Site menu:

Rapporter från Vindskupan

Kontakt

Blogg

[Valid RSS]
Prenumerera Creeper Politik
Alla Webbhotell

Arkiv

Sökning på Vindskupan

Annons

Kalender

September 2009
M T W T F S S
« Aug   Oct »
 123456
78910111213
14151617181920
21222324252627
282930  

Senaste kommentarer

Kategorier

Senaste inlägg

När Magnus Norell började arbeta åt AIPAC

Norells sida hos WINEPNär AIPAC, den mäktiga proisraeliska lobbyorganisationen i Amerika, inledde sin verksamhet efter årsskiftet 2008 / 2009 hade man fått långväga förstärkningar. Den består av Sveriges främste terroristexpert Magnus Norell.

Sedan årsskiftet är han gästforskare i en av AIPAC:s främsta tankesmedjor med den pampiga titeln Washington Institute for Near Eastern Policy eller WINEP.

Vän av ordning invänder kanske att Vindskupan helt enkelt försöker förtala en seriöst och hårt arbetade forskare som haft turen att bli engagerad av ett självständigt forskningsinstitut.

För det är väl självständigt eller hur? Det är vad Washington Institutet bedyrar i presentationen av sig själv. Institutet är partiöverskridande och åberopar stöd från både den neokonservative kolumnisten Charles Krauthammer och förre vicepresidenten Al Gore.[i]

Och joo då visst är det institutet självständigt… på pappret i alla fall…

Väldigt mycket på pappret.

Det finns goda grunder för att hävda att Washington Institutet mest av allt fungerar som en underavdelning till AIPAC. Enligt Stephen Walt – professor i statsvetenskap och den ena halvan av duon Mearsheimer och Walt som skrivit om AIPAC:s uppkomst och verksamhet – så grundades Washington Institutet av AIPAC:s forskningschef Martin Indyk tillsammans med AIPAC:s ordförande Larry Weinberg år 1985. Kolumnisten M J Rosenberg  som arbetade i AIPAC:s högkvarter på den tiden uppger att Washington Institutets första kontor efter grundandet låg i samma hus, bara några dörrar bort. Och att Washington Institutet i själva verket utgjordes av AIPAC:s forskningsavdelning som avsöndrats från lobbyorganisationen och förklarats vara en självständig tankesmedja.

Och det bemannades med AIPAC anställda. Så nära var de båda organisationerna.

Indyk och Weinberg såg sig ha uppfattat nyttan av ha ”…en ’vetenskaplig’ organisation som driver en i grunden proisraelisk linje som inte öppet var bunden till en lobbyorganisation som AIPAC.”[ii]

Därtill fanns fördelar när det gällde att attrahera bidrag. Somliga filantroper hade ingen lust att donera till en öppet politisk organisation som AIPAC men de kunde däremot gärna skänka bidrag ett formellt opoplitiskt institut, som Washington Institutet.

Kort sagt: Washington Institutet skapades för det enda syftet att ge akademiskt (eller snarare kvasiakademiskt) eldunderstöd åt AIPAC. Det har sagts att man som anställd där i princip kan skriva säga vad som faller en in om länder som Tunisien eller Marocko. När det gäller Israel kan man på sin höjd avvika en eller två grader från den fastlagda kursen.

Bland de som passerat genom organisationen finns flera neokonservativa som Paul Wolfowitz, Martin Kramer och Joshua Muravchik. Där finns också flera av demokraternas policydrejare som Dennis Ross… och Martin Indyk. Listan över gästforskare omfattar förutom Magnus Norell också den starkt rasistiske neokonservative skriftställaren Daniel Pipes.[iii] En man med araber och muslimer som sina främsta hatobjekt.

Man skall naturligtvis inge förenkla. Stephen Walt understryker att en del av Washington Institutets forskare är seriösa. Samtidigt gäller den gamla järnlagen att den som tillhandahåller pengarna är också den som till sist är den som pekar ut färdriktningen. En politisk tankesmedja i USA arbetar oftast som en politisk reklambyrå och ”forskarna” fungerar då snarare som politiska copywriters. Jo, det stämmer att de har titlar som skall mima vetenskaplighet och deras texter kan vara layoutade som universitetsuppsatser och rentav ha en och annan fotnot men de är skrivna för att vara lättlästa och för att driva en politisk linje snarare än att förmedla någon högre vetenskaplig sanning.

