljelinjen är tänkt att gå. Man skulle tillåta viss typ av byggmaterial livsmedel. Det sades uttryckligen att målet var att desarmera det växande internationella trycket mot Israel. Att ha något att generöst hänvisa till.

Från Hamas sida förklarades att det troligen handlade om en charad. Att Israel hade all avsikt att fortsätta sitta tungt på Gazas försörjningslinjer.[v]

●●●
I Gaza mal belägringen vidare. I en juridisk brevväxling hävdade den israeliska regeringen att det i själva verket handlade om ekonomisk krigföring mot Gaza, inte om säkerhet.[vi] På det kan man tillfoga att den ekonomiska krigföringen i själva verket startade långt före 2007 när Hamas kom in i bilden.

Som tidigare nämnts på denna blogg så har man från Israelisk sida utropat över en fjärdedel av kustenklavens mark, 27 000 dunum, till buffertzon. Den kan sträcka sig mellan 300 meter, upp till två kilometer in på Gazas mark.

Enligt Osloavtalet skulle säkerhetszonen inte sträcka sig mer än 50 meter.

Det betyder att lantbrukarna i princip är förbjudna att arbeta på sina åkrar. För många finns inget annat val än att försöka i alla fall. Det betyder att en eller ett par ilskna patrull jeepar kommer rusande på den israeliska sidan av stängslet. I värsta fall börjar soldaterna skjuta prick på gestalterna ute på fälten.

En kanadensisk ISM aktivist Eva Bartlett var med om att agera mänsklig sköld för lantbrukarna i maj.

Bönderna hade tvingats ge upp försöken att odla grödor i buffertzonen som krävde större omvårdnad och skötsel. Ingen potatis, ingen persilja. De kräver mycket vatten (en bristvara det med) och för mycket skötsel. Det får räcka med linser, vete och råg.

Hon skulle egentligen börja på en åker på cirka 5 dunum med linser öster om Khan Younis men när de kom dit fick de veta att allt var borta. Armén hade gjort en av sina återkommande bulldozer räder och rakat fälten rena.

Hon fortsatte till Abu Tabbash marker. När Eva Bartlett kom dit vid sjutiden på morgonen pågick arbetet för fullt sedan klockan fem. Bonden och hans familj skördade för hand. Allt lastades på kärror, dragna av små åsnor.

Scenen kunde vara hämtad ur Emil i Lönneberga.

På andra sidan gränsen hade jeeparna kört fram. Den här gången gjorde soldaterna inget. Eva Bartlett noterade att arbetet pågick koncentrerat, om, och när humöret på andra sidan stängslet skulle skifta.[vii] Trupperna uppges ha genomfört 220 angrepp i buffertzonen, både stora och små under de senaste tolv månaderna.[viii]

Kort innan Eva Bartlett lämnar Gaza blir en ung bonde dödad av ett skott genom låret som klipper av lårbensartären.

Mannen dör i sviterna efter den massiva blodförlusten.

Gazas avlopp har sedan länge gått ut i havet orenat. Reningsverk, pumpstationer är antingen bombade eller kan inte få reservdelar. Den tyska biståndsorganisationen uppges försöka bygga ett nytt reningsverk i Gaza, som ersättning för alla de som förstörts. Arbetet hade pågått i veckor. Israelerna krånglade oavbrutet och vill varken släppa in byggnadsmaterial eller maskindelar.

Den tyske biståndsministern, Dirk Niebel hade varit kibbutzvolontär som ung och var dessutom medlem samfundet Tyskland-Israel. Nu uppgavs minister Niebels protester hos israelerna bli att vassare och hans sympatier allt svalare.[ix]

●●●
Den amerikanska regeringen meddelar i dagarna att den vill förbättra relationerna med Israel igen. I synnerhet lovprisas premiärminister Netanyahus insatser för att förbättra den humanitära situationen i Gaza. [x]

---

[i] ”Vem är supermakt här egentligen” Vindskupan, 9 mars 2009.

[ii] ”Soft drinks and potato chips may enter Gaza next week” osignerad, Ma’an News Agency, 8 juni 2010.

[iii] ”No Gaza optimism over easing blockade” av Jon Donnison, BBC, 20 juni 2010.

[iv] ”Israel announces let-up to Gaza siege – but only in English” Barak Ravid, Haaretz, 17 juni 2010.

[v] ”Netanyahu: Security blockade on Gaza will only get stronger” Barak Ravid, Haaretz, 20 juni 2010.

[vi] ”Israeli document: Gaza blockade isn’t about security” av Sheea Frenkel, McClatchy, 9 juni 2010.

[vii] ”remarkable urgency” av Eva Bartlett., bloggen In Gaza, 17 maj 2010.

[viii] ”The Buffer Zone in the Gaza Strip” PCHR Fact Sheet. Maj 2010.

[ix] ”Israel’s Voyage into Isolation” av John Goetz, Juliane von Mittelstaedt, Ralf Neukirch, Gregor Peter Schmitz, Christoph Schult, Daniel Steinvorth, Volkhard Windfuhr och Bernard Zand, Der Spiegel, 7 juni 2010.

[x] ”US signals better relations with Israel” av Andrew Gully, AFP,20 juni 2010.