Site menu:

Rapporter från Vindskupan

Kontakt

Blogg

[Valid RSS]
Prenumerera Creeper Politik
Alla Webbhotell

Arkiv

Sökning på Vindskupan

Annons

Kalender

January 2009
M T W T F S S
« Dec   Feb »
 1234
567891011
12131415161718
19202122232425
262728293031  

Senaste kommentarer

Kategorier

Senaste inlägg

När ljusen tänds igen

Ruiner söks igenom

Båda sidor har utropat sig till segrare i det kusliga minikriget i Gazaremsan.

Ehud Olmert förklarade att han hade vunnit och att Hamas blivit överraskad och illa åtgånget.

Korrespondenten noterade ett ganska självbelåtet leende hos premiärministern.[i]

Hamas ledaren Ismail Haniya var mer hovsam men förklarade ändå att Israel misslyckats med att uppnå sina mål i Gaza. Alltså borde Gazaoffensiven betraktas som ett israeliskt misslyckande. Alltså borde Hamas betraktas som segrare.[ii]

Man skulle med gott fog kunna hävda att båda är ute efter att knipa propagandapoäng och måste misstros av den orsaken.

Man skulle också kunna hävda att av de båda är kanske Hamasledaren som ligger aningen närmare sanningen den här gången.

Man kan vara ganska säker på att båda sidor uppfattar sig själva som dramats segrare. En israelisk militär skulle förmodligen dröja kvar vid de inledande bombanfallen och pansaroffensiverna. Han skulle också peka på hur hela styrkan drog sig tillbaka intakt efteråt.

Det hade varit hans upplevelse av Gazaoffensiven.

En mer skeptiskt lagt person skulle kanske fråga sig vad israelerna från början tänkt sig att åstadkomma med alltsammans och hur väl det stämmer överens med var man står idag.

JA den israeliska krigsmakten lyckades visserligen ganska snabbt rulla in över Gazaremsans slättland. Men eftersom motståndaren fullständigt saknade pansar, pansarvärn och flygunderstöd var det ingen större bedrift.

JA den israeliska krigsmakten kunde vålla ett fruktansvärt förödelse i den tättbefolkade lilla kustenklaven med sin eldkraft. Det var det å andra sidan ingen som tvivlat på att den kunde göra och de fumliga operationerna som armén utförde lär inte studeras med någon större vördnad vid världens militärhögskolor. I synnerhet som motståndaren mest av allt var beväpnad med karbiner och hemmagjorda sprängladdningar.

Faktum är att det är mycket svårt att säga vad israelerna överhuvudtaget ville åstadkomma. Buden har varit flera.

Det skall ha handlat om att stoppa Kassamraketerna enligt Ehud Barak. (I så fall kammade man noll. Den beskjutningen fortsatte in i det sista.)

Det talades också om stoppa trafiken genom tunnlarna mot Egypten. Israels underrättelsechef Yuval Diskin uppgav man misslyckats med det också. Trots flitiga bombanfall mot Rafah ansåg han att de flesta av Gazatunnlarna fortfarande finns kvar, antingen oskadda eller i alla fall skulle gå att reparera tämligen snart.[iii]

En tunnel som användes för att föra in bränsle hade exempelvis vattenfyllts men bensinledningarna fungerade fortfarande. Tunnel ägaren uppgav att det skulle ta honom 20 dagar att länspumpa den igen.[iv]

Talet om att störta Hamas styret i Gaza har också tystnat.

Hamas sitter kvar vid makten i kustenklaven. Enligt flera bedömare är det snarare den officiella palestinska myndigheten som framstår som en maktlös åskådare.[v] Det hela blir närmast etter värre av att israelerna förhindrat Mahmoud Abbas från att förse Gazaremsan med välbehövliga kontanter.[vi]

Man skulle däremot kunna hävda att Hamas organisation har visat sig rejält hållfast trots en mördande mörbultning. Rapporter talar om att Hamas polis upprätthöll de fastställda priserna på livsmedel och bensin även medan det israeliska bombardemanget rasade som värst.[vii] Efter vapenstilleståndet dök Hamas snart upp igen i full styrka.[viii]

Den enda riktigt målmedvetna manöver som israelerna utförde var framstöten öster om Gaza stad under kriget upptakt. Därefter verkar armén ha föredragit att förstrött manövrera med sitt med sitt pansar på det flacka slättlandet där den inte riskerade något motstånd. Den gjorde inga allvarliga försök att slå sig in i de tättbebyggda städerna och flyktinglägren uppe i norr. Om israelerna hade velat ta makten över kustremsan hade de behövt göra just det. Istället nöjde man sig med att bombardera med flyg och artilleri från avstånd.

