Vindskupan

Det gick riktigt, riktigt illa den här gången.

Förra gången en utlänning sårades i Ni’ilin var när Ulrika Andersson den 30 januari fick ett skott genom vaden efter att ha deltagit i de varje fredag återkommande demonstrationerna mot det planerade murbygget.

På fredagen 13 mars drabbades Tristan Anderson, en 37 åring ISM-volontär från Kalifornien och han drabbades svårt.

Redan när Ulrika Andesson sårades berättade hennes kollega Teah Lundqvist om ett knippe kravall vapen den israeliska armén satt in när Gazaoffensiven brakade loss. [i]

Speciellt fruktad var ny typ av tårgasgranat, en tung best som kunde gå över 4-500 meter. Den var svartmålad, hade hög hastighet och lämnade ingen synlig röksvans förrän efter att den träffat. Granaten var med andra ord svår att se. Det blev inte bättre av att soldaterna titt som tätt sköt den typen av projektil direkt mot människorna.

Och för Ni’lins del betydde protesterna en ständig rännil av blod. Efter varje fredag fanns ytterligare några sårade. Fyra Ni’ilinbor hade dödats. Den yngste hade varit tio år.

Fredagen efter att Ulrika Andersson sårats kom ett meddelande från Ramallah om de fortsatta demonstrationerna som hållits följande fredag. Det var lakoniskt som en stridsrapport.

“En person skjuten i låret och sedan attackerad med tårgas medan röda halvmånen-bar bort honom. Tre personer skjutna genom kläderna med skarp ammunition utan att skadas (nästan obegriplig tur). Flera timmar med tårgasattacker, inklusive mot bostadshus.”

Och på det sättet verkar det ha fortsatt. Den ena fredagen efter den andra. Själva staden Ni’ilin hölls ständigt besatt av soldater.

Likväl fanns inget val, inget alternativ till att försöka stoppa murbygget som nu var klart till 80 procent. Om muren fullbordades skulle Ni’ilin vara avskuret från väst, syd och öster. Vägen till Ramallah skulle gå genom en tunnel som armén lätt skulle kunna spärra. Den lilla byn Al Midya skulle ligga delvis avskuret, som en miniatyrversion av Ni’ilin.

Och där fanns grupper av utländska volontärer.

Ulrika Andersson och Teah Lundqvist hade varit i Ni’ilin sedan förra sommaren. Under den tiden hade de båda hunnit bli sårade. Ulrika – som tidigare nämnts – av ett skott genom vaden. Teah hade träffats av en tårgasgranat i magen. Det ger en fingervisning av hur tunghänt armén börjat gå fram. Tristan Anderson hade anslutit två veckor tidigare tillsammans med sin flickvän Gabrielle Silverman för att delta i protesterna.[ii]

De hade planerat att stanna i tre månader.

På fredagen den 13 mars går uppgifterna isär.  Armén uppgav att den hade 400 våldsamma demonstranter emot sig. Ulrika Andersson ansåg att det snarare handlade om 200 personer och att de flesta var på väg hem när Tristan Anderson träffades. De befann sig i själva staden Ni’ilin. Inte ute vid barriären. Soldaterna hade fattat posto på en närbelägen kulle.

Det var då en av de fruktade nya tårgasgranaterna träffade Tristan Anderson i huvudet.

Ulrika Andersson uppgav att när hon kom fram till Tristan blödde han kraftigt ur huvudet och näsan. Han hade ett djup sår i huvudet. Hon berättade också att Tristan Andersons hjärna var synlig i såret.[iii]

I ett videoklipp ses Röda Halvmånen sjukvårdare rutinerat rusa till.

En kvinna hörs ropa på amerikanskt accentad engelska “Oh god. Say something,” gång på gång. Gissningsvis var det Gabrielle Silverman.

Gabrielle Silverman berättade i en intervju att tårgasgranater fortsatte att slå ner runtomkring dem medan sjukvårdarna arbetade för att få upp Tristan på båren.

Ambulansen blev uppehållen utanför staden. Enligt Silverman tog det extra tid på grund trassel med spärreglerna. Palestinska ambulanser tillåts inte under några förhållanden köra genom den israeliska zonen och Tristan Anderson måste skiftas till en israelisk ambulans. Den desperata Gabrielle Silverman försökte vädja på den lilla hebreiska hon kom ihåg från sin barndoms judiska söndagsskola och skrek ömsom att hon är amerikansk medborgare (för att försöka injaga respekt) och att hon är själv var judisk (i hopp om att kunna beveka).

Det uppges att Tristan Andersons tillstånd är kritiskt och att han hålls nersövt. Bensplitter hade pressats in i hjärnan och ena ögat var skadat.

Varför han sköts uppges vara ett mysterium. En israelisk ISM aktivist, Jonathan Polack, uppgav att det visserligen förekommit smärre bråk under protesten, stenkastning och sånt, men att Tristan Anderson själv inte deltagit i vare sig någondera. Han hade inte  ens stått i närheten.[iv]

---

[i] “Första förband i Ni’ilin” Vindskupan, 4 februari 2009.

[ii] “American Injured in Clash at Israeli Barrier” av Ethan Bronner, New York Times, 13 mars 2009.

[iii] “Amerikansk ISM-aktivist skjuten i huvudet av israelisk militär – livshotande skador” ISM Sverige:s hemsida, 13 mars 2009.

[iv] “US national badly hurt in anti-fence protest” av Ali Waked, Efrat Weiss, Liron Sinay och Meital Yasur-Beit Or, i Yedioth Ahronoth, 13 mars 2009.  Se också “Democracy Now” 16 mars 2009.