Site menu:

Rapporter från Vindskupan

Kontakt

Blogg

[Valid RSS]
Prenumerera Creeper Politik
Alla Webbhotell

Arkiv

Sökning på Vindskupan

Annons

Kalender

January 2009
M T W T F S S
« Dec   Feb »
 1234
567891011
12131415161718
19202122232425
262728293031  

Senaste kommentarer

Kategorier

Senaste inlägg

Att återställa avskräckningsförmågan

Shmuel Rosner, bloggare vid Jerusalem Post, var mycket belåten över Gaza krigets utbrott. I ett inlägg ansåg han att invasionen skulle återställa Israels avskräckningsförmåga.

Den hade flagnat av återtåget från Libanon, av det misslyckade fälttåget 2006 och en mängd annat enligt Rosner.[i]

Nu kommer det att bli ordning och reda igen.

I skrivande stund har den israeliska armén, flottan och flygvapnet hamrat på Gazaremsan i två veckor.

Den som vill kan se detta som ett kraftfullt styrkeprov, något i stil med “där fick de jävlarna” och en storstilad uppvisning av eldkraft och militära resurser.

Men det går också att se betrakta det hela som en ganska slätstruken uppvisning ur strikt militärteknisk synvinkel.

Den israeliska armén har satsat gräddan sina trupper i angreppet på Gaza, där finns fallskärmsbrigaden, Golani- och Giva’ati brigaderna. Det utgör arméns stående enheter. De bästa förband Israel äger. Lägg därtill cirka 300 stridsvagnar.

En grandios styrka. Kanske litet FÖR grandios för att slunga mot en flack, överbefolkad landremsa på som armén erövrade närmast i förbigående både 1956 och 1967.

I detta onådens år 2009 har samma armé släppts loss mot samma mål, och efter två veckor egentligen inte lyckats inta någon av Gazaremsans större städer. Med ett oinskränkt monopol på pansar och flygunderstöd föredrar trupperna att manövrera planlöst fram och tillbaka över slättlandet och bita sig fast här och där i förorterna.

Många pressbilder visar stridsvagnar uppställda i fyrkant ute på slätten. Sysslolösa.

Frågan man kan ställa sig är om Israels sneda avskräckningsförmåga verkligen kommer att ställas på fötter av detta.

Ytterligare en reflektion: detta demonstrerar samtidigt hur fullständigt ohotat Israel egentligen är. Hade stämt att växande skaror av fiender med vässade kroksablar höll på samlas vid landets gränser hade det varit komplett omöjligt att satsa gräddan allt vad landet äger av trupper och pansar mot den lilla kustremsan.

Att moralisera över att Hamas döljer sig inne i bebyggelsen blir samtidigt aningen konstigt. Det är det enda skydd som finns. Att ställa upp sig ute på slättlandet utan pansarvärn, luftvärn, pansar eller artilleri vore liktydigt med en snabb död, inget annat.

Mitt i all fasa och kaos finns något märkligt planlöst över hela företaget. Enligt israeliska uppskattningar skulle det behövas fem divisioner, permanent stationerade i kustremsan för att hålla Gaza besatt.

Så mycket kan inte Israel satsa. Inte permanent. Avbränningen på den civila ekonomin blir för stor.

Pat Lang, bloggande, pensionerad överste påpekar en annan viktig sak. Israel har inte heller råd att låta gräddan av sin armé ligga fastkörd i Gazaremsan hur länge som helst. Förr eller senare måste soldaterna ur fallskärms- Golani och Giva’atibrigaderna avlösas, annars kommer de slitas ut. Samma sak gäller för dem som för de amerikanska och brittiska trupperna i Irak. De flesta människor orkar helt enkelt inte med en obegränsad tids stridstjänst.

Och vad fanns då kvar att ta till? “Fyrtioåriga reservister från Tel Avivs förorter?” [ii]

Reservisterna, eller repgubbarna, brukade vara den israeliska arméns bärande bjälke.

Att döma av vad som skedde under anfallet mot Libanon 2006 så är det en bjälke som blivit tämligen tunn. Amerikanska observatörer som följt den israeliska armén under tidigare krig var förvånade den här gången. De verkade dåligt utrustade, förvirrade och omotiverade. Varken initiativförmåga eller framåtanda var mycket att skryta över längre.

Det var inte den lovprisade IDF (israeliska krigsmakten) vi såg i tidigare krig.” ansåg en amerikan.[iii]

Deras framfart på slagfältet förde snarare tankarna till skrämda fårskockar än till en militär slagstyrka.

Det förmodades att den snabba och hafsiga mobiliseringen var orsaken. Andra källor anser att det snarare handlar om en kombination av nedskärningar och en krypande röta från den långa ockupationstjänsten.

En reservofficer klagade:

I sex år har vi kämpat i territorierna (de ockuperade områdena, Västbanken och Gaza) och vi kunde inte hantera verkliga hot längre. Vi har lärt oss att stödja oss på arméns stående styrka och under tiden har en generation av reservister vuxit upp vars enda krigserfarenhet består av strid på fälten i Gaza och Jenin.[iv]

Med andra ord: de vet hur man bemannar vägspärrar på Västbanken eller vakttorn vid Gaza. Den övriga förmågan är det skralt med.

Värnpliktsvägran och värnpliktsmitning har utvecklats till ett kroniskt problem.

Göran Rosenberg har tillbringade en del år i Israel under 1960-talet. Bland hans israeliska kamrater var det då istället vanligt att man försökte dölja olika krämpor under mönstringen.

Så är inte längre fallet.

Samtidigt har Hamas förbättrat sin förmåga. Enligt den israeliske journalisten Gideon Levy var soldater som deltagit i räder mot Gaza 2007 rejält skärrade av vad de upplevt av motståndarens stridsvilja och disciplin. Visserligen hade Israel ett massivt övertag i eldkraft och utrustning. Däremot höll palestinierna på att hämta in delar av israelernas övertag när i utbildning och stridsmoral.

Det handlade inte om beväpnade gäng längre utan något som började likna en armé.[v]

Två tankar dröjer kvar. Den utvecklingen kan bara göra konflikten ännu mer förbittrad eftersom man från israelisk sida i så fall måste falla tillbaka på sin eldkraft. Med allt vad det innebär av lidanden för civilbefolkningen.

Den andra är att Shmuel Rosners förhoppning om att se Israels nötta avskräckningsförmåga ställas på fötter igen kanske inte kommer att kunna uppfyllas.


[i]Getting over the Lebanon Syndrome” av Shmuel Rosner, i Rosner’s Domain, i Jerusalem Post 7 januari 2009.

[ii] Denna klipska reflektion kan tyvärr inte Vindskupan ta hela äran för. Den finns på bloggkomentaren “Questions on Gaza” bloggen Sic Semper Tyrannis, 4 januari 2009.

[iii]How Hezbollah Defeated Israel; part 2: Winning the ground war” av Alastir Crooke och Mark Perry, i Asia Times, 13 oktober 2006.

[iv] “We told Olmert the army is hollow” av Akiva Eldar i Haaretz 15 augusti 2006

[v]Good news from Gaza” av Gideon Levy, I Haaretz, den 11 november 2007.