Ungefär som reklamskribenter gör för sina kunder med andra ord.

Och en sådan politisk reklamskribent är vid det här laget Magnus Norell.

Vindskupan slängde iväg en förfrågan till Washington Institutet om hur länge han varit engagerad.

Då försvann presentationen av Norell från WINEP:s hemsida.Magnus Norells sida. Före och efter.

Efter några veckor kom den tillbaka igen, den här gången utan länklistan till de artiklar som Norell skrivit för WINEP:s räkning eller seminarier han medverkat i.[iv] Där hade man i så fall bland annat funnit en artikel om hur man skulle ”hantera” (läs desarmera) FN-sändebudet Richard Falks kritiska rapport om israels anfall på Gaza i januari 2009.

Norell verkar inte ha några som helst problem med det angreppet. Understundom är han rent ut lögnaktig, (som när han hävdar att Israel ville förlänga vapenstilleståndet medan Hamas avvisade det). Norell föreslår att man skall se till att skapa ”motrapporter” och att USA borde utnyttja sin nya ställning som medlem av UNHCR för att se till att de blir ”balanserade”.

Den texten signalerar något mycket viktigt:  att Magnus Norell inte hamnat i vare sig Washington Institutets (eller AIPAC:s) armar efter att ha gått vilse i blåbärsskogen. Han är med på noterna. Framför allt när det gäller att skärma av Israel från kritik efter de svåra civila förlusterna i Gaza.[v]

Med andra ord: En man som Sveriges skattebetalare avlönar med en halv miljon kronor om året för sitt arbete på FOI, som tidigare arbetat på Försvarashögskolan, den militära underrättelsetjänsten och SÄPO, som av och till får lägga ut texten om både terrorism och Mellanöstern inför svenska officersaspiranter och politiker ja den mannen extraknäcker dessutom åt en lobbyorganisation som arbetar för främmande makts räkning och levererar rekommendationer om hur en av Sverige stödd FN-organisation skall kunna undermineras.

signatur-bearbetad

Kanske, ja kanske var det dit han varit på väg sen början av sin karriär.

●●●

Hans Magnus Norell är ”terroristexpert”. Frågan är hur man blir ”terroristexpert” egentligen? Ämnet kan knappast studeras på högskola.

Polisiär erfarenhet? Ingen.

Så hur började det?

Enligt ett CV från en konsultfirma som Magnus Norell varit knuten till och som i det delar som kunnat kontrolleras visat sig stämma så inledde Sveriges främste terroristexpert sin bana som assistent vid Svenska utlandskyrkan i Liverpool 1982 – 1983.[vi]

Därefter drog han sig tillbaka till universitetsmiljö och har stort sett stannat där.

Det blev studier i ekumenik, i freds- och konflikt lösning för att fortsätta med statsvetenskap.

Magnus Norell graviterar tidigt mot Israel. Han var bosatt där under ett år ( cirka 1986-87) för att plugga vid Haifa universitetet. Norell återkommer för en lång period vid Hebreiska universitetet 1991 – 1993.[vii] Enligt sin presentationssida på Washington Institutet skall Magnus Norell dessutom tala Hebreiska.

Sveriges Militära underrättelsetjänst fattar nu intresse för den förre kyrkoarbetaren och anställer honom som analytiker.

Hur kom det sig? Det går bara att spekulera men en stark gissning är att Sveriges underrättelse- och försvars etablissemang gillade Norells språkkunskaper och kontakter och bedömde honom som användbar. En av hans första texter i sin nya befattning uppges ha varit en text från 1994 om muslimsk fundamentalism som hot.

Det var så det började. Så har det fortsatt.

Under hela sin karriär har Norell specialiserat sig på lägga ut texten om Islamisk terrorism och fundamentalism i dess olika former.

