Site menu:

Rapporter från Vindskupan

Kontakt

Blogg

[Valid RSS]
Prenumerera Creeper Politik
Alla Webbhotell

Arkiv

Sökning på Vindskupan

Annons

Kalender

January 2009
M T W T F S S
« Dec   Feb »
 1234
567891011
12131415161718
19202122232425
262728293031  

Senaste kommentarer

Kategorier

Senaste inlägg

Slutet för en klan

George H W Bush avbröt sig flera gånger under sitt anförande. Rösten försvann och mannen som var USA:s 41:a president började snyfta inför Floridas församlade representanthus.

Det borde ha varit ett triumfens ögonblick. Året var 2006. Båda hans söner hade fyrat av lysande karriärer. George hade avancerat till att bli Amerikas 43:e president. Vald och omvald. Jeb hade blivit vald, och omvald till Floridas guvernör.

Likväl…

…ja likväl talade han om hur Jeb Bush hade förlorat ett val för många år sedan, hur han angripits från alla håll men härdat ut.

Och han nära nog grät öppet.

Det förekom en del spekulationer i amerikanska media över orsaken. De flesta var ense om att det troligen snarare handlade om den situation som hans äldste son befann sig i.

En gång under 1960-talet när man talade om hur Kennedy familjen höll på att etablera sig som en amerikansk kunglig familj hördes George H W Bush utbrista: “Just wait till I turn these Bush boys out.[i]

Man skulle bara vänta till dess han var klar med sina söner och släppte ut dem.

Sen skulle Kennedy klanen få akta sig.

Han hade gjort vad han kunnat. Sönerna hade drillats i att alltid hävda sig och att V-I-N-N-A till nästan vilket pris som helst. Han och den övriga klanen hade stått dem bi, lyft undan hinder, vinkat fram nyttiga kontakter.

Och nu stod patriarken där en bit in på George W Bushs andra presidentperiod och grät över resultatet.

Hans son George W hade gjort vad han själv misslyckats med och blivit omvalt till en andra presidentperiod, det stämde. Men vid det laget hade bakslagen och katastroferna hopat sig och George W höll nu på att utveckla sig till en Redigt Misslyckad president. En man som nu, efter åtta år som president under vilka han hållit 47 presskonferenser och haft 77 semestrar definitivt avgår till sitt lands stora lättnad.

Kanske kom en journalist följt Klanen länge sanningen närmast. Han trodde att George H W Bush insåg att det var slut med Bush klanen. Att drömmarna om att se Jeb Bush i sinom tid installera sig i Vita Huset måste avskrivas för gott. Ja att hela familjeklanen troligen måste se sin framtid vid maktens köttgrytor fördunklad.

Ingen ur den klanen, vare sig patriarken, eller sönerna har på minsta sätt beklagat vare sig krigen, krigsoffren eller allt lidande som följt i Mellanöstern eller USA.

Sörjde de så sörjde de över sig själva.

Många källor talar annars om att det snarare var just Jeb som familjen EGENTLIGEN ville se i det ovala rummet, inte George. Jeb var den intelligentare av sönerna och den som bedömdes vara statsmannamaterial.

Kanske var det vad George H W Bush stod där och grät över. Slutet för sin dynasti.


[i]The Accidental Candidate” av Gail Sheehy, i Vanity Fair, oktober 2000.