Vindskupan

Åtskilliga prominenta dignitärer har besökt den en gång undanskymda fronten under hösten med bekymrade uppsyner. USA:s förenade stabschefers ordförande (i praktiken landets ÖB) besökte Pakistan den 17 september 2008. Det var samma dag som försvarsminister Gates damp ner i Afghanistan.

I början av september hade den svenske överbefälhavaren Håkan Syrén företagit sitt andra besök till den lilla svenska kontingenten i närheten av Mazar e Sharif. [i]

Området gäller för att vara lugnt, det är visserligen sant, men stabschefen för den svenska styrkan, överstelöjtnant Fredrik Ståhlberg uppgav att det börjat dyka upp vapen- och ammunitionsdepåer i svenskarna område.[ii] De kämpade för att söka, hitta och röja vägbomber.

En närbelägen tysk flygbas har granatbeskjutits i slutet av september.[iii]

Läget inger oro, ingen tvekan som saken.

I ett kongressförhör förklarade USA:s ÖB amiral Mullen rent ut att han inte var optimistisk om krigsutgången längre. Den amerikanske presidentens favoritgeneral David Petraeus som nyligen blev CENTCOM befälhavare har låtit höra vissa läten om att läget kunde vara ljusare.[iv]

I klartext: Amerikas högste militär förklarade att det fälttåg han presiderade över i praktiken ser ut att vara förlorat.

En sammanställning av de dödliga angreppen 2007 som tankesmedjan Senlis Council gjorde visar en koncentration runtom provinshuvudstäderna. Det liknar upptakten till kriget i Sydvietnam på 1950-talet. Man försöker skära av provinshuvudstäderna från landsbyggden.

I USA håller de förenade underrättelsetjänsterna på att sammanställa en gemensam, sammanställd uppskattning, en National Intelligence Estimate (NIE) om läget i Afghanistan.

Den är hemligstämplad och kommer så förbli men läckor talar om att innehållet utgör en enda jämmer över det man tycker sig se hända. Kriget anses ha nått en vändpunkt. Nästan halva landet var infiltrerat av fientliga grupper, inklusive Talibaner och Al Quida.

En expert förklarade att det skulle behövas stora förstärkningar. Kanske mellan sex eller tio brigader.

Det var truppförstärkningar som helt enkelt inte fanns.[v]

Skåpet är tomt.

I det läget har dessutom den amerikanska krigsmakten valt att öppna en ny front, i de pakistanska gränsområden som kallas för Waziristan.

Under sommaren 2008 hade den pakistanska armén tröttnat på att bedriva ett tämligen gagnlöst fälttåg i regionen. Vinsterna hade varit få. Förlusterna kännbara.

Pakistanierna drog sig ur. Därmed blev Waziristan en fristad för de grupper som av olika skäl bekämpar NATO trupperna och Karzai regeringen.

Det skall ha börjat med ett amerikanskt angrepp i södra Waziristan den 3 september.

Den uppmärksamme läsaren frågar sig säkert hur klokt det är att angripa det land som NATO truppernas viktigaste försörjningsled går igenom. Svaret verkar ligga någonstans i den pågående, bysantinska maktkampen mellan olika amerikanska departement, vapenslag och underrättelsetjänster, snarare än i någon genomtänkt linje.

Enligt Gareth Porter handlade det framför allt om en fejd mellan arméns och CIA:s specialstyrkor.

Båda ville vara de ledande i kampen mot Al Quida. Båda ville genomföra angrepp in i Pakistan. Bland många, alltmer frustrerade militärer fanns en växande tro, förhoppning, eller visshet om att allt som krävdes skulle vara att man började angripa fristaden i Waziristan för att de alltmer gråmelerade framtidsutsikterna skulle ljusna.

Det amerikanska utrikesdepartementet kämpade emot under ett års tid. En hel del yrkesfolk inom underrättelsetjänsterna kämpade också emot. Om man ville få den pakistanska regeringen att kollapsa var detta en finfin politik.[vi] Ville man äventyra USA och NATO truppernas transiteringsrättigheter genom Pakistan var detta också en finfin politik.

Till sist ingrep president Bush och vicepresident Cheney. Grimman lyftes av specialstyrkorna.

Det var beslutat på högsta nivå.

Det gällde att visa styrka.[vii]

● ● ●

Sedan början av september har det kommit allt fler rapporter om amerikanska angrepp in i Waziristan på den Pakistanska sidan om gränsen.

En kommentator noterade spydigt att ”så mycket för allt tal om den territoriella integriteten” som genljöd under Georgienkriget.[viii]

Den nya järnnäve politiken inleddes av allt att döma den 3 september med ett angrepp av helikoptrar och specialstyrkor från Bagrambasen mot en by i södra Waziristan.

Enligt IPS dödades ett tjugotal människor i angreppet, de flesta var civila.

Det är en del av den långsamt malande, neråtgående spiral där NATO trupperna titt som tätt hamnade under press och allt oftare begärde flygunderstöd som i sin tur vållade civila förluster vilket ökade fientligheten mot de främmande trupperna vilket ledde till att de kom under ännu hårdare press, begärde flygunderstöd… etc. etc.

Det vållade förbittrade protester från Pakistan. De amerikanska angreppen demoraliserade de pakistanska gränstrupperna. Som vedergällning lät den pakistanska regeringen tillfälligt spärra NATO truppernas förbindelselinjer, som en påminnelse om vilka soldaterna var beroende av för få korv till soldaterna och bränsle till fordonen.

Kanske var bombattentatet mot Mariott Hotell i Islamabad en del av den allt mörkare bilden.

Rapporterna talar om upprepade skottväxlingar mellan pakistanska och amerikanska trupper.

För säkerhet skull fortsätter dessutom glunkandet i USA om att på olika sätt ”straffa Ryssland”. Det andra landet som försörjningslinjerna kan gå igenom.

I Vindskupan är man benägen att misstänka att man vill ta en taktik som misslyckats i Afghanistan över till Pakistan bara för att få se den haverera där också.

---

[i] ”ÖB i Afganistan” av Maria Dupont, press- och informationsofficer, försvarsmaktens hemsida, den 5 september 2008.

[ii] ”Fortsatt högt tempo i Afghaninstan” videoreportage av John Lidman, David Gernes och Alexander Karlsson, försvarsmaktens hemsida, 26 september 2008.

[iii] ”Granatattack mot tysk bas i Afghanistan” av Maria Dupont, press- och informationsofficer, försvarsmaktens hemsida, den 27 september 2008.

[iv] “Insurgents in Afghanistan Are Gaining, Petraeus Says” av Carlotta Gall I New York Times, 30 september 2008.

[v] ” ‘Grim’ Afghanistan Report To Be Kept Secret by US” av Brian Ross, The Blotter, ABC News, 23 september 2008.

[vi] “Intel Council Warned Against Raids in Pakistan” av Gareth Porter, Inter Press Service, 8 september 2008

[vii] ”Vested Interests Drove New Pakistan Policy” av Gareth Porter, Inter Press Service, 18 september 2008.

[viii] ”Downhill in Afghanistan: The most remote place on earth is now the most dangerous” av Jonathan Power, Arab News, 22 september 2008.