Det finns bara en hake när Norell uttalar sig. Har han några speciella informationskällor eller kontakter bör de rimligen vara av israeliskt ursprung. Det finns inga noteringar om att Norell skulle ha en enda poäng orientalistiska studier, att han bott och studerat i andra Mellanöstern-länder än Israel. Inte heller finns det noteringar om att han skulle ha några arabiska, turkiska eller persiska språkkunskaper.

Kort sagt så finns det inga noteringar om att Magnus Norell på något vis skaffat sig några speciella kunskaper om de länder som han ofta och självsäkert uttalar sig om. Däremot, som sagt, goda kontakter på den israeliska sidan dit han enligt egen uppgift förutom att ha bott också brukar komma på kortare besök varje år.[viii]

Vindskupan vill inte hävda att Norell inte skulle ha rätt till sina åsikter, inte heller hävdar vi att svenskt underrättelseväsende inte bör ha sina känselspröt ute åt alla möjliga håll. Däremot kan och bör man fråga sig om dessa kontakter skall leda till att den israeliska världsbilden slukas med hull och hår av vare sig Magnus Norell – eller via honom – av det säkerhetspolitiska etablissemanget. Man kan säkert få veta en del matnyttigt från israeliska experter. Problemet med dem är bara att de inte kan bedriva fältarbete i Mellanöstern. I normala fall skall orientalister annars avrunda sina studier genom att själva arbeta i Mellanöstern. Det är som att studera främmande språk. Kunskaperna behöver poleras genom att man själv reser och arbetar i landet i fråga en tid för att bekanta sig med språk och samhälle som det används i vardagen, dess slang och dialekter.

Samma sak gäller för orientalister och arabister.

Men det gäller inte för israeliska orientalister.

De flesta israeliska orientalister avrundar istället sina studier med tjänstgöring i underrättelsetjänst eller ockupationsförvaltning. Det är där de formar sina attityder. Med det kommer en stark benägenhet att se arabvärlden “genom ett gevärssikte”.

Och det mest slående med Magnus Norell är hans analyser titt som tätt är identiska med den israeliska regeringens ståndpunkter.

Man kan föreställa sig vilken reaktionen skulle bli om en av FOI:s analytiker hade samma typ av band till Iran eller Ryssland.

Ett av de få tillfällen då Norell lämnat sin skriv kammare var i slutet av 1990-talet då han och Magnus Ranstorp ”skapade en hemlig underhands kanal” mellan Israel och den libanesiska Hizbollah rörelsen. Det verkar enligt Dagens Nyheter mest ha bestått i att Norell och Ranstorp agerade springpojkar mellan den israeliska politikern Yossi Beilin och Hizbollahs ledning.[ix] För Norell och Ranstorp var det stora målet att öppna vägen för ett israeliskt återtåg från södra Libanon, ett återtåg vars fina poäng var att det inte skulle behöva leda till någon diplomatisk process med Syrien. Till det kommer ytterligare en sak: Magnus Ranstorp verkar ha intalat sig själv och Norell att Israel skulle kunna behålla sin maktsfär i Södra Libanon. De verkade verkar närmast ha blivit snopna när den prompt ramlade ihop efter återtåget.[x] I en Expressenartikel anklagade han världssamfundet för svek mot Libanon.[xi] Man hade försummat att avväpna Hizbollah. Magnus Norell betraktar dessutom det israeliska angreppet på södra Libanon som en seger, en seger som nu höll på att förskingras av att EU och FN inte följde upp och med alla till buds stående medel demonterade Hizbollah.

Det kan vara värt att ta en funderare på saken. Hur vettigt är den tanken egentligen? Hizbollah rörelsen uppkom under ett nästan tjugo år långt gerilla krig mot israeliska ockupationen av södra Libanon. Att krossa den rörelsen skulle kräva en m-y-c-k-e-t omfattande och långvarig militär insats (den israeliska armén klarade inte av att göra det under nästan två decennier).

Skulle det verkligen vara ett trängande libanesiskt intresse att drabbas av ytterligare en konflikt?

Bitarna faller på plats om man går igenom Norells artikel och byter ut ”Libanon” mot ”Israel”. Att inte krossa Hizbollah utgjorde ett svek mot Israel.

