Site menu:

Rapporter från Vindskupan

Kontakt

Blogg

[Valid RSS]
Prenumerera Creeper Politik
Alla Webbhotell

Arkiv

Sökning på Vindskupan

Annons

Kalender

November 2008
M T W T F S S
« Oct   Dec »
 12
3456789
10111213141516
17181920212223
24252627282930

Senaste kommentarer

Kategorier

Senaste inlägg

Brev till försvarsministern

Bäste försvarsminister Tolgfors. Vindskupan riktar sig till dig personligen, inte för att vi tror att du egentligen kommer att läsa det här brevet. Om du läste det skulle du antagligen inte bry dig heller, men vi kan  låtsas. Vi låtsas som om det finns en dialog mellan Vindskupan och försvarsdepartementet vars chef du är.

Det finns inget tvivel om att du är en begåvad person, du har en lång och hedrande karriär inom parti och förvaltning bakom dig. Därför vore det väl sorgligt om din stora insats som försvarsminister skulle visa sig vara ett misstag?

Jag tänker framför allt på det brev du publicerade i Dagens Nyheter början av oktober om behovet av att “stå fast” i Afghanistan. Det vill säga att den svenska, och i förlängningen övriga europeiska truppkontingenter måste ligga kvar i Centralasien. [i]

Du motiverar det med humanitära orsaker, framför allt om flickornas rätt till undervisning.

Underförstått: de som kritiserar den svenska insatsen är automatiskt anhängare till talibanrörelsen och motståndare till flickors rätt till skolgång.

Du är säkert medveten om att det finns cyniker som menar att det snarare handlar om en önskan att rädda NATO som försöker skapa en ny roll för sig själv.

Du fick mothugg från Svenska Afghanistankommittén som menade att det inte behövs större och större truppinsatser.[ii] Ja de framhöll rentav att den militära insatsen gör större skada än nytta.

●●●
En gång i tiden var frågan om vem som styrde Afghanistan en bisak. Det viktiga för amerikanerna vara att komma åt Al Quida och männen som genomfört elfte september attentaten. Man måste gå genom talibanerna först. Så uppfattade man saken. USA:s krig mot talibanerna bedrevs genom ombud: genom Norra alliansens krigsherrar.

Gradvis har fälttåget urartat till något som farligt mycket liknar ett kolonialkrig med fler och fler utländska trupper och alltfler civila dödsoffer. Därtill: frågan om flickors utbildning, som du säger ligger dig så nära om hjärtat har ideologiserats och laddats. Om man från NATO:s sida hävdar kriget handlar om flickors rätt till utbildning, ja då riskerar du samtidigt att man från afghansk sida uppfattar icke-utbildning för flickor som en helig afghansk tradition som man med näbbar och klor måste slå vakt om.

Följden av det kommer att bli att flickskolorna promt slås igen i de områden som talibanerna tar över. Om du, och många med dig, kunde förmå er till att avstå från den där hjärteknipande propagandapoängen, ja då finns det en chans att skolorna kan arbeta vidare, oavsett vem som till sist tar makten.

Men demokrati då? Är inte det en viktig faktor?

Det är en mycket god sak. Problemet är bara att även den frågan ofta får drag av konversationspjäs för propagandan. Något som hyllas i högtidstalen men går upp i rök när det blåser kallt. Faktum är att den brittiske ambassadören ansåg att den nuvarande strategin inte fungerar. Han har hörts pladdra om att man kanske skulle försöka hitta en hygglig diktator istället för Karzai.[iii]

Så lättsinnigt kan med andra ord frågan om demokrati åka ut genom fönstret.

Det talas vidare om att talibanrörelsen utgör ett dödligt hot mot västvärlden. I ett mycket fascinerande kanadensiskt reportage ifrågasätts det. De flesta av de som kämpar emot regeringssidan i Afghanistan verkar snarare motiverade av olika stamlojaliteter. De vars stam, eller klan missgynnats vid regimskiftet ja de har gått i krig mot det.

Deras ambitioner är lokala. De handlar inte om att erövra Amerika eller Sverige. [iv]

Men vi kan skjuta det åt sidan. Vi gör tankeexperimentet att talibanrörelsen faktiskt utgör ett svårt hot mot hela världen och med alla medel MÅSTE förhindras från att lägga under sig Afghanistan. I så fall är det helt givet att den svenska truppkontingenten stanna kvar, ja den behöver dessutom förstärkas till varje pris.

Det innebär att du Sten Tolgfors är tvungen att driva igenom tre viktiga åtgärder. Först och främst måste skatterna höjas. Det måste du insistera på. Krig är vanvettigt dyrt. Att utkämpa ett krig över så långa avstånd är ännu dyrare. Krig och skattehöjningar går hand i hand som far och son.

