Site menu:

Rapporter från Vindskupan

Kontakt

Blogg

[Valid RSS]
Prenumerera Creeper Politik
Alla Webbhotell

Arkiv

Sökning på Vindskupan

Annons

Kalender

September 2008
M T W T F S S
« Aug   Oct »
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728
2930  

Senaste kommentarer

Kategorier

Senaste inlägg

När Carl Bildt blev neokonservativ

Mötet gällde Georgien-krisen. EU:s utrikesministrar hade sammanstrålat den 13 augusti.

Många var hårda i sina omdömen om den georgiske presidenten Saakasjvili för dennes angrepp på Sydossetien som startade konflikten.

En utrikesminister förklarade rent ut att Michaeil Saakasjvili betett sig idiotiskt.

Det fanns en utrikesminister som ständigt gapade om att man måste straffa Ryssland för dess motoffensiv.

Den ministern var Carl Bildt från Sverige.

Enligt UD:s promemoria kom det till upprepade sammanstötningar mellan Bildt och Frankrikes utrikesminister Bernard Kouchner.

Diplomaterna noterade, påtagligt skakade, att Kouchner varit ”känslosam” och närmast rytit åt Bildt att ”Ingen av oss skall till Georgien för att kriga och det är inte hjälpsamt att tala om München”.

Dessutom anklagades Bildt för att vara ”mer Georgisk än Georgierna.”[i]

Lägg gärna analogin på minnet: ”det är inte hjälpsamt att tala om München”.

Rimligen kan det bara avse Münchenöverenskommelsen 1938.

Den överenskommelsen har ofta åberopats av konservativa politiker som exempel på flagrant kapitulation för den nazistiska aggression och som bevis för att man måste stå på sig.

Carl Bildt har upprepade gånger gjort parallellen mellan Rysslands roll i Georgien och Nazitysklands på 1930-talet bland annat på sin blogg.[ii]

Tydligen gjorde han det inför sina utrikesministerkollegor också.

Frågan är vad som kan ha drivit Bildt. Själv förklarade han i Tomas Rambergs lördagsintervju att det handlade om hans stora kärlek till folkrätten.

Den var ”De små nationerna skydd”, förklarade Bildt.

Frågan är om det kan stämma?

Backa bandet tillbaka till tiden 2002 – 2003.

Carl Bildt hade då låtit sig värvas Committee for the Liberation of Iraq, en frontgrupp för Project for a New American Century som i sin tur var en frontgrupp för den neokonservativa tankesmedjan American Enterprice Institute.[iii]

Det är lika bra att inse: det går inte att backa från konfrontationen mot Irak” förkunnade Bildt morskt i International Herald Tribune i januari inför Irakkrigets utbrott.[iv]

Inga större bekymmer över folkrätten statuter om anfallskrig eller små nationers rättigheter då.

Vad kan ha ändrats?

En möjlig förklaring: inget alls. Bildts linje kanske är exakt densamma då som nu vilket råkar vara densamma som USA:s neokonservativa kamarilla.

Både inför hans partiledare och inför EU:s utrikesministrar framstod talet om Ryssland som en reinkarnation av nazityskland som mer eller mindre chockerande. Det renderade Bildt en utskällning av Kouchner, distansering av från statsminister Reinfelt och angrepp från oppositionsledaren Mona Sahlin.

Bland USA:s neokonservativa är det däremot helt normalt, ja det kommer närmast reflexmässigt varje gång en utrikespolitisk kris flammar upp. Det kvittar nästan hur obetydlig. Gång på gång är det 1938 igen. Gång på gång måste man visa sin vilja och styrka. Den gamle neocon-granskaren Jim Lobe anmärkte i en intervju att det ibland kan gå så långt att hela världshistorien verkar ha inletts på nittonhundratrettiotalet. Det gällde Irak 2003, detsamma gäller Iran.

Det gäller den Ryssland 2008.

Den neokonservativa kronprinsen Bill Kristol skriver gravallvarligt hur man inte förhindrade Sovjets och Nazitysklands uppkomst och om hur Storbritannien bara ett decennium stod ensamt och utan bundsförvanter.[v] Robert Kagan sekunderade från Washington Posts kolumner om att detta var den nya Sudetkrisen.[vi]

Kan det ha varit detta som Carl Bildt fick sig till livs?

Omöjligt är det inte.

Carl Bildt har mycket tjänstvilligt ställt upp i olika neokonservativa påtryckargrupper. Förutom Committee for the Liberation of Iraq, har han figurerat i Project for a New American Century och American Enterprice Institutes Atlantinitiativ. Han och de går nästan alltid i takt.

En speciell kontakt är Randy Scheuneman som på sin tid värvade Bildt till Committee for the Liberation of Iraq, som numera är den republikanske presidentkandidaten John McCains stabschef för utrikesfrågor, OCH dessutom var chef för Georgiens lobbyorgansation i USA.[vii]

Randy Scheuneman kan mycket väl ha varit en av de Bildt konsulterade. Det finns starka likheter, både i stil och innehåll mellan vad Bildt har hörts sägas och den retorik som utgått från såväl neokonservativa tidningskolumner som tankesmedjor.