Ett angrepp på Iran betraktar han som en finfin idé. På samma gång noterar han att det iranska ”kärnvapenhotet” förmodligen till stor del är hopfantiserat, det spelar ingen roll. Iran bör krossas i alla fall, “för säkerhets skull”.[xii] Framför allt: terrorism från mellanöstern förklaras hos Norell hela tiden utifrån modeller om kulturella skillnader. ”Förövarna baserar sig på specifika tolkningar av religiösa texter där tonvikt läggs på aktivt deltagande i en närmast kosmisk kamp mellan gott och ont.”[xiii]

De självmordsattacker Hamas utför är resultatet av en typ av religiös indoktrinering som det är mycket svårt att skydda sig mot.”[xiv] Allt, verkligen ALLT handlar om ett gigantiskt religiöst betingat attitydproblem i Mellanöstern och: ”Hamas terrordåd har belyst de dilemman som det palestinska samhället måste ta itu med när det gäller accepterandet av Israel.”[xv]

Kort sagt: problemets kärna är att muslimerna behöver korrigera sin attityd och de måste lära sig att “acceptera Israel”.

Det handlar om en variant av orientalisten Bernard Lewis läror som är mycket omhuldade från israelisk sida. Allt som sker i Mellanöstern kan enligt den skolan förklaras utifrån olika medeltida islamska handskrifter.[xvi] Inget utifrån modern historia, politiska meningsmotsättningar eller ekonomi. I ett svårartat förvirrat inlägg på DN-debatt verkar Norell närmast få ett smärre vredesutbrott mot alla de som inte vill se konflikten kulturellt betingad.[xvii] Glöm allt tal om historiska oförrätter, glöm Nakban, flyktinglägren och de återkommande angreppen. Glöm också att en stor del av den befolkning som står emot Israel är kristen. Det handlar om teologi, inget annat. I en intervju ansåg han rentav att blockaden av Gaza borde göras ännu tätare.

Man kan lätt framställa Magnus Norell som en skämtfigur men det kan vara värt att hålla i minnet att han sedan 1993 har varit del av det mest kvalificerat hemliga  som Sverige äger. Att Norell glidit in och ut på MUST, SÄPO och Försvarshögskolan innan han till sist stoppas in på FOI. Möjligen med tanken att han skulle kunna vegetera där i lugn och ro. Kanske skulle det blivit så om det inte varit för elfte september attentaten  2001 och”kriget mot terrorismen”. Från att ha varit en rätt obskyr liten forskare i ett undanskymt hörn av det svenska säkerhetspolitiska etablissemanget blev Norell massmedialt högvilt. Helt plötsligt var terroristexperter med inriktning på islamisk fundamentalism helt rätt i tiden. Stundtals verkade det knappt gå en vecka utan att Magnus Norell intervjuades i Radio, TV eller lade ut texten i egna artiklar i Framsyn (FOI:s tidsskrift), Internationella Studier, Dagens Nyheter debatt, Expressen, Göteborgs-Posten, Folket i Bild Kulturfront, Nerikes Allehanda, Vår Lösen och en del till.

Samtidigt som Magnus Norell blev en offentlig figur så tog hans årslön på FOI ett glädjeskutt upp på 100 000 till att landa på ganska exakt en halv miljon kronor om året. (I sinom tid skulle kumpanen Magnus Ranstorp få anställning på Försvarshögskolan med en årslön på baxnande 800 000.[xviii] Lika mycket som en verkställande direktör.)

Till det kommer att Magnus Norell vid sidan om startat en egen konsultfirma.

Därmed tog Magnus Norell – liksom Magnus Ranstorp – klivet över i den skaran av ”terrorist experter”, säkerhetsexperter, gerillabekämpnings experter och säkerhetsvakter som vuxit och frodats i skuggan av ”kriget mot terrorismen”. Få frågade hur expertkunskaperna erövrats. Eller om de fanns överhuvud taget.

norell-konferens


[i]Our Mission” från WINEP:s hemsida.

[ii] E-brev från professor Stephen Walt till Vindskupan, 24 augusti 2009.