För det andra måste man troligen mobilisera värnpliktiga. Det går knappast att skaffa fram tillräckligt många frivilliga soldater. Tänk gärna på att den amerikanska armén kämpar hårt för att med knapp nöd skrapa fram mellan  7- till 8 000 rekryter varje år. Den har nästan 10 000 rekryterare över hela landet. Det kostar miljontals dollar i reklamkampanjer trots att de har en befolkning på 300 miljoner att fiska i. För att vinna över en gerillarörelse behöver en reguljär armé ha en numerär överlägsenhet på tio mot en. Man måste helt enkelt ett stort antal soldater. Det är en gammal tumregel från 1960-talets gerillakrig. Givetvis, givetvis käre Sten: har du, eller statsminister Reinfelt, eller utrikesminister Bildt eller oppositionsledare Mona Sahlin några barn i vapenför ålder måste de vara de första i kön på mönstringskontoret. Ledarna måste föregå med gott exempel. Så skedde under andra världskriget när, såvitt Vindskupans vet exempelvis Winston Churchills, Charles de Gaulles och Josef Stalins söner såg fronttjänst.

För det tredje måste du antagligen införa kontroll över ekonomin för att gynna krigsinsatsen. Industrin måste i nödfall tvingas att ställa om sina produktionslinjer till försvarsproduktionen och att reservera råvaror.

Titta på historien käre Sten Tolgfors. Vad var det första Sveriges kungar gjorde när de förklarade krig eller fick krig förklarade mot sig? De travade iväg till ständerna och begärde en skattehöjning för att klara de militära utgifterna och utskrivning av manskap till armén och flottan. Det hände nästan VARJE GÅNG.

Självklart måste du också övertala dina kollegor i Europa och Nordamerika att vidta samma åtgärder.

Det man gör nu, nämligen att skicka ut små och svaga truppkontingenter, att insistera på att de skall stå kvar till varje pris och hoppas på att allt kommer att lösa sig till sist, ja det är det dummaste av allt. Ungefär som en kvinna som bara hoppas på att bli gravid till hälften. Talibanerna brer ganska obehindrat ut sig över landsbygden. NATO-trupprnas positioner kringgås utan större problem i klassisk gerilla stil. I många avlägsna distrikt har det blivit som så att  befolkningen hellre vänder sig till talibanerna än till myndigheterna med sina problem. Talibanerna har blivit myndigheten.[v]

Strategiskt handlar det om en långsam död.

Du har två realistiska, genomförbara alternativ. Inga fler. Antingen förstärker du den militära närvaron i Afghanistan massivt så att koalitionen kan vinna ELLER så får du och dina kollegor avbryta hela företaget, erkänna att det var en felsatsning och dra bort trupperna.

Något mellanläge finns inte. Det är som den beramade halva graviditeten.

Den kan bara sluta med missfall.

Jag är medveten om att ett tillbakadragande av trupperna kommer att innebära uppoffringar för regeringen. Den värsta av dessa kommer nog att bestå i att Carl Bildt kommer att mötas av sura miner nästa gång han vill umgås med sina kontakter i Washington.

Kanske riskerar du själv att drabbas av samma öde Tolgfors.

Men med tanke på att ni hanterar frågor om liv och död, även för svenska soldater, kan det inte vara någon faktor när ni fattar beslut, eller hur?

Det är också möjligt att NATO inte överlever debaclet, men om man tänker på att organisationen inte haft någon riktig funktion sedan Warszawapakten upplöstes är tragedin troligen överkomlig.

Vindskupan hoppas på att ni inte har ambitionen att följa George Bush-linjen. Att dra ut på alltsammans för att kunna lämpa över det obehagliga beslutet på era efterträdare.

Ministrar måste trots allt kunna offra litet de också, inte sant käre Tolgfors?


[i]Afghanistan kan inte lämnas åt talibanerna” av Sten Tolgfors, Dagens Nyheter, 9 oktober 2008.

[ii]Krigets Afghanistan behöver mer svenskt bistånd” av Torbjörn Pettersson, generalsekreterare i svenska Afghanistankommittén, Dagens Nyheter, 16 oktober 2008.

[iii]Afghan dictator a better bet: envoy” av Julian Borger och Simon Tisdall, theage.com.au, 3 oktober 2008.

[iv]Talking to the Taliban” av Graeme Smith, Globeandmail.com, 22 mars 2008. Varmt tack till Marcin för tipsen om denna pärla.

[v]How We Lost the War We Won” av Nir Rosen, Rolling Stone, 30 oktober 2008.