Som kronan på verket blir sedan Carl Bildts uttalanden om München gillande citerad av Richard Holbrooke i Washington Post.[viii]

De fick ingen större verkan i Europa men Washington togs de emot som visdomspärlor från en framstående auktoritet.

Man får vid det laget en lätt fånig bild av en svensk utrikesminister som baserar sina ställningstaganden på kontakter med en extrem, paranoid och ganska brutal politisk fraktion i en främmande makt. En del av hans kontakter bedriver till råga på eländet lobbyarbete för en av de inblandade, krigförande parterna. Som ivrigt upprepar sina visdomsord, bara för att mötas av tomma blickar på hemmaplan. Som kulmen på det hela plockas denne svenske utrikesministers yttranden upp av andra amerikanska policysnickare som ytterligare bekräftelse på deras världsbild.

Så hur tolkar man det här? Är Carl Bildt ett ombud för främmande makt? Den neokonservativa kamarillans man i Nordeuropa?

Troligen är det för mycket sagt. Snarare handlar det i grund och botten om något så enkelt och banalt som en skara medelålders män som trivs i varandras sällskap. Som ständigt pratar med varandra och ständigt, ömsesidigt bekräftar sin världsbild hos varandra.

Om det bara inte var så att de faktiskt håller en stor del av världens öden i sina händer.


[i] Promemorian är inte offentlig men den är inte heller topphemlig. Den användes för att informera en något bredare krets av riksdagsledarmöter enligt Tomas Ramberg. Innhållet är offentligt i form av citat från Leif Pagrotsky, (”Bildt bedriver hökaktig politik” Leif Pagrotsky, Svenska Dagbladet, 8 september 2008) och Tomas Rambergs Lördagsintervju (”Carl Bildt kritiserar UD-anteckningar” av Tomas Ramberg, Sveriges Radios hemsida, 13 september 2008)

[ii] ”The principles at stake” av Carl Bildt på sin blogg “Alla dessa dagar” den 9 augusti 2008.

[iii] Se även ”När Bildt ville bli vicekung i Irak”, Vindskupan, 27 april 2007.

[iv] ”No going back : Regime change in Iraq isn’t optional” av Carl Bildt 28 januari 2003.

[v] ”Will Russia Get Away With It?” av William “Bill” Kristol, New York Times, 10 augusti 2008.

[vi] ”Putin Makes His Move” av Robert Kagan, Washington Post, den 11 augusti 2008.

[vii] “While Aide Advised McCain, His Firm Lobbied for Georgia” av Matthew Mosk och Jeffrey Birnbaum, Washington Post, 13 augusti 2008.

[viii] ”Black Sea Watershed” av Ronald Asmus och Richard Holbrooke, kolumn i Washington Post den 11 augusti 2008.

Kommentarer

Comment från Kerstin
Tid 21 September, 2008 kl 3:46

Inte heller här finns det länk till de enskilda inläggen. Övermåttan dystert :-(, hur ska jag kunna länka till specifika inlägg?

Du har sannolikt ditt domännamn från ett it-företag som sätter in någon slags frame så att den verkliga länken, liksom html-koden döljs, inte så praktiskt när det gäller en blogg, eftersom andra då inte kan kopiera länken i adressfältet.

Comment från Vindskupan
Tid 21 September, 2008 kl 8:01

Du har fullständigt rätt Kerstin i att bloggen visades i ett frame.

Bakgrunden är denna: Som du märker gjorde jag nyligen om sajten och lade över den på WordPress

Efter att sajten gjords om fick den egentligen en ny adress: http://sandberg.be/vindskupan_hem. När det skedde beslutade jag att vara litet fiffig och ordna så att det framefönster som fanns till min gamla sajt istället pekar ut den nya. Allt för att de läsare som är vana vid den gamla adressen, (http://vindskupan.sandberg.be), inte skall behöva bli förvirrade. Jag tillfogade rentav en förklaring på en separat sida.

Jo jag VEET Kerstin. Den är lätt att missa.

Det finns två lösningar på problemet.

Den bästa och enklaste är att du övergår till att utnyttja den nya adressen: http://sandberg.be/vindskupan_hem.

Som alternativ: Högerklicka på inläggets rubrik. I menyn markerar du att länken skall öppnas i ett nytt fönster. I det fönstrets adressfält hittar du länken till inlägget.

Jag håller tummarna.

Comment från Kerstin
Tid 22 September, 2008 kl 3:39

Haha, jag kommer att glömma HUR jag ska få fram permalänken, men jag får väl skriva ner det så att jag har den nästa gång jag behöver den :-)

Jag ville nämligen, som vanligt, slå ett slag för det här inlägget på min blogg, men det stupade på att jag inte hittade någon länk till det.

Comment från Kerstin
Tid 22 September, 2008 kl 3:45

PS:
Fixat, har ändrat länken på min blogg, så nu fungerar det :-)
Tack för hjälpen.