[iii]Our People” från WINEP:s hemsida.

[iv] I sådana lägen är Vindskupan tacksam för sin vana att ofta och gärna spara material. Magnus Norells ursprungliga presentationssida finns som PDF.

[v]Misdirected Fire: The UNHRC Report on Gaza” av Magnus Norell, 6 april 2009.

[vi]Dr. Magnus Norell” på Marcus Evans Defense. Sidan har försvunnit. En kopia på Norells CV finns som nerladdningsbar PDF.

[vii] Uppgift i Norells egen doktorsavhandling, Democracy and Dissent, The case of an israeli peace movement, Statsvetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet, sid 44-45.

[viii] Uppgift i Norells egen doktorsavhandling, Democracy and Dissent, The case of an israeli peace movement, Statsvetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet, sid 44-45.

[ix] ”Svenska budbärare i hemligt fredsspel” av Nathan Shachar, Dagens Nyheter, 2000-06-17.

[x] ”Israels längsta krig” av Jan-Ivar Askelin, i Framsyn, 2006, häfte 4.

[xi]Världssamfundet sviker Libanon igen” av Magnus Norell i Expressen 17 augusti 2006.

[xii]Därför kan ett anfall på Iran bli nödvändigt” av Magnus Norell i Expressen, 2007 02 12.

[xiii] ”Underskatta inte kraften i extrem islamism” av Magnus Norell, Göteborgs-Posten, 2005-07-16.

[xiv] “Hamas – terrorns anatomi” av Magnus Norell, i Internationella studier, häfte 2, 1998, sid 47.

[xv] “Hamas – terrorns anatomi” av Magnus Norell, i Internationella studier, häfte 2, 1998, sid 53.

[xvi]Bernard Lewis Revisited” i Washington Monthley,  November 2004.

[xvii]Självutnämnda experter spekulerar om al-Qaida” av Magnus Norell, Dagens Nyheter Debatt, 2007-07-05.

[xviii] Samtliga inkomstuppgifter från skatteverket.

Kommentarer

Comment från Sverker
Tid 20 September, 2009 kl 16:16

Superbt grävande och avslöjande om de bägge Israelkramarna Norell & Ranstorp. Min undran sen jag förstod vad dom är för sort: Gör dom det p.g.a övertygelse(hjärntvätt), eller p.g.a pengar? Samt än viktigare: Vem ser till så dom ständigt syns & hörs i medierna? Nån slump är det inte.

Comment från Vindskupan
Tid 21 September, 2009 kl 15:27

Man kan inte veta vad som driver vare sig Norell eller Ranstorp. En gissning, och jag understryker att det handlar om en gissning, är att Magnus Norell tillhör skaran av kristna sionister. Antydningar i hans doktorsavhandling tyder på det. Lägg därtill att det tydligen handlar om en religiöst orienterad person. Hans första studier var olika teologiska ämnen (vid Chateu de Bossey, i Kyrkornas Världsråds regi) och även i de senaste skattebeskeden nämns att han varje år gör stora inbetalningar till ett religiöst samfund så den religiösa tron verkar inte ha dimmats ner med åren.

Nästa fråga är varför de båda herrarna så ofta dyker upp i etermedia.

Själv misstänker jag att det handlar om journalistisk lathet.

Gör ett tankeexperiment. Du är journalist. Det har hänt något i Pakistan, Östafrika eller England. Du har fått en massa programtid som du inte vet vad du skall fylla eftersom ingen har en susning om vad som egentligen har hänt. Vad göra? Jo du ringer någon av de där båda förtroendeingivande herrarna som du hade med förra och förrförra gångerna det small. Visst de pratar mest en massa goja om “operativa lägen” och sånt men de ha i alla fall förmågan att få det att låta som om de visste vad de pratade om. Bingo. Du har fyllt ut din programtid och du har inte behövt anstränga dig, båda finns i Stockholmsområdet och kan släpas fram till mikrofonen snabbt och behändigt. Magnus Norell och Magnus Ranstorp har fått framträda för femtioelfte gångerna och än en gång fått sin storhet bekräftad.