En del Hamasledare har dödats. Å andra sidan finns faktiskt även de också på israelisk sida som ifrågasätter om såkallade “riktade mord” är en effektiv metod. Förlusten av en ledare fungerar bara om rörelsen är något av en enmansföreställning. I ideologiskt motiverade rörelser brukar nya krafter raskt att ta vid.[ix]

Operation “Gjutet Bly” liknar en upprepning av de “incursions” som Gazaremsan utsattes för under perioden efter sekelskiftet och innan tillbakadragandet 2005. Ytterligare en av de demoleringsräder, stora och små som armén utförde under åren efter sekelskiftet då man rullade in och rev hus, växthus, vägar, Rafahs djurpark, för att sedan dra sig tillbaka igen. Låt vara att det den här gången skedde i en grandios skala.

Det håller redan på att dra ihop sig till nästa strid. Den här gången handlar det om en dragkamp om återuppbyggnaden.

Israelerna kräver ett slut för vapensmugglingen för att öppna sina gränsövergångar.[x]

Det låter enkelt men är i praktiken vanvettigt vagt. Palestinier uppger att Egyptiska tjänstemän är benägna att sätta kikaren mot det blinda ögat, dels på grund av mutor men också av sympati med befolkningen i Gaza. I synnerhet när det gäller livsmedel och bränsle. Tunnlarna är helt enkelt det enda alternativet till de kroniskt nedstrypta israeliska gränspassagerna. Vem avgör när smugglingen från Egypten har upphört och när? Den israeliska utrikesministern Tsipi Livni uppgavs inte ha fått något gehör för sina krav när hon mötte EU:s representanter. De signalerade att de var måttligt upphetsade över gränssmugglingen utan föredrog att koncentrera sig på bistånd och återuppbyggnad. [xi]

Till det kommer att både Hamas och Israel vill styra återuppbyggnaden.

Det uppskattas att Gazaremsan kommer att behöva en och en halv miljard dollar i bistånd för att ställa enklaven hjälpligt på fötter igen.

Hamas har signalerat att rörelsen vill sitta i förarsätet och leda återuppbyggandet.[xii]

Samtidigt har Israel signalerat att de tänker kontrollera återbyggandet, att de vill godkänna allt material som skall flöda in i Gazaremsan och att Hamas inte fick lov att ta äran på minsta sätt.[xiii]

Och där har man raskt en ny låsning. I praktiken lär det bli vanvettigt svårt att kringgå Hamas och dess kontroll över Gazaremsans förvaltning. Lägg till det tidigare visat sig farligt att lägga kontrollen över Gazas livlinor i Israeliska händer.Gazaoffensiven


[i]‘We won’ says Olmert as Israel declares ceasefire” av Patrick Cockburn, i The Independent, 18 januari 2009.

[ii]Haniyeh: Hamas won Gaza war, but was wise to declare truce” av Avi Issacharoff, Haaretz, 19 januari 2009.

[iii]Gaza war ‘failed to destroy tunnels’” telegram, AFP, 19 januari 2009.

[iv]Gaza’s subterranean resistance” av Matt Bradley i The National, 22 januari 2009.

[v]Gaza operation weakens Palestinian Authority” av Richard Boudreaux, Los Angeles Times, 20 januari 2009.

[vi] “Israel prevents Abbas from bringing cash to Gaza” av Adams Entous, Reuterstelegram, 21 januari 2009.

[vii] “Hamas resilient despite Israeli onslaught” av Ibrahim Barzak och Karin Laub från AP, 2 januari 2009.

[viii]After Israeli withdrawal, Hamas asserts victory in Gaza” av Shashank Bengali, McClatchy Newspapers, 22 januari 2009.

[ix]Assassination Is A Two-Edged Sword” av Yossi Melman, i Newsweek, 21 februari 2008.

[x] “Israel tells EU it wants secure crossings into Gaza” DPA, 21 januari 2009.

[xi]Gaza’s subterranean resistance” av Matt Bradley i The National, 22 januari 2009.

[xii]After Israeli withdrawal, Hamas asserts victory in Gaza” av Shashank Bengali, McClatchy Newspapers, 22 januari 2009.

[xiii]Western diplomats: Israel seeks to control reconstruction of war-torn Gaza” osignerad i Haaretz 19 januari 2009. “Israel sees its role as gatekeeper, deciding what aid should go in” av Browen Maddox, i Times online, 20 januari 2009.