Site menu:

Rapporter från Vindskupan

Kontakt

Blogg

[Valid RSS]
Prenumerera Creeper Politik
Alla Webbhotell

Arkiv

Sökning på Vindskupan

Annons

Kalender

February 2009
M T W T F S S
« Jan   Mar »
 1
2345678
9101112131415
16171819202122
232425262728  

Senaste kommentarer

Kategorier

Senaste inlägg

Vägval i februari

obamaPresident Obama har kastat tärningen. Han kommer att förstärka de amerikanska styrkorna i Afghanistan. Därmed kommer han att förstärka kriget. Därmed kommer det att bli Barack Obamas krig.

Det är hans första stora strategiska beslut. Kanske det viktigaste också. Det som handlade om vad han skulle göra med George W Bushs krig

Det fanns vissa signaler om att den nye presidenten var osäker över om det egentligen var speciellt klokt.[i] Hur det nu än var med den saken så verkar de tvivlen nu ha borstats bort vid det här laget.

Det är ett vägskäl, något som framtida historiker kommer att gräla om, när, hur och varför. Den kom mindre än en månad efter att Barack Obama tillträtt som president. Det kan mycket väl komma att följa honom som en blodigel genom hans presidentskap och förpesta en stor del av världspolitiken. Han har nu, trots eventuella tvivel, beslutat att skicka en förstärkning på 17 500 som skall börja anlända under våren. Befälhavarna på plats kvider om att de skulle behöva så många som 30 000.[ii]

Det sägs att en bra befälhavare väljer sina slag och slagfält. Det sägs att en bra befälhavare väljer slag där hans egna trupper får kämpa på bra villkor och fiendens på dåliga.

I Afghanistan är snarare motsatsen fallet.

Kanske, ja bara kanske, är kriget i själva verket redan förlorat.

En dansk reporter har berättat hur han inledningsvis var skeptisk till interventionen i Afghanistan när men blev omvänd efter att ha besökt landet, kort efter att talibanstyret störtats.

De flesta verkade uppskatta både att talibanerna avlägsnades och att NATO trupperna anlände. För honom framstod det hela med ens som ett hållbart projekt.

Efter att återigen ha besökt landet i januari verkar bilden ha mörknat igen.[iii] Talibanerna har byggt upp sin styrka igen och har gått på offensiven. De amerikanska, och allierade, NATO trupperna har inte mycket att sätta emot.

För att göra läget etter värre så passade den avgående presidenten George W Bush på att satsa Amerikas sista tillgängliga reserv på 30 000 man på ett försök att vända läget i Irak, The Surge eller tillströmningen.

En mycket tveeggad avskedspresent.

I Irak har den förstärkningen åstadkommit… tja kanske inte direkt någon seger men våldet har pressats ner något. Samtidigt har den satsningen inneburit att USA:s sista tillgängliga armé reserv fastnade i klistret i Irak. Ska man förstärka styrkorna i Afghanistan MÅSTE man helt enkelt plocka dem från Irak.

Hur enkelt är det?

Många USA entusiastiska ledarskribenter vill gärna framhålla att detta innebär en seger, att George Bush och hans neokonservativa rådgivare var strategiska genier, trots allt.

Frilanskorrespondenten Dahr Jamail har ger en annorlunda bild. En del av oroligheterna har lagt sig, det stämmer, men landet är långtifrån stabilt. Bagdad är delvis etniskt rensat på sunni muslimer. Huvudstaden har närmast förvandlats till ett fångläger där betongmurar satts upp mellan stadsdelarna.  Den amerikanska armén uppträder skyddad av lager av “militär entreprenörer”, Contractors, eller legoknektar som somliga brutalt föredrar att kalla dem.

Den amerikanska armén har relativt framgångsrikt lyckats spela ut olika motståndsgrupper mot varandra.

En del har köpts över.Koalitionsförluster i Irak

Samtidigt var läget vanvettigt labilt. Den såkallade “uppvaknande rörelsen”, av före detta motståndsgrupper i Anbar provinser börjar knaka i fogarna. Maliki regeringen i Bagdad är inte lika pigg på att betala dem för deras tjänster. Milismännen börjar sakta men säkert bli allt argare. Landet formligen bågnar av växande missnöje och spänningar.[iv] Om och när pengarna inte längre rinner till tror man att locket kommer att flyga av.

Ytterligare ett frågetecken är att befälhavarna i Irak inte gör några som helst miner av att vilja dra sig tillbaka.

Baserna byggs fortfarande ut. En helt gigantisk amerikansk ambassad har invigts i Bagdad, stor som Vatikanstaten med två helikopterplattor och tusen anställda.

Återigen dyker samma fenomen som förföljt USA. De olika delarna av landets utrikespolitik vill inte gå ihop. Kanske blev bilden just ytterligare komplicerad av ett vägval i februari.


[i]Kursändring i Afghanistan” Vindskupan, 9 februari 2009, jo vi lovar, Vindskupan skall försöka låta bli att göra det till en vana att citera sig själv.

[ii]Obama orders as many as 17,500 troops to Afghanistan” av Margaret Talev, Nancy Youssef och Warren Strobel. McClatchy Newspapers, 17 februari 2009

[iii]Nedstigning i skuggriket” av Carsten Jenson, Dagens Nyheter, 25 januari 2009.

[iv] Dhar Jamail i intervju 12 februari 2009.

Kommentarer

Comment från Kerstin
Tid 22 February, 2009 kl 5:26

Jag undrar såååå varför i hela friden han får för sig att eskalera kriget i Afghanistan. Tänker han sig att gå till historien som den store härföraren, den som lyckats med vad ingen lyckats med före honom, att besätta och behärska Afghanistan?
Beslutet verkar helt huvudlöst.

Comment från Vindskupan
Tid 22 February, 2009 kl 10:38

Själv misstänker jag starkt att det finns ett starkt inrikespolitiskt tryck på varje amerikansk president. Han måste bevis att han är Beslutsam och Hårdför och att han minsann inte darrar på manchetten när det gäller att sätta igång att dräpa utlänningar.

Jag tror att detta är en slags, usel, politisk kompromiss. Obama blev trots allt vald tack vare sitt motstånd mot Irakkriget. Han varken kan eller vill göra det till “sitt” krig. Afghanistan är tänkt att bli en slags kompensation.

“Titta. Jag är minsann ingen vekling. Jag tvekar inte att öka insatserna i Centralasien istället. Jag slår vakt om vår stormaktsställning.”

Där finns fortfarande männen som ledde elfte-september angreppen på fri fot. Det är också möjligt att det verkade vara ett bättre alternativ när han gjorde sina vallöften 2008.

Comment från Kerstin
Tid 24 February, 2009 kl 4:54

Det där låter inte roligt Klas. Om du har rätt så är amerikanska politiker, eller amerikaner i allmänhet, ingenting annat än stora barn, som fortfarande leker indianer och vita :-(.

Det kan inte handla om att man anser att man inte bara kan skära ner på vapenindustrin?

Galenskap det också visserligen, och brist på fantasi och initiativ, för kan man ställa om industrin från civil till militär sådan på något halvår/år, så borde man ju kunna göra motsatsen också – och är det något som USA behöver så är det en rejäl modernisering av infrastrukturen ex. Lite fler järnvägar vore inte heller dumt i dagens läge mm.